Isobarer fortsättning

Vindar uppstår i samband med tryckskillnader. Detta eftersom luften strävar efter att strömma från högt till lågt tryck. ”Det borde ju gå rätt fort” kan man tycka. Och det skulle det göra om inte jorden roterade. I så fall skulle våra låg- och högtryck vara så långlivade.

Men jordens rotation och att jordytan är krökt gör att luften länkas av och kommer att strömma parallellt med isobarerna hos oss på mellanbreddgraderna. Vid ekvatorn däremot har luften lättare att strömma tvärs över isobarerna.

På norra halvklotet blåser det moturs kring lågtryck och medurs kring högtryck. Ju tätare det är mellan isobarerna, dvs just större tryckskillnad, desto kraftigare blir vinden. Med vinden i ryggen så har du högtrycket på höger sida om dig.

Friktion mot marken och havsytorna gör att vindarna länkas av något, vinden blåser snett in mot det lägre trycket. Det gör att luften sakta tar sig in mot lågtryckscentrum och lågtrycket efterhand fylls ut. Eftersom friktionen är större över land än över hav så de dör lågtrycken ut snabbare över land.

Vinden är alltså inte riktigt parallell med isobarerna. Vid havsytan kan man räkna med att vinden böjer av 10-30 grader in mot det lägre trycket. Över land är friktionen större och vinden nära marken blåser med 20-45 graders vinkel med isobarerna. Den större friktionen över land gör också att vindstyrkorna är lägre över land än över hav för samma täthet mellan isobarerna.

                           

About author View all posts Author website

Martin Hedberg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *