Tag - Extremväder

Orkaner, jordbävningar…

Snöfall i södra USA

Av Martin Hedberg

Södra USA (Texas, Arkansas, Mississippi, Tennessee, Alabama, Georgia, South Carolina…) upplevde den 9-10 januari ett besvärande snöfall.

Det var inte bara det att det faktiskt snöade i dessa delstater som sällan upplever snö, det kom mycket snö på kort tid. Ett omfattande område (berörde flera delstater) fick omkring 10-20 cm och på en del platser kom nederbörden i form av underkylt regn.

Satellitbild från NASA Earthobservatory som visar snötäckt mark 13 januari 2011 (obs, det vita området i södra Texas, över havet och stråken över södra Georgia är moln)

Sex av delstaterna deklarerade katastroftillstånd, tusentals flyg ställdes in, skolor, arbetsplatser och myndigheter fick hållas stängda till följd av köldgrader, snö och underkylt regn.

Nederbörden fortsatte norrut och slogs samman med ett annat snöoväder. Den 12-13 januari berördes istället de nordöstra delstaterna i USA av kraftigt snöfall.

/Martin

Fyra stora översvämningar samtidigt, kan vi hantera det?

Av Martin Hedberg

Sveriges Radio toppar i skrivande stund sin sajt med tre stora översvämningskatastrofer. Först Sri Lanka (den är ny för dagen), sedan Brasilien (som kom upp på den svenska radarn igår), därefter Australien (som har varit med ett par veckor nu).

När regnen i Sri Lanka presenterades parallellt med de i Australien så ställde jag mig frågan om vi i Sverige verkligen skulle klara av två parallella katastrofer. Då hade vi ännu inte sett bilderna från jordskreden i Brasilien. Nu ligger alla parallellt. Och av avståndet mellan länderna att döma så är det lite olika väder som skapat problemen.

Och/men det finns ett fjärde område med väderrelaterade problem. Filippinerna. Det har varit en del telegram, men inte fått samma uppmärksamhet som tex Australien. Mellan den 30 december och den 5 januari kom det omkring 900 mm regn över stora delar av ögruppen. Nästan en meter vatten på en vecka! Och det har fortsatt att regna efter det.

Översvämningar och jordskrev till följd av två veckors intensiva regnande har förstört grödor och gjort omkring 400.000 hemlösa. Reuters rapporterar att 43 människor konstaterats omkomna.

Det är samma La Niña som genererar de kraftiga regnen över Filippinerna, som skapat översvämningarna i östra Australien. Regnen har mattats av de senaste dagarna på bägge platserna, men förutsättningarna (La Niña och varmt havsvatten) finns kvar i många veckor till.

Hur skall vi klara av att smälta alla katastrofer där borta, här hemma? Och framför allt: Hur skall de klara av det där borta, de som drabbas av dem på riktigt?

/Martin

Australien: Normalt -ett minne blott

Av Martin Hedberg

Först kommer mindre än normalt, sedan kommer regn i massor. Det som skett i Australien den senaste månaden är inte normalt. Men vad skall man jämföra med? Vad är ”normalt”?

Vädret förändras från en dag till en annan, från en timme till en annan. Det är vi vana vid. Naturen är anpassad till det och vi människor har byggt våra samhällen för att hantera det och i många sammanhang utnyttja de situationer som uppstår, t.ex. växlingarna mellan regn och solsken eller växlingarna mellan årstiderna. (Det senare mycket tydligt för oss som bor i den tempererade zonen där vi har fyra tydliga årstider).

I samband med normala flöden i floder så kan hydrologer beräkna hur vattenflöden förändras i floder och andra vattensystem. Men när det regnar som det gjort i östra Queensland och östra New South Wales i Australien så blir det helt enkelt för mycket. Man talar om ”Flash flood”. Tidsskalan är timmar (istället för dagar). Orsaken till en ”Flash flood” kan vara häftiga skyfall eller att en fördämning till en damm eller flodvall brister.

