Tag - olja

Kommande vecka blir ännu varmare

Fredag 13 juli. Det är varmt och torrt. Kunde växter och djur tala skulle vi höra dem skrika efter regn. Bönderna kan, och de höjde rösten redan i maj. Det har inte blivit bättre sedan dess.

Tvärtom. Bortsett från att midsommarhelgen traditionsenligt bjöd på regn och kyla, så kommer denna sommar att bli ihågkommen för dess torka och värme.

När jag skriver detta befinner jag mig i en rödmålad stuga i södra Norrlands inland. Getingar, humlor, mygg och en rad för mig mindre specifika insekter surrar utanför det öppna fönstret. Fåglar kvittrar och stackmoln driver förbi på den i övrigt blå himlen.

Igår var en lite annorlunda dag eftersom åskan mullrade, det blåste upp och gulnade löv trillade från björkarna. Det kom ett par millimeter regn, men långt ifrån de mängder som skulle behövas för att kompensera vattenunderskottet i naturen.

SMHI varnar för såväl extrem brandrisk som rekordlåga grundvattennivåer som dessutom sjunker snabbare än normalt.

Innan regnet föll var jag ute på ett skogsskifte för att se om det fanns något vindfälle eller annat dött träd jag kunde ta hand om och göra ved av. Omslagsbilden är från min färd dit. Det är torrt och det dammar även när man kör i måttliga hastigheter.

Samtidigt som det är oändligt ”vackert väder” med sol, svaga vindar, varmt vatten att bada i och höga temperaturer i luften, så gnager det i mig. Det enda riktigt normala är de långa ljusa nätterna. Det övriga är utanför normalt, hur trevligt det än är för semesterfirare och folk med tekniska och ekonomiska resurser. Har man det så är det enkelt att ”anpassa” sig. Man köper sig förbi problem som annars kan vara ödesdigra.

Så lätt livet är att leva när man har resurser och kunskap. Men det sätt som vi skaffat oss dessa resurser och därtill vidmakthåller dem är långt ifrån hållbara. Det betyder att vi inte kan räkna med dem i framtiden.

Samhället lever och frodas av fossilt kol och tvivelaktiga arbetsvillkor för människor långt borta från den svenska sommaridyllen. Hans Rosling sade att han varje gång han skruvar på vattenkranen skänker en tanke till de fattiga arbetare, många gånger barn, som bidragit till att han har vattenledningar i koppar och kromad engreppsblandare. Jag gör samma sak när jag skriver detta på min surfplatta.

Jag ser mig omkring i det som tidigare var ett lantbrukskök. Jag har såväl vin från Nya Zeeland som en espressomaskin från Italien. På väggen har jag en plansch tryckt av NASA på vilken det står ”Earth, Your Oasis in Space. Where the air is free and breathing is easy”.

Jag släpper ut en humla som förirrat sig in i köket. Utanför köksfönstret står en ladugård med plats för åtta kor. Mjölkmaskinen är fortfarande kvar. Sista gången NNP var här och hämtade mjölk var 1994.

Kolatomerna som gjorde det möjligt för NASA att utforska rymden på 60-talet, lantbrukaren Stig att mjölka kor på 90-talet och mig att dricka rödvin från Nya Zeeland sommaren 2018 ligger inte längre kvar i marken.

Kolet från oljan som gjort och gör allt detta möjligt svävar nu omkring i luften. De gör att det i medeltal blir allt varmare och att det hydrologiska kretsloppet blir intensivare. Torka på en del ställen och skyfall på andra.

En del kolatomer återfinns i björkveden jag tänkte värma mig med i vinter. Och en väsentlig del kol har ökat mängden kolsyra i hav och sjöar vilket gör att alla organismer som har skal eller skelett får kämpa hårdare när pH-värdet sjunker och haven blir allt surare.

Skulle vi välja bort den relativt sett kortsiktiga välfärden bara för att undvika en global katastrof, det sjätte massutdöendet, som vi nu är med och skapar?

När vi började resan visste vi inte vilka följderna skulle bli. Men sedan decennier vet vi. Och vi behöver inte ställa välfärd mot att undvika katastrof. Med måttfullhet skulle många må mycket bättre under mycket längre tid. Det gäller dels de enorma orättvisor som råder i denna stund, dels att det fanns (finns?) en begränsad mängd kol som vi kunde sätta fyr på. Vi kunde (kan?) få både välfärd och långsiktig överlevnad.

Vi har nått den gränsen nu. Ge eller ta några miljarder ton kol. Nu måste mänskligheten snabbt minska sitt beroende av fossilt kol. Och biomassa. Detta med den monumentala storleksordningen av ca 10% per år. Det är mycket. Men fortsätter vi att skjuta på problemen framför oss så blir bara hemläxan större till nästa år. Och katastroferna i naturen och för våra samhällen ännu mer omfattande.

Vad krävs för att vi skall fatta? Lantbrukare som tvingas skicka sina djur på nödslakt gör det. Brandförsvaret gör det och förutom att bygga espressomaskiner är italienarna bra på att med flygplan vattenbomba skogsbränder. Finans- och försäkringsbranschen börjar förstå allvaret (men har så vitt jag kan se bara vaga aningar om vart vi är på väg och vad som krävs för att bromsa och ställa om).

Kommer det bara regn, och det gör det (kanske) om en vecka, så kommer årets vinskörd från Skåne att bli bra. Jag behöver verkligen inte unna mig Pinot Noir från andra sidan jorden. Jag dricker faktiskt mycket hellre en god öl. Men sommarvärmen hotar även den svenska produktionen av humle och malt.

När/om det är den här sortens välfärdsproblem som skaver så har vi inte fattat hur annorlunda framtiden kommer att se ut. Både vad gäller anpassning och att minska påverkan på klimat- och ekosystem. Men vi får väl börja där de största påverkarna är mottagliga.

På söndag växer ett omfattande högtryck till över Skandinavien. Det blir soligt och kring 30˚C såväl i söder som i norr, öster och väster. Prognoserna idag tyder på att det blir skyfall om en vecka, efter högtrycket. Det nya normala är ytterligheter.

Kanske vaknar några till. Nu behöver vi samarbeta och ta större ansvar, såväl individuellt som i organisationer och andra sammanhang där vi påverkar varandra. Framtiden är inte förutbestämd, vi påverkar den och den påverkar oss. Vi behöver se oss mindre som individer och mer som delar av samhällen och sammanhang.

Vakna, det är på riktigt.

/Martin

Ingen förnekelse av Nordamerikas högsta berg

Denali

Såg just att Obama har beslutat att återta det gamla orignalnamnet Denali för det som fram till igår hette Mt McKinley. Men när jag läste det så läste jag ”Denial” (förnekelse) istället för Denali.

DenaliDet blev en liten paradox som stämde så väl in i den annars så ambitiösa klimatresa som Obama gör just nu: Han reser runt på en elva dagars turné och engagerar sig i klimatfrågor. (Anekdot: Han är också den första sittande presidenten som reser norr om polcirkeln.)

Han får både ris och rosor för sin klimatresa: Rosor för sitt engagemang. Ris för att han för två veckor sedan gav Shell tillstånd att borra efter olja i den känsliga arktiska miljön. Det är dels ett lokalt miljöproblem, dels ett globalt problem: Det behövs inte mer växthusgaser i atmosfären, något som oundvikligen blir följderna av att gräva upp fossilt kol.

Shell

Shell oljeborrtorn i Alaska. Credit USAToday.

Så där jag läste att Obama döper om Nordamerikas hösta (6168 meter) berg till Denial så tänkte jag först att det var satir. Men namnet var Denali.

Det ursprungliga namnet är Dinale eller Denali vilket betyder ”den/det höga” respektive ”den/det stora”. Det används fortfarande av lokalbefolkningen.

Ryssarna översatte detta till Bolshaya Gora när de ägde Alaska, vilket betyder ”Det stora berget”.

Men 1896 så gav en inflytelserik guldprospekterare berget namnet McKinley för att visa sitt stöd för presidentkandidaten William McKinley (som också blev president året efteråt). USA erkände formellt namnet ”McKinley” 1917.

Men efter många och långa påtryckningar är det alltså dags för berget att återfå sitt ursprungliga namn Denali.

Obama förnekar inte historien. Inte heller människans inverkan på klimatet. Men med så mycket påtryckningar från olika särintressen och lobbyister är det inte konstigt att han, och andra beslutsfattare, ibland tvingas ta ett litet kliv åt sidan. Men han håller kursen.

Och berget återfår sitt ursprungliga namn. Det hindrar dock inte dess glaciärer från att påverkas av ytterligare klimatförändringar som blir följden av att människan, tex genom bolag som Shell, utvinner fossilt kol.

/Martin

 

En bra sammanfattning av Richard Heinberg

Afterburn, Richard Heinberg

Richard Heinberg har kommit ut med en ny bok, Afterburn. Här en kort video, The Great Burning, där han, på knappt fem minuter, går igenom det väsentliga i det globala misstag vi håller på med.

I grunden handlar det om självklarheter:

1.1 Fossil energi är en fantastisk råvara, men också en ändlig resurs. Vi har använt det som är lättillgängligt. Det blir allt mer krångligt att utvinna det som finns kvar.

1.2 Mängden energi vi plockar från fossila resurser är stor och det går inte att i en handvändning tex konvertera till biobränslen (som skulle kunna utnyttja samma teknik/infrastruktur, tex explosionsmotorer, kolkraftverk mm). Det är tex ekvivalent med att elda upp en fjärdedel av Amazonas regnskogar varje år.

2.1 Utsläpp av koldioxid (och andra) växthusgaser orsakar förändringar av klimatet.

2.2 Detta skapar problem för samhällen som tvingas anpassa sig till tex havsnivåhöjning, extremväder, förändrade förutsättningar för jord-och skogsbruk mm.

Richard Heinberg, The Great Burning (YouTube). Detta är del ett av fyra som publiceras av Post Carbon Institute.

Det här är så jobbiga insikter att vi människor slår dövörat till. ”Det har ju gått bra hittills?”. Tillväxt, välfärd, mat på bordet, expansion… De senaste två generationerna, typ sedan 1950-talet, har ju nästan allting blivit bättre. Varför då låta sig nedslås av dysterkvistar som flaggar för att detta inte kan fortsätta hur länge som helst?

För att det inte kan fortsätta hur länge som helst.

Om 1900-talet präglades av tillväxt så kommer 2000-talet präglas av att vi slutar göra det. Eller som Heinberg själv säger:

”If the twentieth century was all about increasing our burn rate year after blazing year, the dominant trend of twenty-first century will be a gradual flame-out.”

Hoten tornar upp sig och instinkten att förneka allvaret och storleken på problemen växer. Men det blir allt svårare att inte se vartåt det barkar. Som med alla kriser så gäller det att ha koll på såväl farorna som att stimulera den kreativitet som krävs för att undvika dem.

”Paddla snabbare än forsen” fick jag lära mig för att komma förbi de farliga situationerna i forspaddling. Det är en bra metafor för att beskriva vad vi behöver göra nu också. Vi måste se till att vi inte kör så djupt ner i fossilträsket att vi blir blockerade eller till och med raderar våra möjligheter att ta oss upp ur fallgroparna.

Vi måste med andra ord ändra kurs innan det blir accelererande kapplöpning om de fossila resurserna, och innan klimatproblemen blir oöverstigliga. Vi kanske redan befinner oss ”beyond tipping point” på sluttande plan i bägge dessa dimensioner, eller hamnar där om vi tvingas agera planlöst/reagera i andra problem. Men situationen blir i alla händelser inte bättre av att fortsätta på nuvarande kurs.

/Martin

Sverige lyfts fram som föredöme

James Hansen vittnade den 13 mars (2014) i Amerikanska senatens utrikesutskott med anledning av oljeledningen ”Keystone XL Oil Pipeline”. På ett par minuter redogör han för hur USA nu står vid ett vägskäl. Antigen fortsätter man som tidigare och lämnar över enorma klimat- och energiproblem till kommande generationer, eller så väljer vi en annan väg som leder till jobb, renare energi, mindre klimatproblem och inkluderar ett samarbete med Kina.
Hansen lyfter fram Sverige som ett föregångsland när det gäller energiomställning, men konstaterar samtidigt att vi är små och knappast kan lösa alla världens problem eller teknikutveckling på egen hand.

Se videon, den är drygt sju minuter lång. (Fungerar inte videon ovan så når du den med extern länk här.) Målet för Hansen är att motivera varför man inte bör bygga oljeledningen. Men själva motiveringen till detta och hur man växlar upp energiomställningen är i mitt tycke värt mer än en transportsträcka fram till Keystone.

”We will either sink together or find a way to sail together”.

– Om vi skall undvika irreparabla klimatproblem så måste vi låta en väsentlig del av det fossila kolet ligga kvar i marken.
– Vi behöver skapa långsiktiga och rättvisa incitament för energieffektivisering och ”decarbonizing”. Det kräver ökade avgifter för utsläpp av koldioxid.
– Det är inte statskassan, utan medborgare som skall ta del av intäkter från dessa styrmedel. (Jim vädjar till att Republikaner borde gilla förslaget). ”Not one dime should go to the government”.
– Sverige har gjort ett bra jobb att minska ”the carbon intensity”.
– USA behöver samarbeta med Kina för att utveckla kärnkraft, förnybar energi och flytande bränsle från el.

