Tag - solfläckar

Därför blir det ingen ny istid

14 juli 2015

De senaste dagarna har såväl internationell som svensk media publicerat flera artiklar som handlar om att vi skulle kunna få en ny ”lilla istid” inom något tiotal år. Det blir inte så, man har missförstått alternativt övertolkat vad man kan dra för slutsatser av en forskarrapport.

I det här fallet är det dessutom inte ens en vetenskapligt testad och publicerad rapport/artikel, det är en artikel som presenteras på en konferens! Det betyder inte att den är felaktig, men det betyder att man inte skall tillskriva den alltför mycket uppmärksamhet innan den blivit vetenskapligt granskad.

Det finns mycket att säga, men två saker slår mig tydligt:
1. Att en rapport/påstående som ”går emot strömmen” får så stor uppmärksamhet.
2. Att man inte anstränger sig mer för att beskriva vad forskarna egentligen säger.

Den första punkten är nog ett resultat av mänsklig empati i kombination med önsketänkande. Vi tycker spontant lite illa om ”etablissemanget” och vill gärna se den ensamme, listige riddaren välta detta.

Eftersom vi även blivit upp till öronen mättade med bevis om hur illa det är ställt med globala uppvärmningen och att vi människor bär skulden, så vore det även skönt om det visade sig att naturen/solen var god och räddade oss. Inte för att en istid skulle göra det, men om det ändå skulle bli istid så gjorde det ju inget om vi hade för-värmt lite så att den blev mildare.

Den andra punkten är ett resultat av dålig journalistik, ”kreativa” bild- och rubriksättare och en febril jakt på klick-vänliga artiklar.

Så det blir alltså ingen ny istid?

Nix. Det som Professor Valentina Zharkova presenterade är en modell som beskriver hur solfläckarna varierar. De skriver i ett pressmeddelande att:

”It is 172 years since a scientist first spotted that the Sun’s activity varies over a cycle lasting around 10 to 12 years. But every cycle is a little different and none of the models of causes to date have fully explained fluctuations.
A new model of the Sun’s solar cycle is producing unprecedentedly accurate predictions of irregularities within the Sun’s 11-year heartbeat.
The model draws on dynamo effects in two layers of the Sun, one close to the surface and one deep within its convection zone.
Predictions from the model suggest that solar activity will fall by 60 per cent during the 2030s to conditions last seen during the ‘mini ice age’ that began in 1645.”

Det man har gjort är att:

A: Man har skapat en ny, och som man hävdar bättre, modell av ”solar activity”, dvs antalet solfläckar.
B: Man använder denna för att göra en prognos på ”solar activity” och finner att den kommer ha ett nära minimum år 2022 och två ”full phase separation” mellan 2030 och -40. Då skulle antalet solfläckar falla med 60% och det har inte inträffat på 370 år.
C: När de två vågorna däremot är i fas med varandra får man en förstärkning av solfläckarna.

Jag kan börja med att förtydliga att ”solar activity” inte är solenergi. Solar activity är antalet solfläckar. Det är detta som beskriver solens 11-års cykel.

Modellen bygger på utsläckning eller förstärkning av två processer som har olika periodicitet. När de ligger i fas med varandra förstärker de varandra, när de ligger i motfas släcker de ut varandra.

Mängden solfläckar har i och för sig en koppling till mängden energi som når jorden genom kopplingen till ”solar flares”. Jag har skrivit om det tidigare, tex ”Håller solen på att somna?” och ”Stigande temperatur med eller utan solfläckar”.

Skillnaden i hur mycket energi solen strålar ut är mindre än 0,1% mellan låg och hög ”solar activity”.

Solenergi (rött) och dess koppling till jordens medeltemperatur (blått). Från Wikipedia.

När det är låg ”solar activity” så strålar solen med 1366 W/m2 och när den är hög strålar solen med 1367 W/m2 utanför jordens atmosfär. Detta påverkar jordens klimat, men inte så mycket som man tidigare trodde. (Grafen ovan visar dessutom hur ”solar activity” påverkar jordens medeltemperatur. Det finns en viss påverkan, men den är liten jämfört med ökningen orsakad av växthusgaser och albedoförändringar.)

