Tag - glaciärer

Ovanligt varmt på Grönland

Bilden nedan visar temperaturanomali, dvs hur mycket varmare eller kallare det är jämfört med vad det brukar vara så här års.

Som synes så är det en veritabel värmebölja på Grönland just nu. Det är mellan 10° och 20°C varmare än normalt. Mätt i vanlig temperatur så innebär detta att det är mellan -5° och +5°. Någon kanske tycker att det är vintrigt nog, men det är alltså, för årstiden, mycket varmt.

Temperaturanomali 12 april 2016. Grafik från Climate Reanalyzer.

Temperaturanomali 12 april 2016. Grafik från Climate Reanalyzer.

Vad betyder det här? Jo dels att glaciärerna smälter, dels att det inte lagras så mycket kyla i dem som de behöver för att undvika att smälta när det snart blir sommar.

Är det förvånande? Nej, egentligen inte.

Kommer det att få konsekvenser? Ja. Det bidrar inte bara till en fortsatt avsmältning utan även till en accelererad avsmältning.

Det gör också att mer smältvatten rinner ut över Atlanten, vilket i sin tur bidrar till fortsatt ”stratifiering” av havet. Stratifiering betyder att det bildas olika lager/skikt av vatten som inte blandas. Detta gör i sin tur att Golfströmmen, som förvisso är varm, men också är salt, pressas in under det söta smältvattnet vilket påverkar avkylningen av Golfströmmen och djuphavsbildningen av havsströmmar.

Kort sagt, det är inge vidare. Men det händer ändå.

/Martin

Återkopplade system

[huge_it_slider id=”2″]

Bild 1. Återkopplade system

System kan vara positivt eller negativt återkopplade. En positiv återkoppling förstärker en liten ”signal” eller initial förändring. En negativ återkoppling dämpar förändringen.

Bild 2. Återkopplingar i haven

När det, mycket långsamt, blev varmare i slutet av den senaste istiden så värmdes även haven. När haven blev varmare så frigavs det koldioxid (eftersom en vätskas förmåga att lösa en gas är temperaturberoende). Den ökade halten koldioxid i luften förstärkte växthuseffekten vilket i sin tur gjorde att det blev ännu varmare.

Bild 3. Återkopplingar på albedo

På liknande sätt som i haven så medförde ett varmare klimat att glaciärerna  minskade i omfattning. När de väl började dra sig tillbaka så blottlades mer mörka mark- och havsytor. Detta gjorde i sin tur att en större andel av solenergin absorberades och omvandlades till värme. Det gjorde att klimatet blev varmare.

Albedo betyder reflektionsfömåga och varierar mellan 0 och 1. Jorden har ett albedo på ca 0,3, dvs 30% av inkommande solljus reflekterad direkt ut i rymden.

Sammanfattning av Hansens artikel ”Ice Melt, Sea Level Rise and Superstorms”

Igår kväll skickade James Hansen ut en text som sammanfattade bakgrunder och slutsatser i hans (deras, de är 19 författare tillsammans) senaste artikel.

Det är en mycket bra lista på saker som var och en dels är fascinerande, dels är skrämmande, processer som sker just nu. Man får en tydlig överblick och insikt i vad det är som sker i naturen och hur människan interagerar med processerna.

Hansen har redan och kommer säkert att få kritik framöver för att han ”tar i” för mycket inom vissa områden. Men han välkomnar diskussionen och det går inte att bortse ifrån att han är en av de personer som dels besitter djup kunskap inom många parallella områden, dels inte har backat för att gå emot strömmen, dels har haft rätt i de flesta av de förutsägelser som han har gjort de senaste decennierna.

Just det här senaste är värt en extra tanke. ”Varför skall jag lyssna på Hansen?” -Jo, därför att han har, långt före många andra forskare, haft rätt i det han har påvisat. Han har ett unikt bra track-record.

Hansens artikel är mycket genomarbetad och arbetet kommer att gå till historien som en milstolpe.

