Storebror ser dig och alla dina vänner

Visst är det praktiskt med alla finurliga tjänster man får i sin smartphone. Superkrafter som för några år sedan knappt fanns i fantasin. Jag skall erkänna att jag är kluven till det här.

Varför? Jo, för att det här skall fungera så samlar apparna in en stor mängd sensordata. Visste du att du att det finns databaser med detaljerad information om vilka platser du besökt, hur länge du varit där, hur du reste och vilka bilder och filmer du eventuellt tagit med din mobiltelefon när du var där?

Ovanför en skärmdump från min Google-tidslinje om var jag var, hur jag reste och de bilder jag tog den 28 juni, 2017. Det är en fascinerande information med många detaljer. Jag var i Italien (en resa jag skrev om i en bloggartikel i fjol.)

Zoomar jag in på Venedig så kan jag se precis vilka gränder jag gått längs, var jag bodde och adressen till Pizzeria Planet där jag var mellan klockan 21:47 och 22:39. Samt bilder som jag tog på min son och den Calzone han beställde.

Detaljer från hur min telefon och jag färdades i Venedig den 28 juni, 2017.

Storebror ser dig. Och det är du själv som har sett till att det fungerar.

I din smartphone har du en massa finurliga appar som ger dig möjlighet att… Ja, jag behöver inte försöka gissa, men vi har många appar i telefonen som gör livet enklare för oss. För att göra det så kan de behöva samla in information via de sensorer som finns i telefonen. Kamera, GPS, mikrofon, accelerometer, kontaktuppgifter i din telefonbok, sparade länkar, lösenord osv.

Vad händer med den här informationen?

Jag vet inte.

Men jag vet att det är väldigt mycket och detaljerad information som man lämnar efter sig. Det kan vara fascinerande att studera. Det finns mer än jag själv kommer ihåg och framför allt på en helt annan detaljnivå.

Google kan tex berätta att jag den 15 oktober 2013 mellan 08:36 och 09:06 cyklade 7,8 km från adress A till adress B. Med min GPS ger jag inte bara information om var jag har varit och när, Google klurar alltså också ut hur jag transporterat mig. Hastigheten jag rör mig med och var avslöjar det. I kombination med att Google vet vägnätets struktur och till och med kollektivtrafikens avgångar så kan de berätta att jag lite senare åkte tunnelbana till Södermalm, gick i en minut, besökte adressen C, troligen företaget Y, i 1h och 35 minuter för att därefter åka, denna gången buss, tillbaka till kontoret i City.

Om jag tagit några bilder med telefonen så presenteras den i detta tidsflöde. På Googles kartor kan jag zooma in och se precis vilka gator jag gått på. Nyligen besökte jag Sickla köpkvarter och jag kan via Google tidslinje se vilka affärer jag varit inne i, Clas Ohlson, Systembolaget, Paradiset, HiSport… Det är inte hundra procent korrekt träffar, men ganska rätt.

Det är fascinerande. Och har man rent mjöl i påsen så är det väl inga problem att spara information om var man har varit? Man kan se det som en mycket avancerad dagbok som man kan gå tillbaka till för att minnas sitt liv.

Och skrämmande. För tänk om Google, eller någon av de andra apparna som också loggar min GPS, använder min platsinformation till något annat än att tala om för mig att jag tex besökte cykelaffären Specialized i Hammarby sjöstad för ett år, tre månader och fem dagar sedan? (ett konkret svar jag fick när jag Googlade efter en reservel till en cykel för en tid sedan). I det här fallet så antar jag att sökresultatet var ett resultat av en tjänst från Google. För det är väl fint att kunna erbjuda kunder information om affärer som jag redan har en relation till, även om jag bara har varit där en gång? Att jag själv skulle vilja välja vilken cykelaffär jag skall besöka kanske inte är lika väsentligt?

Eller om det är ännu mer skarpt läge. Tänk om du känner någon som arbetar med säkerhetsklassad information (vare sig du vet om det eller ej) och om någon med skumma avsikter vill komma närmare din vän. De får reda på att ni är vänner dels genom FB, LinkedIn osv, dels genom att ni, via våra digitala spår, avslöjar hur och var ni umgås.

Eller om…? Inte ens fantasin sätter gränser. Informationen samlas kontinuerligt och utöver allt man kan komma på idag så är det givetvis värdefull information för framtida bruk och kreativitet. För den som har tillgång till den. Jag vet inte ens vem so har access idag. Än mindre i morgon.

Nu säger någon att det bara är jag själv, och några systemtekniker på respektive företag, som ser mina rörelsemönster och annan sensorinformation. Man måste trots allt vara inloggad för att ta del av den. Men var går gränsen? Hur säker är jag på att det bara är jag som har koll på min inloggning? Använder du din arbetsgivares mailadress som inloggning? Och hur använder de företag som jag givit access till sensorerna och tekniken i min telefon som sällan är längre bort än två-tre meter från mig, ens i de mest privata situationerna?

