Intervju med Dr Jennifer Francis om Arktisk is, Jetvind och klimatförändringar.
Här förklarar Jennifer Francis en del av sambanden mellan uppvärmningen av Arktis, avsmältningen av glaciärer, jetvindar och blockering av olika typer av väder. Efter tips av ”Bosse”.
/Martin
I år har vi för första gången i historien haft en halt koldioxid som varit över 400 ppm (”parts per million”, miljontedelar) i mer än en månad.
Halten koldioxid varierar med växtligheten på planeten. Växter omvandlar koldioxid, CO2, till kolföreningar och syre som frigörs. Eftersom det finns så mycket mer växter på norra halvklotet än på södra så sjunker halten koldioxid under norra halvklotets sommar.
Men under höst, vinter och vår så frigörs istället mer koldioxid från naturen självt än vad den tar upp. Det medför att halten koldioxid i luften stiger igen.
Halten koldioxid i luften varierar alltså över ett år. Som lägst är den i månadsskiftet september-oktober. Som högst är den i mitten av maj. Det är lite som att mark, växter och hav ”andas” ett andetag koldioxid per år. Sett över veckor och månader så förändras halten, men sett över ett helt år så kommer man tillbaka till samma koncentration koldioxid.
Detta i alla fall om vi inte räknar med oss människor. Och då handlar det inte om att vi andas ut koldioxid. Nej det handlar om processer som vi står för där vi förändrar halten koldioxid i atmosfären från ett år till ett annat. Genom att netto hugga ner biomassa och genom att utvinna och förbränna fossilt kol så tillför vi allt mer koldioxid till atmosfären. Halten stiger därför från ett år till ett annat.
Över väldigt stora tidsskalor så varierar halten naturligt i takt med istider som avlöser interglaciala perioder. Under en istid är halten nere på 180-200 ppm (miljontedelar). Globala medeltemperaturen är då ca 3-5 grader lägre.
Under de interglaciala perioder, dvs när det är varmt, är halten uppe på 260-300 ppm. (Det som skapat dessa variationer är mängden inkommande energi från solen till följd av sk. Milankovitch-cykler).
Bild 1. Halten koldioxid under 800.000 år. Grafik från http://keelingcurve.ucsd.edu/
Bild 2. Halten koldioxid sedan 1700-talet.
Bild 3. Halten koldioxid det senaste året.
Bild 4. Halten koldioxid under april 2014.
”Normal” nivå på koldioxid under vår civilisation, är 280 ppm (miljontedelar). Men i takt med industrialiseringen så har halten stadigt stigit och den är nu upp i omkring 400 ppm. Det var länge sedan den var så högt förra gången. Med länge menar jag ett par miljoner år sedan!
För mellan 3 och 5 miljoner år sedan, under den geologiska eran ”Pliocene”, så var halten koldioxid uppe i omkring 415 ppm. Det var en del saker som var annorlunda då jämfört med nu:
Vi rör oss mot de situationerna, men det tar lång tid för naturen att stabilisera sig. Tex tar det storleksordningen hundra år för glaciärerna att smälta så mycket att havsnivån stiger med 2 till 5 meter. Men ändå!
Den symboliska gränsen 400 ppm passerades faktiskt första gången i fjol, den 9:e maj 2013. (Jag skrev om det här). Nivån höll sig däröver någon vecka innan den åter var under 400.
I år, 2014, passerade vi 400 redan i mars och för första gången i historien så har halten koldioxid varit högre än 400 ppm i mer än i en hel månad. Halten kommer att stanna kvar över 400 fram till första veckan i juli.
År 2015 kommer den att komma upp över 400 ppm redan i januari och vara däröver ännu längre in på sommaren än i år.
Någon gång i början av oktober 2016 kommer halten för sista gången på mycket lång tid vara under 400 ppm. Med ”mycket lång tid” menar jag tider i storleksordningen tusentals år eller längre.
Detta givet att vi inte skärper till oss inom ett par år och gör minst två saker: 1. Minskar våra utsläpp av växthusgaser med storleksordningen 5-10% per år i ett par år. 2. Utvecklar och implementerar metoder för att ta bort koldioxid och andra växthusgaser från luften.
