Av John Pohlman
För en del år sedan hade jag en frågespalt i en av våra större dagstidningar. Jag fick en fråga var man närmast från Sverige hade det mest behagliga och jämna klimatet året runt. Det skulle naturligtvis inte vara kallt, inte för varmt, gärna mycket sol och definitivt inga ”hemska” oväder. Möjligen tänkte sig frågeställaren att bosätta sig där.
Jag svarade då ett ställe som nordborna nu idag haft som semesterparadis i över 40 år, nämligen Kanarieöarna. Det var på 1960-talet efter några bedrövliga somrar som svenskarna började längta efter sol och värme. En av mina dåvarande lärare vid meteorologiska institutionen i Uppsala, docent Arturi Similä, fick i uppdrag av ett resebyråföretag att undersöka en lämplig plats för semesterresor med ovanstående krav.
Efter klimatstudier och även besök på ort och ställe rekommenderade han just denna atlantiska ögrupp och särskilt de södra kusterna på de största öarna. Några år senare 1967 gick den första charterresan med propellerdrivet flygplan till Gran Canaria.
Anledningen till den här tillbakablicken är att jag sitter och skriver den här bloggen i Arguineguin under en ljusblå himmel med några lätta stackmoln och ett oändligt lätt krusat hav framför mig. Från havet kommer en lagom svalkande bris och temperaturen nu mitt på dagen ligger på dryga 25 grader. Det var väl ungefär så här frågeställaren hade tänkt sig men om han/hon flyttat hit vet jag inte. Däremot träffade jag just ett par som var med på den första resan och nu delvis bosatt sig här.
/John
Undrar just hur länge klimatet står sig på dessa öar. Är lite orolig för att den mänskliga påverkan som sker bla med utsläpp från chartertrafiken kommer att förändra vårt klimat drastiskt.Med förhoppning att det inte kommer att ske, unnar jag både mig själv och mina medmänniskor en fin avkoppling i ett behagligt klimat.
Har Du hittat Stig-Helmer därnere eller Beppes Bodega?