Category - Klimat

Vetenskap så man begriper.

Klippa gräsmattan i april?

Om jag hade haft lite mer tid och bara en uns mer tålamod så hade jag lagt mig ner på marken för att studera hur gräset växer. Det går nämligen undan nu. April är inte slut ännu, men det är ändå dags att klippa gräsmattan.

Jo, men det beror jo på var man bor, säger någon. Jovisst. Det här är någon mil utanför Stockholm, men inte den varmaste platsen i omnejden. Körsbärsträdet på tomten har tex bara knoppar och är inte i närheten av körbärsblommorna i stan (som blommade för två veckor sedan).

När jag var liten så brukade den sista snön här töa bort för ungefär en vecka sedan. Men det ändrar sig. Nej, inte platsen eller mitt minne. Det är nämligen i närheten av min födelsedag och vi snackar om mitt barndomshem. Men klimatet.

Nix, detta är inget bevis för att klimatet förändras. Men det är en konsekvens av att klimatet förändras. Många har klagat på att det är kyligt, men ha då i mittet att det hittills i år (1 januari – 28 april) har varit mellan 1 och 2 grader varmare i hela landet.

Temperaturavvikelse 1 januari - 28 april 2016 jämfört med samma period 1961-1990. Hittills i år har det varit 1-2 grader varmare än normalt.

Temperaturavvikelse 1 januari – 28 april 2016 jämfört med samma period 1961-1990. Hittills i år har det varit 1-2 grader varmare än normalt.

Förra gången jag klippte gräsmattan var strax före jul…

Och varmare blir det. Passa på att njuta av det som är härligt. Men ducka inte för konsekvenserna både i stort och i smått. Samt såväl kraven på minskad klimatpåverkan och att vi tvingas anpassa oss.

Vi är bara i början av Antropocen. Mycket större förändringar väntar.

/Martin

Seminarium med EU Kommissionen på Lunds Universitet

Sitter nu på tåget hem från Lund där jag på uppdrag av EU Kommissionen har modererat ett seminarium. Seminariet är det andra i en serie om fyra där EU Kommissionens besöker universitet för att informera om sitt arbete.

Från EU Kommissionens program:

13:00- 14:00 Inledningsanförande & Klimatseminarium: vägen framåt efter klimatkonferensen i Paris.

Anföranden om resultaten, paneldiskussion samt publikfrågor om resultaten vid klimatkonferensen COP21 i Paris och vägen framåt för att realisera den nya, gemensamma klimatplanen.

Paneldeltagare är Hanna Lidström, nationellt språkrör Grön Ungdom, Milan Obradovic, kommunalråd (S) Malmö, Jakob Skovgaard, klimat & miljöforskare vid LU och Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionen i Sverige.

Moderator: Metrologen Martin Hedberg, Vädercentralen.

EU-dagen inleddes med att Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU Kommissionen i Sverige, presenterar eftermiddagens program. Därefter gav jag en kort överblick av klimatsituationen och lite av den vetenskapliga bakgrunden. Det är ju trots allt det som ligger till grund för den prekära situation vi befinner oss i.

Eftersom det bara skulle vara en kort introduktion så var jag tvungen att sålla rätt hårt i vilka delar och bilder jag skulle använda för att illustrera klimatet. Jag hade lovat att prata 7-8 minuter, men tror nog att det blev närmare tio. 🙂

Jag hann ändå att tala om:
– Istider, Vostok ice core,
– Återkopplingar (temperatur-hav-koldioxid och glaciärer-albedo),
– Temperaturrekord 2014, 2015 och de gångna månaderna,
– Vinterns värme över Sibirien/Arktis
– Cold-spot på norra Atlanten (Avsmältning och Golfströmmen) och runt Antarktis,
– Koldioxid -800.000 år, Keeling och att vi nu ligger +400 ppm,
– Kolets kretslopp och människans bidrag,
– Källor och sänkor av CO2 (skogsskövling och fossilt kol, Atmosfär, fotosyntes, biomassa och hav).
– Försurning av haven och påverkan på ekosystem
– Radiative forcing (naturlig och antropogen påverkan, övriga växthusgaser, aerosoler, albedo…),
– Att merparten (>90%) av värmen hamnar i haven, men vi pratar mest om de ca 2% som värmer luften,
– Havsnivåhöjning på skalan tusentals år, såväl sedan senaste istiden (-120 m) och vad vi har förbundit oss till vid olika utsläppsnivåer (10-50 meter).
– Stranded assets.
– Solenergi.
– SDG, Sustainable Development Goals.
– Och en sammanfattning av Parisavtalet.

Därefter bjöd jag upp paneldeltagarna på scenen och vi påbörjade diskussionen om vägen efter Parisavtalet. Vi hann även med en del frågor och integration från/med publiken med hjälp av Slido som publiken loggade in sig på.

Mina frågor/diskussionen handlade om:

– Deltagarnas bild av förhandlingarna i Paris
– Vad har vi mandat att göra?
– Vad har vi skyldighet att göra?
– Hur skall vi mobilisera tillräcklig stor del av samhället?
– Vad är ”tillräcklig stor del”?
– Finns det en gemensam ”klimatplan” efter Paris?
– Vad gör man konkret i tex Malmö?
– Hur kan man sprida goda idéer till andra kommuner?
– Vad finns det för risker förknippade med avtalet?
– Vad finns det för möjligheter förknippade med avtalet?
– Vilka är nyckelspelare i samhället?
– Hur skapar man incitament till en positiv och nödvändig förändring?

Timmen gick fort, men/och jag tror att vi hann med en hel del. 🙂

Selfien tog jag i trappan upp till föreläsningssalen under föreläsningen efter mig. Trapphuset påminner mig om Eschers grafik. Kanske finns det någon symbolik att hämta i det? Förhoppningsvis var seminariet tänkvärt och belysande men inte förvirrande.

Escher: Convex and Concave

Escher: Convex and Concave

 

Escher Staircase

Escher Staircase

Jag, och många med mig, slungas mellan hopp och förtvivlan när man resonerar kring klimatfrågor. Å ena sidan så har det verkligen tagit fart i rätt riktning. Och det på ett mycket mer genomarbetat och seriöst sätt än förra gången för ett par år sedan, med tex näringslivets hållbarhetsarbete, insikter hos beslutsfattare, teknologiska framsteg och ekonomiska incitament (tex priset på solceller).

Å andra sidan visar vetenskapen på att situationen (föga förvånande) är ännu mer allvarlig än vad politiker och andra beslutsfattare tycks tro. Trots att människans utsläpp av koldioxid har planat ut så accelererar koncentrationen i luften. Temperaturen ökar, Havsnivån stiger, glaciärerna smälter, havens försurning fortsätter…

Jag tror att jag tar och avslutar med några visdomsord från Parisavtalet:


Recognizing that climate change represents an urgent and potentially irreversible threat to human societies and the planet and thus requires the widest possible cooperation by all countries, and their participation in an effective and appropriate international response, with a view to accelerating the reduction of global greenhouse gas emissions,

Acknowledging that climate change is a common concern of humankind, …

/Martin

Medverkar i barnprogram på UR

Idag har jag varit tillbaka i en studio med green screen, chroma key, på SVT. Detta under UR:s inspelning av ett kommande barnprogram som kommer att sändas i tre delar.

Programmet heter Total Global och handlar om tre av de sjutton globala målen, (SDG, Sustainable Development Goals). Det är Klimatförändringar, Fattigdom och Jämlikhet. Det kommer att sändas under hösten på Barnkanalen, under UR:s tablå och på UR Play.

Programmet bygger på en quiz där barn som resonerar och efter en stund rådfrågar olika forskare och experter. Jag är en av dessa sju experter och forskare.

Några av frågorna jag besvarade och ungefärliga svar:

Är det farligt med ett varmare klimat på jorden?

En del kanske resonerar som att ”vad spelar det för roll om det blir en eller två grader varmare?” Men när man pratar om temperaturen och klimat så gör nån grad hit eller dit väldigt stor skillnad. Det förändrar klimatet på jordklotet. Under en istid är det mellan tre och fem grader kallare, så vill man jämföra det med något så kan man se det som en halv till en istid, men åt andra hållet. Det är stora förändringar.

Jag resonerar kring översvämningar, stormar, värmeböljor, förändrade livsmiljöer för växter och djur, havsnivån höjs pga smältande isar, försurning av havet.

Vilka drabbas hårdast av klimatförändringarna?

