Podden Lilla drevet lyfte i avsnitt “206 Hyscha en influencer“ klimatförändringar och samhällets oförmåga att ta till sig vad forskarvärlden säger. Eller är det forskarvärlden som uttrycker sig på ett sätt som invaggar allmänheten i falsk trygghet? Jag och kollegan Pär Holmgren används som argument.
IPCC presenterade förra måndagen som bekant rapporten SR15 – Global Warming of 1,5°C. Jo, visst kände du till det? FN’s klimatpanels rapport som belyser skillnaden mellan effekterna av det kaotiska klimatet vid 1,5 graders uppvärmning och de katastrofala vid 2,0 grader. Sändningen på YouTube av presskonferensen har nu, åtta dagar senare, visats… knappt tiotusen gånger. Jag hoppas innerligt att det inte återspeglar mänsklighetens intresse för vare sig rapporten i sig eller slutsatserna man drar.
Jag tittar ut genom fönstret. Världen rullar på som vanligt. Har någon överhuvudtaget lagt märke till rapporten? Den säger att vi, civilisationen som vi känner den, har anledning att agera kraftfullt för att begränsa globala uppvärmningen och därmed även konsekvenserna av därpå följande klimatförändringar. Vi behöver anpassa oss till konsekvenser och vi har bara en begränsad mäng kol kvar att använda. Detta samtidigt som vi givetvis måste beakta rättviseaspekter, livsmedelsförsörjning och andra globala frågor som sammanfattas bra i de globala hållbarhetsmålen, SDG. Det som krävs för att undvika katastrof är inget mindre än en global transformation av samhället.
Det finns en del som agerar och ryter till. Tydligast på den svenska klimatscenen just nu är kanske Greta Thunberg 15 år som strejkar utanför Riksdagen. För att vi vuxna skall fatta och agera. I alla fall som om vi brydde oss lite om kommande generationer, tex våra barn. Och för den delen även oss själva.
Lilla drevet och Ola Söderholm undrar varför inte media ställer systemkritiska frågor. Om det nu är så här illa som forskarvärlden, om och om igen, säger att det är. Forskare säger att “det är möjligt att begränsa uppvärmningen, men det kräver en enorm omställning“. Men beslutsfattare fattar inte vad det innebär. Än mindre agerar de. På något sätt tror de kanske att det räcker med att forskare har sagt att det går. Men det är upp till samhället, beslutsfattare, politiker och individer att faktiskt ställa om samhället.
Ola plockar upp min medverkan i SVT Aktuellt (måndag 8 okt) och att jag ställer frågan varför inte världen reagerar när vi i decennier känt till klimathotet och hur viktigt det är att vi ställer om. Programledare Lotta Bouvin kastar tillbaka frågan till mig “Vad tror du?“. Ola Söderholm reagerar och undrar varför jag eller andra klimatexperter skall vara bäst skickad att svara på den frågan. Hon själv som politisk journalist borde väl kunna göra “en habil gissning om vilka hinder, maktrelationer, ekonomiska och politiska intressen som står i vägen för att vi inte inför global krigsekonomi för att mot klimathotet. I går.”
Ola menar att det är kontraproduktivt att låta klimatexperter svara på frågan. Det är klart att det går att ställa om. Men kommer vi att göra det? Klimatexperter har fått det att låta som om vi har verktygen att faktiskt ställa om. Men de har bara svarat på frågan om det rent fysikaliskt går. Att sedan genomföra det, det är en helt annan sak.
I IPCC-rapporten från i måndag så trycker man på att man bara svarar på fyra av sex väsentliga frågor om huruvida det är möjligt att nå 1,5°C-målet. De två avslutande frågorna är upp till samhället att besvara. Och om vi skall klara av detta så måste vi klara av alla sex punkter. Misslyckas vi på en av dem så når vi inte målet.
- Geophysical: What global emission pathways could be consistent with conditions of a 1.5°C warmer world? What are the physical potentials for adaptation?
- Environmental-ecological: What are the ecosystem services and resources, including geological storage capacity and related rate of needed land use change, available to promote transformations, and to what extent are they compatible with enhanced resilience?
- Technological: What technologies are available to support transformation?
- Economic: What economic conditions could support transformation?