Ju längre tid som halten växthusgaser är hög, delsto större blir konsekvenserna och desto större blir riskerna för att återkopplingar i naturen omöjliggör att vi skall kunna behålla klimatet inom rimliga nivåer. Och när det väl börjar bli varmt så kommer naturen själv att frigöra koldioxid och metan vilket driver på processerna ytterligare, glaciärer smälter och haven blir varmare.
Just nu ser det inte så ljust ut. Jag hoppas dock att vi vidtar åtgärder för att minska utsläppen på riktigt parallellt med att vi förbereder oss på konsekvenserna av de klimatförändringar som vi skapar.
Jag beräknar att vi i slutet av 2016 går vi över gränsen 400 ppm CO2 för gott. Packa väskan och spänn fast bältet. 😉
/Martin
PS. Nivån 400 ppm är inte mer magisk än tex 398,12 eller 401,37. Men den har givetvis ett betydligt större symbolvärde. DS.
James Hansen vittnade den 13 mars (2014) i Amerikanska senatens utrikesutskott med anledning av oljeledningen ”Keystone XL Oil Pipeline”. På ett par minuter redogör han för hur USA nu står vid ett vägskäl. Antigen fortsätter man som tidigare och lämnar över enorma klimat- och energiproblem till kommande generationer, eller så väljer vi en annan väg som leder till jobb, renare energi, mindre klimatproblem och inkluderar ett samarbete med Kina.
Hansen lyfter fram Sverige som ett föregångsland när det gäller energiomställning, men konstaterar samtidigt att vi är små och knappast kan lösa alla världens problem eller teknikutveckling på egen hand.
Se videon, den är drygt sju minuter lång. (Fungerar inte videon ovan så når du den med extern länk här.) Målet för Hansen är att motivera varför man inte bör bygga oljeledningen. Men själva motiveringen till detta och hur man växlar upp energiomställningen är i mitt tycke värt mer än en transportsträcka fram till Keystone.
”We will either sink together or find a way to sail together”.
– Om vi skall undvika irreparabla klimatproblem så måste vi låta en väsentlig del av det fossila kolet ligga kvar i marken.
– Vi behöver skapa långsiktiga och rättvisa incitament för energieffektivisering och ”decarbonizing”. Det kräver ökade avgifter för utsläpp av koldioxid.
– Det är inte statskassan, utan medborgare som skall ta del av intäkter från dessa styrmedel. (Jim vädjar till att Republikaner borde gilla förslaget). ”Not one dime should go to the government”.
– Sverige har gjort ett bra jobb att minska ”the carbon intensity”.
– USA behöver samarbeta med Kina för att utveckla kärnkraft, förnybar energi och flytande bränsle från el.
Vi får se hur det går.
/Martin
Nedan följer en pedagogisk liten video från Kurzgesagt om hur evolutionen fungerar.
Den tar fasta på att alla individer är unika, att vi ärver egenskaper från våra föräldrar och att slump och mutationer påverkar hur vi blir när vi skapas. Vidare så spelar ”selection”, dvs urval och överlevnad, en stor roll för vilka som får chansen att fortplanta sig och därmed föra sina gener vidare till nästa generation.
Sammantaget ger detta grunden för hur arter och livet på planeten förändras över tiden.
Även om det inte är videons ”krok” eller huvudtema, så finns det med en passage som ger en hint om hur klimatförändringar påverkar evolutionen. Rådande väder, eller sammantaget: klimatet, påverkar vilka individer som lever vidare och därmed utvecklingen av olika arter. Read More
Nedan ett litet klipp som på fyra minuter beskriver en av bakgrunderna till potentiella konflikter i vårt norra närområde: Isen smälter i Arktis. Videon är publicerad av The Economist
http://youtu.be/VTHsd9wiyio
Nu säger en del att det bli mer is. Men totalt sett så blir det mindre. Däremot kan det snöa mer på visas platser. Detta är helt enkelt en konsekvens av att det blivit varmare: Ju varmare luft, desto mer fukt kan den innehålla. Och på de platser som fortfarande håller sig under noll grader så betyder det att det blir mer snöfall. Read More
Av Martin Hedberg
Så nådde vi då över 400 ppm (parts per million, miljontedelar) koldioxid i atmosfären. Det skedde den 9 maj, 2013 då man registrerade 400,08 ppm vid Mauna Loa på Hawaii. Läs mer om vad NOAA skriver om det.
En hel del bloggar och twitter blir det givetvis om denna milstolpe och detta rekord: Aldrig tidigare på ett par miljoner år har det varit så mycket koldioxid i atmosfären.
Men faktum är att detta rekord har slagits en gång per år sedan mätningarna startade 1958. Då var halten koldioxid 316 ppm och redan det var rekordhögt: I vanliga fall pendlar halten mellan lägst 160 (istid) och max 300 (värmeperiod).
Det märkvärdiga var att årets rekord passerade över ett jämt hundratal: 400. Men, bortsett från att det är en rekordnotering, så är det strikt räknat bara märkvärdigt eftersom vi räknar i ett system med basen tio. Hexadecimalt blir det 190 och binärt blir det 110010000.
Halten kommer att ticka ner ett par ppm under sommare, men kommer under nästa vår att passera förbi 400. 2014 års topnotering kommer att vara 402 eller kanske tom 403 ppm.
/Martin
Av Martin Hedberg
Senast nästa år kommer planeten jorden troligen att, för första gången på flera miljoner år, ha en koncentration koldioxid som överstiger 400 ppm (miljontedelar). Men det kan ske redan i år. Om någon veckor får vi svaret.
Koldioxid frigörs och tas upp av naturen, tex av växter och vatten. Det gör att koncentrationen varierar med årstiderna. I mitten av september har koncentrationen sitt lägsta värde. I början av maj når den sin peak, dvs är som högst.
Koncentrationen mäts på många platser. Den första plats man började mäta på var Mauna Loa på Hawaii. Mätningarna där startade i mars 1958 av forskaren C. David Keeling från Scripps Institution of Oceanography. Då var koncentrationen 316 ppm.
Men koncentrationen förändras även till följd av att vi människor förbränner fossilt kol samt netto avverkar skogar. Detta gör att halten successivt stiger från ett år till ett annat. Den årliga ökningen har ökat de senaste decennierna och är nu ca 2 ppm.
Nyligen, den 25 april var 2013, var koncentrationen 399,72 ppm på Mauna Loa. I går, 2 maj, var den 399,29 ppm. Vi är så pass nära 400 ppm att vi skulle kunna passera den historiska gränsen i år. Det sker i så fall inom ett par dagar, max två veckor. Sker det inte nu så sker det med säkerhet nästa år.
Vad betyder då en allt högre koncentration koldioxid? Jo, tillsammans med andra växthusgaser så har de förmågan att konservera värme på planeten. Mer växthusgaser gör att planeten Jorden strålar ut mindre värme i rymden. Det gör i sin tur bland annat att temperaturen stiger.
Ser man till förändringen av energi (istället för temperatur) så återfinns de största skillnaderna i haven, de ackumulerar ca 90% av energidifferensen. Luften ca 3%. Men eftersom haven massa är så mycket större än luftens så blir skillnaden i temperaturen trots detta större i luften än i haven. (Landmassa ackumulerar ca 5% och glaciärer ca 2%).
Men även andra förändringar står för dörren. I samband med halten koldioxid stiger i luften så kommer allt mer koldioxid att lösa sig i hav och sjöar. Det gör vattnet allt surare. Det påverkar i sin tur djur som använder kalk för att bygga skal eller skelett. Resultatet blir att de blir klenare och mer sårbara.
Det händer inget magiskt när gränsen 400 ppm passeras, det är inte som att spränga ljudvallen. Men det har givetvis ett visst symbolvärde. Vi har för övrigt slagit koldioxidrekord för varje år som gått sedan mätningarna började.
Förra gången vi hade nivåer kring 400 ppm var under Pliocene, för 3,2 till 5 miljoner år sedan. Det var då 2 till 3 grader varmare och havsnivån var mellan 5 och 40 meter över det vi har idag. Ge det lite tid, ett par decennier eller mer, med dessa nivåer av växthusgaser och vi kommer att närma oss de situationerna. Temperaturen förändras snabbt, men havsnivån tar längre tid på sig.
Vi får också en stor utslagning av växt- och djurarter. Förutom alla samhällen som inte pallar med förändringar av storleksordning en istid, men åt andra hållet, inom loppet av tiotals till några hundra år.
Det var dagens muntra artikel om klimatet. Forskarsamhället har flaggat för dessa problem i flera decennier och vi har haft gott om tid, och rätt så bra incitament, att undvika problemen. Men vi har tillsammans låtit bli att göra tillräckligt.
Jo visst har vi gjort bra saker och det hade kunnat vara värre. Men vi har trots det inte gjort vad som krävs för att undvika problem. Det får inte bara kommande generationer leva med utan även vi. Det händer nu.
/Martin
PS. Läs även den artikel jag skrev i fjol om att detta skulle kunna ske just nu just. DS.
Andra matnyttiga länkar:
Scripps: http://scrippsnews.ucsd.edu/Releases/?releaseID=1347
Mer om Keelinkurvan: http://keelingcurve.ucsd.edu/
Keelingkurvan på Twitter: https://twitter.com/Keeling_curve
NOAA: http://www.esrl.noaa.gov/gmd/ccgg/trends/
Av Martin Hedberg
Kan man blanda en kall och regnig sommar med global uppvärmning?
Samtidigt som vi i Sverige har haft en regnig och i vissa avseenden sval sommar så har det slagits värmerekord på många andra platser runt om på Jorden. Ändå har media inte lyckats beskriva det nyckfulla vädret i relation till de pågående klimatförändringarna.
I USA har den extrema värmen och bristen på vatten fått allt fler att fråga sig om det trots allt inte ligger något i forskarnas enträgna talande om global uppvärmning. Detta i ett land som präglas av såväl några av de mest framstående klimatforskarna som beslutsfattare som förnekar vetenskapliga resultat.
Här i Sverige har vi under flera år haft en betydligt mer öppen och ödmjuk hållning till klimatfrågorna. Men trots att det ofta poängterats att det är skillnader mellan väder och klimat så har den ”usla” svenska sommaren gjort att en och annan kanske tvivlar på att det pågår en global uppvärmning med klimatförändringar som följd. ”Det skulle ju bli varmare, hur kan det då vara så kall sommar?”.
Och låt vara att medeltemperaturen stiger, men hur är det med förekomsten av extremvärme? Har de situationerna blivit vanligare eller är det bara allmänheten och media som har fått ökade möjligheter att sprida nyheter från världens alla hörn?
Bild 1. Det har blivit varmare, i synnerhet de senaste 40 åren. Men har vädret blivit mer extremt? Från NASA.
Det förefaller osannolikt att allmänheten skulle kräva minskade utsläpp av växthusgaser om man dels inte ser tydliga orsakssammanhang och dels inte upplever konsekvenserna som skrämmande nog för att vilka undvika. Det är också tydligt att vi människor tar till oss av fakta främst när vi kan verifiera dem med egna observationer, helst upplevelsebaserade.
Men kan man verkligen koppla enskilda händelser och extremväder som stormar, översvämningar, torka och värmeböljor till klimatförändringarna? Frågan har ställts många gånger i media och så gott som konsekvent har forskare och andra experter svarat något i stil med ”…man kan inte koppla en enskild händelse till klimatförändringarna…”
Men hur blir det om det dyker upp väldigt många enskilda händelser? Kan inte de kopplas till klimatförändringar? Jo de kan det, men den frågan får sällan forskaren och experten i media, för där behandlas enskilda händelser som enskilda händelser, inte som delar i ett sammanhang.
Bild 2. Normalfördelning av temperaturavvikelser för juni-juli-augusti landmassan på norra halvklotet relativt medelvärdet mellan 1951-1981. I denna sammanställning visar det sig att 50-, 60- och 70 talet hade i stort sett samma fördelning av temperaturer (även illustrerat med svart linje). Men under 80-, 90- och 00-talet har det skett en förändring av fördelningen av temperaturer. Det som på 1950-70-talet var osannolikt varmt har nu blivit betydligt mer sannolikt. Kurvorna har också blivit mer tillplattade, det är fortfarande inte osannolikt med kalla somrar, trots att förekomsten av de varma har blivit väsentligt vanligare. Från Hansen et al 2012.