Hårdast och mest drabbas förmodligen dom som redan är mest utsatta. Så folk som lever på gränsen i områden där det är dåliga skördar eller missväxter, ställen där man inte har så mycket ekonomi och där man inte har råd att flytta på sej nån annanstans eller köpa det skyddet man skulle behöva, så om det kommer en storm där eller blir en översvämning eller blir missväxt då har man begränsade inga resurser att ta av. De som har bidragit minst till att det är klimatförändringar drabbas förmodligen först och hårdast.

Men det är inte bara så för att vi bor i ett rikt land att vi går fri från konsekvenser, det kommer att kosta oss också. Och det märks här också men först och värst för dom som redan är hårt utsatta.

Var märks klimatförändringarna mest?

Mest märker vi av klimatförändringarna i den arktiska miljön, alltså kring syd- och nordpolen. Det är här som vi redan idag ser de största förändringarna av temperaturer. Och när de landbaserade glaciärerna värms upp och smälter så påverkar det dels havsnivån, dels havsströmmarna.

Och många människor, främst i Asien, är beroende av att glaciärerna i bergen smälter lagom mycket, dels för energi, dels kanske främst som dricksvatten och för produktion av livsmedel, mat. Och nu accelererar avsmältningen. Men om det inte snöar lika mycket som det smälter, och på rätt ställen, så kommer vattnet att sina, ta slut. Det kan ligga många år fram i tiden, men det är oroväckande i samband med att det är så många som är beroende av glaciärvattnet, det är svårt att ersätta det.

Vad ligger bakom de största utsläppen av växthusgaser?

Den största källan till klimatförändringarna är utsläppen av växthusgasen, koldioxid, metan, lustgas och freoner. Koldioxid bildas när vi bränner olja kol och gas, fossila bränslen. Och vi använder det överallt; för att transportera oss, för att värma våra hus för att få elektricitet och för jordbruken. Till alla dom där bra sakerna, som gör att vi lever och har det bra, använder vi energi som ger utsläpp av mer växthusgaser i atmosfären.

Hur ska växthusgaserna i atmosfären minska?

Det cirkulerar stora mängder koldioxid, helt naturligt,  i atmosfären. Och växthuseffekten behövs, utan växthusgaser skulle jorden vara en frusen planet. Men vi människor har under lång tid, dels genom skogsskövling, dels genom användandet av fossilt kol, ökat på mängden växthusgaser i atmosfären. Det gör att det blir allt varmare och att såväl värmeböljor som skyfall blir vanligare. Vi måste givetvis minska mängden växthusgaser vi tillför atmosfären. Sluta att använda energi från kol, gas och olja som släpper växthusgasen koldioxid, alltså från flyg, bilar, industrier…

På sikt måste vi också ta bort växthusgaser. Det kan vi tex göra genom att ta hjälp av naturen, tex genom fotosyntesen. 

För att fortsätta klara det här som vi vill ha…vi vill ha transporter, värme, energi, livsmedel… så måste vi skapa energi på nåt annat sätt. Det är då nya energikällor som vindkraft och solenergi, vågenergi… det finns massor energi som snurrar runt i atmosfären. Egentligen i dagligt tal i samband med väder… och det finns där och ärligt talat det är alldeles gratis. Det finns i överflöd. Det finns tiotusen gånger mer än vad vi behöver, men vi behöver bygga upp ett nytt system där vi får få energi från…solcellerna, vindkraftverken och alla dom sakerna som plockar ut den här energin som finns gratis i atmosfären. Och för många människor som är fattiga och utsatta dom bor i områden där det finns gott om t ex solenergi eller vågenergi eller för den delen vindkraft. Det går att lösa. Idag kan vi ju tanka bilen i Kiruna med olja som man ha tankat upp från Saudiarabien en kilometer ner i marken. Så kan man göra på det sättet så nog ska vi klara det här med förnybar energi. Det är inte på nåt sätt omöjligt.

/Martin

Ovanligt varmt på Grönland

Bilden nedan visar temperaturanomali, dvs hur mycket varmare eller kallare det är jämfört med vad det brukar vara så här års.

Som synes så är det en veritabel värmebölja på Grönland just nu. Det är mellan 10° och 20°C varmare än normalt. Mätt i vanlig temperatur så innebär detta att det är mellan -5° och +5°. Någon kanske tycker att det är vintrigt nog, men det är alltså, för årstiden, mycket varmt.

Temperaturanomali 12 april 2016. Grafik från Climate Reanalyzer.

Temperaturanomali 12 april 2016. Grafik från Climate Reanalyzer.

