Tag - Gör något

Lilla drevet om ”väderkillen och global krigsekonomi”

Podden Lilla drevet lyfte i avsnitt ”206 Hyscha en influencer klimatförändringar och samhällets oförmåga att ta till sig vad forskarvärlden säger. Eller är det forskarvärlden som uttrycker sig på ett sätt som invaggar allmänheten i falsk trygghet? Jag och kollegan Pär Holmgren används som argument.

IPCC presenterade förra måndagen som bekant rapporten SR15 – Global Warming of 1,5°C. Jo, visst kände du till det? FN’s klimatpanels rapport som belyser skillnaden mellan effekterna av det kaotiska klimatet vid 1,5 graders uppvärmning och de katastrofala vid 2,0 grader. Sändningen på YouTube av presskonferensen har nu, åtta dagar senare, visats… knappt tiotusen gånger. Jag hoppas innerligt att det inte återspeglar mänsklighetens intresse för vare sig rapporten i sig eller slutsatserna man drar.

Jag tittar ut genom fönstret. Världen rullar på som vanligt. Har någon överhuvudtaget lagt märke till rapporten? Den säger att vi, civilisationen som vi känner den, har anledning att agera kraftfullt för att begränsa globala uppvärmningen och därmed även konsekvenserna av därpå följande klimatförändringar. Vi behöver anpassa oss till konsekvenser och vi har bara en begränsad mäng kol kvar att använda. Detta samtidigt som vi givetvis måste beakta rättviseaspekter, livsmedelsförsörjning och andra globala frågor som sammanfattas bra i de globala hållbarhetsmålen, SDG. Det som krävs för att undvika katastrof är inget mindre än en global transformation av samhället.

Det finns en del som agerar och ryter till. Tydligast på den svenska klimatscenen just nu är kanske Greta Thunberg 15 år som strejkar utanför Riksdagen. För att vi vuxna skall fatta och agera. I alla fall som om vi brydde oss lite om kommande generationer, tex våra barn. Och för den delen även oss själva.

Lilla drevet och Ola Söderholm undrar varför inte media ställer systemkritiska frågor. Om det nu är så här illa som forskarvärlden, om och om igen, säger att det är. Forskare säger att ”det är möjligt att begränsa uppvärmningen, men det kräver en enorm omställning”. Men beslutsfattare fattar inte vad det innebär. Än mindre agerar de. På något sätt tror de kanske att det räcker med att forskare har sagt att det går. Men det är upp till samhället, beslutsfattare, politiker och individer att faktiskt ställa om samhället.

Ola plockar upp min medverkan i SVT Aktuellt (måndag 8 okt) och att jag ställer frågan varför inte världen reagerar när vi i decennier känt till klimathotet och hur viktigt det är att vi ställer om. Programledare Lotta Bouvin kastar tillbaka frågan till mig ”Vad tror du?”. Ola Söderholm reagerar och undrar varför jag eller andra klimatexperter skall vara bäst skickad att svara på den frågan. Hon själv som politisk journalist borde väl kunna göra ”en habil gissning om vilka hinder, maktrelationer, ekonomiska och politiska intressen som står i vägen för att vi inte inför global krigsekonomi för att mot klimathotet. I går.

Ola menar att det är kontraproduktivt att låta klimatexperter svara på frågan. Det är klart att det går att ställa om. Men kommer vi att göra det? Klimatexperter har fått det att låta som om vi har verktygen att faktiskt ställa om. Men de har bara svarat på frågan om det rent fysikaliskt går. Att sedan genomföra det, det är en helt annan sak.

I IPCC-rapporten från i måndag så trycker man på att man bara svarar på fyra av sex väsentliga frågor om huruvida det är möjligt att nå 1,5°C-målet. De två avslutande frågorna är upp till samhället att besvara. Och om vi skall klara av detta så måste vi klara av alla sex punkter. Misslyckas vi på en av dem så når vi inte målet.

  1. Geophysical: What global emission pathways could be consistent with conditions of a 1.5°C warmer world? What are the physical potentials for adaptation?
  2. Environmental-ecological: What are the ecosystem services and resources, including geological storage capacity and related rate of needed land use change, available to promote transformations, and to what extent are they compatible with enhanced resilience?
  3. Technological: What technologies are available to support transformation?
  4. Economic: What economic conditions could support transformation?
  5. Socio-cultural: What conditions could support transformations in behaviour and lifestyles? To what extent are the transformations socially acceptable and consistent with equity?
  6. Institutional: What institutional conditions are in place to support transformations, including multi-level governance, institutional capacity, and political support?

Själv ställer jag mig tvekande till realismen i att klara av 1,5°C-målet.

  • Dels för att det är så stor omställning som krävs, så mycket vana och så många kortsiktiga särintressen som skall övervinnas. Jag misstror helt enkelt att människor i tillräckligt stor omfattning kommer att ställa om sina vanor (punkt 5), respektive (främst) att vi kommer att skapa oss de institutioner som krävs för att understödja transformationen (punkt 6).
  • Dels för att IPCC inte på något sätt garanterar att vi lyckas. Man talar om sannolikheter som handlar om 50-50 chans eller möjligen 67% chans till framgång beroende på hur mycket vi anstränger oss. Det är få andra situationer där vi accepterar samma dåliga odds att nå framgång. Men om man skulle göra beräkningarna för vad som krävs för säg 95% sannolikhet till framgång, då har vi redan förbrukat allt kol i vår tänkta kolbudget. Då skall vi gå till noll fossilt kol och skogsskövling. Igår. Det gjorde vi inte.

Dvs även om vi lyckas kraftsamla hela världen så är det bara 50, eller i bästa fall 67% sannolikhet att vi lyckas nå målet om att begränsa uppvärmningen till 1,5°C. Men gör det att vi skall kasta in handduken och säga ”Skit samma, festen pågår så länge det finns sprit i baren”? Nej. Ju långsammare förändringar vi får, desto färre växt- och djurarter kommer att försvinna. Och förändringarna kommer något senare. Det finns fortfarande all anledning att anstränga sig. Ju mer desto bättre.

En annan sak som gör att jag misströstar är de ekonom som jag (senast igår) hör upprepa mantrat att det inte är någon idé att genomföra åtgärder som inte är ”kostnadseffektiva”. Att Sverige inte behöver göra så mycket utan att det är viktigare att andra nationer vidtar åtgärder. Att vi inte kan kräva av Polen att de stänger ner sin kolkraft, det enda vi kan göra är att producera mer el och sälja till Polen (utan att förklara hur detta skulle medföra att polackerna inte eldar kol i alla fall, nu eller i framtiden). Att skatt på utsläpp är bra, bara de inte är så stora att de hämmar tillväxten. Och att ”vi hamnar nog på en uppvärmning kring 3 grader.

Jag frågar mig vad värdet av ett korallrev är. Vid 1,5 graders uppvärmning så beräknas 70-90% av världens korallrev försvinna. Vid 2 graders uppvärmning är mer än 99% borta. Förlusten av korallrev handlar inte om att vi inte längre kan åka på semester och dyka på dem. Förlusten handlar om att de är väsentliga för allt liv i haven. Just nu är vi på en väg som leder oss till 3 eller 4 graders global uppvärmning inom hundra år. Det är inget mindre än att kraschlanda ekosystemen och civilisationen.

Vad är värdet av att städer och jordbruksmark inte översvämmas av stigande havsnivåer? Vad är värdet av dricksvatten? Vad är värdet av att undvika folkvandringar? Vad är värdet av en stabil civilisation?

”Kostnadseffektiv” fungerar i små sammanhang och modeller. ”Skall vi förlägga kontoret i Eskilstuna eller Västerås givet att de flesta anställda bor i Katrineholm, men kunderna finns i Örebro, resekostnaderna är x, energipriserna y, räntekostnaderna z och skatteavdragen a?” Där går det bra att räkna med ekonomernas modeller. Men inte när det gäller ekosystem. Som analogi: Man kan använda Newtons mekanik för att förklara hur biljardbollar rör sig, men inte varför katter fångar möss.

Klimatförändringar är helt enkelt en för stor, och framför allt komplex, fråga för att låta vare sig klimatforskare eller ekonomer svara på vad och hur vi skall hantera dem. Vi måste blanda in allt kunnande som finns i samhället. Vi sitter i båten tillsammans och ju förr vi börjar samarbeta desto bättre.

Lilla drevet fångar i podavsnitt 206 tidsandan i klimatdiskussionen rätt bra. Nu behöver vi gå vidare. Alla.

/Martin

Kassera trimmer eller löda nya batterier?

Jag har en skäggtrimmer som tyvärr bara fungerar med nätadaptern inkopplad. Batterierna tar inte laddning längre. Det gör det lite omständigt att använda den, även om den i övrigt fungerar bra. Jag gillar också det keramiska skäret.

Men någon gång måste man ge upp. En ny kostar ju bara en femhundring eller så.

Fast det känns onödigt. Och hur svårt skall det vara att fixa?

När man väl har pillat bort plastploppen som dolde en skruv så var det enkelt att komma åt innanmätet. Och batterierna var inte ens av någon specialsort (som när jag uppdaterade borrmaskinen med nya batterier). Två vanliga laddbara småbatterier, (1,2V, NiMH, AAA).

Lyxade till det och uppgraderade kapaciteten från 700 till 1000 mAh. Kostade 85 kr på Kjell & Co. Det krävdes i och för sig en lödkolv för att koppla in dem, men i övrigt var det varken svårt eller tidskrävande.

Så nu kan den kapa skägg och hår offline igen. Gissar att nästa sak som går sönder är strömbrytaren, men det dröjer nog några år innan det blir aktuellt.

/Martin. Snygg igen.

Vad väger ett kylskåpshandtag?

Du är ingenjör och skall göra ett handtag till ett kylskåp. Funktionen är ”Se till att kylskåpsdörren öppnas när man drar i handtaget och att det håller i x år”. Du har ett halvt kilo metall till ditt förfogande. Hur svårt skall det vara att göra något där x är väsentligen längre tid än elva år?

När jag skruvade bort handtaget för att borra två nya hål/fästpunkter så var det slående hur löjligt tungt det var. Man skulle kunna göra två, eller möjligen tre, kylskåpshandtag av den mängden material som vi nu har i ett handtag.

Nu kanske någon hävdar att kylskåpet säkert är gammalt eller tillverkat i ett land med bristande ingenjörskunskaper. Men även om kylskåpet är elva år så kan man förvänta sig att en så trivial mekanisk funktion som ”grepp för att öppna dörren” bör hålla längre än tex kompressorn. Och det är tillverkat i Sverige och jag tycker man kan förvänta sig kvalitet.

Jag ser två tydliga problem med konstruktionen.

Om man nu överhuvudtaget behöver ett handtag som ”sticker ut” så kan man kosta på sig fler än två fästpunkter för att fästa handtaget i dörren. Då skulle krafterna fördelas på fler punkter. Dessutom skulle man undvika ett vridmoment kring den axel som uppstår om man bara har två fästpunkter. Det är uppenbart att handtagets utformning möjliggör att man får lika bra grepp att dra i direkt olämpliga ritningar som i den avsedda.

För det andra så måste det gå att göra ett kylskåpshandtag med mindre resurser än drygt ett halvt kilo aluminium. Men om man ändå tar den svulstiga lösningen så måste man fördela metallen så att den klarar belastningen av att folk gör det man kan förväntas göra med ett kylskåpshandtag: Drar i det. Nu ligger merparten av massan i det solida greppet och uppenbarligen för lite i kring skruvhålen där det blir störst belastning.

Första gången handtaget fallerade, för något år sedan, så var det ena skruvskallen som gradvis ätit sig genom skruvhålet. Det löste jag genom att sätta dit en bricka som var lite större än skruvskallen.

Nu andra gången var det alltså dags för godset att ge sig. Materialfel eller för stor punktbelastning? Hur som helst har man fördelat de överdrivet stora resurserna på ett tokigt sätt.

Skäms på er ElektroHelios.

Med två skruvar till ger jag som synes både kylskåpet och handtaget en chans att hänga med ett decennium till.

/Martin

Borde vi åldersbegränsa klimatscenarier?

Med tanke på de förfärliga scener och tragedier som kommer att utspela sig när/om de vetenskapligt belagda klimatscenarierna blir verklighet, så kanske man borde införa någon form av åldersbegränsning på den sortens framtidsinformation?

Vi kan ju inte med gott samvete låta unga människor ta del av information som berättar att miljontals människor kommer att drivas på flykt, vi får missväxt, värmeböljor, översvämningar, jordskred, förorenat vatten, skogsbränder, växt- och djurarter som dör ut och att det till råga på allt är vi vuxna som bär ansvaret för detta!

Och vi behöver nog något som får oss vuxna att inse att det är riktigt illa ställt med vår situation. Att vi verkligen behöver ta oss i kragarna, kavla upp ärmarna, dra på oss kängorna och agera. Göra det som krävs för att undvika de förfärliga situationer som annars med största sannolikhet, och oåterkalleligen, kommer att utvecklas.

Tänk på de trauman som annars kommer att utvecklas hos den unga generationen! Den generation som för övrigt skall föda oss när vi om några decennier går i pension och vill njuta av livets goda. Tänk om det varken finns så mycket gott kvar att fördela, eller om de som då sitter vid makten inser att vi visste, men inte gjorde vad vi borde gjort? Vore jag i deras kläder skulle jag skicka oss över ättestupan.

Nej, för att undvika dessa och många andra obehagligheter så borde vi införa åldersbegränsning på klimatscenarier. När man är 18 så är man nog mogen att ta del av informationen. Då kan vi dessutom göra dem till medskyldiga och kanske snabba på den nödvändiga omställningen. Innan det är på tok för sent.

/Martin

Jag har landat

Kan man avstå från att flyga?

Oj vad många argument det finns för att man inte skall avstå från att flyga. De flesta handlar på ett eller annat sätt om att den individuella påverkan är försumbar. Både avseende ökad bränsleförbrukning (mina 75 kg är försumbara jämfört med hela planet) eller marknadspåverkan (min biljett är en liten affär jämfört med flygbolagens omsättning).

Men det finns varianter, tex att man klimatkompenserar, väljer ett bolag som flyger med inblandning av biobränsle eller att man helt enkelt inte hinner om man skulle välja ett alternativ till flyget.

Alla argument kan motiveras, och kritiseras.

Saken är den att vi vill flyga och vi letar febrilt, eller inte alls, efter ursäkter som motiverar det.

Men om man helt enkelt låter bli, hur skulle det te sig? Ja menar de flesta människor flyger ju inte alls. Det är ju vi i väst som lever i en egen (kol)bubbla där vi tycker det är normalt att göra en eller två semesterresor och ett par tre tjänsteresor per år. Inget konstigt med det. Alla gör ju det?

Ett par konstaterande, som randvärden:

  1. Flyget är inte miljömässigt hållbart. Många andra saker (de flesta) kan vi ersätta med fossilfria alternativ, tex energi till bilar, lastbilar, stålproduktion, uppvärmning av hus, för att generera el osv. Men att flyga på något annat är flygbensin (tex el eller vätgas) låter sig inte göra i dagsläget. Att använda biobränsle är inte lika dåligt som fossilt kol, men produktionen är inte okontroversiell och det sker i alla avseenden en undanträngning av nyttjandet inom andra områden.
  2. Det är ingen mänsklig rättighet att flyga. (Och vore det så, så är det många på kö före oss att nyttja den rättigheten.)
  3. Vi behöver halvera våra utsläpp varje decennium, dvs minska dem med ca 7% per år, för att ha en rimlig chans att klara 2°-målet. (”Rimlig” betyder 67% chans, dvs odds sämre än rysk roulette). Btw så motsvarar 2°C en halv istid, fast åt andra hållet. Tex kommer havsnivån att stiga med flera meter in om loppet av ett par hundra år.
  4. Flyget står för en stor andel av våra koldioxidutsläpp, och än mer signifikant blir andelen om man inser att merparten av våra resor är nöjesresor. Det är den för många enskilt största och samtidigt lättaste delen att avstå från om man vill minska sin klimatpåverkan.
  5. Walk the talk. Jag och andra, privata som publika personer, som är engagerade i klimat-, energi- och systemfrågor, påverkar mer än bara med våra egna fotavtryck. Dessa personer visar vad som är möjligt och inspirerar andra till förändring. Man kan kalla dem rebeller, föregångare eller ledare. (Många menar att den verkliga ledare är den som följer en rebell och därmed gör agerandet till mainstream.)

Jag har också bidragit med min beskärda del av höjningen av halten koldioxid i atmosfären genom bilresor, flyg, varmluftsballong, samt flygandet under min tid i Försvarsmakten (Jo att öva och observera väder är nödvändigt, men många flygtimmar hade kunnat vara ogjorda också).

Jag har på intet sätt gjort uppoffringar eller varit rebelliskt tidig med det ställningstagande jag nu avser göra. Jag har tidigare hellre åkt tåg än flugit och hellre cyklat än åkt fossil bil. Detta inte bara av miljöskäl, utan helt enkelt för att jag tycker om att både åka tåg och cykla.

Jag har stöttat folk som avstått från flyg och annat med oproportionerligt stor klimat- och miljöpåverkan, tex köttkonsumtion. Jag har också tryckt på att betydligt större ansvar bör läggas på de individer som har makt över systemen. Ledningen för SAS har tex mycket mer ansvar för flygets utsläpp än min granne som är barnmorska och vill åka på semester. SAS ledning kan enkelt minska utsläppen med säg 10% genom att ställa in var tionde avgång, medan min grannes agerande inte har i närheten så stor inverkan.

Men en del av poängen med frivilliga individuella åtagande är att det inte gör så ont som många tror. Det går att låta bli att flyga och fortfarande leva ett gott liv, i många fall bättre. Om det nu var en uppoffring så var det ju bara ett par dagar per år som jag var tvungen att göra den. Det är liksom inte om att inte få äta frukost.

Jag och några vänner och andra offentliga personer har i dagarna författat en debattartikel som kommer att publiceras på DN Debatt i morgon 3 juni. Syftet är att kommunicera magnituden på den klimatkris vi står inför och att individuella åtaganden faktiskt spelar roll.

Mina övergripande mål sedan slutet av 90-talet har varit att leva allt mer hållbart, minska mina ekologiska och fossila avtryck och sprida kunskap så att andra kan fatta aktiva och välgrundade egna beslut. Jag har i detta värv gjort många aktiva val, tex investerat i solenergi och vindkraft och jag åker som jag sade tidigare hellre tåg än flyg.

Men nu tar jag ett steg till. Jag avstår från att flyga helt och hållet. Semesterflyg går ju fetbort, likaså jobbresor där det finns andra alternativ, även om det innebär mer tid och högre kostnader. Och finns det inget alternativ till flyget så behöver jag inte göra resan alls.

Finns det något som kan få upp mig i luften? Ja, tex om det gör skillnad av hälsoskäl för mig eller närstående, eller om jag genom flygresan kan göra en stor samhällsinsats, då tar jag den.

Men då kommer jag också att kompensera de utsläpp som resan medfört. Och kompensationen kommer att vara fysisk, kolatom-för-kolatom, eller tom lite mer. 150% av det kol som min eventuella resa genererat skall jag gräva ner i marken i form av biochar, pulveriserat träkol. Jag överkompenserar alltså lite när jag ändå håller på.

Att elda fossilt kol är ingen mänsklig rättighet. Det är däremot resilienta ekosystem och stabilt klimat. Jag skall bli fossilfri mycket snabbare än övriga samhället.

/Martin

Kolla hållbarheten i dina fonder

Allt fler visar intresse för att göra aktiva val av vad ens sparande går till. Dels för att det känns fel att investera i tex vapen och olja, dels för att faktiskt göra skillnad. Man kan iof alltid skylla på att ”jag har så lite pengar att det inte spelar någon roll”, men de flesta inser att alla tillsammans faktiskt utgör en betydande kraft och skillnad.

Inte bara för att undvika att välja fel. Utan för att även aktivt välja rätt.

Swesif, Sveriges Forum för Hållbara Investeringar, har gjort en sajt, Hållbarhetsprofilen, där man kan jämföra olika fonders hållbarhetskriterier och strategier.

Fond för fond listar man om man väljer in, väljer bort och/eller påverkar olika investeringar enligt olika kriterier. Du finner rubriker som:

  • Väljer in — Fonden investerar i företag utifrån…
  • Väljer bort — Fonden investerar inte i företag som är involverade i…
  • Påverkar — Fonden påverkar företag genom…
  • Uppföljning — Fonden säkerställer att kriterierna följs genom…

Det är bara en sammanställning av de 55 medlemmarnas olika egna beskrivningar och man måste själv tolka och göra jämförelser. Men det ger i alla fall en hint om vilka investeringar som är mer eller mindre hållbara.

Det är också ett bra verktyg för att testa sina nuvarande fonder (finns de överhuvudtaget med på listan?) samt för att få en ökad förståelse över vilka kriterier som fondbolagen fokuserar på.

/Martin

Se till att du köper miljömärkt el

En av alla saker man kan göra är att ställa krav på sitt elbolag, eller byta ut det.

Näthandelsbolaget kommer man inte undan, det är det som ansvarar för elkablarna till ditt hem, men den aktör som producerar elen du använder, den kan man välja fritt.

Ställ krav på ditt elbolag.

/Martin