Vi får se hur det går.

/Martin

Olja, is, klimat och geopolitik

Arctic sea ice: climate change, oil and trade

Nedan ett litet klipp som på fyra minuter beskriver en av bakgrunderna till potentiella konflikter i vårt norra närområde: Isen smälter i Arktis. Videon är publicerad av The Economist

http://youtu.be/VTHsd9wiyio

Nu säger en del att det bli mer is. Men totalt sett så blir det mindre. Däremot kan det snöa mer på visas platser. Detta är helt enkelt en konsekvens av att det blivit varmare: Ju varmare luft, desto mer fukt kan den innehålla. Och på de platser som fortfarande håller sig under noll grader så betyder det att det blir mer snöfall. Read More

Att begränsa klimatpåverkan

Det här med miljö- och klimatfrågor är inte enkelt. Och ändå är det väldigt enkelt. Vi människor påverkar, enskilt och gemensamt, vår omgivning på ett sätt som förändrar förutsättningarna dels för våra egna liv, dels för andra organismers liv.

Vi gör saker som på kort sikt ofta gör livet lite lättare och roligare att leva. Men samtidigt har en del av dessa saker en del besvärande bieffekter som försämrar förutsättningarna för kommande liv. En insikt som dessutom börjar sjunka in är att försämringarna är något som sker redan nu, de är inte bara något diffust hot i en avlägsen framtid.

Många saker påverkar klimatet, såväl naturliga som antropogena. Av de antropogena så är koldioxiden den mest inflytelserika, dock inte den enda. Vi har utsläpp av andra växthusgaser, tex metan, lustgas och freoner och vi förändrar jordens albedo, tex genom aerosoler och förändrad markanvändning. Vi har även även saker som vi människor inte kan påverka, tex förändringar av jordens rotation kring solen, solfläckar mm. Människans påverkan på klimatet är nu stort i relation till de faktorer som vi inte kan påverka.

Man måste ta ett systemperspektiv. Om vi skall minska utsläppen av koldioxid med X% så måste vi minska förbränningen av fossilt kol med X%. Det måste i sin tur leda till att vi minskar brytningen av fossilt kol med X%. Det måste faktiskt leda till att vi låter kol vara kvar i marken, trots att det kanske är tekniskt och ekonomiskt möjligt att utvinna det. Detta eftersom uppehållstiden för växthusgaserna i luften är så lång (tiotals till tusentals år) att det spelar marginell roll om utsläppet sker i år eller om tio eller femtio år.

Man har räknat på hur mycket mer koldioxid vi människor kan släppa ut och fortfarande klara av det så kallade ”2 graders-målet” (vilket inte låter mycket, men som i alla fall resulterar i en havsnivåhöjning gott och väl över fem meter).

Carbon-total.001Historiska utsläpp av kol från olika fossila källor samt framtida projektioner för 75% sannolikhet att inte överskrida 2-gradersmålet.

Det visar sig då att vi måste minska utsläppen av koldioxid med storleksordningen 3-10% per år (för att landa i ett nära samhälle som i princip inte använder fossilt kol alls omkring 2040-2060). Det här visar sig vara ungefär samma struktur på minskning som Peak Oil tvingar oss till avseende bristen på olja.

Man kan roa sig med att fundera på sannolikheten för att detta skall ske. Och då menar jag inte peak oil, utan sannolikheten att människan frivilligt skulle avstå från att bryta fossilt kol och skövla skogar. Personligen tror jag sannolikheten är mycket liten. Detta både eftersom det finns stora ekonomiska och maktstrukturer som lever av att utvinna fossilt kol, dels eftersom vi människor, på kort sikt, får mycket välfärd genom att använda fossilt kol. Det är som att kissa i byxorna men i väldigt mycket större skala.

Det här är världens största dilemma. Det skulle (troligen) bli en ekonomisk och social katastrof om man slutade använda fossilt kol i den takt som vetenskapen säger att vi borde för att slippa problem som havsnivåhöjning, försurning av haven, utslagning av ekosystem, omfattande skogsbränder, vattenbrist, översvämningar mm.
Och det skulle (minst lika troligt) bli nämnda miljöproblem om vi fortsätter använda fossilt kol och skogsskövling i den takt som vi gör idag (och därtill ökar vi takten!).