Vad betyder det här? Jo dels att glaciärerna smälter, dels att det inte lagras så mycket kyla i dem som de behöver för att undvika att smälta när det snart blir sommar.

Är det förvånande? Nej, egentligen inte.

Kommer det att få konsekvenser? Ja. Det bidrar inte bara till en fortsatt avsmältning utan även till en accelererad avsmältning.

Det gör också att mer smältvatten rinner ut över Atlanten, vilket i sin tur bidrar till fortsatt ”stratifiering” av havet. Stratifiering betyder att det bildas olika lager/skikt av vatten som inte blandas. Detta gör i sin tur att Golfströmmen, som förvisso är varm, men också är salt, pressas in under det söta smältvattnet vilket påverkar avkylningen av Golfströmmen och djuphavsbildningen av havsströmmar.

Kort sagt, det är inge vidare. Men det händer ändå.

/Martin

Sammanfattning av Hansens artikel ”Ice Melt, Sea Level Rise and Superstorms”

Igår kväll skickade James Hansen ut en text som sammanfattade bakgrunder och slutsatser i hans (deras, de är 19 författare tillsammans) senaste artikel.

Det är en mycket bra lista på saker som var och en dels är fascinerande, dels är skrämmande, processer som sker just nu. Man får en tydlig överblick och insikt i vad det är som sker i naturen och hur människan interagerar med processerna.

Hansen har redan och kommer säkert att få kritik framöver för att han ”tar i” för mycket inom vissa områden. Men han välkomnar diskussionen och det går inte att bortse ifrån att han är en av de personer som dels besitter djup kunskap inom många parallella områden, dels inte har backat för att gå emot strömmen, dels har haft rätt i de flesta av de förutsägelser som han har gjort de senaste decennierna.

Just det här senaste är värt en extra tanke. ”Varför skall jag lyssna på Hansen?” -Jo, därför att han har, långt före många andra forskare, haft rätt i det han har påvisat. Han har ett unikt bra track-record.

Hansens artikel är mycket genomarbetad och arbetet kommer att gå till historien som en milstolpe.

/Martin

James Hansen om havsnivån, Golfströmmen och superstormar

James Hansen, tidigare chef för klimatforskningen på NASA, har gjort en video där han går igenom väsentligheterna i den senaste artikeln han publicerar med en rad andra forskare.

Det är inga små ord eller försumbara slutsatser de kommer fram till. Håll i hatten. Jo, det går att skoja lite om inramningen. Men på allvar så är det en mycket bekymmersam situation vi befinner oss i.

Vi resonerar om havsnivåhöjningar på skalan meter och de irreversibla förlusterna av såväl infrastruktur som försörjning, städer och kulturella arv. Och det är inte bara något fattigt land långt bort (som om det inte spelade någon roll då). Nej vi talar om samtliga länder, städer och platser som har anslutning till havskust.

Och vi skall inte vara så naiva så att vi tror att vi kan bygga en mur mot havet för att skydda oss. Det handlar inte om några decimeter utan meter. Frågan är hur snabbt, utan när det oåterkalleligen inträffar.

Men innan dess så har Golfströmmen avtagit och havets cirkulation rubbats. Det skapar kraftiga temperaturkontraster som i sin tur skapar förutsättningar för mycket kraftiga stormar.

Jag hade i morse en maildialog med Hansen. Han är om möjligt ännu mer frustrerad nu än tidigare över den naivitet och arrogans mot kommande generationer som mänskligheten uppvisar. Men/och han kämpar oförtrutet vidare.

Länk till en pdf med hans text till videon.

Även Washington Post har skrivit om hans artikel.

Vill man läsa hans (deras) artikel i original och förlja de vetenskapliga diskussionerna kring den så finn den på Atmospheric Chemistry and Physics.

/Martin

Ni som har följt kommentarerna på tidigare artiklar har redan fått er mycket av detta till livs genom ”Trötters” insatser.

NCC sammanfattar på rim

I onsdags hade NCC i Uppsala sitt event ”Hållbarhetsdagen 2016”. Jag var en av inbjudna talare som skulle belysa olika aspekter av begreppet hållbarhet och vad det betyder för såväl samhället och framtiden som för byggsektorn, NCC och enskilda individer på sin arbetsplats.

Före mig talade Pär Johansson, grundare av Glada Hudik-teatern om hållbarhet i samhället samt Jenny Lönnroos, Tidigare på Swedbank, numera på bolaget Transforming, om hållbarhet i näringslivet.