Eller om företaget bakom din app bestämmer sig för att använda information de har om sina användare för att skapa en bättre tjänst för att nå fler kunder? De tänker givetvis på säkerhetsrisker och integritet så de anonymiserar informationen, dvs så att de inte hänger ut någon enskild användare. Men tänk om det i alla fall blir fel, om det inte är individer i sig, utan information om att det överhuvudtaget finns en användare på en viss plats som är problemet?

Många Amerikanska militärer använder träningsappen Stava, vilket avslöjar inte bara var och när de tränar och patrullerar, även soldaternas puls presenteras öppet på Stavas sajt. Bild från artikel i Wired.

Som i fallet med träningsappen Strava som, via elitsoldaters rörelser tillsammans med sina smartawatches, avslöjat inte bara var USA har militära anläggningar, den talar också om var och vid vilka tider de tränar samt hur de genomför patrulleringar. Och som pricken över i:et vilken puls de har. Visst har militären regler och anvisningar om vad man får och inte får använda i olika situationer. Men det är människor det handlar om. Soldaten kanske inte använder sin Garmin-klocka när hen är på militärt uppdrag. Men när hen tränar eller tar en öl med polarna efteråt?

Håhåjaja. Så länge allt är som det skall vara, så är det bra. Men när något oförutsett inträffar, och det kommer det att göra frågan är bara vad och när, så kommer många att säga ”varför gjorde vi inte rätt från början?”. Men då är det för sent. Vad skall USA: militär göra? Flytta sina militära baser?

Under Inställningar och Plats kan du styra telefons platsinformation (Android).

Men man kan också tänka sig att du själv har nytta av det. Jag har en god vän som loggar merparten av sitt liv, i och för sig bakom brandväggar och säkra lösenord, men så mycket hen kan. Platser, träningsrundor, tider, puls, vad hen ätit, väder, ev mediciner… allt. Detta i det närmaste som att samla data för att förutsättningslöst kunna göra grundforskning på sig själv. ”Jag kan inte veta vad som händer i framtiden, inklusive med mig själv, men genom att logga så mycket som möjligt om min fysionomi och i vilken miljö jag vistas så har jag skapat möjligheter att undersöka och dra slutsatser om jag skulle vilja.” Men som sagt var, hen har koll på säkerheten, informationen ligger inte tillgängligt för någon annan.

Jag har inte något entydigt svar eller avslutning med stunds på den här artikeln. Men jag hoppas att jag i alla fall har väckt, eller återuppväckt, några tankar kring vilka spår vi lämnar efter oss och vad det skall vara bra för. Om du inte har någon specifik nytta av det så kanske du inte skall lämna ut den. Och om du loggar och ev lämnar ut den så kan det vara bra att veta vad du, och ev andra, kan få reda på om dig.

Mänskligheten har aldrig tidigare i historien vetat så mycket. Och förstått så lite i relation till det vi har data om.

/Martin

PS. Och en liten vädjan: Om du vill kommentera artikeln så hoppas jag att du gör det här, i anslutning till artikeln. Det skrivs mycket på Facebook, Twitter och andra sociala media, men de insikterna (som alltså har med den här artikeln att göra) blir ju hängande lite i luften. För andra som läser den här artikeln ser ju inte det med mindre än att de har en koppling till dig på sociala media.

Det här är ett generellt problem som jag observerat: Debatten sker i åsiktsbubblor på Twitter och FB, inte i anslutning till källorna. Man kan ju tipsa sin vänner om källorna via sociala media, men sedan diskutera dem där även andra än dina vänner kan ta del av din åsikt. DS

               

About author View all posts Author website

Martin Hedberg

12 CommentsLeave a comment

  • Jag har ibland undrat över om det går att ladda ner en app om man inte godkänner appens tillgång till GPS, bilder mikrofon osv. Enkelt att testa så jag får väl göra det.

  • hej Martin! jag har följt dig i flera år och har även skickat info om så kallade ”chemtrail” dessa har inte blivit besvarade, vilket är helt ok! Vad jag har lagt märke till är att du har ”vaknat” de sista åren och skriver om saker som man bör undersöka själv och ha egna tankar om! Detta uppskattas enormt av mig, men undrar inte du om nya namn på molnformationer som inte funnits innan och att vi knappt ser solen längre? det finns även appar som gör att man kan följa flygplanens rutter och ID nr på dessa, men planen som ger dessa långa och bestående ”contrails” kan inte ses på dessa appar, jag undrar varför? gör inte du? jag skriver till dig här för att du borde kunna ge lite mer ingående svar pgr av din gedigna utbildning, jag är ju bara en vanlig människa som blir orolig ju!

