Att ”rädda klimatet”

Av Martin Hedberg

Det här med miljö- och klimatfrågor är inte enkelt. Och ändå är det väldigt enkelt. Vi människor påverkar, enskilt och gemensamt, vår omgivning på ett sätt som förändrar förutsättningarna dels för våra egna liv, dels för andra organismers liv.

Vi gör saker som på kort sikt ofta gör livet lite lättare och roligare att leva. Men samtidigt har en del av dessa saker en del besvärande bieffekter som försämrar förutsättningarna för kommande liv. En insikt som dessutom börjar sjunka in är att försämringarna är något som sker redan nu, de är inte bara något diffust hot i en avlägsen framtid.

Jag får ofta frågan om vad jag själv gör. Kör inte jag också bil? Flyger inte jag? Äter inte jag maten om det är importerade tomater i salladen? Köper inte jag prylar som är tillverkade med hjälp av smutsig kolkraft i något fjärran land?

Kol.

Man måste ta ett systemperspektiv. Om vi skall minska utsläppen med X% så måste vi minska förbränningen med X%. Det måste i sin tur leda till att vi minskar brytningen av fossilt kol med X%. Det måste faktiskt leda till att vi låter kol vara kvar i marken, trots att det kanske är tekniskt och ekonomiskt möjligt att utvinna det. Detta eftersom uppehållstiden för växthusgaserna i luften är så lång (tiotals till tusentals år) att det spelar marginell roll om utsläppet sker i år eller om tio eller femtio år.

(Jag lägger här in en liten notering för att markera att många saker påverkar klimatet, såväl naturliga som antropogena. Av de antropogena så är koldioxiden den mest inflytelserika, dock inte den enda. Vi har utsläpp av andra växthusgaser och vi förändrar jordens albedo, tex genom aerosoler och förändrad markanvändning.)

Man har räknat på hur mycket mer koldioxid vi människor kan släppa ut och fortfarande klara av det så kallade ”2 graders-målet” (vilket inte låter mycket, men som i alla fall resulterar i en havsnivåhöjning gott och väl över fem meter).

Historiska utsläpp av kol från olika fossila källor samt framtida projektioner för 75% sannolikhet att inte överskrida 2-gradersmålet.

Det visar sig då att vi måste minska utsläppen av koldioxid med storleksordningen 3-10% per år (för att landa i ett nära samhälle som i princip inte använder fossilt kol alls omkring 2040-2060). Det här visar sig vara ungefär samma struktur på minskning som Peak Oil tvingar oss till avseende bristen på olja.

Man kan roa sig med att fundera på sannolikheten för att detta skall ske. Och då menar jag inte peak oil, utan sannolikheten att människan frivilligt skulle avstå från att bryta fossilt kol och skövla skogar. Personligen tror jag sannolikheten är mycket liten. Detta både eftersom det finns stora ekonomiska och maktstrukturer som lever av att utvinna fossilt kol, dels eftersom vi människor, på kort sikt, får mycket välfärd genom att använda fossilt kol. Det är som att kissa i byxorna men i väldigt mycket större skala.

Det här är världens största dilemma. Det skulle (troligen) bli en ekonomisk och social katastrof om man slutade använda fossilt kol i den takt som vetenskapen säger att vi borde för att slippa problem som havsnivåhöjning, försurning av haven, utslagning av ekosystem, omfattande skogsbränder, vattenbrist, översvämningar mm.

Och det skulle (minst lika troligt) bli nämnda miljöproblem om vi fortsätter använda fossilt kol och skogsskövling i den takt som vi gör idag (och därtill ökar vi takten!).

Det är en stor skillnad mellan att JAG får fördelarna NU och NÅGON ANNAN/JAG får ta de negativa konsekvenserna SENARE. Bland annat därför rullar vi på i samma hjulspår som tidigare.

Så tillbaka till ursprungsfrågan: Vad gör du själv då?

Som jag skrev i ett bloggsvar nyss så undviker jag att flyga om det går. Man kan gott säga att jag redan använt min kvot flygbränsle genom att jag jobbade i Flygvapnet med flygtjänst. Jag har både flugit (som navigatör) och beordrat andra att flyga.

Jag bor så pass bra att jag för det mesta kan cykla, gå eller åka kollektivt. Men vi har också bil som vi använder måttfullt. (Jag har för övrigt ägt roligare bilar). Vi värmer huset med solvärme och ved/pellets och har egen skog. (Vår skog binder för övrigt mycket mer än familjens utsläpp, hur relevant den diskussionen nu är). Vi använder inte mycket el och den elen är dessutom producerad genom andelsägd vindkraft.

