Falluckor i ramverket för klimatförhandlingar

Dr Peter Carter ger en intervju i samband med slutfasen av COP25 i Madrid. Han är inte nådig med kritiken av såväl resultatet av klimatförhandlingarna som själva ramverket.

Eller säg så här: Han är inte överraskad av bristen på verkningsfulla resultat givet hur ramverket är utformat. Det är trivialt för enskilda länder att obstruera och på så sätt motverka verkningsfulla åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser

Dr Peter Carter blir intervjuad av Nick Breeze vid COP25 i Madrid, December 2019

Han nämner den geologiska eran ”Cenozoic”, som vi nu lever i. Den sträcker sig 66 miljoner år tillbaka i tiden fram till idag. Den började dagen (eller ett par år) efter att en asteriod damp ner på jorden. Mest omtalad markör för detta är att dinosaurierna dog ut. Men inte bara T-rex och kompisarna, utan ungefär 75% av alla växt- och djurarter på planeten slogs ut. Livet och mångfalden var fattig. Men genom årmiljonerna så ökade mängden arter och komplexiteten i systemen. Människan driver nu på förändringar, dessutom accelererande, i en takt som planeten inte varit med om sedan den där asteroiden damp ner. Det gäller både utsläppen och hastigheten varmed växt- och djurarter dör ut.

Och ”Safe levels of levels of greenhouse gases” är ett bättre mått på klimatpåverkan än ”global warming” (dvs 1,5 eller 2°C). Halterna av alla tre signifikanta växthusgaser, koldioxid, metan och lustgas, ökar. Accelererande. Men vi adresserar inte detta utan talar istället om luftens medeltemperatur.

Carter menar att förhandlingarna är ”set up to fail”. Konsensus krävs i alla viktiga beslut. Men man kom inte överens om vad definitionen på konsensus var, om det nu skulle kunna vara något än att alla var överens. Systemet medför därför att alla parter i förhandlingarna, nationer, har veto. Detta är något som Saudiarabien, USA, Ryssland och några till gärna utnyttjar för att vattna ut slutdokumenten. Det gör att de varken talar om källorna till växthusgaserna (fossilt kol och skogsskövling/markanvändning) eller sätter upp bindande avtal. Jag kan bara hålla med. Det är märkligt att man inte kan tillåtas dra konsekvenserna av minskade utsläpp, dvs att det oundvikligen innebär minskad utvinning av fossilt kol. Diskursen skulle då handla om vem som får utvinna det sista fossila kolet.

Carter definierar nationerna som blockerar förhandlingarna som onda. Deras beslut leder till att vi fortsätter i gamla hjulspår med förödande konsekvenser för allt liv på planeten. Såväl på regional skala (natur, samhällen och ursprungsbefolkning) som på global skala (accelererande klimatförändringar och utrotning av växt- och djurarter).

Men viktigast att belysa är kanske bristen på referenser till vetenskapen i förhandlingarna och slutdokumenten. IPCC:s scenarier är inte uppe på bordet när man förhandlar vilket är mycket märkligt. I synnerhet som det de senaste åren har kommit flera mycket bra rapporter, tex 1,5°C-rapporten. Där drar man slutsatser om hur snabbt utsläppen måste minska för att att med en rimlig sannolikhet (tex 50% chans!) uppnå klimatlöftet i Parisavtalet.

Han är lite väl kategorisk i sina uttalanden om vad som aldrig eller alltid kommer att hända, tex huruvida Chile, Australien, Afrika osv någonsin kommer att undslippa sin extrema torka, ”mega-drought”. Men det ska inte förta det övergripande budskapet: Vi är väldigt sent ute, det har redan börjat och det kommer att bli mycket värre med stora förändringar i framtiden. ”Framtiden” är varken långt bort geografiskt eller tidsmässigt.

Antingen gör vi det vi borde för att undvika katastrofala förändringar av biodiversitet, eko- och klimatsystem, dvs minskar radikalt på utsläppen, eller så låter vi bli, dvs lullar på som vanligt -med förödande konsekvenser.

/Martin

1 tanke på “Falluckor i ramverket för klimatförhandlingar”

Lämna ett svar till Thorsten Schütte Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: