Archive - 2017

Jag i samtal om klimat och säkerhet i P4 Gotland

Jag är i Almedalen och i förmiddags (måndag 3 juli) medverkade jag i SR P4 Gotland där jag blev intervjuad av journalisten Erik Timan kring klimat och säkerhet i stort och smått.

Samtalet, en knapp halvtimme, handlade om anpassning och minskad klimatpåverkan, hållbarhet, människans syn på naturen, teknikoptimism, plast och föroreningar, ekosystemtjänster, framtid mm. Erik ville gärna veta vad de största problemen med klimatet är vilket vi resonerar om. (Hint: snarare än en lista är det ett system och vår förståelse för det. Och även om det blir stora konkreta problem av klimatförändringar så kommer troligen de största problemen att komma från konflikter mellan människor.)

Jag poängterar också att 2°C faktiskt motsvarar en halv istid, men åt andra hållet. (När vi har istid är jordens medeltemperatur mellan 3 och 5 grader lägre.) En del av de förändringar vi står inför är så monumentalt stora att de är svåra att föreställa sig, tex förändringar av monsuner, havsnivåer, förutsättningar för livsmedelsproduktion, extremväder mm. Och många av dessa förändringar ligger latenta, inbyggda i de förändringar av klimatsystemet som redan är gjorda.

Vi lever i ett samhälle som strävat efter optimering och förvisso har vi lyckats åstadkomma stora förbättringar av vår livskvalitet. Men ”optimering sker på bekostnad av flexibilitet”. Samhället har blivit mer och mer specialiserat och beroende på att många små delsystem fungerar. Och det skapar ju för stunden bra levnadsvillkor, så länge allt fungerar.

Jag växlar mellan att resonera kring de dystopiska framtidsbilderna och de hoppfulla bilderna som tonar fram tex i samband med teknikutvecklingen kring förnybar energi. Vi talar också om seminariet ”Klarar du 72 timmar i en krissituation?” arrangerat av Pelletsförbundet som jag just deltagit i och vad MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap rekommenderar oss till.

Vi kommer också in på Golfströmmen, afrikanska monsunen, flyktingkriser, havsnivån, livsmedel och vatten. Samt behovet av att vi, innan internationella kriser uppstår, ser till att reda ut de diplomatiska och juridiska förhållandena för hur tex flyktingsituationer skall hanteras.

Vi är sent ute. Det kommer att bli stora förändringar i klimatet och vi måste både reducera vår påverkan på klimatet och anpassa oss till det som vi inte kan förhindra.

Vi hinner också resonera kring grundvattnet på Gotland och morgondagens väder.

Lyssna gärna. Det är ett pass i deras program ”Förmiddag i P4 Gotland” måndagen den 3 juli, 2017. I länken ovan har jag satt en autostart när vårt samtal börjar, men om en av någon anledning inte fungerar så kan man söka efter den på Sveriges Radios hemsida eller SR Play. Min medverkan startar ca 1 timme och 20 minuter in i programmet.

/Martin

Med tåg till Italien

Snart serveras det frukost på nattåget när det nu har blivit morgon. Jag och familjen, fru samt två pojkar på 11 respektive 13 år, är på semesterresa.

Bad från klippa i Manarola

Vi har åkt från Stockholm, genom Danmark, Tyskland, Schweiz och Italien. Mest tid har vi spenderat i Cinque Terre, norra Italien. Sol, bad, vandringar mellan byarna och pasta med fisk och skaldjur har dominerat agendan.

Hamnen i Riomaggiore

Vi har haft var sin ryggsäck varav två har varit helt vattentäta. Vi skippade regnkläder och räknade med bra väder. I Venedig ösregnade det och vi fick komplettera med paraplyer. Annars har vi haft vad många skulle klassa som strålande väder. Växlande molnighet eller sol och 25 till 30 grader.

Vi har använt Interrail-kort och bokade platsbiljetter via resebyrån Tågbokningen innan avresan. Under veckan har vi gjort flera spontana tågresor, oftast utan platsbiljett. Jag har använt appen Rail Planner för att kolla resmål och tågtider.

Venedig

I Italien var man lite si och så med att hålla tiderna. Å andra sidan så är det gott om tåg och ett brett nät även ut till små byar. I Tyskland och Schweiz är det lite mer ordning på tidtabellerna.

Det är trevligt och lätt att resa med tåg. Vi möter folk, men kan också var lagom privat. Vi har tex fått en hel sovkupé för oss själva (sexbäddskupé bäddad för fyra).

Sovkupé mellan Zürich och Hamburg

Jag visste att jag ville åka tåg innan jag var med och skrev samt signerade artikeln i DN om att sluta flyga. Tåg är ett helt annat sätt att resa, och ändå inte.

Vilka är alternativen? (inte bara för att ta sig till Italien, utan i största allmänhet)

Ja först kanske man skall fråga sig vad man vill åstadkomma och man bör undvika fantasier som att ”beama” sig från en plats till en annan a la Star Trek. Där är det uppenbart att resan i sig är ointressant, den skall bara göras så kort och smärtfritt som möjligt. (Ehuru om det var verklighet så vore just resan det enda intressanta).

Vinodlingar mellan byarna i Cique Terre

Flyg. Man kan tillryggalägga stora avstånd och komplicerad terräng på kort tid. Men resan i sig är ingen höjdare.

Bil. Jag kan ta med mig vad jag vill och komma långt ut i nätverket. Men det tar tid och jag reser i min egen lilla bubbla.

Tåg. Nätverket tar mig till städer och byar genom kultur och sammanhang. Jag möter andra och lär mig saker längs med resan. Jag stannar till var jag vill och får/tvingas ta del av lokala villkor, mat och väder längs med vägen.

Båt. Resan är mer än målet. Man har, både fysiskt och kompetensmässigt, det man har och förmår samla på sig. Det egna ansvaret för sig själv och de man reser med är totalt. Och det är en mycket speciell känsla att segla in i en hamn i ett nytt land.

Buss. Som bil och tåg och varken eller. Kommer långt i en något större bubbla.

Lifta. Mycket eget ansvar samtidigt som man utelämnar sig till andra. Möten med människor.

Cykel och till fots. Lite som att segla, men med möten och kontakter inte bara i hamnarna.

Tillbaka till målet och möjligheterna. Jag har vuxit upp i de generationer som från början åkte tåg och buss, men som snabbt vande sig med att man enkelt, snabbt och billigt kan resa vart som helst. Med flyg.

Syftet var att så snabbt som möjligt komma till en annan plats. Kanske lockade av solskensbilder i en resebroschyr. Men har de någonsin sålt in tranferbussar, köer, flygplanmat eller röntgenkontroller?

När jag var 19 och läste på KTH blev jag skoltrött. Flygresan till Israel har jag inget som helst minne av. Däremot minns jag hur jag åkte båt, tåg och liftade hem därifrån. Det var lärorikt.

För att inte tala om seglatserna med Nicorette respektive Grönlandsexpeditionen. Där var resan det fullständiga målet. I och för sig att komma fram (sätta världsrekord New York – England respektive leverera Ola Skinnarmo och Torell Ideström till Grönland). Men ändå att fullända själva seglingen, resan.

Nu färdas vi genom norra Tyskland. Regnet bildar diagonala streck på tågrutan och temperaturen ute förkunnar långbyxor på.

Solen och värmen i södra Europa är trots detta fortfarande närvarande inte så avlägset. Med tåg.

När solenergi är billigare än fossil

Världen står inför stora förändringar i samband med att förnybar energi är på väg att bli billigare än fossil energi. 

Det kommer göra det avsevärt mycket enklare, om än fortfarande svårt, att uppfylla Parisavtalet. Det kommer också att stöpa om maktbalanser och samhällsstrukturer. 

Vilka kommer att äga den nya tekniken? Hur kommer kollapsen för de gamla makthavarna se ut? Hur decentraliserat kommer systemet att vara? Hur kommer kapitalflödena vara? Hur kommer skiften att påverka vår syn på vår historia? Och på vår framtid? Hur kommer detta att påverka kreativitet, innovation, kultur, livsmedelsproduktion, resor, konflikter… 

Förnybar energi, vindkraft, men framför allt solenergi, är billigare än fossil, dvs kol, olja och gas. Det finns variationer och framför allt har vi en massa gammal teknologi och strukturer som går på tex bensin, diesel och kol. Och vi har dessutom inte monterat upp all infrastruktur och teknologi som går på förnybar energi. 

Men i och med att vi passerat den prismässiga tipping pointed så kommer förändringar att ske. 

Världen kommer onekligen att se annorlunda ut och förändringen i sig går inte att stoppa. Den har redan börjat. Vi är alla en del av i att form framtiden, även om vi i mångt och mycket kanske mest upplever att vi bara åker med. Att saker händer som vi först i efterhand kan förklara. 

Men underskatta inte möjligheterna att sätta sig in i utvecklingen av kollapsen, att förstå vad som händer, varför och att både få ett hum om vart vi är på väg, vad som går att styra och hur man kan positionera sig själv för att vara en del av en positiv utveckling. 

/Martin 

Jag har landat

Kan man avstå från att flyga?

Oj vad många argument det finns för att man inte skall avstå från att flyga. De flesta handlar på ett eller annat sätt om att den individuella påverkan är försumbar. Både avseende ökad bränsleförbrukning (mina 75 kg är försumbara jämfört med hela planet) eller marknadspåverkan (min biljett är en liten affär jämfört med flygbolagens omsättning).

Men det finns varianter, tex att man klimatkompenserar, väljer ett bolag som flyger med inblandning av biobränsle eller att man helt enkelt inte hinner om man skulle välja ett alternativ till flyget.

Alla argument kan motiveras, och kritiseras.

Saken är den att vi vill flyga och vi letar febrilt, eller inte alls, efter ursäkter som motiverar det.

Men om man helt enkelt låter bli, hur skulle det te sig? Ja menar de flesta människor flyger ju inte alls. Det är ju vi i väst som lever i en egen (kol)bubbla där vi tycker det är normalt att göra en eller två semesterresor och ett par tre tjänsteresor per år. Inget konstigt med det. Alla gör ju det?

Ett par konstaterande, som randvärden:

  1. Flyget är inte miljömässigt hållbart. Många andra saker (de flesta) kan vi ersätta med fossilfria alternativ, tex energi till bilar, lastbilar, stålproduktion, uppvärmning av hus, för att generera el osv. Men att flyga på något annat är flygbensin (tex el eller vätgas) låter sig inte göra i dagsläget. Att använda biobränsle är inte lika dåligt som fossilt kol, men produktionen är inte okontroversiell och det sker i alla avseenden en undanträngning av nyttjandet inom andra områden.
  2. Det är ingen mänsklig rättighet att flyga. (Och vore det så, så är det många på kö före oss att nyttja den rättigheten.)
  3. Vi behöver halvera våra utsläpp varje decennium, dvs minska dem med ca 7% per år, för att ha en rimlig chans att klara 2°-målet. (”Rimlig” betyder 67% chans, dvs odds sämre än rysk roulette). Btw så motsvarar 2°C en halv istid, fast åt andra hållet. Tex kommer havsnivån att stiga med flera meter in om loppet av ett par hundra år.
  4. Flyget står för en stor andel av våra koldioxidutsläpp, och än mer signifikant blir andelen om man inser att merparten av våra resor är nöjesresor. Det är den för många enskilt största och samtidigt lättaste delen att avstå från om man vill minska sin klimatpåverkan.
  5. Walk the talk. Jag och andra, privata som publika personer, som är engagerade i klimat-, energi- och systemfrågor, påverkar mer än bara med våra egna fotavtryck. Dessa personer visar vad som är möjligt och inspirerar andra till förändring. Man kan kalla dem rebeller, föregångare eller ledare. (Många menar att den verkliga ledare är den som följer en rebell och därmed gör agerandet till mainstream.)

Jag har också bidragit med min beskärda del av höjningen av halten koldioxid i atmosfären genom bilresor, flyg, varmluftsballong, samt flygandet under min tid i Försvarsmakten (Jo att öva och observera väder är nödvändigt, men många flygtimmar hade kunnat vara ogjorda också).

Jag har på intet sätt gjort uppoffringar eller varit rebelliskt tidig med det ställningstagande jag nu avser göra. Jag har tidigare hellre åkt tåg än flugit och hellre cyklat än åkt fossil bil. Detta inte bara av miljöskäl, utan helt enkelt för att jag tycker om att både åka tåg och cykla.