Man kunde kanske tro att jag gör detta för att ”rädda klimatet”, men i första hand är det för att jag är intresserad av teknologi, i andra hand för att jag ser om familjens ekonomi. Som grädde på moset ökar jag min resiliens (ungefär ”robusthet”) för yttre faktorer som tillgång till, och pris på, energi. Som fjärde skäl är det en bra investering. Som femte skäl ger det en bra strategisk kunskap.

Jag är inte naiv. Ingen ”räddar klimatet” på egen hand. Men jag kan göra det lättare för andra att dra sina strån till stacken och jag kan undvika att försätta mig i en situation som blir obekväm i framtiden.

Uttrycket ”rädda klimatet” är förlegat. Hade vi velat bibehålla ett någorlunda stabilt klimat så skulle man beslutat sig på 1960 eller 70-talet. (Det fanns om inte annat bra incitament i form av oljekris, men det ”gick över”.) Klimatet förändras nu snabbt. Det minsta man kan begära av mänskligheten är att vi undviker att öka farten.

En väsentlig del av vår samhällsstruktur bygger på att väldigt många skall att kissa i våra gemensamma byxor även i morgon. Men det finns andra sätt att få välfärd, även om det tar lite tid och kan vara såväl roligt som jobbigt att ställa om. Det lönar sig i längden.

Synsättet borde vara: Hur skall vi människor använda den mängden fossilt kol (olja/kol/naturgas) som finns kvar att nyttja? Vare sig den tillgängliga mängden begränsas av hänsyn till vår gemensamma miljö eller för att undvika konsekvenser av resursbrist som till slut uppstår. De allra flesta har ingen aning. Jag tror de resonerar i termer av: ”Det här har man pratat om länge och hittills har det ju gått bra, så det går nog bra i framtiden också.”

Men den sortens prognoser, ”persistens” (”samma i morgon som idag”), har svårt att förutsäga det som verkligen spelar någon roll: Förändringar.

/Martin

PS. Jag har skrivit om prognoser genom persistens och extrapolation i tidigare, Rekordvärme globalt och hemma och Prognoser genom persistens. DS.

About author View all posts Author website

Martin Hedberg

11 CommentsLeave a comment

  • Tack Martin för dina kloka, informativa små ”kåserier” om väder och klimat. Jag läser dem regelbundet med stor behållning. Faktiskt lär man sig lite om vädrets komplexitet. Dagens ”anrättning”- ”Att rädda klimatet” var så intressant att min hustru drogs till datorn för en genomgång. Hon tycke den var mycket tankeväckande.
    Åter tack !
    Vårhälsning
    Janne W

  • Intressanta tankar men du missar en väldigt viktig aspekt. Som du skriver så sker försämringarna redan nu och det är inget diffust hot. Men utifrån det du skriver så framstår det som ett diffust hot som vi inte kan påverka.

    Det stora problemet är att rent konkret så drabbas, lider och dör folk redan idag och snart många fler av klimatförändringar. Alltså några flyger till Thailand, trycker i sig kolossala mängder kött, kör omkring i bilar och dödar på så sätt andra människor för sitt egna höga nöjes skull. Kanske dödar vi även våra barn och barnbarn.

    Vi som lever bland det här kanske inte riktigt förstår men det gjorde inte många tyskar under nazitiden heller. Men faktum kvarstår och i framtiden när historien skrivs kommer det inte att vara svårt att se att den globala överklassen som många svenskar tillhör dödade andra människor och ödelade planeten för sin egen vinning.

    Om vi ska ha en chans att stoppa detta vansinne måste problemet konkretiseras och vi måste sluta gömma oss bakom abstrakta resonemang.

  • Tror ni inte att en stor del i detta beror på att det finns så otroligt många människor i världen och alla behöver mer och mer av allt hela tiden!? Städer byggs ut, transportsträckorna ökar, mer mat behövs osv osv.. människans expansion måste sluta och kanske halveras istället – hur det ska gå till har jag inte en aning om men nånting måste göras.

    Jag tror att jorden hela tiden strävar och försöker att utjämna allt så det blir en balans så jag tror detta inte är ett problem för jorden i sig utan endast för mänsklighet och livet på jorden. Jorden kommer att finnas kvar MÅNGA år men människan kommer att dö ut. Människorna kommer att upptäcka att man inte kan äta pengar och då är allt för sent!