Men när man sammanställer enskilda händelser i ett sammanhang, t.ex. alla temperaturer i form av temperaturavvikelser från ett medelvärde i ett diagram (se bild 2) så framträder en tydlig förändring. Det som var osannolikt i fråga om värmeböljor på 1950-, 60- och 70-talet har nu blivit betydligt mer sannolikt!
Hela intervallet av temperaturer har skiftat till höger, dvs till det varmare. Vi har tidigare talat om att jordens medeltemperatur stiger, men här ser vi mer konkret vad det kan innebära. I diagrammet visas hur medeltemperaturen för juni-juli-augusti för norra halvklotets landmassa har varit i relation till tidigare år. Man jämför block om 11 år (t.ex. 2001-2011) med varandra. Som synes så var det relativt lika under 1951-1981, men därefter blir det varmare.
Normalfördelningskurvan kan ses som en beskrivning av sannolikheter för att sommarens temperaturer skall avvika från medelvärdet. Det som tidigare var behäftat med liten sannolikhet, t.ex. 3 grader varmare än normalt, har på 2000-talet blivit om inte vanligt så i alla fall betydligt mer sannolikt.
Bild 3. Principdiagram över normalfördelning och standardavvikelse. Från Wikipedia.
I statistiska sammanhang har man definierat begreppet standardavvikelse (σ). Den är ett mått på hur mycket de enskilda värdena i en population avviker från medelvärdet (μ). Inom +/-1 standardavvikelse finner man 68,2% av de enskilda fallen. Det kan även beskrivas som att det är 68,2% sannolikhet att ett slumpvis tal i hela mätserien faller inom en standardavvikelse.
Som synes i bild 3 så minskar sannolikheten för händelser med ökad standardavvikelse. Sannolikheten för att något skall vara över (eller under) tre standardavvikelser (3σ) i en normalfördelning är 0,13%. Dvs om klimatet hade varit normalt (i det här fallet definierat som det var under perioden 1951-1981) så skulle bara 0,13% av alla mätstationer över norra halvklotet registrera den typen av extremvärme.
Men eftersom normalfördelningen har förskjutits sedan 80-talet (se bild 2 igen) så har det som tidigare var tänkbart men ovanligt (temperaturer över 3σ) ökat i sannolikhet från 0,13% till omkring 10% sannolikhet! Sannolikheter för värmeböljor har alltså ökat från några promille till ca tio procent.
Det är därför inte förvånande att det varit flera omfattande värmeböljor och torrperioder de senaste åren. T.ex. Europa 2003, Ryssland 2010, Mexico och södra USA 2011 samt USA 2012.
I media har anledningen till dessa värmeböljor ofta varit i form av väderförklaringar: ”blockerande högtryck…”, ”kraftig La Niña…” ”sydliga vindar” osv. Det må stämma ur ett meteorologiskt perspektiv, men anledningen till att värmeböljorna blir så kraftiga, uppträder så ofta, täcker så stora områden och varar så länge är beroende av att klimatet har förändrats. Det har blivit varmare och normalfördelningskurvan över temperaturer har förändrats.
Bild 4a och b. Det har skett en omfördelning av vad som är vanligt. De tre ytorna med blå, vit och röd färg i bild 4a är alla lika stora och representerar 33,3% av temperaturmätningarnas avvikelse från medelvärdet under juni-aug 1951-1980 för norra halvklotet. I bilden till vänster (4b) syns hur antalet varma sommardagar (rött) har ökat markant om man jämför 2001-2011 med 1951-1980. Därtill har det börjat uppträda situationer med extrem värme (mörkrött) vilket var mycket sällan förekommande tidigare. Från Hansen et al 2012.
Normalfördelningskurvan har också blivit mer ”tillplattad”. Sannolikheten för ”kallare än normalt” har förvisso minskat, men den har inte minskat lika mycket som ”mycket varmare än normalt” har ökat. Man skall därför inte vara förvånad om det dyker upp en säsong med kallare väder som t.ex. den svenska sommaren 2012.
Klimatförändringarna har hittills medfört att sannolikheten för en sommar som är kallare än normalt har minskat från 33% till ca 15%. Sannolikheten för att sommaren skall bli varmare än normalt har ökat från 33 till ca 50%. Och/men mest skrämmande av allt är att sannolikheten för extremt varma somrar har ökat från blygsamma 0,13% till storleksordningen 10%.
Vårt klimat uppvisar nu mer extremer än det gjorde för bara en generation sedan!
Ovanstående resonemang leder inte bara till slutsatsen att sannolikheten för att värmeböljor skall uppstå har ökat. Den är ett krasst konstaterande av att det redan har skett ett större antal värmeböljor, såväl som vanliga varma dagar, än för en generation sedan.
Och klimatet kommer att fortsätta att förändras i samma riktning som hittills. Det blir varmare och sannolikheten för extrem värme kommer att öka. Detta beroende på att planetens energibudget är ur balans. Planeten strålar inte ut lika mycket energi som vi tar emot. Det leder till en ackumulation av energi vilket i sin tur leder till att temperaturerna stiger.
Bli inte förvånad om det oftare än förr blir missväxt, skogsbränder och sinande vattenreservoarerna. På global skala. Det händer redan i större utsträckning än det hade gjort om det inte var för den globala uppvärmningen vi nu bevittnar. Och klimatet har inte kommit för att stanna, det fortsätter att förändras -åt det varma hållet.
/Martin
PS. Till uppvärmningen hör även att det hydrologiska kretsloppet, dvs avdunstning och nederbörd, ökar. Det betyder i korta drag att vi även kan förvänta oss att det blir torrare på en del ställen och blötare på andra. DS.
Klimat och skiftnycklar
Av Martin Hedberg
Det är som bekant känt att vi människor påverkar såväl klimatet som vädret genom olika aktiviteter.
Vi genererar nettotillförsel av växthusgaser till atmosfären, detta minskar utstrålningen och värmer därmed planeten. Det påverkar även den kemiska sammansättningen i haven eftersom koldioxid löser sig i vatten. Detta gör att pH-värdet sakta sjunker vilket påverkar växter och djurs förmåga att bygga strukturer, skal och skelett.
Vi förändrar även jordens albedo, dels genom utsläpp av aerosoler (partiklar, luftföroreningar), dels genom att vi förändrar reflektionsförmågan på markytan i sig, tex genom att bygga städer eller förändra växtligheten.
Vi gör detta i all välmening (oftast). Vi vill helt enkelt skapa oss lite bättre bättre livskvalitet. Men samtidigt så visar det sig att det, och en del andra saker vi gör (t.ex. utrotning av växt- och djurarter, spridning av kemiska föroreningar, övergödning mm), är på väg att få rätt så långtgående negativa konsekvenser.
Frågorna som vi hanterat hittills har mest handlat om hur vi skall kunna bli lite ”grönare” eller mer ”miljövänliga”.
Jag är själv lite kluven till att bara se problemen genom detta synsätt. Jag brukar poängtera att det viktiga inte är att göra rätt utan att sluta göra fel. Nu kanske någon påstår att det är två sidor av samma mynt, men så enkelt är det inte. Om t.ex. jag (eller hela Europa) använder lite mindre diesel/bensin i min bil så betyder det dels att priset på olja sjunker (något), dels att det finns olja tillgängligt för någon annan att använda. Men samtidigt kan man inte försvara att jag/vi skall elda upp oljan för att det inte skulle göra någon skillnad eller för att förhindra någon annan att göra det.
Kruxet är att det inte är tillräckligt effektfullt att anta att marknadskrafterna kommer att lösa våra problem. När priset på olja/kol/naturgas är högt så lönar det sig att leta/utvinna den till och med från svårtillgängliga platser. När den är billig så lönar det sig inte att investera i förnybar energiproduktion. Vill man förhindra att människan använder olja/kol/naturgas så skall man låta bli att gräva upp den från början. Men det är ett beslut ingen kan fatta annat än på mycket lokalt plan eller på sin höjd inom en nation.
Detta leder till fortsatt Business As Usual, och sålunda att vi fortsätter att påverka vår omgivning negativt.
Det leder oss också till mer extrema och kontroversiella förslag och åtgärder för att ”köpa oss tid” och försöka undvika de mest negativa konsekvenserna av klimatförändringar. Forskare och beslutsfattare samlas nu för att diskutera möjligheterna att aktivt påverka klimatet i en önskvärd riktning. Det kallas ”geoengineering”.
Det handlar främst om olika åtgärder för att kyla av planeten lagom mycket för att förhindra fortsatt avsmältning av glaciärer och för att säkerställa vattenresurser. Det handlar även om att framkalla regn och förhindra värmeböljor/torka.
Metoderna och uppfinningsrikedomen förefaller vara stora, men de samlas kring två principer: Minska solinstrålningen respektive ta bort växthusgaser ur atmosfären.
Att ta bort växthusgaser ur atmosfären kan lösa en stor del av grundproblematiken, kruxet är att det är en långsam process, det är osäkert om den fungerar och den är dyr. Man talar tex om att göda haven för att stimulera fotosyntes (och att plankton när de dör faller ner till havsbotten och sedimenteras).
Att begränsa instrålningen är lättare och går snabbare. Men dels löser den inte det egentliga problemet, dels kan/kommer den att få andra konsekvenser. Det mest diskuterade förslaget är att sprida svavelpartiklar i stratosfären. Det har kallats för ”The Pinatubo option” för att det är att härma kraftiga vulkanutbrott. Man vet att det skulle kyla planeten, men man vet inte hur det skulle påverka andra viktiga processer, tex ozonskiktet, jetvindar, monsunregn osv.
Att aktivt påverka klimatet är mycket kontroversiellt. Hur kan vi vara säkra på att våra åtgärder får önskade resultat? Vem är det som skall fatta besluten? Hur gör vi (vem) om någon nation går sin egen väg i tron att de skall fixa till sitt eget väder (vilket även kommer att få konsekvenser för övriga nationer).
Men samtidigt kan man inte försvara att vi inte skulle agera alls om det nu finns en möjlighet att förhindra katastrofer. Och eftersom vi redan påverkar klimatet, låt vara inte avsiktligt, varför skulle det vara sämre att föröka göra bra och genomtänkta saker än dåliga ogenomtänkta? Är det sämre att sprida svaveldioxid i stratosfären än att elda kol (med svavel) vid marken?
Vi har hittills försökt lösa frågan genom att samlas och försöka göra lite mer rätt och lite mindre fel (formaliserat tex genom Kyotoprotokollet). Nu verkar det finnas teknologiska ambitioner som i och för sig inte löser de grundläggande problemen, men…
Nåväl, tärningarna är kastade och fler är på väg att kastas. De kommer att både landa och rulla, men ingen vet riktigt hur. Det påverkar oss alla.
Trevlig helg.
/Martin
Av Martin Hedberg
Här följer en animering av satellitbilder som visar utvecklingen av några av de kraftiga stormarna som de senaste veckorna dragit fram över USA. Hittills har fler än 300 människor rapporterats omkomna. De materiella skadorna är också omfattande.
Videon kommer från amerikanska Earth Observatory och visar utvecklingen 26-28 april.
Mer information kring stormarna finner ni på Earth Observatorys hemsida.
Många frågar sig nu om de kraftiga stormarna har något med klimatförändringar att göra. Svaret är JA. Men det är lite knepigt eftersom fenomenet (tornados i USA) hade kunnat bildats även om vi inte påverkat klimatet.
Tro nu inte att det bara är ”dåligt” väder som blir resultatet av att vi påverkar strålningsbalansen till/från Jorden. Det finns givetvis en påverkan på ”bra” väder också. Klimatförändringar påverkat allt väder. Om inte vi hade påverkat klimatet så hade det kanske inte varit solsken och sommartemperaturer de senaste veckorna i Sverige, eller växlande molnighet idag.
Så tillbaka till stormarna i USA… Hade de eller hade de inte bildats om vi inte laddat atmosfären med växthusgaser?
Den sortens fenomen, kraftiga stormar, ligger i linje med vad man förvänta sig när atmosfären innehåller mer energi. Och detta, mer energi, är precis vad atmosfären, haven, isarna och marken får när atmosfären innehåller allt mer växthusgaser.
Växthusgaserna påverkar strålningsbalansen av energi till/från planeten på ett sånt sätt som gör att mindre energi strålar ut i rymden än vad planeten tar emot från solen. Det ackumuleras energi på planeten Jorden. Det märks och kommer att märkas allt mer i takt med att allt mer energi ackumuleras.
Det är bara att vänja sig. Både vid tanken och nya vädermönster.
/Martin