/Martin

James Hansen om havsnivån, Golfströmmen och superstormar

James Hansen, tidigare chef för klimatforskningen på NASA, har gjort en video där han går igenom väsentligheterna i den senaste artikeln han publicerar med en rad andra forskare.

Det är inga små ord eller försumbara slutsatser de kommer fram till. Håll i hatten. Jo, det går att skoja lite om inramningen. Men på allvar så är det en mycket bekymmersam situation vi befinner oss i.

Vi resonerar om havsnivåhöjningar på skalan meter och de irreversibla förlusterna av såväl infrastruktur som försörjning, städer och kulturella arv. Och det är inte bara något fattigt land långt bort (som om det inte spelade någon roll då). Nej vi talar om samtliga länder, städer och platser som har anslutning till havskust.

Och vi skall inte vara så naiva så att vi tror att vi kan bygga en mur mot havet för att skydda oss. Det handlar inte om några decimeter utan meter. Frågan är hur snabbt, utan när det oåterkalleligen inträffar.

Men innan dess så har Golfströmmen avtagit och havets cirkulation rubbats. Det skapar kraftiga temperaturkontraster som i sin tur skapar förutsättningar för mycket kraftiga stormar.

Jag hade i morse en maildialog med Hansen. Han är om möjligt ännu mer frustrerad nu än tidigare över den naivitet och arrogans mot kommande generationer som mänskligheten uppvisar. Men/och han kämpar oförtrutet vidare.

Länk till en pdf med hans text till videon.

Även Washington Post har skrivit om hans artikel.

Vill man läsa hans (deras) artikel i original och förlja de vetenskapliga diskussionerna kring den så finn den på Atmospheric Chemistry and Physics.

/Martin

Ni som har följt kommentarerna på tidigare artiklar har redan fått er mycket av detta till livs genom ”Trötters” insatser.

Det går undan nu

Värmerekord efter värmerekord

Temperaturen i luften stiger inte bara snabbare än tidigare utan även till helt nya nivåer. För bara några månaders sedan, i Paris, så enades ledare för världens alla länder att vi skall stanna under 2 graders temperaturhöjning med sikte på max 1,5 grad. Det låter kanske fjuttigt, men för att få lite perspektiv på dessa tal så skall man minnas att jordens medeltemperatur under en istid är 3-5 grader lägre. ”Några grader” gör inte så stor skillnad när vi prata väder, men det är en hel istid när vi använder det som mått på klimatet.

The universal agreement’s main aim is to keep a global temperature rise this century well below 2 degrees Celsius and to drive efforts to limit the temperature increase even further to 1.5 degrees Celsius above pre-industrial levels.

The 1.5 degree Celsius limit is a significantly safer defence line against the worst impacts of a changing climate.

Januari 2016 var jordens medeltemperatur 0,2 grader varmare än tidigare högsta januarinotering.

Januari 2016 var jordens medeltemperatur 0,2 grader varmare än tidigare högsta januarinotering. Japan Meteorological Agency.

Men nu formligen hoppar temperaturen upp och vi slår rekord på rekord. 2014 var rekordvarmt och 2015 blev ännu varmare. Januari 2016 var hela 0,2 grader varmare än den varmaste januarimånaden man uppmätt. Och på det kommer att februari blev ännu ett snäpp varmare.

Varför just nu?

Till viss del är detta en konsekvens av en rekordkraftig El Niño där havet bidrar extra mycket till att värma luften. Det är naturligt att klimat och väder varierar i takt med El Niño och La Niña, men det här går utöver vad som kan betraktas som normalt. Det senaste decenniet har vi helt enkelt laddat havet med en massa energi och en del av den kommer tillbaka till luften nu.

Många har vaggats in i en falsk trygghet att den medelmåttiga uppvärmningen vi haft de senaste åren var det nya normala. Att uppvärmningen hade ”stannat av” och att klimatsystemet inte var så känsligt för vår påverkan med växthusgaser, aerosoler och albedoförändringar. Men det som hände var att en något större del av energiobalansen gick åt för att värma hav och smälta glaciärer än tidigare.

Nu ser vi konsekvenserna, dels genom att värme återförs till atmosfären, dels genom att att Arktis drabbas extra kraftigt. Vid årsskiftet var det till och med tögrader vid Nordpolen. Delar av den arktiska miljön var under februari upp till 5-6 grader varmare än normalt och lokalt har det under vintern varit upp till 20 grader varmare än normalt!

Monthly February sea ice extent for 1979 to 2016 shows a decline of 3.0 percent per decade. Credit: National Snow and Ice Data Center

Monthly February sea ice extent for 1979 to 2016 shows a decline of 3.0 percent per decade.
Credit: National Snow and Ice Data Center.

Det går helt enkelt både åt fel håll och väldigt fort. Klimatet är så känsligt som forskare har varnat för, möjligen ännu känsligare. Och man kan inte utesluta att vi är i närheten av, eller i praktiken redan har passerat, tipping points. Detta gäller i synnerhet om vi beaktar de trögheter som mänskligheten själva står för avseende att ställa om till en mer hållbar livsstil. Det går för långsamt med omställningen till ett fossilfritt samhäll och vi har begränsade eller ingen ”slack i linan”, marginaler, för att hantera detta.

Till det skall vi lägga att det finns stora trögheter i klimatsystemet självt. Det har varit till nytta för oss då vi inte har sett de fulla konsekvenserna av vårt agerande, tex har haven absorberat en stor del av våra utsläpp av koldioxid. Men det går också att vi måste börja bromsa långt innan vi kan förvänta oss att se effekterna av att vi bromsar. (Och absorptionen av koldioxid i haven medför att dess pH-värde sjunker, de blir allt surare vilket påverkar många organismer och i stort sett hela näringskedjan i haven, inklusive det vi lägger på våra tallrikar.)

”Framtidens klimat” har redan kommit och det tidigare än den genomsnittliga tidtabellen som forskare tidigare har presenterar bland annat i IPCC’s sammanställningar. Jag vill också poängtera att det vi inte går från ett klimat till ett annat, utan att förändringarna är så stora att de är som kontinuerliga förändringar mellan ett flertal olika klimatsit. Vi ser inte ett stabilt nytt klimat ännu utan kommer att passera fler olika klimatsituationer.

Hur snabbt förändras klimatet?

Storleksordningen 100 gånger snabbare än vanliga klimatförändringar. Det går snabbt dels för att det finns tipping point i klimatsystemet, gränsvärden som om de passerar medför att klimatet blir självförstärkande i vissa av förändringsprocesserna. Dels går det snabbt eftersom vi människor faktiskt gjort extremt stora förändringar. Detta även sett i perspektiv av geologiskt långa tidsperioder.

Normalt sett, mellan istider och interglaciala perioder, alltså på en tidsskala som handlar om tiotusentals år, varierar halten koldioxid mellan som lägst 180 ppm (miljontedelar) och som mest 300 ppm. För trehundra år sedan var halten 280 ppm. Nu är den över 400! Och det är framför allt de senaste femtio åren som förändringarna har skett. Vi har på några årtionden lagt till mer växthusgaser än vad naturen själv gör under loppet av ett par tusen år mellan en istid och en värmeperiod.

Vi kan inte vara så naiva att vi inte tror att det skall göra någon skillnad i klimatsystemet.

En väsentlig del, omkring 80%, av de kända fossila tillgångarna måste ligga kvar i marken för att vi skall kunna undvika allvarliga klimatförändringar. Med ”allvarliga” menas mycket mer än att det blir lite varmare, att vi får översvämningar och att skogarna brinner. Nej ”allvarliga” i det här sammanhanget innebär samhällsomstörtande.

För att klara energiförsörjning och social, ekonomisk och geopolitik stabilitet måste vi skala upp ansträngningarna att utvinna förnybar energi. Vå måste samtidigt klara av livsmedelsförsörjning, dricksvattenfrågor, migration av människor samt anpassning till havsnivåhöjning, längre torrperioder, kraftigare skyfall och andra konsekvenser av ett intensivare hydrologiska kretslopp.