    MVH
    Milj

  • Du skriver ”Detta eftersom uppehållstiden för växthusgaserna i luften är så lång (tiotals till tusentals år) att det spelar marginell roll om utsläppet sker i år eller om tio eller femtio år.”.

    Efter vad jag har läst så har koldioxiden i atmosfären en omsättningshastighet på 4-5 år innan den tas upp av biomassan eller havet. Havet är en mycket större reservoar för koldioxid än atmosfären. Därför försvinner större delen av den koldioxid vi släpper ut i atmosfären på några år.

    Givetvis avger även haven koldioxid tillbaks till atmosfären. Ju varmare vatten, desto svårare för koldioxiden att bindas i vattnet och desto mer går i retur till atmosfären. När havsvattentemperaturen stigit som den gjort på sistone avges stora mängder till atmosfären. Faktiskt betydligt större än vad människan producerar.

    Martin: Det cirkulerar mycket stora mängder kol in och ut ur atmosfären varje år, storleksordningen drygt 200 miljarder ton kol. Reservoaren kol i atmosfären är omkring 760 miljarder ton. Vi människor lägger till ca 8,5 miljarder ton kol varje år.

    Även om flödena är stora så sker det en succesivt ackumulering av kol i atmosfären. Detta beroende på att flödena till och från atmosfrären är ungefär lika stora, men att vi människor bara lägger till (vi tar inte bort något). En koldioxid-puls, tex om vi istället stoppade in 20 miljarder ton ett år, skulle synas som en förhöjd nivå under lång tid (storleksordningen tiotals till hundratals år), även om enskilda kolatomer cirkulerar ut från atmosfären snabbare än så (men nya kommer också till).

    Precis som du påpekar så är havens förmåga att binda koldioxid (och andra gaser) temperaturberoende. Fram till nu har haven netto ackumulerat koldioxid, detta eftersom koldioxidens partialtryck i atmosfären har ökat snabbare än vad ytvattentemperaturen har gjort. Haven har på så sätt gjort oss en (björn)tjänst då de tagit bort en väsentlig del av den koldioxiden som vi släppt ut.
    Men dels så leder ackumuleringen av koldioxid till en försurning, sänkt pH-värde, av haven. Det löser på sikt upp skal och skelet då kalk fräts sönder eller missbildas. Dels så riskerar vi att få tillbaka koldioxiden från haven till atmosfören i takt med att haven blir varmare. Det är inte så bra kan man lugnt säga. Då övergår naturen till att bli en källa för växthusgaser istället för, som nu, en sänka.

  • Framtiden ter sig ganska dyster.. men på hur lång sikt kommer att havsnivån att höjas över fem meter om tvågradersmålet blir verklighet ?

    Hur mycket har havsnivån höjts de första tio åren på 2000-talet ?

    Martin: Det är väldigt stor spridning i beräkningarna. Detta då man kan jämföra resultaten, men det är svårare att jänöra dynamiken från förhistoriska havsnivåskillnader. Den lägsta nivån rör sig om storleksordningen en halv meter på hundra år. Om processerna var stadiga och linjära så skulle det kunna ta flera hundra år för havsnivån att stiga fem meter. (just nu stiger den med omkring 3 mm/år) Men det finns även exempel på att havsnivån stigit mycket snabbare, tex med fem meter inom loppet av hundra år. En stor del av svaret ligger glaciärernas dynamik. Om det bildas sötvattensjöar på glaciärer som brister eller om det sker stora kalvningar av glaciärer, då går det snabbare.

  • Allt hänger som miljarder säger, på antalet människor. Dem flesta tänker inte på det när den tredje eller den fjärde ”är på väg” Dem måste bara har den tjej elle kille. Det ska lyckas! Och varför inte. Man får barnbidrag ändå. så. Det är bäst att slopa barnbidrag och efter den andra barnen ska införas skatt på barnen istället. Det ska bromsa den hjärnlösa. Använd dem skatte pengar till klimatinsatser! Sen högre moms på lyxartiklar och kött. mm Det finns mycket mer att göra! För övrigt har jag bara flyged 3 semestrar i 49 år och cyklad i 5 semestrar, har många led-lampor, värme från egen ved (skog)ocg egen odling. Så man kan göra själv också mycket!

  • Jag letade efter artikeln jag läste för några år sedan. Hittade den här, http://www.sourze.se/Atmosf%C3%A4ren_op%C3%A5verkad_av_%C3%B6kade_utsl%C3%A4pp_10592937.asp

    Nog verkar det lite konstigt att ett engångsutsläpp på 20Gton skulle ta bortåt 100 år att försvinna när man tittar på variationerna i CO2-ökningen i artikeln. I alla fall om man antar att utsläppen av CO2 från människan är rätt lika från år till år. Finns det någon pålitlig sida med CO2-halt i atmosfären?