Jag har stöttat folk som avstått från flyg och annat med oproportionerligt stor klimat- och miljöpåverkan, tex köttkonsumtion. Jag har också tryckt på att betydligt större ansvar bör läggas på de individer som har makt över systemen. Ledningen för SAS har tex mycket mer ansvar för flygets utsläpp än min granne som är barnmorska och vill åka på semester. SAS ledning kan enkelt minska utsläppen med säg 10% genom att ställa in var tionde avgång, medan min grannes agerande inte har i närheten så stor inverkan.

Men en del av poängen med frivilliga individuella åtagande är att det inte gör så ont som många tror. Det går att låta bli att flyga och fortfarande leva ett gott liv, i många fall bättre. Om det nu var en uppoffring så var det ju bara ett par dagar per år som jag var tvungen att göra den. Det är liksom inte om att inte få äta frukost.

Jag och några vänner och andra offentliga personer har i dagarna författat en debattartikel som kommer att publiceras på DN Debatt i morgon 3 juni. Syftet är att kommunicera magnituden på den klimatkris vi står inför och att individuella åtaganden faktiskt spelar roll.

Mina övergripande mål sedan slutet av 90-talet har varit att leva allt mer hållbart, minska mina ekologiska och fossila avtryck och sprida kunskap så att andra kan fatta aktiva och välgrundade egna beslut. Jag har i detta värv gjort många aktiva val, tex investerat i solenergi och vindkraft och jag åker som jag sade tidigare hellre tåg än flyg.

Men nu tar jag ett steg till. Jag avstår från att flyga helt och hållet. Semesterflyg går ju fetbort, likaså jobbresor där det finns andra alternativ, även om det innebär mer tid och högre kostnader. Och finns det inget alternativ till flyget så behöver jag inte göra resan alls.

Finns det något som kan få upp mig i luften? Ja, tex om det gör skillnad av hälsoskäl för mig eller närstående, eller om jag genom flygresan kan göra en stor samhällsinsats, då tar jag den.

Men då kommer jag också att kompensera de utsläpp som resan medfört. Och kompensationen kommer att vara fysisk, kolatom-för-kolatom, eller tom lite mer. 150% av det kol som min eventuella resa genererat skall jag gräva ner i marken i form av biochar, pulveriserat träkol. Jag överkompenserar alltså lite när jag ändå håller på.

Att elda fossilt kol är ingen mänsklig rättighet. Det är däremot resilienta ekosystem och stabilt klimat. Jag skall bli fossilfri mycket snabbare än övriga samhället.

/Martin

Trump och USA lämnar Parisavtalet

Så var det då klart, det som alla redan förväntat sig. USA sällar sig till nationer som Nicaragua och Syrien. Nationer som inte signerat eller nu lämnat Parisavtalet.

Det är inte klart om Trump avser kliva ur själva avtalet, vilket tar ca tre år, eller om han vill att USA skall dra sig ur UNFCCC, United Nations Framework Convention on Climate Change, vilket vore ännu mer extremt. Detta enligt sajten Axios.

Anledningen till beslutet är väl inte helt klar. Eller jo, den är väl lika välgrundad som många andra av Mr Trumps beslut. Den senaste han talade med innan han hade chansen att fatta beslutet var väl en person som av någon anledning, typ makt eller pengar, såg större fördelar av att inte vara med än att vara med i det globala klimatavtalet The Paris Agreement som trädde i kraft den 4 november 2016.

The Paris Agreement’s central aim is to strengthen the global response to the threat of climate change by keeping a global temperature rise this century well below 2 degrees Celsius above pre-industrial levels and to pursue efforts to limit the temperature increase even further to 1.5 degrees Celsius. … (mer)

Men USA:s president tycker inte det är värt besväret. Han tänker väl mer på att ”Make America great again”, eller möjligen covfefe. Med beaktande av det senare så klarnar det annars så grumliga resonemanget från Presidenten. Ehh?

Nåväl. Medan USA funderar på hur man skall hitta folk som är villiga att jobba i kolgruvorna så ställer övrigt internationellt näringsliv om för att utvinna förnybar energi ur vädret, bygga nya energisnåla fordon, lyssna på vad vetenskapen säger samt förebygga och förbereda sig på de situationer som uppstår även om man stoppar huvudet i sanden.

