Agnostiker i duggregnet

Jag är periodare mellan att vara agnostiker och ateist. Vid ett par tillfällen har tvivlen infunnit sig och jag har funnit mig funderandes på om jag trots allt hade en tro. Men efter en stunds vidare kontemplation kom jag fram till att anledningen till detta främst torde ha varit för att det skulle underlätta sökandet efter någon eventuell mening med livet. I samma veva infinner sig insikten att livet i sig är så värdefullt och fantastiskt att lättjan inte gärna kan utgöra grund för att tvivla på den verklighet som…