    Martin: Redan i rubrken i den artikel du hänvisar till är det fel. Atmosfären ÄR påverkad av våra utsläpp. Om man tänker efter så är det dessutom inte så orimligt: vi genererar koldioxid, vart tar den vägen efter att den lämnat skorstenen? Den kommer givetvis ut i atmosfären. Frågan är då om det skulle kunna vara så små mängder så att det var försumbart?

    Förindustriell mängd kol i atmosfären var ca 600 miljarder ton. Men nu i modern tid är den ca 760 miljarder ton. (Jag anger här massan av kolet i koldioxiden, väger man koldioxiden (inkl syreatomerna) så är den 3,67 gånger tyngre). Varifrån kommer de extra 160 miljarder ton kol? Naturliga utsläpp? Nej.

    Samtidigt som halten kol i luften har ökat så har vi människor huggit ner skog (ca 160 miljarder ton kol) och grävt upp/förbränt fossilt kol (ca 330 miljarder ton). Dvs totalt ca 500 miljarder ton kol har lämnat våra skorstenar och eldstäder de senaste 2-300 åren. Det har skett i form av koldioxid.

    Men det är en differens mellan de extra 160 miljarder ton i luften och de ca 500 som vi släppt ut, var finns den? Jo merparten av det har bundits av haven. Detta i samband med att, som vi beskrivit tidigare, partialtrycket av koldioxiden medfört att koldioxid lösts i havsvattnet. I samband med detta försuras alltså haven, eller i alla fall de översta hundratalet metrarna (omblandningen är mycket långsam). En del har även bundits i biomassa.

    Allt detta förutsåg forskare på 1950-talet (Suess och Revelle, Tellus 1957).

    Naturen själv omsätter stora mängder kol (koldioxid). Varje år släpper hav, mark och biomassa ut ca 212 miljarder ton kol. Vi människor släpper för närvarande ut drygt 8 miljarder ton kol. Totalt strömmar alltså ca 220 miljarder ton kol från mark/hav/skorstenar upp i atmosfären.
    Men naturen tar även upp kol, tex genom fotosyntesen och till haven. Varje år tas ca 216 miljarder ton bort från atmosfören på detta sätt.

    Så flödena är stora och vårt nettotillskott gör att det succesivt ackumuleras allt mer koldioxid i luften.

    Men differensen mellan naturens eget utsläpp och upptag har inte alltid varit dessa 212 resp 216 miljarder ton. Förindustriella nivåer låg på 192 respektive 192 miljarder ton. Dvs innan industrialiseringen så var naturens egen cirkulation av koldioxid i balans.

    Men av någon anledning så har dels halten koldioxid i luften ökat, dels har halten koldioxid i haven ökat. Och detta har skett samtidigt som vi människor släppt ut koldioxid. Det finns ett samband 😉

    En tillförlitlig referens till koncentrationen koldioxid finner du hos NASA.

  • I varje fall tycks man ofta inte ta med havsytehöjningar i samhällsplaneringen – i alla fall inte i den praktiska utformningen av olika byggprojekt. Det byggs för fullt på gamla hamnområden och i Stockholm håller man f.n. på att sänka Strömkajen utanför Grand Hotel med en halvmeter. Kanske landhöjningen kompenserar det hela – men knappast fem meter. Husbåt borde vara ett säkert alternativ 🙂

  • Alternativ finns men frågan är? Är vi beredda att tänka i nya banor och frigöra oss från gamla dogmer och våra historiska arv ?

    Filmen heter ”Zeitgeist moving forward” som är ansikte utåt till ”Venus project”.
    Skriv gärna kommentarer som kan vara nya sociala koordinater för kommande generationer.

    http://www.youtube.com/watch?v=4Z9WVZddH9w

  • Håller med óvanstående om att det är antalet människor på planeten som utgör ett stort hot mot vår miljö. Trots att vi kanske skulle klara av att vara så här många med dagens teknik så fixar vi nog inte det med tanke på ekonomi (girighet) och politik (girighet). När jag gick i grundskolan på 70-talet så var vi 4 miljarder på planeten, idag är vi 8?, 9 miljarder? Saknar denna fråga i miljödebatten, undrar om någon(!) vågar att ta upp den och diskutera detta seriöst?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *