Tag - Extremväder

Orkaner, jordbävningar…

Satellitbild på Tyfonen Muifa

Av Martin Hedberg

Tyfonen Muifa föddes som ett tropiskt lågtryck över Stilla havet den 25 juli.

Den växte och den 28 juli hade de blivit en tropisk storm. Mot slutet av månaden hade den blivit en ”Supertyfon”, dvs med ihållande vindar över 65 m/s.


Tyfonen Muifa den 4 augusti, 2011. (NASA, EarthObservatory).

Då Muifa närmade sig Okinawa så försvagade den något, men inte mer än att den fortfarande var en tyfon med ihållande vindar på omkring 50 m/s.

Muifa är i skrivande stund i höjd med Okinawa. Tyfonen fortsätter åt nordväst och dess centrum kommer troligen att passera ett par mil utanför det kinesiska fastlandet.

Det blir en blåsig helg i Shanghai och andra städer längs kusten. Med 90% sannolikhet får man ihållande stormstyrka. Sannolikheten är ca 50% att vindstyrkorna når över gränsen för orkan, 33 m/s.

/Martin

Tyfonen Muifa mot Shanghai

Av Martin Hedberg

Tyfonen Muifa ligger för närvarande sydost om Okinawa (Japan). Den rör sig mot nordväst och kommer att dra in över Okinawa under natten mot fredagen (svensk tid) i form av en kategori 2-tyfon (typhoon). Det betyder vindstyrkor på omkring 45 m/s (ca 160 km/h). (Källa: Tropical Storm Risk)

Sannolikhet för stormvindar från Tyfonen Muifa (Grafik: Tropical Storm Risk).

På väg in mot fastlandet kommer den troligen att komma upp i vindstyrkor som gör en till en kategori 3-tyfon (50 m/s eller mer).

Den ser ut att tangera den kinesiska kusten kommande dagar. Sannolikheten är drygt 50% att Shanghai med omnejd inom tre dygn, dvs på söndag, drabbas av vindar som når stormstyrka, dvs upp till 33 m/s (ca 120 km/h). Sannolikheten är 35% Muifa tar en bana som gör att Shanghai får orkanvindar, dvs över 33 m/s (kategori 1-tyfon).

/Martin

Kraftig avsmältning av Arktis is

Av Martin Hedberg

Denna sommar må vi i Sverige ha haft temperaturer omkring det för årstiden normala, men på många andra platser har det varit varmare än normalt.

Oftast så menar man ”variationer kring medelvärdet” när man säger ”normalt”. Vissa dagar är det lite varmare, andra lite kallare. Variationerna karaktäriserar vädret.

När medelvärdet avviker kraftigt från ett år till ett annat, därtill med en tydlig trend, då finns det fog för att använda ordet ”onormalt”.

I Ryssland har man såväl värme som skogsbränder, om än inte lika omfattande som i fjol. I USA har man, som tidigare rapporterats om, haft besvärande varmt väder.

Arktis 11 juli 2011. (earthobservatory.nasa.gov) Satellitbilden är en kompositbild, dvs sammansatt av flera olika fotografier, tagen den 11 juli 2001 av NASA.

Vi har i Sverige haft ett och annat lågtryck, medan det över Nordpolen varit ett omfattande högtryck och mestadels klart väder.

Med satelliter har mätt isen med stor noggrannhet sedan 1979. Isens utbredning varierar givetvis från år till år, men det finns en tydlig trend i att ytan minskar i omfattning med tiden.

Septemberisen 1979-2010 (NASA).

Septemberisens utbredning har minskat med omkring tio procent sedan mätningarna med satellit började 1979 (NASA)
Många har frågat sig om ytan år 2008 och 2009 var tecken på att isen höll på att isens utbredning var på väg att återhämta sig. Men det krävs flera år av dels ökad tjocklek/utbredning vintertid, dels inte så kraftig avsmältning sommartid för att isen skall återgå till värden i närheten av de som rådde kring 1979.

Isens utbredning varierar med årstiderna. I mitten av september brukar isen ha sin minsta utbredning. Den tidigare minsta utbredningen inträffade år 2007. I år har det över Arktis varit så pass mycket varmare än normalt att isens utbredning är rekordliten (NASA Earthobservatory).