Det är en stor skillnad mellan att JAG får fördelarna NU och NÅGON ANNAN/JAG får ta de negativa konsekvenserna SENARE. Bland annat därför rullar vi på i samma hjulspår som tidigare.

Jag är inte naiv. Ingen ”räddar klimatet” på egen hand. Men jag kan göra det lättare för andra att dra sina strån till stacken och jag kan undvika att försätta mig i en situation som blir obekväm i framtiden.

Uttrycket ”rädda klimatet” är förlegat. Hade vi velat bibehålla ett någorlunda stabilt klimat så skulle man beslutat sig på 1960 eller 70-talet. (Det fanns om inte annat bra incitament i form av oljekris, men det ”gick över”.) Klimatet förändras nu snabbt. Det minsta man kan begära av mänskligheten är att vi undviker att öka farten.

En väsentlig del av vår samhällsstruktur bygger på att väldigt många skall att kissa i våra gemensamma byxor även i morgon. Men det finns andra sätt att få välfärd, även om det tar lite tid och kan vara såväl roligt som jobbigt att ställa om. Det lönar sig i längden.

Synsättet borde vara: Hur skall vi människor använda den mängden fossilt kol (olja/kol/naturgas) som finns kvar att nyttja? Vare sig den tillgängliga mängden begränsas av hänsyn till vår gemensamma miljö eller för att undvika konsekvenser av resursbrist som till slut uppstår. De allra flesta har ingen aning. Jag tror de resonerar i termer av: ”Det här har man pratat om länge och hittills har det ju gått bra, så det går nog bra i framtiden också.”

Men den sortens prognoser, ”persistens” (”samma i morgon som idag”), har svårt att förutsäga det som verkligen spelar någon roll: Förändringar.

/Martin

Oljeprisets inverkan på utsläppen?

Sommaren 2008 var oljepriset uppe i 147 dollar per fat och man utvann ca 85 miljoner fat olja om dagen. Nu är vi som bekant inne i en kärvare tid, hittills under 2009 har priset pendlat mellan 35 och 50 dollar per fat. Utvinningen beräknas bli i genomsnitt… 83 miljoner fat olja per dag.

De globala utsläppen av koldioxid relaterade till olja, har ingen tydligt relation till priset på oljan. De är däremot kraftigt relaterade till utvinningen av olja (typ 1:1).

Om oljepriset är högt så får vi incitament att energieffektivisera samt utveckla alternativa energikällor mm. Samtidigt får oljeproducenterna ekonomiskt incitament att utvinna olja som tidigare var för dyr eller komplicerad att utvinna. De konsumenter som har svårt att minska sitt beroende får ökade kostnader.

Om oljepriset är lågt så minskar våra incitament att hushålla med energin samt att utveckla alternativa energikällor. Samtidigt får allt fler råd att använda oljan. Oljebolagen håller igen på exploatering av dyra oljekällor.

Energieffektiviseringar, lågenergilampor, vindkraftverk mm är alla bra åtgärder -för att bibehålla bibehålla välfärd i en tid när de fossila resurserna blir dyrare. Men de är inte så effektiva medel mot antropogen klimatpåverkan. Mot antropogen klimatpåverkan duger bara att låta fossilt kol vara kvar i marken och skogarna på marken.

Hur många är det som tror att fossilenergibolagen slutar att gräva upp olja/kol och naturgas bara för att andra bolag tillför energi från andra källor? Jo, det är klart att om man tillför massor av förnybar energi så… men kommer det att ske? Och om det skulle ske, hur skulle vi då hantera de ekonomier (företag, nationer…) vars verksamheter baseras på fossil energi?

Om världsledarna skulle ge sig på utvinningen av det fossila kolet så gör man sig skyldiga till både inskränkningar i företags frihet samt nationella angelägenheter. Hur skulle tex Ryssland hantera en sådan sak? Om världsledarna fortsätter att begränsa sina insatser till effektiviseringar och produktion av förnybar energi så kommer energibolagen att fortsätta att utvinna fossilt kol varmed klimatförändringarna drivs ännu längre.

Att tänka sig att fossilenergiproducenterna själva skulle ta ansvar och låta bli att utvinna fossilt kol som är fysiskt och ekonomiskt tillgängligt är väl en utopi?

Är det inte märkligt att våra politiker och industriledare å ena sidan vill minska utsläppen, å andra sidan inte ser att detta med nödvändighet måste betyda att vi utvinner avsevärt mindre mängd fossilt kol? Skall de globala utsläppen ner med 80% så betyder det att utvinningen skall ner med, approximativt, 80%. (Hur det påverkar klimatet är en annan fråga.)

Eller så har man insett detta, men då måste man fråga sig hur man resonerar geopolitiskt respektive strategiskt. T ex avseende nationer som baserar mycket av sin ekonomi på fossil energi eller företag som köper upp andra fossila företag.

Måste det hända innan vi fattar?

”Oljepriset kommer inte att sjunka.” (Di) Låt den tanken sjunka in.

Vad betyder det? Hur påverkar det oss?

Hur mycket lättare hade det varit om vi tagit det till oss tidigare? Hur mycket svårare hade det varit om vi inte gjort den omställning vi faktiskt redan har gjort?

Oljepriset kommer inte att sjunka. Det kommer att stiga. Och vad gör vi nu?

Fortsäter att hoppas att oljepriset skall sjunka i alla fall? Eller inser att Den billiga oljans tid är förbi. Borta. För alltid. (det tog naturen 100 miljoner år att skapa det vi eldade upp på hundra år).

Nästa insikt: Vi närmar oss irreversibla klimatförändrignar av en storlek som människan aldrig varit med om tidigare. För att bromsa den resan behöver vi (faktiskt) MINSKA på halten växthusgaser i atmosfären (inte bara minska på utsläppen).

Måste vi låta det hända först innan vi kan ta det till oss?

Solbåtstävling

Nu börjar det likna något. En tävling för båtar som enbart drivs med solenenergi. En sex dagar lång tävling i Holland. Det framställs i DN som ett båtrace utan utsläpp. Det mås vara så, men framför allt är det en manifestation av transporter som kan genomföras utan fossila bränslen. Oljepriset må vara vad som helst, dessa farkoster kommer fortfarande att röra sig!

Nästa steg blir att tillverka båtarna utan att använda fossila bränslen. Och skälet till att göra detta är inte främst av miljöskäl utan för att överhuvudtaget kunna tillverka dem ”in the absence of fossil carbon”.

Jag har varit med i en diskussion (våren 2007) om att svensk motorsport skulle arrangera världens första elbilsrally. Mottagandet var ljummet ”det går väl inte”, respektive ”det görs redan”. Härligt! Vi kan bli de första att arrangera att elbilsrally!

Men nej, nu kommer någon annan att få vara de som står för det kreativa och livsviktiga. Varför skulle vi ta på oss den rollen här i lilla Sverige? Vad skulle vi kunna bidra med?

– Jo för att vi KAN GÖRA DET. Och dessutom förväntar sig världen att just en så tokig och annorlunda idé skulle komma från det lilla rena och miljömedvetna landet Sverige. Men vi måste vi anstränga oss lite.

Vem bär ansvaret för att minska klimatpåverkan?

Vems är egentligen ansvaret?

Jag brukar poängtera att ansvaret ligger hos de som har kunskap. Men det är inte helt fel att påstå att de individer som har makt och befogenheter att besluta om brytning av fossilt kol respektive avskogning har mer ansvar än mannen på gatan. Mycket mer ansvar.

Vilket ansvar vilar då på den enskilda, på dig och mig? Jo vi ansvarar för att:
Ställa krav på de som bryter olja, kol och naturgas samt skövlar skog. Det minsta man kan göra är att inte köpa produkter och tjänster från dem.
-Stötta beslutsfattare och politiker som har större makt och kapacitet att ställa krav på de ovan beskrivna.

-Skapa dig själv förutsättningar att leva ett gott liv även under de situationer som uppstår när människan slutar bryta fossilt kol och skövla skogar (och det kommer dessutom att vara ett liv med avsevärt mindre klimatpåverkan).

Du behöver inte känna eller tro att du skall rädda världen genom att byta till lågenergilampor eller genom att köpa en “miljöbil”. Det räddar nämligen inte världen. Det du gör är att dels stimulera marknaden, dels få lite mer för lite mindre pengar. Om det verkligen är bra eller inte kan man resonera om, t ex nyttan av fler bilar på gatorna, “miljöbilar” eller inte.

Ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor för att hejda de kraftigaste klimatförändringarna är att människan slutar bryta fossilt kol, dvs låter olja, kol och naturgas ligga kvar i marken. Det låter som en oöverstigligt svår uppgift, men det kommer att ske.

Vi måste sänka halten växthusgaser i atmosfären. Det jag beskriver ovan är bara det första steget, att inte frigöra det som redan är bundet.

/M. Hedberg