- Socio-cultural: What conditions could support transformations in behaviour and lifestyles? To what extent are the transformations socially acceptable and consistent with equity?
- Institutional: What institutional conditions are in place to support transformations, including multi-level governance, institutional capacity, and political support?
Själv ställer jag mig tvekande till realismen i att klara av 1,5°C-målet.
- Dels för att det är så stor omställning som krävs, så mycket vana och så många kortsiktiga särintressen som skall övervinnas. Jag misstror helt enkelt att människor i tillräckligt stor omfattning kommer att ställa om sina vanor (punkt 5), respektive (främst) att vi kommer att skapa oss de institutioner som krävs för att understödja transformationen (punkt 6).
- Dels för att IPCC inte på något sätt garanterar att vi lyckas. Man talar om sannolikheter som handlar om 50-50 chans eller möjligen 67% chans till framgång beroende på hur mycket vi anstränger oss. Det är få andra situationer där vi accepterar samma dåliga odds att nå framgång. Men om man skulle göra beräkningarna för vad som krävs för säg 95% sannolikhet till framgång, då har vi redan förbrukat allt kol i vår tänkta kolbudget. Då skall vi gå till noll fossilt kol och skogsskövling. Igår. Det gjorde vi inte.
Dvs även om vi lyckas kraftsamla hela världen så är det bara 50, eller i bästa fall 67% sannolikhet att vi lyckas nå målet om att begränsa uppvärmningen till 1,5°C. Men gör det att vi skall kasta in handduken och säga “Skit samma, festen pågår så länge det finns sprit i baren“? Nej. Ju långsammare förändringar vi får, desto färre växt- och djurarter kommer att försvinna. Och förändringarna kommer något senare. Det finns fortfarande all anledning att anstränga sig. Ju mer desto bättre.
En annan sak som gör att jag misströstar är de ekonom som jag (senast igår) hör upprepa mantrat att det inte är någon idé att genomföra åtgärder som inte är “kostnadseffektiva”. Att Sverige inte behöver göra så mycket utan att det är viktigare att andra nationer vidtar åtgärder. Att vi inte kan kräva av Polen att de stänger ner sin kolkraft, det enda vi kan göra är att producera mer el och sälja till Polen (utan att förklara hur detta skulle medföra att polackerna inte eldar kol i alla fall, nu eller i framtiden). Att skatt på utsläpp är bra, bara de inte är så stora att de hämmar tillväxten. Och att “vi hamnar nog på en uppvärmning kring 3 grader.”
Jag frågar mig vad värdet av ett korallrev är. Vid 1,5 graders uppvärmning så beräknas 70-90% av världens korallrev försvinna. Vid 2 graders uppvärmning är mer än 99% borta. Förlusten av korallrev handlar inte om att vi inte längre kan åka på semester och dyka på dem. Förlusten handlar om att de är väsentliga för allt liv i haven. Just nu är vi på en väg som leder oss till 3 eller 4 graders global uppvärmning inom hundra år. Det är inget mindre än att kraschlanda ekosystemen och civilisationen.
Vad är värdet av att städer och jordbruksmark inte översvämmas av stigande havsnivåer? Vad är värdet av dricksvatten? Vad är värdet av att undvika folkvandringar? Vad är värdet av en stabil civilisation?
“Kostnadseffektiv” fungerar i små sammanhang och modeller. “Skall vi förlägga kontoret i Eskilstuna eller Västerås givet att de flesta anställda bor i Katrineholm, men kunderna finns i Örebro, resekostnaderna är x, energipriserna y, räntekostnaderna z och skatteavdragen a?” Där går det bra att räkna med ekonomernas modeller. Men inte när det gäller ekosystem. Som analogi: Man kan använda Newtons mekanik för att förklara hur biljardbollar rör sig, men inte varför katter fångar möss.
Klimatförändringar är helt enkelt en för stor, och framför allt komplex, fråga för att låta vare sig klimatforskare eller ekonomer svara på vad och hur vi skall hantera dem. Vi måste blanda in allt kunnande som finns i samhället. Vi sitter i båten tillsammans och ju förr vi börjar samarbeta desto bättre.
Lilla drevet fångar i podavsnitt 206 tidsandan i klimatdiskussionen rätt bra. Nu behöver vi gå vidare. Alla.
/Martin