Arktiska isens utbredning under fram till och med 17 juli 2011 (NASA). Just nu ligger är ytan mindre än för motsvarande tid år 2007!

Temperaturen på 925 hPa (omkring 1000 meter upp i luften) var under juli månad mellan 6 och 8 grader över det för årstiden normala (NASA Earthobservatory).

I samband med att det är mindre is som täcker ytan så omvandlas mer av solljuset till värme. Detta då isen hade reflekterat solljuset medan vattnet, som är mörkare, istället absorberar en större andel av solstrålningen. Det börjar med att det, av smältvatten uppe på isen, utvecklas mindre eller större sjöar på det sammanhängande istäcket.

När det väl har börjat bildats vatten på ytan så absorberar dessa mer solenergi, vattnet blir varmare och sjön blir större.

Bild på tidigare (rött) respektive senare (blått) avsmältning av Arktis. Även om vissa platser 2011 smälte senare än medelvärdet 1979-2011, så var nettoeffekten en avsmältning.

Även vattnet runt isen blir varmare vilket gör att isen kalvar i större omfattning. Även vattnet under isen påverkas och tjockleken på isen har minskat genom åren.

Att istäcket minskar, hänger samman med klimatförändringar och global uppvärmning. Den så kallade ”albedoeffekten” är en återkoppling i klimatsystemet som gör att små förändringar förstärks. Eftersom den fungerar som en förstärkare så kallas den för en ”positiv återkoppling”.

Det finns givetvis även återkopplingar som bromsar förändringar (så kallade ”negativa återkopplingar”).

Det har i den så kallade ”klimatdebatten” länge hävdats att en ökad mängd vattenånga i luften skulle leda till ökad molnbildning som i sin tur skulle stabilisera klimatet och förhindra temperaturstegring*.

Det blev inte så denna sommar över Arktis.

Isarna smälter från år till år. Finns det något som tyder på att den trenden skall förändras?

/Martin

PS. *Om det nu var så att mer moln skulle kyla av klimatet så skulle ju detta medföra att det blev ”normalkallt” igen. Det skulle ju i sin tur medföra att luften inte kunde innehålla så mycket vattenånga/moln. Det skulle ju i sin tur medföra att den avkylande effekten upphörde.

En ökad molnighet skulle möjligen kunna bromsa en klimatförändring. Men den kan inte förhindra eller ”återställa” en klimatsituation.

För övrigt så är klimatsystemet komplext och det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att koppla enskilda händelser till enskilda konsekvenser. Därom inte sagt att vi vare sig inte påverkar klimatet eller att vi inte kan dra några relevanta slutsatser om följderna av vad vi gör.

Klimatet har alltid förändrats. Vi människor påverkar klimatet och därmed även hur det förändras. Klimatet förändras just nu snabbare och på andra sätt än om vi inte hade påverkat klimatet. Vi människor påverkas av följderna. DS.

Svårt att finna ord för värmen

Av Martin Hedberg

I USA har meteorologerna svårt att finna ord för den värme som den senaste veckan berört stora delar av den Nordamerikanska kontinenten.

Temperaturer som dagtid pendlar kring 40 grader över stora delar av USA gör naturligtvis livet svårt för människor (och djur), men/och ett anknytande problem har bekymrat de mediatränade meteorologerna: Vad skall man kalla det?

Animering från Andrew Revkin, http://dotearth.blogs.nytimes.com/ (75°F = 24°C, 96°F = 36°C och 110°F = 43°C).

Att fortsätta säga ”heat” och ”heat wave” om och om igen i varje sändning känns inte riktigt bra. Förutom att det är tjatigt så säger det för lite om hur värmen upplevs (människor lider och flera har avlidit till följd av värmen och uttorkning). En våg (wave) brukar ju dessutom som bekant ha en rörelse och dynamik, men den här värmen har legat kvar för länge för att kallas ”en våg”.

Det närmaste man har kommit är begreppet ”heat dome”, vilket kan översättas med ”värmekupol”. Värmen orsakas såväl av solinstrålning till följd av liten molnighet, som subsidens (sjunkande luft) i ett högtryck som sträcker sig högt upp i atmosfären.

