Min bok Extremt väder är översatt till tyska (Extremes Wetter) och har tagits emot bra av recensenter. Bonnier förlag skickade mig just en pdf från en recension i tidningen Sonntags Zeitung. När jag googlar på artikelns titel så finner jag den också på Tagesanzeiger.
Det är hedrande att få sin första bok översatt till främmande språk (tyska och snart japanska). Därtill goda recensioner i sällskap med andra tunga böcker. Ovanpå det en rubrik på artikeln som går i linje med det jag vill säga med boken “Bücher, die den Blick auf die Welt verändern“, typ “Böcker som förändrar vår syn på världen”.
För boken handlar inte bara om att fascineras av bilder och bakgrund till naturkatastrofer. De två avslutande kapitlen handlar om vår relation till planeten vi bebor. Inte minst hur vi uppfattar den, vilka konsekvenser det fått och hur framtiden kan komma att utvecklas.
Första sidan av uppslaget med recensionen.Andra sidan av artikeln, med recensionen av min Extremes Wetter.Recensionen av Extremes Wetter.
Den tyska översättningen av boken är inte en exakt kopia av den svenska. De har valt en annan framsida på boken och har gjort en del mindre justeringar av layouten (tex lite större font på texterna). Jag uppskattar deras justeringar.
Jag har bara skoltyska att falla tillbaka på så jag kan inte göra nån avancerad tolkning vare sig av recensionerna eller detaljer i översättningen av boken. Men jag är både glad och stolt att boken väcker uppmärksamhet och förundran utanför Sveriges gränser. Det är trots allt den sortens frågor som boken handlar om.
/Martin
PS. Ser med spänning fram emot den japanska översättningen. DS.
Torsdag förmiddag så ska jag föreläsa i Södertälje. Det är lite annorlunda upplägg än tidigare framträdanden som antingen är seminarium fysiskt framför publik, eller webbinar på en plattform för videosamtal till en inbjuden publik. Det här streamar jag över deras YouTubekanal.
Jag gör allt själv, grafik, manus (förberedd improvisation), Keynotepresentation, jag filmar, tar upp ljud, mixar och sänder. Det är fantastiskt vilka möjligheter tekniken har försett oss med.
När jag började fotografera som tonåring så hade jag en mekanisk systemkamera (Praktica) som jag fotograferade svartvita bilder med. Kodak Tri-x var referens för många, men jag körde också Agfa. Man kunde köpa 10 meter på rulle, klippa och ladda i egna filmkassetter. Därefter vidtog framkallning och förstoring innan man fick se resultat. Som stillbilder.
Nu har man dynamisk mikrofon, digital film och ett litet kontrollbord som streamar ut allt i realtid över hela världen. Jag kan mixa olika bild- och ljudkällor i hög kvalitet och broadcasta i valfritt format och protokoll hos vem som helst. Det är fantastiskt vilka möjligheter vetenskaplig förståelse, kreativitet och samarbete kan skapa.
Nå, innan jag kunde sätta upp allt så var jag tvungen att reparera ett ledat stativ som jag satt fast i skrivbordet. Så lite mekaniska utmaningar finns det fortfarande kvar.
Men alla dessa tekniska framgångar och landvinningar som vi gjort de senaste decennierna får inte låta oss vilseledas. Det är lätt att lura sig att tro att teknik löser problem problem som vi ställs inför. Men bara för att det löser en del problem så kan det inte lösa vilket problem som helst, kanske i synnerhet inte de riktigt stora globala problemen.
Och hur fantastiska systemen än är som löser problem för oss (vare sig det är att streama ett föredrag eller koordinera finansiella transaktioner) så är vi sårbara när vår välfärd förutsätter dessa fantastiska system. Vad gör vi om de slutar att fungera? Komplexiteten och beroendet gör att vi står på barbacken om/när något går fel. Man lagar dem inte med en insexnyckel, polygrip och kullagerfett precis.
Tack Dagens Nyheter för att ni vågar vara progressiva och gå utanför komfortzonen. Tack Greta Thunberg för att du skådar och tränger igenom sånt som så många andra ser som hinder.
Idag 6 december är dagen då Dagens Nyheter “lämnar över ansvaret för Sveriges största dagstidning till en omyndig, outbildad aktivist…” för att citera Greta själv som gästande chefredaktör. Hon må ännu vara omyndig (fyra veckor kvar), men epiteten outbildad aktivist är där för att belysa de patetiska argument som många makthavare, lobbyister och fördomsfulla uttalat om henne.
Tidningen innehåller mängder av relevanta fakta, pedagogiska sammanställningar och illustrationer. Man behöver ta sig tid att läsa, observera och kontemplera. Kan vi förstå skillnaden mellan 37,6 miljoner fler extremt fattiga år 2030 (“optimistiskt scenario“) och att 100,7 miljoner människor (“mindre optimistiskt scenario“) knuffas in i extrem fattigdom år 2030 till följd av klimatförändringar?
En mening i Gretas inledning behöver understrykas än mer än vad som sker i den utmärkta tidningen. “Om vi ska lösa klimatkrisen måste vi inse att den är en del av en större hållbarhetskris”.
Så när vi har tagit in insikterna om hur stora problemen är, att det inte går att fly eller köpa sig fri från konsekvenser (jag har mött många välbärgade som tycks resonera i termer av att “det är synd om de fattiga, men jag har resurser att klara mig”) och hur genomgripande förändringar som måste till såväl för att undvika katastrofer som för att anpassa oss till det som inte går att undvika, då är det dags att filosofera över vad den större krisen går ut på.
En del svar hittar jag i frågor som “varför finns vi?”. Inte för att det måste finnas något specifikt syfte med mitt, mänsklighetens eller annat liv. Men att allt (?) liv har en strävan och att vi människor dessutom har förmågan att reflektera över våra roller och vilka eventuella syften vi har eller kan tillskriva vår strävan, rörelse och riktning.
Själv har jag tagit intryck av Donella H. Meadows texter kring systemförståelse. Läs gärna hennes bok Thinking in Systems och artikeln Leverage Points: Places to Intervene in a System, där hon resonerar kring hur system är återkopplade och vad som krävs, eller underlättar, om man vill förändra dem.
För att göra en lång historia kort så underlättar det om man förstår var i systemet man försöker angripa det. De flesta av våra klimatinsatser rör saker som förvisso är bra, men som bara putsar systemet. Vad jag talar om är 12. Parametrar (constants…), 11. Reservoarer (buffers … stabilizing stocks…) och 10. Strukturer (structure of material stocks and flows).
Lista från Meadows hävstång (från länken ovan). 12. Constants, parameters, numbers (such as subsidies, taxes, standards). 11. The sizes of buffers and other stabilizing stocks, relative to their flows. 10. The structure of material stocks and flows (such as transport networks, population age structures). 9. The lengths of delays, relative to the rate of system change. 8. The strength of negative feedback loops, relative to the impacts they are trying to correct against. 7. The gain around driving positive feedback loops. 6. The structure of information flows (who does and does not have access to information). 5. The rules of the system (such as incentives, punishments, constraints). 4. The power to add, change, evolve, or self-organize system structure. 3. The goals of the system. 2. The mindset or paradigm out of which the system — its goals, structure, rules, delays, parameters — arises. 1. The power to transcend paradigms.
Meadows beskriver punkterna 12 till 1 som en metafor över olika angreppspunkter på en hävstång med vilken man försöker ändra systemet, illustrerat av en sten som ska vältas. Det är en bra metafor, men som alla metaforer har den sina tillkortakommanden. Det tog ett tag tills jag insåg att stenen inte var “systemet”. Systemet är alla de tolv angreppspunkterna.
Man måste vara över hela spektrat, men/och de områden som verkligen har kraft att förändra systemet, och som man i alla händelser förr eller senare kommer att vingas beröra och hantera, är punkterna längst ner på listan: …4. Förmåga till självorganisering, 3. syftet med systemet, 2. Paradigmet och de grundläggande berättelserna om varför vi finns, och 1. Förmågan att se, lämna och inse/skapa paradigm. Det senare ger förutsättningar till “hållbarhet” -eller i alla fall en bättre verklighetsförankring.
Men det mesta av klimatåtgärder (samma sak gäller de flesta problem i var i samhället) vi ägnar oss åt handlar om punkten 12, konstanter, parametrar och tal. Alltifrån bränsleförbrukning till kolbudget. Bra grejer, men de ändrar inte systemet.
Vill vi verkligen gör skillnad så måste vi fråga oss, och förmodligen förändra, syftet med våra samhällen, företag, organisationer och individuella. Det kan vara nyttigt att reflektera över om syftet med livet på jorden, 3,7 miljarder år av liv och utveckling, är att vara vår generations räkmacka? Så länge som vi betraktar naturen och övrigt liv som en resurs som finns till för oss att utnyttja, och att vår roll är att förvalta denna möjlighet så att det gagna oss, här och nu, då handlar det nog mest om i vilken takt det går överstyr.
Men om syfet med våra samhällen är att leva med respekt för och i samverkan med övrigt liv, även det som vi ännu inte förstått gagnar oss, då har vi lite bättre förutsättningar att inte fullfölja den 6:e massutrotningen, inklusive förutsättningarna för våra egna tekniskt och intellektuellt sofistikerade samhällen.
Så, Dagens Nyheter den 6 december 2020 är ett bra nummer att kontemplera över. Annonsavdelningen kunde man dock haft i lite tajtare koppel. Jag förstår att annonssäljarna sett möjligheter att dra in pengar på helsidor till politiker, företag och aktörer som känner att de gör gott för klimat och miljöfrågor. Eller som vill spinna på det varumärket.
Men jag antar att annonsörerna varken läst eller på annat sätt tagit in budskapet som förmedlas i tidningen. Det smakar illa att se klichéartade uttalanden från politiska partier och företag, inte minst BMW. De senare har gjort en parafras på Gretas handmålade plakat och till och med placerat det på kullerstenarna utanför riksdagen. “VÄRLDENS BÄSTA BILMÄRKE FÖR KLIMATET…”.
Det är så j-la osmakligt och korkat att jag inte riktigt finner ord att beskriva det. Vad tänker man med? Det kan bara visa hur LITE de har fattat. Såväl om klimat och hållbarhetsfrågor som om kommunikation. Skäms på er BMW!
Just nu löper de gatlopp i sociala media för detta och deras annons kommer att gå till historien som ett exempel på hur man absolut INTE ska göra. Snylta inte på Gretas eller klimat- och miljörörelsers autenticitet, trovärdighet eller inarbetade varukännetecken. Det slår tillbaka och det borde ni fatta.
Det senare, varukännetecken, är beskrivet av Patent och registreringsverket PRV. Det är ingen vild gissning att Gretas handmålade skylt faller in under den kategorin.
BMW hade liknande frågor på bordet för ett år sedan då Greta seglade över Atlanten med segelbåten Maliza II. Som i princip alla båtar liknande kategori så var den var sponsrad, men strippades på alla loggor och företagskopplingar -just för att Greta inte vill förknippas med kommersiella intressen. BMW var (är) huvudsponsor till Maliza II. Lärde man sig något eller trodde man att man nu var kompisar och kunde kränga lite mer genom att kopiera något som unikt uttrycker Gretas patos?
Här en tweet där Greta adresserar frågan om annonsörer och i vilken utsträckning hon kunnat påverka det.
Och självklart har jag – som alla chefredaktörer antar jag – haft en väldigt begränsad roll. Jag har kommit med förslag och feedback, som t.ex att man inte kan ha en seriös klimat- och miljörapportering samtidigt som man tillåter klimat- och miljöskadlig annonsering…
Nåväl, hinner vi smälta det som står i tidningen innan glaciärerna har gjort det och den nödvändiga transformationen snarare handlar om långskott på att rädda och bevara skärvor av det som en gång var? Intressant i artikeln är inte bara alla insikter om klimat, pandemier, åtaganden, kriser, teknikoptimism, migrationsvågor, svält, vattenbrist och extremväder… utan också ljusglimtar och berättelser som “rewilding” och blottläggande av brister i tex Parisavtalet som vi kan rätta till.
Komplexa globala frågor som rör klimat, ekosystem, samhällsutveckling, rättvisa mm är inga end games som fotboll, schack eller affärer där man vid en given tidpunkt kan säga om man lyckades, vann eller förlorade. Livet är något som pågår hela tiden och det tar sig uttryck i olika system med olika återkopplingar, strävan och karaktärer. Ingen har kontroll, men vi påverkar alla systemen på olika sätt, nivåer och tidshorisonter.
Det är inte ovanligt att direkta “lösningar” är kontraproduktiva på långt sikt. Om man alltid plockar upp och städar efter sina barn så ska man inte vara förvånad över att de blir obenägna att göra det själva, “det brukar ju lösa sig av sig självt“. Eller som när man för tiotalet år sedan började ersatta olja med biobränsle vilket ledde till skogsskövling och skenande matpriser för fattiga. Goda intentioner, men en kortsiktigt lösning med “unintended consequences” och utan att faktiskt lösa problemet man adresserade.
Vi måste se helheten i systemen, här är DN idag utmärkt som startpunkt, vidta no-brainers, hur små de än förefaller (som tex att sluta med skidvalla som innehåller fluor) och parallellt fråga oss hur vi ändrar paradigm, mål, visioner, berättelser och spelregler för att uppnå andra framtider än de som IPCC och IPBES målar med penslar doppade i orange och rött.
Länk för att läsa hela Dagens Nyheter året ut utan kostnad.