  • Avinstallerar och stänger av allt jag inte behöver för stunden. Bär aldrig med mig nallefånen heller, till någras förtret. 🙂

    Mänskligheten har aldrig tidigare i historien vetat så mycket. Och förstått så lite i relation till det vi har data om.
    Mycket bra!

    Även bubbelanmärkningen. Facebook har jag aldrig haft och lade ner Twitter efter ett år av just den anledningen. Man hamnar i andras åsiktsbubblor och där vill jag inte vara. Anledningen till att jag skaffade ett konto var för att följa vissa vetenskapsmän. Men jag var/är inte ett skit intresserad av något annat än den vetenskap som de jobbade med. Lugnare utan, de tweets som är av värde hittar man iaf.

  • Hej
    Till detta kan tilläggas att det som i en givet tidpunkt kan anses helt OK att berätta/ bli registrerat: efter en tid blir till något mycket farligt att ha skrivit, gjort…
    På 80 talet – Vår statsminister Olof Palme tor emot PLO ledaren Arafat här i Stockholm Arafat höll tal i Riddarkyrken ,,, Jag arbetade som AI konsult på Statskontoret med med en Amerikansk gästforskare som doktorerat i UMEÅ på självorganiserande datasystem (AI), han hade även hjälpt riksdagens datadeligation att anordna deligationens studieresa till USA…
    Vi träffade tillsammans högsta utbildnings chefen på ABF som varit med på datadeligationens resa till USA… Något år senare på 80 talet.
    Första PLO intifadan pågår… Gästforskaren har upptäkt inför en AI konferens i Istrael, att fax inte kan sändas dit. varken in eller ut så vi samtalar om detta, och konstaterar samtidigt att .. datatrafik kan ske in och ut, internet fanns faktisk då för forskning, Vi för då ett samtal med ABF chefen om hur forskningsnätet skall kunna användas för att nå ut med information om det rådande förtrycket av den palestinska befolkningen…

    20 år senare Kommer samma forskare hit i Sverige, arbetar nu teoretiskt med militära informationssystem i USA håller ett teoretiskt föredrag i Umeå universitet och på Försvarshögskolan i Stockholm, ämne: Informationskrig
    Jag skriver epost till riksdags man i försvarsutskottet i ” gå och lyssna på fördraget han är bra han kan hantera alla aspekter på frågan även sett ut PLOs sida”
    Ett ½ år senare avstängs han polygraf test.. får bara arbeta hemmifrån,, svartlistad…
    Det var gudskelov före 11 sep…
    En riksdags mans epost har på något sätt förts vidare… riket säkerhet heter det visst…

  • . ”… med mindre än att de har en koppling till dig på sociala media.”

    Tänker att den kopplingen är så viktig att den rättfärdigar att diskussionen förs i dessa plattformar, trots problemen du beskriver. #relationer

    I övrigt: väldigt skrämmande.

    • Människan har levt i små bubblor och relationer så länge hon har funnits, av naturliga skäl.
      Nu när hon kan spräcka dem, så vill hon inte.

  • Hm, kommer att tänka på när du hade anslag om att man inte skulle använda Adblock på den här sidan, för att det inte fanns några annonser här och Adblock kunde dölja delningsknappar för Facebook. Tänk om det helt enkelt är så att man vill använda Adblock just för att skydda sin intigritet? Delningsknappar är ju kända för att användas för att spåra personlig information. Tillägget ”Disconnect for Facebook” i Chome rekommenderas varmt.

    Google däremot, de tar ens intigritet på allvar och ger användarna all makt över intigriteten, så de har jag inga problem med att de vet hur jag har rört mig. Facebook däremot ska man se upp för…

    • Google var bra när de började. Jag lägger aldrig ut något på deras servrar förutom ett mailkonto jag har där. Har varit tvungen att städa efter ungarnas härjningar på nätet ett par gånger, faktum är att man inte har någon egentlig kontroll över det man lägger på deras burkar.

      Istället för adblockers kan man använda en vanlig hosts-fil som fungerar mycket bättre (och har gjort hela tiden). Kan man lägga den på sin router så behöver man aldrig bry sig om enskilda datorer i hemmet. Det finns de som uppdaterar hosts-filerna kontinuerligt så man behöver inte lägga någon tid på det heller.

  • I detta fall kan jag inte annat än hålla med. Visst är det skrämmande. Det mesta av den här informationen som delas går dock som tur är att stänga av själv. Men som sagt, vill man vara helt säker får man lämna mobilen hemma eller stänga av den och plocka ut batteriet. Helst ska man ta på sig en foliehatt också 🙂