Värmen och frånvaron av regn har även skapat torka. Och när marken är torr så går inte solens energi åt till att avdunsta vatten. Det gör att det blir ännu varmare än om marken varit fuktig eller det funnits gott om träd som kunde transpirera vatten.

/Martin

En baklängesåkande kallfront?

Av Martin Hedberg

Sitter i den svenska sommarsolen och förkovrar mig i några böcker om väder skrivna av amerikanska författare/meteorologer.

Det brukar sägas att vi i svenskar är det mest väderintresserade folket i världen. Personligen tror jag att amerikanarna tar hem priset. De har mer dynamik och kraftigare extremväder än vi i Europa. Och de har ofta mer dramatik i själva presentationen av vädret.

Här i Sverige, precis som i USA, poängterar vi att en kalfront är en situation där en kall luftmassa ersätter en luftmassa med högre temperaturer. Ofta har även kalluftsmassan lägre fuktighet och klar och ”hög” luft. I gränslinjen mellan luftmassorna bildas moln och det är inte ovanligt med såväl kraftigt regn som åska.

Vi vet också att vädersystemen på våra breddgrader oftast rör sig från väster till öster. Det gör att den förhärskande vindriktningen oftast är innehar en västlig komponent, samt att man gör bäst i att speja ut över Atlanten om man letar efter lågtryck som snart skall beröra oss.

Nåväl, i en av böckerna, ”Weather Whys”, får jag lära mig att man på en del platser i USA är så van vid denna väst-östliga riktning på vädret att man kallar kallfronter som kommer från öster eller nordost för ”backward-moving cold front”. På amerikanska ostkusten kallas den för ”back-door cold front”.

Den första benämningen, backward-moving cold front, fick mig att reagera lite eftersom det faktiskt förekommer att kallfronter byter rörelseriktning. Men då övergår de till att vara en varmfront (så även i USA).

Här i Sverige rör sig som sagt var också vanligen vindar, lågtryck och fronter från väster till öster. Men det förekommer att vädret kommer från andra hållet, från öster eller nordost. Men hittills har vi inte kallat en sådan kallfront för en ”baklängesåkande kallfront” eller sagt att kallfronten ”kommer in köksvägen” för det.

Fast det kanske skulle vara upplyftande med lite mer dramatisering av det svenska och/eller europeiska väder? Även om vi lyckligtvis inte har samma kraft i våra oväder som man har i USA så kanske det finns utrymme för ett par stormjägare här hemma i landet lagom?

/Martin

Att begränsa klimatpåverkan

Det här med miljö- och klimatfrågor är inte enkelt. Och ändå är det väldigt enkelt. Vi människor påverkar, enskilt och gemensamt, vår omgivning på ett sätt som förändrar förutsättningarna dels för våra egna liv, dels för andra organismers liv.

Vi gör saker som på kort sikt ofta gör livet lite lättare och roligare att leva. Men samtidigt har en del av dessa saker en del besvärande bieffekter som försämrar förutsättningarna för kommande liv. En insikt som dessutom börjar sjunka in är att försämringarna är något som sker redan nu, de är inte bara något diffust hot i en avlägsen framtid.

Många saker påverkar klimatet, såväl naturliga som antropogena. Av de antropogena så är koldioxiden den mest inflytelserika, dock inte den enda. Vi har utsläpp av andra växthusgaser, tex metan, lustgas och freoner och vi förändrar jordens albedo, tex genom aerosoler och förändrad markanvändning. Vi har även även saker som vi människor inte kan påverka, tex förändringar av jordens rotation kring solen, solfläckar mm. Människans påverkan på klimatet är nu stort i relation till de faktorer som vi inte kan påverka.

Man måste ta ett systemperspektiv. Om vi skall minska utsläppen av koldioxid med X% så måste vi minska förbränningen av fossilt kol med X%. Det måste i sin tur leda till att vi minskar brytningen av fossilt kol med X%. Det måste faktiskt leda till att vi låter kol vara kvar i marken, trots att det kanske är tekniskt och ekonomiskt möjligt att utvinna det. Detta eftersom uppehållstiden för växthusgaserna i luften är så lång (tiotals till tusentals år) att det spelar marginell roll om utsläppet sker i år eller om tio eller femtio år.

Man har räknat på hur mycket mer koldioxid vi människor kan släppa ut och fortfarande klara av det så kallade ”2 graders-målet” (vilket inte låter mycket, men som i alla fall resulterar i en havsnivåhöjning gott och väl över fem meter).

Carbon-total.001Historiska utsläpp av kol från olika fossila källor samt framtida projektioner för 75% sannolikhet att inte överskrida 2-gradersmålet.

Det visar sig då att vi måste minska utsläppen av koldioxid med storleksordningen 3-10% per år (för att landa i ett nära samhälle som i princip inte använder fossilt kol alls omkring 2040-2060). Det här visar sig vara ungefär samma struktur på minskning som Peak Oil tvingar oss till avseende bristen på olja.

Man kan roa sig med att fundera på sannolikheten för att detta skall ske. Och då menar jag inte peak oil, utan sannolikheten att människan frivilligt skulle avstå från att bryta fossilt kol och skövla skogar. Personligen tror jag sannolikheten är mycket liten. Detta både eftersom det finns stora ekonomiska och maktstrukturer som lever av att utvinna fossilt kol, dels eftersom vi människor, på kort sikt, får mycket välfärd genom att använda fossilt kol. Det är som att kissa i byxorna men i väldigt mycket större skala.

Det här är världens största dilemma. Det skulle (troligen) bli en ekonomisk och social katastrof om man slutade använda fossilt kol i den takt som vetenskapen säger att vi borde för att slippa problem som havsnivåhöjning, försurning av haven, utslagning av ekosystem, omfattande skogsbränder, vattenbrist, översvämningar mm.
Och det skulle (minst lika troligt) bli nämnda miljöproblem om vi fortsätter använda fossilt kol och skogsskövling i den takt som vi gör idag (och därtill ökar vi takten!).

Det är en stor skillnad mellan att JAG får fördelarna NU och NÅGON ANNAN/JAG får ta de negativa konsekvenserna SENARE. Bland annat därför rullar vi på i samma hjulspår som tidigare.

Jag är inte naiv. Ingen ”räddar klimatet” på egen hand. Men jag kan göra det lättare för andra att dra sina strån till stacken och jag kan undvika att försätta mig i en situation som blir obekväm i framtiden.

Uttrycket ”rädda klimatet” är förlegat. Hade vi velat bibehålla ett någorlunda stabilt klimat så skulle man beslutat sig på 1960 eller 70-talet. (Det fanns om inte annat bra incitament i form av oljekris, men det ”gick över”.) Klimatet förändras nu snabbt. Det minsta man kan begära av mänskligheten är att vi undviker att öka farten.

En väsentlig del av vår samhällsstruktur bygger på att väldigt många skall att kissa i våra gemensamma byxor även i morgon. Men det finns andra sätt att få välfärd, även om det tar lite tid och kan vara såväl roligt som jobbigt att ställa om. Det lönar sig i längden.

Synsättet borde vara: Hur skall vi människor använda den mängden fossilt kol (olja/kol/naturgas) som finns kvar att nyttja? Vare sig den tillgängliga mängden begränsas av hänsyn till vår gemensamma miljö eller för att undvika konsekvenser av resursbrist som till slut uppstår. De allra flesta har ingen aning. Jag tror de resonerar i termer av: ”Det här har man pratat om länge och hittills har det ju gått bra, så det går nog bra i framtiden också.”

Men den sortens prognoser, ”persistens” (”samma i morgon som idag”), har svårt att förutsäga det som verkligen spelar någon roll: Förändringar.

/Martin

Från brand till regn i Los Alamos

Av Martin Hedberg

Förbudet att vistas i och omkring Los Alamos (New Mexiko, USA) hävs nu.

På tisdag eskorterar myndigheterna boende till sina hem i de av bränder härjade skogarna. Eftersläckningsarbetet är inte avslutat och man varnar för att det fortfarande kan blossa upp bränder i området.

På onsdag öppnar Los Alamos National Laboratory igen efter bränderna som härjat i skogarna kring kärnvapenanläggningen.

Det är en yta av 37500 hektar som drabbats av skogsbränderna som startade den 26 juni.

På bilderna från NASA:s Earthobservatory syns det drabbade området.

Släckningen av bränderna har förändrats och ändrat karaktär i samband med att vädret blivit fuktigare och att det bildas regn- och åskskurar.