/Martin

Percy Barnevik drar fullt hus på Yasuragi

Percy Barnevik drar fullt hus på Yasuragi. Från skratt till allvar. Om ledarskap, olika aspekter av sovande, självförtroende, tidstjuvar, möten, lojalitet, kommunikation, Walk the talk, kassaflöden, executions och misstag. Mer därtill nedtecknat i hans bok som delas ut till oss åhörare. Gratis poängterar han.

Men det han brinner för idag framkommer när han talar om kampen mot fattigdom.

Främst genom hans projekt Hand in hand. Han tillämpar sina erfarenheter och kontakter från ledarskap inom internationellt näringsliv på områden i andra änden av inkomstskalan.

Det är fascinerande att det som varit hans framgångsfaktorer och principer inom näringslivet också skapar framgång i kampen mot fattigdom.

Han skojar friskt om inkompetenta män och olika yrken tex advokater, politiker och att journalister saknar humor. Han återkommer till att ekonomi och ledarskap ofta sköts bättre av kvinnor av män. Det är inte så att han hatar män, han bara inte tycker om det sätt som de ofta utför jobb och hanterar pengar på, samtidigt som kvinnor ofta gör det mycket bättre.

Percy poängterar att Hand in hand är hans största, viktigast och sista projekt.

/Martin

Kanske en sol på löpsedeln?

Hej. Jag har som ni vet fått en del frågor om varför det är kallt så här i mitten av maj och mitt i den Globala uppvärmningen. Därför skrev jag förra artikeln. Även om de hänger ihop så är det också skillnader på väder och klimat.

Nu skriver jag för att berätta att vädret här i Sverige kommer att vara annorlunda den här veckan jämför med förra, trots att vi har (i stort sett) samma klimat.

Dessutom kommer kvällstidningarnas löpsedlar troligen exponera stora solar, termometrar i perspektiv, solande och kanske tom badande lättklädda ungdomar.

Jorå, temperaturerna i Skandinavien kommer att vara markant högre denna vecka jämfört med förra. Det kommer också en del regn. Och folk kommer att vilja bada (i alla fall tills man kommit i vattnet).

I medeltal hade vi det här vädret förra veckan också. Men inte just här, däremot töade glaciärerna på Grönland. Tyvärr kan detta inte kompensera varandra. Det blir allt varmare.

Njut av vädret. Förbered dig för klimatet.

/Martin

Global uppvärmning? Det är ju kallt!

Temperaturavvikelsen från det för årstiden normala i Sverige den 9 maj 2016, samt den 9 april respektive 9 maj 2017. Grafik från SMHI. Dra inte för stora slutsatser om klimat baserad på en enskild dag! Vi har många fler varma än kalla dagar. Men allt väder, inte bara det varma, är påverkat av att vi förändrat klimatet. Även kalluftsutbrott. Tex till minskade isutbredning i Arktis och en allt mer meanderande jetvind.

Jag fick en kommentar igår som säkert kan sägas vara representativ för många frågor just nu. Hur ligger det till med den globala uppvärmningen, det är ju kallt ute?

Ja, har det gått över? Är vi på väg mot en ny istid? Eller är det så att det kan vara kallt vissa dagar på vissa platser, trots att planeten som helhet har en förhöjd medeltemperatur?

Lite som att man för stunden kan sakna kontanter för att betala parkeringsavgiften, trots att bilen man äger är värd hundratusen. Eller att man känner sig riktigt hungrig en halvtimme innan lunch och middag, trots att man övriga 23 timmar på dygnet är ganska mätt och belåten?

Det är väl ingen vettig som föreslår att avsaknaden av mynt för att betala parkeringsavgiften är ett tecken på att man är fattig, eller att suget efter mat innan lunch betyder att man svälter?

 

Global temperatur sedan 1890. Det tickar på uppåt. Från Japanska nationella vädertjänsten.

Men när det gäller klimat, då kan nattfrost i maj eller rekordsnö i november tolkas som ett bevis för att ”klimatskeptiker” har en poäng och att man inte kan vara säker på om det verkligen pågår global uppvärmning, än mindre om människan har någon del i den, om det utgör något hot mot oss eller om vi behöver bry oss för att minska på växthusgaser och andra saker som påverkar vår miljö och livsbetingelser.

Jag skriver detta nu, medan det fortfarande är kallt. Jag gör det för att upprepa vad jag skrivit tidigare i en liknande situationer: Ja det kan vara kallt en enskild dag även om det i medeltal är varmare.

Se tex:
Kallt just nu och varmt klimat
Helgvädret och kall global uppvärmning
Kallare lokalt och varmare globalt
Det blir kallare trots global värme

Vi skulle behöva fullfölja den planer och ambitioner vi åtagit oss, tex genom Parisavtalet. Vi behöver inte bara ”minska utsläppen”, vi behöver se till att halten koldioxid kommer ner på en nivå av ca 350 ppm. Hur svårt är det?

Halten koldioxid sedan 1700. Från https://scripps.ucsd.edu/programs/keelingcurve.

Jo det kräver att vi minskar utsläppen med ca 10% per ÅR med start idag, egentligen igår. Mer om det kan ni lyssna på i podden Beyond One Degree där jag intervjuar klimatforskaren Kevin Anderson.

Det kräver ett globalt och lokalt politiskt ledarskap och ansvarstagande som vi inte riktigt har idag. ”We choose to fail” konstaterar Kevin.

Halten koldioxid, metan, lustgas och freoner i luften är det som avgör hur kraftig växthuseffekten är. Givetvis har våra utsläpp av dessa gaser med det att göra, men så har även andra processer i atmosfären. Tex så binds en väsentlig del av luftens koldioxid i haven. Mängden råkar motsvara ca hälften av våra utsläpp (det som binds i haven är relaterat till halten CO2 i haven respektive koldioxidens partialtryck i luften). Btw, detta medför att haven håller på att försuras och det är ett annat gigantiskt problem.

Halten koldioxid skall alltså ner från dagens 400+ till 350 ppm. Slutsatsen är i vilket fall som helst att det är först när våra utsläpp är halverade som halten CO2 i luften kan förväntas plana ut.

Kommer vi att göra detta? Jag hoppas det, men tvivlar eftersom vi inte gjort i närheten av tillräckligt, trots all kunskap vi haft de senaste decennierna. Nåväl, framtiden är obestämd, men inte helt oförutsägbar.

Passa på att njuta av det regionalt kylslagna vädret vi har just nu. Det kommer att finnas gott om tid i framtiden att se tillbaka på det med längtan.

/Martin

Det brinner i bastun

Ännu en rekordvarm månad. Och vi reagerar som om vi vore förvånade. Men hallå! Är det någon som på riktigt tror att temperaturen kommer att falla, eller ens plana ut!?

Bastuaggregatet har fattat eld, dörren är låst och vi tittar med förvåning på termometern.
Strömbrytaren sitter på väggen, men snart är det för varmt för att slå av den. Dessutom har det börja brinna i väggen och när det tar sig så blir det ännu varmare, med eller utan el i aggregatet.

Elektrikern har varit här en gång i kvarten och sagt att vi kör för hårt, men högljudda herrar närmast dörren var berusade och sa att han inte visste vad han höll på med, så hans goda råd rann ut i avloppet. De som kände oro gjorde vad de kunde, men de högljudda fyllona hade för mycket att säga till om.

Och nu när det börjar bli varmt och oroligt i lägret så hävdar fyllona att de skall ha bästa platserna där det fortfarande är lite svalka. Där har de i och för sig suttit hela tiden och skruvat upp temperaturen, men de har ingen förståelse för att andra vill flytta ner. ”Nä, ni får skylla er själva att ni hamnade på de varmaste platserna och att luften nu är förpestad av brandrök”.

Sannerligen så börja det bli hett om öronen. De som läser av termometern och försöker samla krafterna för att agera blir hela tiden hyschade av de feta herrarna närmast dörren. ”Termometern går fel och vi tänker ta ner den så ingen skall läsa av den och fatta åt vilket håll vi är på väg och hur fort det går.”

Metaforer och historier i all ära. Men jag som har följt klimatfrågor genom hela mitt yrkesliv är både förfärad och djupt besviken på mänskligheten. Vår kortsiktighet, egoism, självdestruktiva beteende, förnekelse och djupt irrationella beteende.

Det är som Paul Crutzen sade:

”We live today in what may appropriately be called the “Anthropocene” –a new geologic epoch in which humankind has emerged as a globally significant –and potentially intelligent– force capable of reshaping the face of the planet.”

”Potentially intelligent”. Vi gör så mycket tokigheter och vi undlåter att lösa problemen, trots att vi vet vad som behöver göras och att det inte är omöjligt att fixa (tex förnybar energi istället för fossil).

Nej, istället hittar vi på ”Key Performance Index” och så bestämmer vi att de är mer eller mindre heliga, tex tillväxt i västvärlden. Och om det bara finns misstanken om att något skulle kunna hota BNP-tillväxten, så är det ett stort NEJ.

Vad gör det om korallreven dör, fisken försvinner, haven försuras, det blir skyfall, torka, stormar och missväxt, skogen skövlas, havsnivån stiger och allt äter sakta men mycket säkert upp infrastruktur, kultur och livsmiljöer och den civilisation och välfärd som våra förfäder lagt grunden för och vi säger oss värdesätta högt?

Men egentligen skiter vi i framtiden. Bara jag får mitt, här och nu. Framtiden? Titta vilka fantastiska innovationer vi har fått, telefoner, titthålskirurgi och twitter. Vad skall komma härnäst? De fixar säkert klimat, mat och havsnivå. Vem vet, de kanske bygger ett gigantiskt kylskåp på Arktis, avsaltar och pumpar upp vatten så att hela Sahara grönskar igen och bygger en osmotisk koldioxiddammsugare?

Under tiden som lågorna slår upp mot taket så tittar vi på termometern och hoppas att elektrikern skall komma tillbaka och säga att allt är mätfel. Eller att det är en naturlig brand som hade inträffat i alla fall, att det bara är en slump att det inträffar nu när vi kör bastun mot bättre vetande. Som om det skulle göra saken bättre, skulle vi inte göra något då heller?

Nä, så här ligger det till: Så länge, och lite till, vi plockar upp fossilt kol ur marken och skövlar skogar som kommer det att bli allt varmare. Haven försuras, glaciärerna smälter, vädret blir mer oförutsägbart, mönster ändras, det blir torka och skyfall -på olika platser. mm

Högsta prioritet är nu att minska utsläppen av koldioxid med storleksordningen 10% per år! Och samtidigt ta hand om våra medmänniskor och anpassa oss till de förändringar som generationer före oss, och vi själva, byggt in i systemet. Vi skall inte göra saker som förutsätter fossil energi och vi skall satsa massivt på att bygga ut förnybar kapacitet.

Okay, det görs redan mycket. Då vänder vi blickarna åt de hållen och stöttar de som jobbar för att skapa en bättre värld. Men glöm inte bort att kolet måste vara kvar i marken! Solpaneler, närodlad vegetarisk mat och alla andra bra saker är till ingen klimatnytta om vi inte samtidigt ser till att kolet är kvar i marken.

Basta!

/Martin

Stor hajp kring ”flat emissions”

I mitt Twitterflöde låg idag två Tweets som tycktes motsäga varandra. Den ena sade ”CO2 levels flat for third year in a row despite economic growth” och kom från Financial Times (länk). Den andra sade: ”Carbon Dioxide Is Rising at Record Rates” och kom från Climate Central (länk).

Båda var rätt på sitt sätt, men de skapar onekligen lite förvirring. Hur är det med koldioxiden, stiger halten eller har den planat ut?

Så här ligger det till:
– Financial Times hänvisar till människan utsläpp av koldioxid.
– Climate Central hänvisar till luftens koncentration av koldioxid.

Dvs vi ökar inte våra redan höga utsläpp av CO2. Men/och koncentration av koldioxid i luften fortsätter att öka.

Hur hänger det ihop? Våra utsläpp planar ut, men ändå stiger halten i luften? Det är som att fylla på en redan full kastrull med vatten. Det rinner över, vare sig du häller på mycket eller lite.

Det årliga utsläppen av koldioxid har planat ut (Financial Times)

Halten koldioxid i luften fortsätter att öka och tangerar tangerar rekordet året innan (Climate Central).

Saken är den att människan bara släpper ut CO2, vi tar inte bort något från atmosfären. Det är då inte konstigt att halten fortsätter att stiga. Eller man kan ta en metafor med pengar på ett bankkonto: Om sätter in 10 varje år, men inte tar ut något, då ökar saldot på kontot. Och det spelar ingen roll om du sätter in 9 eller 11, det stiger ändå.

Gradvis har vi sedan mitten av 1800-talet ökat insättningen, förlåt utsläppen av koldioxid. Från början var det måttliga mängder, men sedan 1950-talet (efterkrigstiden) så har utsläppen ökat markant. Just nu ligger utsläppen av kol på 10 miljarder ton per år. (Omräknat till koldioxid blir det 37 miljarder ton eftersom CO2, med sina två syreatomer, väger 3,666… gånger mer än en kolatom, C).

Men allt vi släpper ut stannar inte i luften. Ungefär hälften (5 miljarder ton C) blir kvar i luften, medan den andra halvan binds i biomassa (3) respektive haven (2,5).

Så det är först när våra utsläpp minskar till 5 miljarder ton per år, dvs halveras, som halten koldioxid i luften kan förväntas plana ut. Detta under förutsättning att biomassan och haven bibehåller sin förmåga att absorbera koldioxid.

Jag skriver förväntas eftersom det är lite rysk roulette över det hela. Naturen själv omsätter nämligen en hel del kol också. Drygt 200 miljarder ton kol (C) frigörs varje år från hav, skogar och mark. Och lika mycket, plus alltså hälften av våra utsläpp, tar naturen upp genom fotosyntes och att koldioxid löser sig i vatten.

Vi har vi påverkat hur mycket kol (i form av koldioxid) som finns i atmosfär, biosfär och hav. Detta till följd av att vi inte matchar våra utsläpp av kol med något upptag/bindning av kol. I och med den fossila eran så har vi sakta (snabbt ur ett geologiskt perspektiv) fyllt på mängden kol i luften, från ca 550 miljarder ton kol på 1800-talet, till drygt 800 miljarder ton idag. Detta motsvarar ökningen av koncentrationen från 280 ppm till dagens dryga 400 ppm CO2.

Men/och i och med att naturens flöden av kol är stora, så kan en liten variation av dessa orsaka förändringar som är jämförbara med våra utsläpp! Det kan vara tex vara minskat upptag av CO2 till följd av varmare hav, skogsbränder, töande permafrost mm. Vi måste därför så snart som möjligt, helst igår, kraftigt reducerar halten koldioxid i luften. Och eftersom vår kran sitter i botten på varje skorsten så handlar det om att minska hur mycket vi släpper ut.

Men att utsläppen ”planar ut” är bara början. Det är först när vi halverat dem som vi kan hoppas på att halten inte ökar i atmosfären. Och det är när vi minskar dem ner mot noll som vi kan hoppas att atmosfärens halt sjunker och stabiliseras på en hälsosam nivå,

FT konstaterar i och för sig att ”…because CO2 lingers for so long in the atmosphere and accumulates, any hope of avoiding dangerous global warming will require emissions to fall sharply, not merely stabilise.” samt att ”…ideally carbon emissions from burning fossil fuels should fall to zero by 2050, because pollution from other activities, such as farming or deforestation, were harder to eradicate.”. Men/och jag finner deras rubrik lite missvisande.

Hittills, dvs den senaste 150 åren, har vi haft tur. Hav och biomassa har ”tagit hand” om hälften av våra utsläpp. Men denna sänka varar inte för evigt. Klimatförändringar gör att den minskar (tex genom att växter dör och att havens förmåga att binda gaser minskar när de blir varmare).

Det är därför det är så viktigt att inse att vi kar en ”kolbudget”. Det finns en viss mängd kol vi kan förbränna och fortfarande ha en rimlig chans att undvika katastrofala klimatförändringar. Det är ytterligare en anledning till varför det är viktigt att minska utsläppen drastiskt. Plus/minus noll är inte tillräckligt, storleksordningen -10% per år krävs. Lyssna gärna på podden med Kevin Anderson om detta.

/Martin

(En annan liten lustig detalj är att Financial Times har stavat CO2 fel. O:et i deras kemiska formel är en nolla. Det är väl lätt hänt, tangenterna sitter bredvid varandra. Men det är slarvigt när det förekommer i en rubrik eller ingress från en hyfsat ansedd tidskrift)