Nu när höstmörkret sänker sig och dagarna blir allt kortare är det inte utan att man längtar till sydligare breddgrader just för ljusets skull. Här hemma är vi i brytningstiden mellan höst och vinter och har i det stora hela två vädertyper med olika särdrag.
Ett högtrycksläge så här års innebär oftast gråmulet med dis eller dimma och kanske duggregn. Men då och då kan man också få en eller annan strålande fin dag då höstfärgerna verkligen kommer till sin rätt. Jag har den senaste veckan just upplevt fem mulna dagar följt av en härligt solig dag. Den andra vädertypen är mer växlingsrik med snabbt passerande lågtryck och tillhörande moln- och nederbördsområden. Däremellan tillfälliga uppklarnande. Ett slags varannandagsväder.
Högtrycksläget är mer stabilt och kanske tråkigt när det är grått dag efter dag i en vecka eller mer. Den andra typen är mer labil och det finns alltid en risk att något passerande lågtryck kan utvecklas till ett rejält oväder. Detta inträffade för exakt 40 år sedan och går under namnet Allhelgonaorkanen. Jag skriver om denna händelse i en kommande blogg.