En artikel i vetenskapliga tidskriften Nature (Regional climate impacts of a possible future grand solar minimum) skrev om en eventuell effekt av minskad solaktivitet i fjol, 2014 (underligt att den inte fick så mycket uppmärksamhet?):

Any reduction in global mean near-surface temperature due to a future decline in solar activity is likely to be a small fraction of projected anthropogenic warming. However, variability in ultraviolet solar irradiance is linked to modulation of the Arctic and North Atlantic Oscillations, suggesting the potential for larger regional surface climate effects.

Antalet solfläckar sedan 1600-talet. (Wikipedia)

”Lilla istiden” i slutet av 1600-talet (Maunder minimum) och början av 1800-talet (Dalton minimum) var dessutom relativt lokala. De påverkade klimatet i Europa och Nordamerika, men hade begränsad inverkan på hela jordens medeltemperatur.

Som synes av grafen nedan så a) syns knappt ”Lilla istiden” på global skala, och b) har vi redan nu höjt temperaturen med råge över de förändringar som förekommit de senaste tusen åren, alltså inkluderande Lilla istiden.

Jordens medeltemperatur rekonstruerad tusen år tillbaka i tiden. Gröna punkter är 30-års medelvärde av PAGES 2k rekonstruktion. Röd kurva visar global medeltemperatur enligt HadCRUT4 data från 1850 fram till idag. Blå kurva och yta är orginalet till ”the hockey stick” av Mann, Bradley and Hughes (1999 ). Grafik av Klaus Bitterman. Källa: Thinkprogress.

Den effekt av minskad solaktivitet som Professor Valentina Zharkova föreslår skall inträffa 2022 samt 2030-40 skulle på sin höjd motsvara ett par år av uppvärmning. Och värmen skulle dessutom ”återtas” när de två dynamiska effekterna några år senare istället samverkar.

Att dra slutsatsen att det skulle bli kallt som under ”Lilla istiden” (som dessutom inte var kall globalt sett) bara för att solfläcksaktiviteten under ett par år liknar det som varade under många år då, är att dra för långtgående slutsatser.

Atmosfären är helt annorlunda nu, det krävs mycket större minskning av energin från solen för att det skall bli kallt igen.

Det blir ingen istid. Det kan bli ett hack i den i övrigt stadigt stigande temperaturen.

/Martin

Den som vill läsa mer kan göra det på tex Uppsalainitiativet, HotWhopper eller AndThenThereIsPhysics.

Håller solen på att somna?

27 januari 2014

Martin Hedberg

Uncategorized

69 Comments

Håller solen på att somna?

Nej, så illa är det inte, men frågan om solaktivitet ställs på allt fler ställen, även här på bloggen. Därför tänkte jag att vi gör en separat artikel om den frågan så att kommentarerna kan hamna på rätt ställe.

När det kommer till den nuvarande solaktiviteten så har man jämfört den med det så kallade ”Maunder minimum” som inträffade mellan 1645 och 1715. Då avtog antalet solfläckar och solfacklor markant. Detta kopplas till vad som har kallats ”den lilla istiden”. Read More

Ett index för både värme och kyla

12 juli 2012

Martin Hedberg

Klimat

44 Comments

Av Martin Hedberg

Diskussonen fortsätter. Så fort det dyker upp stormar, värmeböljor, torka och översvämningar så ropar ”miljönissar” på klimatförändringar och att vi måste minska utsläpp av både det ena och andra.

Men när det vräker ner snö och är kallt så att vattenledningarna spricker, då är de tysta och istället är det ”klimatförnekare” som skriker glåpord över såväl forskare som miljöskatter och incitament som betraktas som verkningslösa förutom att de förhindrar individens frihet.

Är det verkligen så svårt att hålla rätt på om det blir varmare eller kallare? Tänk om man kunde hitta någon form av index där man sammanställde temperaturer, hur stora områden de representerar och hur länge de varar.

Indexet, om det var heltäckande, skulle kompensera för hur vädret utvecklas över tiden och på olika platser. En mild vinter på ett ställe skulle kanske kompenseras av en kall sommar på ett annat ställe. Men en kall sommar på ett ställe kanske å andra sidan inte kompenserade en inte lika varm, men större till ytan, höst på ett annat ställe.

Om man hade ett sådant index och följde upp det över tiden, då skulle man ju få koll på förändringarna!

Hur skulle ett sådant index se ut? Det måste givetvis vara oberoende av mänskligt godtycke, det kan t ex inte vara baserat på antalet feta tidningsrubriker. Nej det skall vara objektivt och baserat på fakta.

Ett sådant index skulle t ex kunna vara om man tar medelvärdet av temperaturerna över hela jorden. Om man gör det år för år och jämför dem så får man ju dels en kompensation för olika årstider, dels en utslätning av vädret.

Land-ocean temperature 1880-2011. Från NOAA.

Som med alla bra idéer så kan man inte förvänta sig att man själv var först med att tänka ut dem. Man har samlat temperaturdata från många tusen olika väderstationer över hela jorden, land som över hav, under lång tid. Som synes finns en viss form av trend. Diagrammet börjar 1880 och går fram till och med 2011.

Men nu säger någon att haven innehåller så otroligt mycket mer energi än luften. Tänk om det bara skett en omfördelning av värme från haven till luften? Då skulle en till synes global temperaturökning i luften kunnat kompenseras av en minskning av samma energimängd i haven!

Nåväl, nedan ser ni förändringen av energi i haven, från ytan ner till ett djup av 700 meter. Som synes så har den energin ökat, inte minskat!

Ocean-heat-content 1955-2009. Från NOAA.

Att det blir varmare i luften betyder att luften innehåller mer energi. Samma sak med haven (och här är enheten redovisad i Joule direkt, dvs energi). Det absorberas även energi i mark och i glaciärer.

Om man summerar den totala förändringen av energi (dvs 100%) så ligger 93% i haven och bara ca 2,3% i luften. Även om man mest talar om temperaturen i luften så är det med andra ord kanske viktigare att titta på vad som händer i haven.

Var kommer all energi ifrån? Jo anledningen till att jorden inte är djupfryst är förstås att Solen lyser. Men lyser den kraftigare? Har det blivit mer energi?

Solar energy 1978-2009. Från NOAA.

År 1978 fick man upp de första satelliterna som på ett tillförlitligt sätt kunde mäta solstrålning (energi), därför börjar ovanstående diagram 1978. När det gäller solfläckar så finns det data som sträcker sig tillbaka till 1700-talets mitt. (Det finns en koppling mellan solfläckar, solfacklor och energi. Jag skrev om det i en tidigare blogg.)

Med reservation för att det skulle kunna vara variationer mellan olika våglängder så har nettoflödet från solen inte förändrats. Sedan slutet av 70-talet har det varit i stort sett lika sett över den 11-åriga solcykelperioden.

Och tittar man på de senaste åren så ser man att effekten från solen faktiskt har minskat. Att den senaste nedgången av solcykeln varat lite längre än de tidigare. Trots att det kommit mindre energi från solen till Jorden så har inte temperaturen på Jorden minskat i samma utsträckning. Inte heller mängden energi i haven.

Det finns en liten korrelation mellan mängden energi från solen till jorden och temperaturen i luften. Om man tittar på 5-års medelvärdet av temperaturen i luften så ser man att det svänger i paritet med solenergin.

Men överlagrat på detta finns en trend av stigande temperatur, från 1900 till 1940 och från 1970 fram till idag. Eller om man så vill från 1880 fram till idag.

Solen strålar ungefär som tidigare. Det som skapar uppvärmning är att planeten Jorden inte strålar ut lika mycket energi som tidigare. Om det är en skillnad mellan inkommande mängd energi och utgående, så blir det uppvärmning eller avkylning av planeten.

Så summa summarum:

Det finns ett index som beskriver hur temperaturen, globalt sett, har förändrats. Den kallas ”global medeltemperatur” och den har uppenbarligen stigit.
Andra stora reservoarer som lagrar energi, t ex haven, har också blivit varmare.
Samtidigt som det blivit varmare på Jorden så har strålningen från solen varit i stort sett konstant (1978-2009).
Under en period när energin från solen har minskat (från 2002) så har temperaturen i luften varit i stort sett oförändrad. Mängden energi i haven steg dock samtidigt.

Observera att jag i denna blogg, förutom i denna mening, vare sig nämnt växthuseffekt, koldioxid, metan, lustgas, ozon, vattenånga, aerosoler eller albedo. Jag har inte heller nämnt vulkanutbrott, kosmisk strålning, Saturnus, Venus eller Pluto.

Jag har inte förklarat i detalj varför det blivit varmare. Bara att det blivit varmare och att det inte bara har med solen att göra. Indexet som man använder sig för att avgöra det heter ”medeltemperatur”. För att den skall ha någon vettig mening behöver man beräkna den på global skala.

En ytterligare slutsats man kan dra av denna blogg i kombination med de två tidigare är att det uppenbarligen kan vara värmerekord i USA, regnrekord i hela Sverige, köldrekord på (minst) en plats i Lappland en dag samtidigt som det blivit en global uppvärmning de senaste hundra åren.

/Martin

Vintervärme på väg

22 december 2011

Martin Hedberg

Klimat

16 Comments

Av Martin Hedberg

Prognosen står sig. Det blir en varm julhelg i södra Sverige. I och för sig så ser det nu ut att bara bli +10 istället för +11 i Stockholm på Annandag Jul, men i gengäld så är det lite varmare både på Juldagen och de 27:e än vad prognoserna sade igår.

Så här ser tex prognosen ut för Stockholm kommande vecka:

Någon minusgrad på natten, men annars mellan 5 och 10 plusgrader dagtid över julhelgen!

Som sagt var, prognosen kan vara fel, men att den skulle slå tio grader fel, det tror jag inte.

Situationen är liknande på många andra platser i landet. Det är mild luft som idag och i morgon, men framför allt på måndag, förs in med sydvästliga vindar. Det berör främst södra Sverige.

Det är väl bäst att jag skriver det en gång till i bloggen: Detta är INTE bevis för vare sig att klimatet förändras eller att vi påverkar klimatet eller att koldioxid är en växthusgas. (Bevisen för detta finner man i observationer av vädret på global skala och längre tidsperioder.)

Det är däremot en KONSEKVENS (följd) av att klimatet förändras och att vi påverkar klimatet och att koldioxid är en växthusgas.

Och ja, de två senaste vintrarna i Sverige, liksom den statistiskt sett ganska normala sommaren i Sverige är också konsekvenser av att klimatet förändras. På samma sätt är torkan och bränderna i USA i somras, torkan i Ryssland i fjol och översvämningarna i Pakistan i fjol konsekvenser (följder) av klimatförändringarna.

Allt väder, både ”bra” och ”dåligt”, extremsituationer och statistiskt normala situationer, påverkas av att vi har förändrat strålningsbalansen till/från planeten jorden. Vi förändrar klimatet på planeten jorden utöver de förändringar som kan hänvisas till naturliga orsaker som solfläckar, vulkaner, kosmisk strålning, jordaxelns lutning mm

Och en sak till: Klimatet förändras ständigt och har så alltid gjort, genom alla årmiljoner. Dvs klimatförändringar är inget vi har hittat på eller som bara finns som en ”teori” i någon datormodell. Skillnaden är att just nå påverkar även vi människor klimatet. Det gör inte att klimatet förändras mindre eller står still. Det medför däremot att klimatet förändras MER.

Vår inverkan är stor och den förstärks av naturliga återkopplingar.

Det är inte underligt att vädret inte alltid är som det brukade vara.

Den stundande milda julhelgen hade kunnat inträffa för 400 eller 40 år sedan. Men sannolikheten för att den skall inträffa nu är mycket större eftersom medeltemperaturen på jorden har stigit markant.

Det är inte trolleri, religion eller påhitt. Det är vetenskap.

/Martin

Att begränsa klimatpåverkan

10 juli 2011

Martin Hedberg

Klimat

17 Comments

Det här med miljö- och klimatfrågor är inte enkelt. Och ändå är det väldigt enkelt. Vi människor påverkar, enskilt och gemensamt, vår omgivning på ett sätt som förändrar förutsättningarna dels för våra egna liv, dels för andra organismers liv.

Vi gör saker som på kort sikt ofta gör livet lite lättare och roligare att leva. Men samtidigt har en del av dessa saker en del besvärande bieffekter som försämrar förutsättningarna för kommande liv. En insikt som dessutom börjar sjunka in är att försämringarna är något som sker redan nu, de är inte bara något diffust hot i en avlägsen framtid.

Många saker påverkar klimatet, såväl naturliga som antropogena. Av de antropogena så är koldioxiden den mest inflytelserika, dock inte den enda. Vi har utsläpp av andra växthusgaser, tex metan, lustgas och freoner och vi förändrar jordens albedo, tex genom aerosoler och förändrad markanvändning. Vi har även även saker som vi människor inte kan påverka, tex förändringar av jordens rotation kring solen, solfläckar mm. Människans påverkan på klimatet är nu stort i relation till de faktorer som vi inte kan påverka.

Man måste ta ett systemperspektiv. Om vi skall minska utsläppen av koldioxid med X% så måste vi minska förbränningen av fossilt kol med X%. Det måste i sin tur leda till att vi minskar brytningen av fossilt kol med X%. Det måste faktiskt leda till att vi låter kol vara kvar i marken, trots att det kanske är tekniskt och ekonomiskt möjligt att utvinna det. Detta eftersom uppehållstiden för växthusgaserna i luften är så lång (tiotals till tusentals år) att det spelar marginell roll om utsläppet sker i år eller om tio eller femtio år.

Man har räknat på hur mycket mer koldioxid vi människor kan släppa ut och fortfarande klara av det så kallade ”2 graders-målet” (vilket inte låter mycket, men som i alla fall resulterar i en havsnivåhöjning gott och väl över fem meter).

Historiska utsläpp av kol från olika fossila källor samt framtida projektioner för 75% sannolikhet att inte överskrida 2-gradersmålet.

Det visar sig då att vi måste minska utsläppen av koldioxid med storleksordningen 3-10% per år (för att landa i ett nära samhälle som i princip inte använder fossilt kol alls omkring 2040-2060). Det här visar sig vara ungefär samma struktur på minskning som Peak Oil tvingar oss till avseende bristen på olja.

Man kan roa sig med att fundera på sannolikheten för att detta skall ske. Och då menar jag inte peak oil, utan sannolikheten att människan frivilligt skulle avstå från att bryta fossilt kol och skövla skogar. Personligen tror jag sannolikheten är mycket liten. Detta både eftersom det finns stora ekonomiska och maktstrukturer som lever av att utvinna fossilt kol, dels eftersom vi människor, på kort sikt, får mycket välfärd genom att använda fossilt kol. Det är som att kissa i byxorna men i väldigt mycket större skala.

Det här är världens största dilemma. Det skulle (troligen) bli en ekonomisk och social katastrof om man slutade använda fossilt kol i den takt som vetenskapen säger att vi borde för att slippa problem som havsnivåhöjning, försurning av haven, utslagning av ekosystem, omfattande skogsbränder, vattenbrist, översvämningar mm.
Och det skulle (minst lika troligt) bli nämnda miljöproblem om vi fortsätter använda fossilt kol och skogsskövling i den takt som vi gör idag (och därtill ökar vi takten!).

Det är en stor skillnad mellan att JAG får fördelarna NU och NÅGON ANNAN/JAG får ta de negativa konsekvenserna SENARE. Bland annat därför rullar vi på i samma hjulspår som tidigare.

Jag är inte naiv. Ingen ”räddar klimatet” på egen hand. Men jag kan göra det lättare för andra att dra sina strån till stacken och jag kan undvika att försätta mig i en situation som blir obekväm i framtiden.

Uttrycket ”rädda klimatet” är förlegat. Hade vi velat bibehålla ett någorlunda stabilt klimat så skulle man beslutat sig på 1960 eller 70-talet. (Det fanns om inte annat bra incitament i form av oljekris, men det ”gick över”.) Klimatet förändras nu snabbt. Det minsta man kan begära av mänskligheten är att vi undviker att öka farten.

En väsentlig del av vår samhällsstruktur bygger på att väldigt många skall att kissa i våra gemensamma byxor även i morgon. Men det finns andra sätt att få välfärd, även om det tar lite tid och kan vara såväl roligt som jobbigt att ställa om. Det lönar sig i längden.

Synsättet borde vara: Hur skall vi människor använda den mängden fossilt kol (olja/kol/naturgas) som finns kvar att nyttja? Vare sig den tillgängliga mängden begränsas av hänsyn till vår gemensamma miljö eller för att undvika konsekvenser av resursbrist som till slut uppstår. De allra flesta har ingen aning. Jag tror de resonerar i termer av: ”Det här har man pratat om länge och hittills har det ju gått bra, så det går nog bra i framtiden också.”

Men den sortens prognoser, ”persistens” (”samma i morgon som idag”), har svårt att förutsäga det som verkligen spelar någon roll: Förändringar.

/Martin

Stigande temperatur med eller utan solfläckar

16 januari 2011

Martin Hedberg

Klimat

26 Comments

Av Martin Hedberg

Vi fick en fråga från en läsare, Arne K, om man inte kunde samla ihop och presentera mätdata kring väder för att reda ut diskussionen om huruvida temperaturen har stigit eller inte. Jag tar mig friheten att skriva en blogg kring detta och lägga till lite kring solfläckar.

Människan har registrerat väder under lång tid. En konkret sak man kunde mäta och jämföra var temperaturen (det är tex svårare att mäta vind eller klassindela moln på standardiserade sätt). De första termometrarna uppfanns i början av 1600-talet. Då hade forskarna ännu inte riktigt definierat begreppet temperatur. I början och mitten av 1700-talet började man enas kring metoder och vilka skalor man skulle använda och termometern blev allt mer spridd.

Men för att göra statistik (t.ex. för att säga något om klimatet) så behöver man många termometrar, de behöver vara kalibrerade, de behöver vara placerade på relevanta platser och man behöver kontinuerliga nedtecknade observationer från dem. Det dröjde fram till slutet av 1800-talet innan så var fallet.

Men hur gör man för att säga något om väder och klimat innan det fanns relevanta mätningar? Jo då kan man göra indirekta studier, från så kallade proxy data. Det man gör att att studera spår efter temperaturberoende händelser. Det kan tex vara studier av syreisotoper i iskärnor från glaciärer, bottensediment i sjöar och hav, lager av pollen, trädringar, koraller mm.

Men nu var frågan kring direkta mätningar. Nedan är en sammanställning av årliga medelvärden från väderstationer på land över hela världen sammanställd av NASA. Den röda linjen är ett femårs medelvärde. Grafen visar avvikelse från medeltemperaturen år 1951-1980. De gröna staplarna är osäkerhetsintervaller (fler och bättre temperaturmätningar i modern tid gör att osäkerheten minskar närmare nutid).

Global medeltemperatur relativt medelvärdet 1951-1980. (NASA)

Förutom att temperaturen ”hoppar” lite från ett år till ett annat (de svarta punkterna) så kan man se tendenser till regelbundna variationer i den röda linjen. Den har en periodicitet på ungefär tio år och dess ”toppar och dalar” kan/bör jämföras med solfläckarnas cykler.

Galileo Galilei 1636. Från Wikipedia.

Galileo Galilei var troligen den förste som observerade solfläckar. Han gjorde det 1610 med sitt nyligen uppfunna teleskop. Sedan 1849 har man gjort dagliga observationer vid observatoriet i Zürich. Nedan en sammanställning av solfläckarna sedan 1750 från NASA.

Solfläckar åren 1750-2010. (NASA)

Man brukar tala om solfläckarnas 11-års cykler. De fem senaste maxima inträffade 1959, 1970, 1981, 1991 och 2002. Vi håller just nu på att gå ur ett minima (som inträffade år 2009).

Givetvis påverkas Jordens klimat av solen. Det är naturligtvis rimligt att anta att även solfläckar kan göra det (även om vi inte går in på de fysikaliska processerna). Som synes på den röda linjen i den första grafen (5-års medelvädet), så hade även Jorden en viss periodicitet i medeltemperaturen. Vi hade maxima som i stort stämmer överens med solfläckarna, 1959, 1971, 1981, 1989 och 2005.

Lite anmärkningsvärt kan man kanske tycka att det är temperaturen bara planat ut de senaste fem åren (2006-2010), trots att solfläckarna minskade i antal. Temperaturen borde väl sjunkit då antalet solfläckar minskade? För att komma lite närmare svaret på den frågan behöver man studera den bakomliggande trenden i temperaturen sedan 1960-talet. Trenden är att temperaturen stiger. Kan det vara så att något av det som gjort att temperauren stigit de senaste femtio åren nu även gjort att vi inte ser så mycket av solfläcksminimat som rådde nyss? Vad händer då när solfläckintensiteten nu ökar?

Varför har då temperaturen stigit de senaste 50 åren? Vi vet att människan påverkar klimatet, det påpekar även inbitna ”klimatskeptiker”. Men hur mycket?