Video på YouTube från floden Toowoomba 2011-01-11. (Öppnas i nytt fönster)

Det är sådana förlopp som man sett i tex Grantham och Toowoomba i sydöstra Queensland. Man talar om något som motsvarar tsunamivågor och det låter onekligen märkligt med tanke på att städerna ligger 6-700 meter över havsnivå. (En tsuanmivåg är egentligen något annat, det är en våg som bildats efter att det skett en jordbävning på djupt vatten. Vågrörelsen i kombination med grundare vatten gör att våglängden blir kortare samtidigt som amplituden blir större.) I Australien förekommer det snabbt växande flodvågor som sveper med sig det mesta i sin framfart. Vågor som inte är skapade genom jordbävningar utan genom kraftigt regn. Men de beter sig på liknande sätt efter att de bildats.

Video från The Guardian som visar Flash flood från Toowoomba 2011-01-11. (Öppnas i nytt fönster)

Australiens tredje största stad, Brisbane, har två miljoner invånare och hotas nu av ytterligare stigande nivåer i floden som löper genom staden. Floden har redan brutit igenom sina vallar på flera ställen, dels i staden, dels uppströms. Folk uppmanas att lämna sina hem om de ligger i riskzoner för att bli översvämmade samt hjälpa varandra.

Situationen är så svår, inte bara i Brisbane, med snabba och extrema förlopp över stora ytor (en yta stor som Tyskland och Frankrike tillsammans är översvämmade) att man inte har kapacitet att skydda liv och egendom. Man har inte heller möjlighet att samla in information i samma hastighet som katastrofer utvecklas.

1974 drabbades man av kraftiga översvämningar. Efter det byggdes Wivenhoe-dammen för att hantera stora vattemassor. De flöden man ser idag överstiger dock det man förberett sig för. Dammen är du full till bredden och man måste släppa igenom vatten.

Australiens premiärminister, Julia Gillard, konstaterar krasst att landets invånare måste förbereda sig på mer dåliga nyheter, ”there are still more dark days ahead”.

Kommande dagar faller det mer regn över Australien. Det är inte över. Det blir värre.

Det vi ser i Australien idag är inte normalt. Inte heller var översvämningarna i Pakistan eller bränderna i Ryssland i fjol ”normala företeeelser”. Detta är konsekvenser i verkligheten av att klimatet förändras.

Det som tidigare var normalt blir mer sällsynt. Det som tidigare var onormalt blir vanligare.

Vad är då normalt i tider av förändring? Det som är nu förändras. Inte heller förändringen är konstant eller kontinuerlig. Normalt finns inte längre. Kvar är ”det som förr var normalt”.

/Martin

Julhelger, en tillbakablick

Av John Pohlman

Här är lite axplock från gångna julhelger sedan år 1900.

1902. Den ”Stora julstormen”. Ett av de värsta oväder som drabbat Götland med orkanartade vindar på västkusten och i Skåne med oerhörd skadegörelse.
1923. Snöstorm i landets södra och östra delar. På annandagen hade Halmstad 23 minusgrader.
1927. Västerås hade sin lägsta decembertemperatur med -27 grader.
1931. En kallfront med åska och hagel passerade Stockholm på juldagen.
1932. Milt. På annandagen hade Umeå 9 plusgrader.
1977. Lund noterade +11,8 grader på julafton.
1986. Ymniga snöfall i södra och östra Sverige.
1988. Kraftigt snöfall på julafton i nordöstra Götaland. Underkylt regn i mellersta Sverige med extrem halka.
1990. En av 1900-talets mildaste jular i norra Lappland.
1992. Orkanbyar i norra Norrland på annandagen med stora skador på skog, hus, el och tele. (Veckan innan jul uppmättes Sveriges högsta vindhastighet vid Tarfala i Kebnekaisemassivet med 81 m/s).
1993. Omfattande snöfall. I östra Götaland långvariga strömavbrott den 26-27.
1995. Tillsammans med 1923 seklets kallaste jular i södra Sverige. Falun hade på julafton -21,8 grader. (Seklets kallaste julafton i Falun är -26,3 grader år 1919. Men rekordkylan i Falun uppmättes 1876 med 31 minusgrader).
2003. Kall julaftonsmorgon. Sedan omslag till flera plusgrader och regn i södra Sverige. Havraryd i Halland fick 54 mm.
2006. Barmark på juldagen i hela Götaland, Svealand samt i sydöstra Norrland ända upp till Piteå.
2010. Rekord i kyla och snödjup?

Slutligen får jag önska en God Jul!

/John

Oj det snöar!

Av John Pohlman

Ovanstående är den lite underfundiga rubriken på en utställning som invigdes lördagen den 11 december både på Sveriges Järnvägsmuseum i Ängelholm och Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Det är Trafikverket som vill informera vad de gör för att tågen skall komma fram i tid i vinter. Efter de senaste veckornas händelser med otaliga förseningar och stort missnöje bland tågresenärerna så ligger utställningen väl i tiden.

Själv kunde jag som invigningstalare i Ängelholm bevista järnvägsmuseet med den speciella utställningen som producerats av museets publika verksamhet. Det är en mycket informativ utställning om järnvägen och snön/kylan. Den behandlar dels de stora problem man har med extremt vinterväder och dels hur man arbetat historiskt med snöröjningen vid järnvägen. Man visar bilder ända från begynnelsen av järnvägstrafiken i mitten av 1850-talet.

Den första järnvägssträckan var mellan Göteborg och Jonsered 1856. De första tjugo åren gällde bara handkraft med skyfflar, spadar och kvastar och vid allför besvärliga förhållanden ställdes trafiken helt in. Men redan på 1870-talet konstruerades de första ångloksdrivna snöplogarna och snöslungorna. Maskinparken har sedan utvecklats och effektiviserats alltmer. Men även i våra dagar måste det till vanlig handkraft.

”Oj det snöar!” har en underrubrik ”snökaos- eller vanlig vinter”. Själv skulle jag vilja sätta ett likhetstecken därför att en vanlig vinter alltid innehåller flera tillfällen med snökaos. I utställningen visar man också med stillbilder och en film på några av de värsta snövintrarna och snöovädren de senast hundra åren. Bland annat är det de tre stränga ”krigsvintrarna” december-februari 1939-40, 1940-41 och 1941-42. Samtliga ligger i toppskiktet bland 1900-talets kallaste.

I toppskiktet hittar man också den extremt kalla vintern 1965-66. Då fortsatte vintervädret inte bara under mars utan även en bit in i april. Flera snöoväder drog fram över hela landet under mars och mellan Söderhamn och Härnösand var det drivor på en och en halv meter. I april kom också snöchocker ända ner i Sydsverige och i mitten av månaden hade Sankt Olof i sydöstra Skåne ett snödjup på 63 cm.

Bland de mest katastrofala snöovädren den senaste fyrtio åren räknas snöstormen i Sydsverige kring nyårshelgen 1978-79. Skåne drabbades värst med meterhöga drivor och trafiken lamslogs helt. Man fick sätta in terrängfordon för att nå fram till orter som var helt isolerade i flera dagar. I mitten av januari blev det sedan åter snökaos i Skåne.

Ett annat snöoväder med katastrofala följder inträffade den 4-6 december 1998. I Gävle kom då på ett par dygn upp till 1½-2 meter snö. Själva staden blev helt isolerad i flera dagar med oframkomliga gator och vägar. Slutligen har man också på utställningen den förra vinterns snökaos i framförallt februari med tidningsurklipp och kommentarer.

Utställningen har öppet tisdag-söndag kl 10.00-17.00 fram till den 3 april.

/John

Decemberkyla

Av John Pohlman

Årets julmånad har inletts med vinterväder i hela landet och det kalla vädret ser också ut att fortsätta minst ett par veckor till. Kan det kanske bli rekord om det består månaden ut?Om man letar efter de kallaste decembermånaderna under de senaste 110 åren får man fram två årtal som utmärker sig särskilt. För Svealand och Norrland är det 1915 och för Götaland 1981.

År 1915 tog kalluften befälet redan i slutet av oktober med rekordlåga nattemperaturer i Svealand. I november sattes nya rekord i nattkyla på en del håll i Lappland. Det var sålunda väl förspänt för en kall fortsättning och det blev också den kallaste decembermånaden i praktiskt taget hela norra och mellersta Sverige. Flera platser har också sina kallaste decembernätter 1915. Den 22 hade man i Stensele -45,5 grader och i Sveg -41 och den 26 var de -42 i Karesuando. Särna var kallast i Svealand med -42,5 grader den 22. Stockholm hade -21. Det var den 22-23 även extremt kallt i norra Götaland med lokalt ner mot 35 minusgrader i Västergötland, Östergötland och Småland. Göteborg hade -20 grader.

År 1981 drabbades södra Sverige i slutet av november av två kraftiga stormar med bara några dagars mellanrum. Efter ovädren drog kalluft ner över hela landet och större delen av Götaland fick sin allra kallaste decembermånad. Många platser har också decemberrekord i nattkyla. Till exempel hade Falsterbo som lägst -12 grader, Kristianstad -23, Ronneby -22 och Kalmar -24. I Halland var det 29 minusgrader i Torup och i Halmstad -23.

Låt mig nu i dessa dagar påminna om det svenska köldrekordet på 53 minusgrader i Malgovik i  södra Lappland på självaste Luciamorgonen. Tilläggas skall dock att den avläsningen skedde privat men termometern kontrollerades i efterhand. Bland SMHI:s väderstationer har Hemavan köldrekordet för december med 48,9 minusgrader dagen före nyårsafton år 1978.

/John

Ett ”Herrans oväder”

Av John Pohlman

Nu i dessa dagar för ett par hundra år sedan skedde en väderhändelse som är värt att notera ur historiskt-musikaliskt perspektiv. Året är 1791, platsen är Wien och det handlar om den kanske mest musikaliskt begåvade av de stora klassiska kompositörerna, Wolfgang Amadeus Mozart.

Han var bara 35 år gammal när han efter flera år av sjukdom på hösten 1791 blev allvarligt sämre och avled natten till den 5 december. Mozart hade inte många vänner och det var bara ett fåtal som bevistade begravningsakten i kyrkan dagen därpå

Efter mässan begav sig det lilla sällskapet till fots bakom likvagnen med kistan mot kyrkogården. Men under färden bröt ett oväder ut. De beskrivningar som finns talar om så kraftig blåst att det var omöjligt att gå upprätt mot vinden samtidigt som det åskade och blixtrade och regnet vräkte ner. Det finns en annan uppgift om att de råkade ut för en snöstorm och en ogenomtränglig snöyra. Det var i alla fall ett ”Herrans oväder” så att de medföljande sörjande skingrades och likvagnen med kistan och dödgrävaren fortsatte ensam. Framme vid kyrkogården lade dödgrävaren kistan i en gemensamhetsgrav för Wiens allra fattigaste.

När Mozarts hustru Konstanze någon dag senare besökte kyrkogården fick hon inte tag på dödgrävaren och ingen annan visste något om någon Mozart. Än idag verkar det som man trots undersökningar inte har kunnat fastställa just det ställe på kyrkogården där Österrikes store son ligger begraven.

/John

Vintern består

Av Martin Hedberg

Något mildare luft kommer i och för sig in över Götaland kommande dagar, men på det hela taget så består vintern även i sydligaste Sverige. I början av veckan ligger temperaturen omkring nollan i delar av Götaland, men till nästa helg har den fallit ner till ett par minusgrader igen.

Det är vinter.

Jag pratade just med en god vän som sitter fast i Paris och inte kommer hem med flyget. I veckan kunde vi läsa hur trafiken var i det närmaste lamslagen i Storbritannien. Vad är vinterdäck? I såna här lägen vet jag att många boende i Norden myser lite. Visserligen tycker man synd om de ovana som drabbas, men samtidigt känner man sig lätt lite mallig för att man vet att man själv skulle fixa det, och lite till, galant.

Eller skulle man det? Förvisso är jag säkerligen bättre utrustad vad gäller kläder, vintervana och att köra bil på vintervägar. Men skulle det verkligen vara till någon nytta i ett samälle som inte är rustat för vinterkyla och snö. Varför man inte är det? För att man inte har ansett sig behöva förbereda sig för något som förefaller osannolikt. Och det är väl rimligt? Varför lägga pengar och resurser på något som, statistiskt sett, inträffar sällan?

Men om/när det inträffar så blir det ramaskri för att ansvariga inte tagit sitt ansvar och gjort det som de borde (men som inte var sannolikt vid tidpunkten för eventuella beslut).