Det kommer att bli ansträngt och många kommer att på olika sätt fortsätta att förneka de allt tydligare signalerna istället för att kavla upp ärmarna, samarbeta och ställa om till ett mer resilient och hållbart samhälle.

Med tiden kommer allt fler att inse att medicinen för att begränsa klimatförändringar inte smakar så illa utan att den faktiskt erbjuder ett på många avgörande sätt bättre liv, både för individer och samhällen i stort. Till slut når vi en tipping point även här och ju förr desto bättre.

Men/och det håller inte att fortsätta blunda för att många av förändringarna i klimatsystemet inte bara fortsätter att förändras, utan även visar tecken på att accelerera.

Martin Hedberg

Dr Eric Rignot, NASA, om havsnivåhöjning

Dag två på The Climate Reality Project. Professor Eric Rignot från JPL NASA beskriver realiteterna kring höjningen av havsnivån.

Just nu stiger havsnivån med drygt 3 mm per år. 2/3 av nuvarande höjning kommer från avsmältning av landbaserade glaciärer. 1/3 från expansion av det varmare vattnet. Ökningen av havsnivån accelererar.

Professor Eric Rignot, JPL NASA förklarar olika scenarier rörande havsnivåhöjning. I bakgrunden Al Gore, Dr Tiffany Troxler och Albert Slap.

Professor Eric Rignot, JPL NASA förklarar olika scenarier rörande havsnivåhöjning.
I bakgrunden Al Gore, Dr Tiffany Troxler och Albert Slap.

Rignot förklarar att vi med stor säkerhet redan har låst in oss i en havsnivåhöjning som överstiger 6 meter. Förra gången det var varmt, för 125.000 år sedan, var havsnivån 6-9 meter högre än idag. Och det med lägre halt växthusgaser i atmosfären.

Eric fick frågan om hur stor ökning man räknar med skall inträffa innevarande århundrade. Han svarar att det med stor sannolikhet blir mellan en och två meter. Men man kan inte utesluta att det blir mer än så. Och framför allt så kommer det att fortsätta öka efter år 2100. Nivån på över 6 meter kommer att inträffa inom några hundra år.

Rignot påpekar även att höjningen inte kommer att fördela sig jämt över haven. Till följd av bland annat förändrade havsströmmar, temperaturer och salthalter samt geologiska förändringar när glaciärer smälter så fördelas höjningen olika över planeten. Vissa platser måste med andra ord räkna med mer än den genomsnittliga ökningen.

Rignot trycker även hårt på att avsmältningen av isar inte är en linjär process utan kommer att ske i steg. Även förhistoriska händelser visar att havsnivån inte stiger linjärt utan att det vissa år går mycket snabbare än andra.

/Martin

Olja, is, klimat och geopolitik

Arctic sea ice: climate change, oil and trade

Nedan ett litet klipp som på fyra minuter beskriver en av bakgrunderna till potentiella konflikter i vårt norra närområde: Isen smälter i Arktis. Videon är publicerad av The Economist

http://youtu.be/VTHsd9wiyio

Nu säger en del att det bli mer is. Men totalt sett så blir det mindre. Däremot kan det snöa mer på visas platser. Detta är helt enkelt en konsekvens av att det blivit varmare: Ju varmare luft, desto mer fukt kan den innehålla. Och på de platser som fortfarande håller sig under noll grader så betyder det att det blir mer snöfall. Read More

Arktis is som en långsam tsunami

Av Martin Hedberg

Som tidigare noterats och som DN skriver idag så är årets avsmältning av isen i Arktis, dvs isen kring Nordpolen, rekordartad. Redan nu i slutet av augusti så är istäcket mindre än vad den var när den var som minst rekordåret 2007.

Grafik från NASA/NSIDS som visar utbredning av den arktiska isen sedan 1979.

Den arktiska isen är viktig ur många synpunkter. Vanligast är väl dess symbolvärde i kombination med isbjörnar, men förutom att representera en konkret mätpunkt så är isen i allra högsta grad involverad i klimatsystemet.

När isen smälter så exponeras allt mer mörk havsyta. Den mörka havsytan absorberar betydligt mer solenergi än vad isens ljusa yta gör.