Frågorna är mycket relevanta:
-Vad, eller vilka processer, har medfört att jordens medeltemperatur stigit med omkring 0,8 grader sedan 60-talet?
-Vad kommer att hända kommande femtio år?
-Hur kommer det att påverka oss?
-Vad kan vi göra åt det, både avseende eventuell anpassning (som vi tvingas till) och avseende själva påverkan (om vi nu har någon påverkan på klimatet)?

Om jordens medeltemperatur både påverkas av solfläckarna och någon/några andra processer som fått temperaturen att förändras som den har hittills, vad kommer då rimligtvis att hända kommande tio år när solfläckarna blir fler? Tar vi då ännu ett kraftigare kliv uppåt? Och framför allt: Vilka är de andra processerna som verkat parallellt med solfläckarna.

Det finns svar på de frågorna, men bloggen är lite lång som den är redan. Vi kan väl i alla fall konstatera att forskarna har mätt temperaturen och sammanställt det som data i grafer. Temperaturen stiger. Och allt detta är utan att använda väder- eller klimatmodeller (som kritiker hävdar att man ”skruvar på” tills de visar ”rätt” resultat). Graferna ni ser ovan är mätningar av den verklighet vi lever i igår och idag.

NOAA skriver ”The year 2010 tied with 2005 as the warmest year since records began in 1880.”

/Martin

PS. Om man vill ha rådata som XML eller textfiler för att göra egen statistik så kan man få det från NASA.

Rekordvärme globalt och hemma

11 juli 2010

Martin Hedberg

Klimat

28 Comments

Av Martin Hedberg

Det har väl inte undgått någon i Götaland, Svealand och östra Norrland att det är varmt just nu. Igår var det årshögsta med 34,5 grader i Hästveda i norra Skåne. Det är därtill den högsta temperaturen som uppmätts i Sverige sedan 1994.

Den allra högst uppmätta temperaturen i Sverige genom tiderna är 38,0 grader Det noterades i Ultuna 1933 samt i Målilla 1947. Det rekordet skulle kunna tangeras idag. Det torde i så fall ske någonstans i Skåne, Småland eller Östergötland.

Det är även varmt i övriga Europa. Temperaturerna ligger på många platser mellan 35 och 40 grader. Och som vi skrivit om tidigare så är det även varmt i östra USA.

Även Västantarktis noterar rekordtemperaturer. Ingen värmebölja direkt, det är ju trots allt vinter på södra halvklotet och Antarktis är en kall plats. Men det är noterbart, men inte förvånande, att stora delar av vår planet är betydligt varmare än normalt.

Lite mer näraliggande polarområden, Arktis, noterar också högre temperatur än normalt.

Många minns säkert den gångna vintern som kall och snörik. Det var den -i Europa, Ryssland och delar av USA. Men globalt sett var det en varm vinter.

Det är självklart så att en mätning (tex min garageuppfart) inte är ett bra mått på en global fråga. Att det var varmt i Hästveda i går visar inte att det är varmt globalt, på samma sätt som tågkaoset i vintras inte var ett bra mått på snötäckets utbredning över resten av jordens arktiska och tempererade områden.

Globala frågor kräver globala mätningar och analyser.

Det gångna halvåret har varit rekordvarmt. Och detta trots att solen har ett minimum av sina solfläckar, dvs strålar ut mindre energi än genomsnittet över solfläckarnas 11-års cykel.

Avvikelse från temperaturen januari-juli år 2010, 2005 och 1998 jämfört med åren 1951-1980. (NASA)

1998 och 2005 var två andra rekordvarma år (blå respektive grön kurva i diagrammet från NASA). Men 2010 (röd kurva) är hittills varmare än dem sammantaget över januari-juni.

”Men trenden är nedåtgående på den röda kurvan!” kanske någon tänker. Visst, men som vi skrivit om i en tidigare blogg (Prognoser genom persistens), så är det ett vanskligt sätt att göra prognoser på. Man måste studera fysiken bakom fenomenen.

Det är inte förvånande att det är varmt, vare sig i Sverige eller globalt. Men det är illavarslande. Dels att det går fortare än vad forskarvärlden sagt i gemensamma uttalanden, dels att våra åtgärder för att förhindra det har varit och är så små i relation till vad vi säger oss vilja åstadkomma.

Många kommer att bli överraskade av framtiden. Tyvärr och i onödan. En del onormala saker blir mer normala. En del normala situationer blir onormala. Det är bara att vänja sig.

/Martin