Åskmolnen skapar såväl kraftiga som växlande vindar. Det gör att bränder kan blossa upp igen samtidigt som brandfronter kan ändra riktning.

Men samtidigt skapar molnen ett välkommet tillskott av regn som givetvis hjälper till att begränsa bränderna.

Som bieffekt har man fått utfärda varningar för översvämningar och jordskred då vissa platser får mycket kraftig nederbörd.

/Martin

Den första stormen på orkansäsongen

Av Martin Hedberg

I går bildades den första tropiska stormen på Atlanten. Den är döpt till Arlene och kommer att göra ”landfall”, dvs komma in över land, över Mexiko strax söder om Tampico under torsdagen.

USA har i fem år klarat sig från att några av de kraftigare tropiska orkanerna kommit in över land. Man hoppas givetvis att det skall bli ett sjätte år, men Jane Lubchenco vid NOAA håller det för osannolikt att det skall hålla i sig. Sannolikheten är stor att USA eller Mexiko drabbas av att en eller flera kraftiga orkaner drar in över land.

Den officiella orkansäsongen på Atlanten varar mellan 1 juni och 30 november. I genomsnitt (mätt mellan 1950 och 2000) så bildades 9,6 tropiska stormar, 5,9 orkaner och 2,3 kraftiga orkaner.

Amerikanska NOAA gör kontinuerligt prognoser på kommande säsong. I deras prognos från i maj så bedömer man att årets orkansäsong kommer att vara lite kraftigare än en normal säsong. NOAA räknar med 12-18 tropiska stormar, 6-10 orkaner och 3-6 kraftiga orkaner i år.

Fakta:
Tropisk storm: Medelvindhastighet upp till 33 m/s.
Orkan (hurricane): Kategori 1-2 på ”Saffir–Simpson Hurricane Scale”, 33-49 m/s.
Kraftig orkan (major hurricane): Kategori 3-5 på ”Saffir–Simpson Hurricane Scale”, över 49 m/s.

/Martin

Översvämningar av James River i USA

Av Martin Hedberg

James River, en biflod till Missouri River i South Dakota (USA), har svämmat över sina breddar. Detta syns dessutom tydligt när man jämför dessa två satellitbilder (Earth Observatory, NASA).

James River (South Dakota) 2005. Foto NASA.

James River (South Dakota) 2011. Foto NASA.

Den översta är fotograferad 2005 (19 maj) och illustrerar en normal situation i maj-juni, den understa är fotograferad 2011 (5 juni) och visar årets markanta översvämning. (observera att bilderna är roterade, norr pekar åt vänster).

Staden Mitchell ligger väster om floden (underst i bild). Man ser hur det har bildatas vattensamlingar/mindre sjöar på åkrar i jordbrukslandskapet omkring floden.

Från att tidigare ha varit en, i jämförelsen, smal rännil så än nu James River en rak och en kilometer bred flod.

Sedan lång tid har människan anpassat sig till den smala meanderande floden genom att anlägga jordbruksmark kring den. Översvämningen går över, men den sätter sina spår. Och man måste anpassa sig till att den kommer att kunna återkomma.

/Martin

Mycket väder är det

Av Martin Hedberg

Nu under eftermiddagen har det utvecklats många åskväder. Det är främst Västmanland, Dalarna och Norrbottens inland som har drabbats.

Vädret är verkligen skiftande. Samtidigt som det regnat, blåst och varit översvämningar på en del platser, så har det varit såväl kyligt (Götaland), som mycket varmt /Norrbotten och Västerbotten).

Markusvinsa i Norrbotten (söder om Pajala) noterade Europas högsta temperatur under fredagen med 33,5 grader. Hur många var det som hade satsat en hundralapp på det i vintras (det hade nog givit rätt bra utdelning).

Temperaturen faller med omkring femton grader till omkring femton grader i Norrbotten i morgon söndag. I Västerbotten sjunker det inte fullt lika mycket, det blir omkring 20 grader.

De senaste dagarnas värmebölja är lite anmärkningsvärd. Många uppskattar den, men långt ifrån alla. Men nu är det som sagt var snart åter till mer normala temperaturer för norra Norrlands del.

/Martin