Tag - Kommunikation

Har skapat podcasten Beyond One Degree

Det finns så mycket att uttrycka och jag har alltid varit förtjust i ljud. Bild och film är bra, men ljud är fantastiskt. När jag arbetade som meteorolog på SVT medverkade jag även på Sveriges Radio, bland annat i Nattradions ”Väderbiten”. Jag var även med att göra testsändningar med DAB-radio.

Men mitt intresse för ljud började långt innan dess. Min pappa byggde en liten radioapparat som fungerade utan batteri och fick plats i en tändsticksask åt mig när jag var 10-12 år. Det var tillräckligt med energi i radioutsändningen i sig på mellanvåg för att, utan annan tillförd energi, driva en ström kraftig nog att lyssna på radion med hörsnäcka.

Själv byggde jag en skivspelare. Jag förfinade en hörsnäcka till att bli en pick-up. Det var lite knepigt att få konstant varvtal på skivan, men det var inte så viktigt som att på egen hand skapa ljud.

Men även om jag nu hyllar ljud så skall jag inte dissa bild och film. Jag har byggt lådkameror och efter att jag fick min första spegelreflexkamera har jag spenderat massor av timmar i mörkrummet med att framkalla och förstora svartvita bilder.

Och det finns analogier mellan svartvitt-färg och ljud-film. Många upplever svartvita bilder som mer konstnärliga och vackra än färgbilder. Jag antar att det beror på att avsaknaden av färginformationen gör att vi tvingas engagera vår fantasi för att fylla i information. (Det skall samtidigt skall sägas att det finns vissa saker som fortfarande gör sig bäst i färg.)

Lite på samma sätt upplever jag det med ljud vs. film. Det finns en del saker som gör sig bäst på film, men mycket information och känslor förmedlas lika bra eller bättre med ljud.

Det eleganta med ljud är att det rinner ner till två saker: Vad man säger och Hur man gör det. Kläder, frisyrer, rörelser, bakgrund och annat är ovidkommande. Man slipper också en del teknik som kan verka störande som skärpa, vitbalans, vibrationer mm.

Ljud kan konsumeras medan man gör andra saker och ljud skapar andra sorters bilder i huvudet än vad bild och film gör. Fantasin fyller i luckor, engagerar och skapar avtryck.

Nåväl, nu har jag i alla fall tagit steget ut i podvärlden. I podden Beyond One Degree presenterar jag samtal med forskare, entreprenörer, filosofer, ledare och andra som observerar, funderar och agerar i verksamheter som kretsar kring hållbarhet, resiliens, klimat, ekosystem, förändringar, entreprenörskap, ledarskap mm.

Jag vill delge de tankar, insikter och känslor som de har för vår tids stora frågor.

Jag kommer att publicera ett avsnitt per vecka. Publiceringstidpunkt är fredag eftermiddagar. Man kan konsumera podavsnitten visa spelare på hemsidan eller prenumerera via tex iTunes eller med RSS flöde i valfri pod-app.

Eftersom poddarna publiceras på en egen sajt så kan (och kommer) jag även att publicera en och annan vanlig bloggartikel mellan podavsnitten. Den kan du få i e-posten och det ordnar du via hemsidan.

Hemsidan finner du på BeyondOneDegree.com.

På iTunes finns podden under: https://itunes.apple.com/se/podcast/beyond-one-degree/id1183267632

Eller som RSS-flöde (”kopiera in URL i din podd-app”): http://beyondonedegree.com/feed/podcast/

Gå in och prenumerera. Ge också podcasten ett betyg du tycker den förtjänar.

Martin

En intervju om ”tempererad regnskog”

Gjorde just en intervju för Sveriges Radio P3 om regnskogar som inte är tropiska. Det kallas ”Temperate Rainforest”, vilket rimligen, om än lite vårdslöst, översätts till ”Tempererade Regnskogar”.

”Tempererade” kommer från det faktum att vi lever i en tempererad klimatzon. Här har vi både tillräckligt varmt på sommaren så att det kan växa en massa saker, och tillräckligt kallt om vintern så att det kan vara snö, is och tjäle.

Nåväl, nu visar det sig at norrmännen vinner också denna tävling. De har en massa tempererad regnskog (TR). Definitionen för TR varierar dock över jorden, men någorlunda eniga tycks man vara om att det skall vara fuktigt och att det skall växa ordentligt.

Läser tex på Wikipedia att:

For temperate rain forests of North America, Alaback’s definition is widely recognized:

Annual precipitation over 140 cm (55 in)
Mean annual temperature is between 4 and 12 °C (39 and 54 °F).

However, required annual precipitation depends on factors such as distribution of rainfall over the year, temperatures over the year and fog presence, and definitions in other countries differ considerably. For example, Australian definitions are ecological-structural rather than climatic:

Closed canopy of trees excludes at least 70% of the sky;
Forest is composed mainly of tree species which do not require fire for regeneration, but with seedlingsable to regenerate under shade and in natural openings.

The latter would, for example, exclude a part of the temperate rain forests of western North America, as Coast Douglas-fir, one of its dominant tree species, requires stand-destroying disturbance to initiate a new cohort of seedlings. The North American definition would in turn exclude a part of temperate rain forests in other countries.

temp-rainforestMen om man skruvar till den stora mångfalden av definitioner, tex över 1200 mm nederbörd/år och mer än 200 regndagar, så skulle man kunna få till att delar av Hallan nästan kvalar in till att ha tempererad regnskog. I den mån vi nu har tillräckligt med skog och biologisk mångfald i östra Halland för det.

Det regnar i alla fall tillräckligt (200 dagar med >0,1 mm nederbörd) och totala årsnederbörden är nästan 1200 mm. Med klimatförändringar borde vi komma ännu närmare.

Nåväl, ni kanske undrar vad mikrofonen gör på omslagsbilden. Det var nämligen så att jag blev intervjuvad över telefon, men ljudkvalitén i min telefon inte var tillräckligt bra. Vi gjorde då intervjun över min telefon, men jag spelade parallellt in mina svar med en bra mikrofon på en bra recorder (inspelare?). Sedan skickade jag filen och reportern på Sveriges Radio syncar ihop sina frågor med mina svar.

Programmet sänds onsdagen den 21 september kl 13.00 i P3. Mitt bidrag kommer ca 23 minuter in i programmet. Man kan lyssna i efterhand på här Sveriges Radio.

/Martin

Klimat och en annan elbil i Lund och Malmö

Som jag skrev om i förra inlägget så var jag i Skåne under tisdagen för att föreläsa för några av Vasakronans kunder i Lund och Malmö.

Jag gjorde det tillsammans med Vasakronans hållbarhetschef Anna Denell som introducerade och avslutade frukostseminariet i Lund.

Syftet med föreläsningen var att engagera medarbetare och kunder, skapa medvetenhet och få medarbetare och kunder att göra mer aktiva val för att leva och verka hållbart. Det gäller både privat, i yrkeslivet och i sin relation med Vasakronan.

2016-09-13-08-34-41

Mellan Lund och Malmö får vi skjuts av Vasakronans regionchef Anders Kjellin. Han kör en hybridbil, Audi A3 e-tron, och vi har en bra anledning att resonera kring fördelar och fördomar kring olika transportmedel, i synnerhet elbilar och hybridbilar.

2016-09-13-10-17-31

Det är inte komplicerat att ladda och jag är inte ängslig för att få bränslebrist” intygar Anders. Det blir också som en liten tävling med sig själv att köra mjukt och genomtänkt för att systemet inte skall koppla över till bensindrift.

2016-09-13-10-39-14

Men det uppstår också en del effekter som man säkert kommer att råda bot på i framtiden, tex att serviceintervallen av bensinmotorn är kopplade till hur långt bilen har gått, inte hur mycket man kört bensinmotorn.

Anders och hans familj har kört ca 20% med fossildrift och 80 på el. Förutom minskade utsläpp så medför eldriften lägre driftkostnader, drygt en krona per mil.

2016-09-13-12-06-13

I Malmö håller vi lunchseminariet på SF Bio på Storgatan. Anders introducerar mig och Anna avslutar med att berätta om Vasakronans arbete för att minska ekologiska avtryck, utsläpp av växthusgaser och för att skapa förutsättningar för deras hyresgäster att göra bra miljöval där de har stor påverkan själva.

/Martin

Abstract för Kevin Andersons föreläsning

Jag är på väg till en föreläsning på Uppsala Universitet med Kevin Anderson. Han kommer att tala om klimat ur ett insiktsfullt perspektiv.

Intresset här i föreläsningssalen är stort och förväntansfullt.

Sammanfattningen lyder:

The Paris Agreement was heralded by many as a triumph of international diplomacy, delivering an unprecedented covenant amongst world leaders to take action to hold “the increase in …temperature to well below 2°C … and to pursue efforts to limit the temperature increase to 1.5°C. But whilst the euphoric elite of climate change whooped with joy and clinked champagne glasses with high-carbon celebrities, movie stars and politicians – there was increasing unease amongst climate change’s foot soldiers and scientists that beyond the important headlines the Agreement had sown the seeds of its own demise.
With a focus on energy, this presentation will outline the successes and failures of the Paris process –offering not only an alternative take on the Agreement, but also sketching out a suite of opportunities that could yet deliver a sustainable and prosperous future. It will conclude by arguing that the real challenge now facing contemporary society, is to acknowledge that our abject failure to mitigate emissions has transformed climate change into an issue of profound and rapid ‘system change’. Only when we are sufficiently humble to concede this, will we be equipped to begin shaping our post-carbon paradigm.

Det här är synnerligen väsentliga insikter sompolitiker, företagsledare, strateger och andra beslutsfattare och rådgivare behöver ta till sig.

/Martin

Nordic Meteorological Meeting 2016

Idag börjar Nordiska Meteorologimötet, en tredagars konferens i Stockholm för alla insnöade på tema väder och klimat. Det är lite av en höjdpunkt för oss väder- och klimatnördar.

Jag är på plats och kommer förhoppningsvis även att kunna ge en direktrapport över Facebook Live. Om du har några specifika frågeställningar så går det bra att ställa dem antingen i kommentarsfältet här på bloggen eller på facebooksidan facebook.com/martinhedberg.se. Följ mig där och häng med på alla uppdateringar och sändningar om väder, klimat och personer i hetluften.

Bilden ovan är den tekniska utrustningen jag har med mig för att dokumentera och kunna sända live.

Lite av det som står på agendan på mötet kommande tre dagar (detaljerat program finns här):

Forecasting
– Development of Numerical Weather Prediction models and Nordic
Operational cooperation
– Verification methods and comparison of results
– Probability Forecasts incl. Ensemble Forecasts
– New Methods in Aviation Forecasting
– Communication of Forecasts and Meteorological Information
Meteorological and Climate Services
Meteorological and Climate Information for  different Sectors
– Development of Climate Services for Adaptation
– Climate Services for Planning, Steering and Resource Management
New Observation Sources and Systems
– Ground based Remote Sensing Systems and New Data Sources
– Development of Satellite based Remote Sensing Systems
Arctic Climate Change Research
– Observations of Arctic Climate Change
– Modeling of Arctic Climate Change
-Open data access in the EU and the Nordic Countries
  A panel discussion with introductory presentations: government institutions and users.

/Martin

To leave it in the ground -or not.

This is a copy of a comment I made at ClimateProgress almost two years ago. It needs to be repeated.

/Martin

Why do we accept the talk about “lowering the emission”, when we might as well saying “leaving the fossil carbon in the ground”. A reduction of the human induced emissions of CO2 implies that carbon eventually is not taken out from the ground. If you want to reduce emissions by 80%, you have to reduce the amount of coal/gas/oil you dig up by approximately… 80%. (If this is enough is another story). And it needs to be done pretty soon, maybe some years ago.

A. No world leaders dare to talk public about the consequences of not digging up the carbon (for ex Who will get it? How to tackle poverty? What will happen with Russian and Saudi economy? What about all pensions (voters) invested in carbon industry?).
B. No world leaders dare to talk about the fact that whatever carbon is brought up from the ground, it will eventually be emitted as CO2 (Maybe not by me or you, but by somebody). Instead we accept the talk about lowering our own emissions as if that was enough.

Implication for those who argue we can “save climate” with wind power, low energy light bulbs, efficient cars, personal reduction of emission, carbon trading etc: It is NOT saving ourselves from catastrophic climate changes. It is however maintaining welfare when we have done what we have to do, namely: Leaving the fossil carbon in the ground (and the trees on the ground). Not just a plan or a goal for the future, but actually leaving it there. For a start.

Not even talking about leaving the carbon in the ground makes me a bit pessimistic about our capability to deal with our own the future, added upon all the knowledge we have about climate scenarios and the lack of strategies for dealing with major consequences.

As long as there is an acceptance for a baseline that says it is okay to bring up the coal/gas/oil as long as you use it efficiently, we are failing.
We need to understand that we no longer have access to the carbon stored in the sediments. We have to survive without it. With it, many peoples won’t.

Är du optimist eller pessimist?

Krönika ursprungligen publicerad i tidskriften Effekt

Under det senaste året är det allt fler som frågat mig: ”Är du optimist eller pessimist?” Det är även många som med stort allvar i rösten ber mig ”berätta om hur illa ställt det är – egentligen”, med en undermening att vi inte får höra hela sanningen i media.

Det märks att fler människor funderar över klimatet och även andra hållbarhetsfrågor. Men det är uppenbart inte tillräckligt många än så länge. Om det vore det så skulle politiker både i Sverige och i andra länder kunna fatta de nödvändiga beslut som borde tas redan idag, utifrån den kunskap som vetenskapen samlat på sig.

optimist-pessimistDet är en enorm klyfta mellan teori och praktik, mellan vad vi faktiskt idag vet att vi borde göra och det vi gör. Så gott som alla världens länder är överens om att vi bör hålla oss under två graders uppvärmning, men å andra sidan verkar inte något land, åtminstone inte i den rikare delen av världen, vilja driva den klimatpolitik och sätta de utsläppsmål som krävs för att vi ska klara ”tvågradersmålet”. Ett mål som dessutom är rätt intressant att fundera över. Det finns ingen knivskarp gräns vid just två grader, där ekosystem kollapsar eller riskerna för att delar av klimatsystemet råkar ut för kraftiga återkopplingsmekanismer ökar. Det är bara ett politiskt mål.

För om vi vänder på resonemanget och funderar just på ekosystemens känslighet och riskerna för kraftiga självförstärkande återkopplingar i klimatsystemet landar man inte i två grader, utan snarare i storleksordningen en grad, eller möjligen en och en halv, beroende på hur stora risker vi är beredda att ta.

Och tar vi dessutom hänsyn till att våra utsläpp av partiklar har kylt ner klimatet på jorden och antagligen maskerat bort åtminstone en halv grad, kanske en hel grad, av den uppvärmning som våra utsläpp av växthusgaser egentligen redan har orsakat, inser vi förhoppningsvis hur illa ställt det är – redan idag. Även om vi än så länge bara kan registrera en uppvärmning på 0,7 – 0,8 grader, har vi antagligen redan intecknat en uppvärmning på ungefär det dubbla. Det kan gå snabbt under de kommande årtiondena om vi då ska ställa om från olja och kol, som ju är den största orsaken till inte bara utsläppen av växthusgaser utan även utsläppen av avkylande partiklar. Två graders uppvärmning kan vi mycket väl ha redan inom ett par tre årtionden! Och det även om vi minskar rejält på utsläppen av växthusgaser under den perioden, även om vi minskar med betydligt mer än vad politikerna pratar om idag.

Så tyvärr pekar väl mycket på att det är betydligt sämre ställt – egentligen – än den bild som vi fortfarande oftast får i media. Och utifrån det är jag själv enormt pessimistiskt. Det finns tyvärr nästan ingenting just nu som tyder på att vi kan lösa klimatfrågan på ett bra sätt. Våra barn och barnbarn lär inte ge oss godkänt i framtiden om vi då försöker med antagligen ganska tafatta ursäkter som; ”det var inte tillräckligt många som tyckte att det var viktigt”, ”det var inte alla som förstod att det var ett så stort problem” eller kanske ”vi hade inte råd”.

Hur ska man få folk att förstå allvaret? Ska den stora massan inte reagera förrän det redan är för sent? Först när värmeböljor, översvämningar, skogsbränder, stormar, stigande havsnivåer har blivit så omfattande att de i sin tur innebär mat och vattenbrist, svält, pandemier, folkvandringar? Och som i nästa steg medför kaos, anarki och antagligen även krig…

Kanske FNs klimatpanel i nästa rapport skulle koppla antalet grader till antalet döda? Hur många är vi beredda att offra? Hur många miljarder offer innebär dagens otillräckliga internationella klimatpolitik?

Det enda som egentligen kan göra mig optimistisk är den yngsta generationen. Det är uppenbart att 90-talisterna och till stor del även 80-talisterna har förstått hur det hela hänger ihop – på ett helt annat sätt än tidigare generationer. Mycket av klimatfrågan handlar om kunskap, eller tyvärr brist på kunskap. Men den generationen klarar inte av det här på egen hand. De sitter inte i regeringen eller leder de största företagen förrän om några årtionden, och så länge har vi inte tid att vänta. Vi som är vuxna idag måste ta ett större ansvar. Vi som har makten idag måste förändra så mycket som möjligt redan nu.

Antingen ställer vi om samhället frivilligt eller så lär vi tvingas att göra det. Antingen sker omställningen relativt genomtänkt och planerat, eller så blir det en okontrollerad och troligen rätt kaotisk omställning av hela vårt samhälle under de kommande årtiondena. Det är spännande tider vi har framför oss. Men det är en spänning som åtminstone jag gärna hade varit utan.

/Pär Holmgren