Hur som helst är det skönt att vara förberedd. Jag är innerligt tacksam för att vi har stabilitet och resurser. Samt lite lagom med extrema händelser. Vi får inte slappna av för mycket. Samhällen och naturen fortsätter att förändras och utvecklas. Vill man hänga med utan allt för stora överraskningar så behöver man vara flexibel och kunna anpassa sig.

Nu hoppas i alla fall jag att vintervädret består över Jul även i södra Sverige. Vidare att det kommer lite mer snö och att temperaturen stiger till omkring -10 i Norrland och NV Svealand. I söder kan det väl vara -5 och jag tror att snömängderna räcker som de är där.

Vad tycker ni?

/Martin

Värmeböljor i somras del 2

Av John Pohlman.

När nu vintern slagit till i hela landet kan vi fortsätta från förra bloggen med att värma oss med rapporter från norra halvklotet under den gångna sommaren. Om vi börjar med att gå österut till Ostasien så hade Japan sin allra varmaste sommar (juni-augusti) på över 100 år. Värmen fortsatte in i september och den 1 var det allmänt över 30 grader och på många håll över 35 bland annat i Tokyo med 35,9 grader. Kina berördes också av sommarhettan och under en intensiv värmebölja i den norra delen under första veckan i juli fick Peking ett nytt rekord den 5, då temperaturen kom upp till 40,6 grader.

Går vi västerut över Nordatlanten hade man samma vecka en kraftig värmebölja i de östra delarna av USA och Kanada med mängder av nya rekord. Den 6 juli uppmätte man 41 grader i Baltimore och 40 grader i Philadelphia. Dagen efter hade Durham i North Carolina 39 grader. En månad senare slog en värmebölja till i västra Kanada och den sträckte sig ända upp till USA:s Alaska. I Squamish norr om Vancouver slogs det förra rekordet med hela 5 grader till 36,7 och i Alaska hade Fairbanks rekordhöga 32,8 grader och slog därmed det gamla rekordet från 1926 med nära 3 grader.

Jag måste också nämna ett värmerekord som slogs på västra Grönland i Nuuk (Godthåb) som hade 24,9 grader den 2 september i samband med ostlig föhnvind. Låt mig avsluta med några verkliga toppnoteringar. I Kuwait hade man den 14 juli 52,8 grader, i Death Valleyöknen USA 51,7 den 15 och i norra Algeriet 49,2 grader den 24 juli.

/John

Värmeböljor i somras

Av John Pohlman

När jag nu går igenom det hittills gångna väderåret för att efter hand skriva min sedvanliga årskrönika för ett uppslagsverk påminns jag om den unika värmeböljan under första hälften av juli. Värmen kulminerade den 11 då flera platser satte nya rekord eller tangerade tidigare noteringar. Varmast i landet hade då Målilla i Småland med 35,0 grader. Den högsta julitemperaturen som uppmätts i Sverige är 38,0 grader. Danmark hade sin fjärde varmaste julimånad någonsin. Varmaste dagen var den 25 med 34,1 grader söder om Hanstholm på Jylland. Det fattades bara drygt en grad till det danska julirekordet på 35.3 grader.

Hela Europa hade för övrigt en varm julimånad och då speciellt i den östra delen. Allra varmast hade Jaskul i sydostligaste Ryssland med 44,0 grader just den 11. I Östeuropa fortsatte den extrema värmen under hela månaden och den 29 noterade Moskva ett nytt rekord med 38,2 grader. Samma dag fick också Finland ett nytt värmerekord med 37,2 grader i Joensuu i Karelen. I Ryssland varade hettan också en bra bit in i augusti. Den avslutades inte förrän den 19 i månaden. Då satte en kallfront punkt för den nära två månader långa värmeböljan som saknar motstycke. Mätningar från en flygplats några mil från Moskva visar att dagstemperaturerna där var över 30 grader från den andra veckan i juli till mitten av augusti – alltså mer än fem veckor i sträck.

Extrema värmeböljor under den gångna sommaren rapporteras också från andra håll på norra halvklotet. Mer om detta i nästa blogg.

/John