Pär Johansson, Glada Hudikteatern

Pär Johansson, Glada Hudikteatern

 

text

Jenny Lönnroos, från Transforming.

Själv belyste jag klimat och hållbarhetsfrågor. Jag går från istider till uppvärmning av bostäder, passerar FN:s 17 hållbarhetsmål (SDG), havens försurning, glaciärer, Stranded assets och solenergi. Jag blandar stort och smått, från Milanković-cykler till koldioxidens löslighet i vatten (och öl).

Under tiden som vi talare talade så skrev kåsören Jacke Sjödin så att pennan glödde.

Jacke Sjödin sammanfattar på rim.

Jacke Sjödin sammanfattar på rim.

Därefter gick han upp på scenen och körde en snabbrepetition av vad som just sagts -på rim. Det var strålande underhållning och matnyttigt.

Nedan ett ljudklipp från sammanfattningen av mitt föredrag samt Ulf Hansson, avdelningschef på NCC Construction, avslutning av dagen:

Det var en givande dag som landade i en positiv framåtanda, trots stora krav i samband med omställningen som vi står inför. För min egen del kan jag konstatera att FN:s hållbarhetsmål, trots allt mörker i övrigt, bidrar till att det går att se lite ljusare på framtiden.

Moderator Niklas Malmfors (NCC) ställer frågor till mig under seminariet.

Moderator Niklas Malmfors (NCC) ställer frågor till mig under seminariet.

Det är också intressant att se att en allt större del av samhället inte bara ser sig som en del av lösningarna utan även tydliga affärsfördelar av att ta med hållbarhetsaspekter i såväl stora som små beslut.

Det är som forskaren och hållbarhetskonsulten Alan AtKisson sade för en tid sedan: Det blir sämre och sämre, samt bättre och bättre, allt snabbare.

/Martin

Var är löpsedlarna, engagemang och kraven på åtgärder?

Som jag skrev i förra artikeln så formligen krossades tidigare obehagliga värmerekord av medeltemperaturen under februari. Grafiken ovan är hämtad från Stefan Rahmstorfs tweet i söndags där han skriver:

”February Smashes Earth’s All-Time Global Heat Record by a Jaw-Dropping Margin”

1,35 grader varmare än referensperioden 1951-80. Tillsammans med att vi hade ett par tiondelar varmare redan för några tiotals år sedan gör det att vi i och med februari redan har passerat de 1,5 grader som vi hade som mål att undvika.

Nu skall sägas att temperaturen kan falla tillbaka något under mars och april tex i samband med att säsongens El Nino blir mer neutral. Om inte annat så syns det på grafiken att temperaturen kan variera. Såväl ner som upp. Men trenden är obehaglig och haven fortsätter att absorbera allt mer värme.

Så, vi vet att vi har en kris och att vi står nära randen till oåterkalleliga globala, regionala och lokala problem. Och vi vet vad som är orsaken till problemen. Vad gör vi?

Typ ingenting.

För det har ju gått bra hittills… Eller hur.

I går medverkade jag  P4 Väst för att prata om ovanstående. Jag fick då frågan varför vi som är insatt inte går ut och talar om för allmänhet och beslutsfattare att vi har en kris och att vi måste agera.

Well, det är väl det vi har hållit på med. Men kruxet är att om man gör det på ett städat sätt, med kostym och skjorta, lugnt och sakligt, då blir man i och för sig insläppt överallt, men det händer inte tillnärmelsevis så mycket som krävs för att mota Olle i grind.

Om man å andra sidan klättrar och hänger banderoller i skorstenar, ockuperar gator och vidtar andra radikala grepp för att göra sin röst hörd, då blir man betraktad som paria av allmänhet och beslutsfattare.

Samhället är helt enkelt inte rustat eller förberett inför antropogena klimatförändringar.

I programmet igår så flaggade jag för min käpphäst om att vi borde ha ett ”2 meters”-mål istället för ”2 grader”. Det handlar om hur mycket vi vill begränsa havsnivån att stiga. Man skulle då få lite bättre grepp om vad vi måste anpassa oss till. (och med nuvarande klimatförändring så har vi låst in oss i mer än 5 meters havsnivåhöjning. Frågan är hur lång tid det tar.)

Jag fick också en fråga typ ”Är det för sent?”. Mitt svar var ”För sent för vad?” och ”Ja, vi har byggt in en hel del förluster”. Men det går fortfarande att begränsa hur stora de skall bli.

Men vi måste låta merparten, storleksordningen 80%, av det kända fossila kolet ligga kvar i marken. Det är varken rocket-science som ligger bakom den insikten eller omöjligt att genomföra. Men vi måste börja. På riktigt.

Keep it in the ground.

/Martin

Februari 1,35 grader över det normala

Vi är i rask takt på väg mot och förbi vår livshotande gräns ”under 2,0 graders uppvärmning relativt förindustriell nivå”. Och det var egentligen 1,5 grader som var målsättningen att hålla sig under som beslutades i Paris för några månader sedan.

Just den målsättningen, max två grader med strävan mot 1,5, kommer, som de flesta med insikt i vetenskapen redan visste, att visa sig vara önsketänkande.

Vi är väldigt sent ute. Men vi skall inte ge upp bara för att vi kommer (?) att misslyckas. För det är ju inte så mycket annat vettigt vi har att göra än att försöka begränsa och fördröja de stora förändringarna så mycket som möjligt.

Men förutom att vi alltså slår rekord på rekord (2015 var varmare än det rekordvarma 2014 och februari 2016 var varmare än januari) så var det senaste rekordet rekordstort.

Dessutom, eftersom det under referensperioden (1951-1980) redan var 0,2-0,4 grader varmare än förindustriell tid, så innebär detta att vi, sett till en enskild månad, redan har passerat målet om max 1,5 graders uppvärmning. Decennier för tidigt.

En del av detta, några tiondelar, kan tillskrivas ElNiño. Men eftersom säsongens El Niño är rekordkraftig till följd av den globala uppvärmningen så är det snarare en skrämmande än lugnande insikt.

/Martin

Det går undan nu

Värmerekord efter värmerekord

Temperaturen i luften stiger inte bara snabbare än tidigare utan även till helt nya nivåer. För bara några månaders sedan, i Paris, så enades ledare för världens alla länder att vi skall stanna under 2 graders temperaturhöjning med sikte på max 1,5 grad. Det låter kanske fjuttigt, men för att få lite perspektiv på dessa tal så skall man minnas att jordens medeltemperatur under en istid är 3-5 grader lägre. ”Några grader” gör inte så stor skillnad när vi prata väder, men det är en hel istid när vi använder det som mått på klimatet.

The universal agreement’s main aim is to keep a global temperature rise this century well below 2 degrees Celsius and to drive efforts to limit the temperature increase even further to 1.5 degrees Celsius above pre-industrial levels.

The 1.5 degree Celsius limit is a significantly safer defence line against the worst impacts of a changing climate.

Januari 2016 var jordens medeltemperatur 0,2 grader varmare än tidigare högsta januarinotering.

Januari 2016 var jordens medeltemperatur 0,2 grader varmare än tidigare högsta januarinotering. Japan Meteorological Agency.

Men nu formligen hoppar temperaturen upp och vi slår rekord på rekord. 2014 var rekordvarmt och 2015 blev ännu varmare. Januari 2016 var hela 0,2 grader varmare än den varmaste januarimånaden man uppmätt. Och på det kommer att februari blev ännu ett snäpp varmare.

Varför just nu?

Till viss del är detta en konsekvens av en rekordkraftig El Niño där havet bidrar extra mycket till att värma luften. Det är naturligt att klimat och väder varierar i takt med El Niño och La Niña, men det här går utöver vad som kan betraktas som normalt. Det senaste decenniet har vi helt enkelt laddat havet med en massa energi och en del av den kommer tillbaka till luften nu.

Många har vaggats in i en falsk trygghet att den medelmåttiga uppvärmningen vi haft de senaste åren var det nya normala. Att uppvärmningen hade ”stannat av” och att klimatsystemet inte var så känsligt för vår påverkan med växthusgaser, aerosoler och albedoförändringar. Men det som hände var att en något större del av energiobalansen gick åt för att värma hav och smälta glaciärer än tidigare.

Nu ser vi konsekvenserna, dels genom att värme återförs till atmosfären, dels genom att att Arktis drabbas extra kraftigt. Vid årsskiftet var det till och med tögrader vid Nordpolen. Delar av den arktiska miljön var under februari upp till 5-6 grader varmare än normalt och lokalt har det under vintern varit upp till 20 grader varmare än normalt!

Monthly February sea ice extent for 1979 to 2016 shows a decline of 3.0 percent per decade. Credit: National Snow and Ice Data Center

Monthly February sea ice extent for 1979 to 2016 shows a decline of 3.0 percent per decade.
Credit: National Snow and Ice Data Center.

Det går helt enkelt både åt fel håll och väldigt fort. Klimatet är så känsligt som forskare har varnat för, möjligen ännu känsligare. Och man kan inte utesluta att vi är i närheten av, eller i praktiken redan har passerat, tipping points. Detta gäller i synnerhet om vi beaktar de trögheter som mänskligheten själva står för avseende att ställa om till en mer hållbar livsstil. Det går för långsamt med omställningen till ett fossilfritt samhäll och vi har begränsade eller ingen ”slack i linan”, marginaler, för att hantera detta.

Till det skall vi lägga att det finns stora trögheter i klimatsystemet självt. Det har varit till nytta för oss då vi inte har sett de fulla konsekvenserna av vårt agerande, tex har haven absorberat en stor del av våra utsläpp av koldioxid. Men det går också att vi måste börja bromsa långt innan vi kan förvänta oss att se effekterna av att vi bromsar. (Och absorptionen av koldioxid i haven medför att dess pH-värde sjunker, de blir allt surare vilket påverkar många organismer och i stort sett hela näringskedjan i haven, inklusive det vi lägger på våra tallrikar.)

”Framtidens klimat” har redan kommit och det tidigare än den genomsnittliga tidtabellen som forskare tidigare har presenterar bland annat i IPCC’s sammanställningar. Jag vill också poängtera att det vi inte går från ett klimat till ett annat, utan att förändringarna är så stora att de är som kontinuerliga förändringar mellan ett flertal olika klimatsit. Vi ser inte ett stabilt nytt klimat ännu utan kommer att passera fler olika klimatsituationer.

Hur snabbt förändras klimatet?

Storleksordningen 100 gånger snabbare än vanliga klimatförändringar. Det går snabbt dels för att det finns tipping point i klimatsystemet, gränsvärden som om de passerar medför att klimatet blir självförstärkande i vissa av förändringsprocesserna. Dels går det snabbt eftersom vi människor faktiskt gjort extremt stora förändringar. Detta även sett i perspektiv av geologiskt långa tidsperioder.

Normalt sett, mellan istider och interglaciala perioder, alltså på en tidsskala som handlar om tiotusentals år, varierar halten koldioxid mellan som lägst 180 ppm (miljontedelar) och som mest 300 ppm. För trehundra år sedan var halten 280 ppm. Nu är den över 400! Och det är framför allt de senaste femtio åren som förändringarna har skett. Vi har på några årtionden lagt till mer växthusgaser än vad naturen själv gör under loppet av ett par tusen år mellan en istid och en värmeperiod.

Vi kan inte vara så naiva att vi inte tror att det skall göra någon skillnad i klimatsystemet.

En väsentlig del, omkring 80%, av de kända fossila tillgångarna måste ligga kvar i marken för att vi skall kunna undvika allvarliga klimatförändringar. Med ”allvarliga” menas mycket mer än att det blir lite varmare, att vi får översvämningar och att skogarna brinner. Nej ”allvarliga” i det här sammanhanget innebär samhällsomstörtande.

För att klara energiförsörjning och social, ekonomisk och geopolitik stabilitet måste vi skala upp ansträngningarna att utvinna förnybar energi. Vå måste samtidigt klara av livsmedelsförsörjning, dricksvattenfrågor, migration av människor samt anpassning till havsnivåhöjning, längre torrperioder, kraftigare skyfall och andra konsekvenser av ett intensivare hydrologiska kretslopp.

Det kommer att bli ansträngt och många kommer att på olika sätt fortsätta att förneka de allt tydligare signalerna istället för att kavla upp ärmarna, samarbeta och ställa om till ett mer resilient och hållbart samhälle.

Med tiden kommer allt fler att inse att medicinen för att begränsa klimatförändringar inte smakar så illa utan att den faktiskt erbjuder ett på många avgörande sätt bättre liv, både för individer och samhällen i stort. Till slut når vi en tipping point även här och ju förr desto bättre.

Men/och det håller inte att fortsätta blunda för att många av förändringarna i klimatsystemet inte bara fortsätter att förändras, utan även visar tecken på att accelerera.

Martin Hedberg