Detta, en ytas förmåga att reflektera solljus, kallas för ”albedo”. Albedot är ett tal mellan 0 och 1 där 1 representerar att all energi reflekteras likt en spegel. 0 innebär att inget reflekteras, dvs allt absorberas.

Ju mindre istäcke, desto mer av solljuset absorberas. ”Absorberas” betyder solljuset omvandlas till värme. När till följd av detta blir varmare så smälter mer av isarna vilket i sin tur gör att…

Detta kallas för ”positiv återkoppling”. Positiv i bemärkelsen ”förstärkande”. Det är långt ifrån bra. Det är en riktigt dålig spiral.

Vi hade det en grad kallare i Sverige denna sommar. Samtidigt var det omkring 5-10 grader varmare över stora delar av Grönland.

Den arktiska isen har i sig blivit allt mörkare de senaste åren. Bilden nedan visar hur Grönlandsisens albedo förändrats mellan åren 2000 och idag.

Grafik från Meltfactor som visar grönlandsisens albedo sedan år 2000.

Att isen i sig blir mörkare skulle delvis kunna förklaras med sot och andra luftföroreningar, men beror till största delen av att isen smälter och att det sommartid bildas sjöar av smältvatten och ”rutten” is. Dessa absorberar alltså mer solljus än vad ”frisk” is gör.

I DN:s artikel i dag presenteras ett antagande om att ett allt mer isfritt Arktis, paradoxalt nog, kan vara en av anledningarna till varför vi upplevt en kallare och regnigare sommar än normalt här i Skandinavien och Storbritannien.

Det öppna vattnet i Arktis kan påverka generella luftströmmar så att strömningen blir mer från norr-syd och syd-nord än det vanligare väst-till-öst.

Kollar man kommentarerna på DN:s artikel så finner man att en stor del av dem rör denna hypotes, dvs om det gråa vädret, och hur forskarvärlden ”skyller vad som helst på klimatförändringarna”. Andra raljerar över att klimatet alltid förändras, att vi är bättre på att anpassa oss än vad kackerlackor är eller att det bara handlar om att skrämmas, att det inte händer oss, att skördarna blev bra i år… osv.

Men de hårda fakta, att Arktis is håller på att töa bort och vilka konsekvenser det kan komma att få för oss, det är tydligen mindre intressant. Alla som är tysta och inte blir upprörda eller oroade av det som händer, blundar. Ett indirekt förnekande.

Personligen så tycker jag att ignorans och förnekande av fakta är minst lika skrämmande som det faktum att isarna smälter.

Skillnaden är att jag kan förstå varför isarna smälter, men jag förstår inte riktigt varför mänskligheten, som i många andra sammanhang är bra på att förutse risker, beräkna sannolikheter och vidta åtgärder*, inte tidigare har gjort i närheten av vad som krävs för att mildra konsekvenserna av klimat- och ekosystemproblem. Jorå, vi har gjort något, men vi, mänskligheten, har inte gjort vad som krävs, trots att vi haft tillräcklig kunskap under flera decennier.

(*tex har vi en försvarsmakt, vi har pensionssystem mm. Om de är funktionsdugliga kan man diskutera, men vi försöker i alla fall. Och vi låter det det kosta om det krävs. Allt för att undvika större kostnader, problem och lidande i framtiden.)

I morgon är det måndag och vi lullar på som vanligt. Det är som att plocka snäckor på stranden i första skedet av en tsunami.

/Martin

Arktis istäcke historiskt litet

Stockholm

 (TT)

Istäcket i Arktis håller på att bli historiskt litet. Inom de närmaste dagarna väntas istäcket i Norra ishavet bli ännu mindre än rekordåret 2007 och ändå återstår flera veckor av smältperioden, skriver Dagens Nyheter.

James Overland, professor i oceanografi i USA, säger till DN att issmältningen gått snabbare än beräknat. Avsmältningen förstärks av faktorer som att isen blir tunnare och mer rörlig och att vindar och strömmar förändras.

Kebnekaisetopp tillfälligt högre

Stockholm

(TT)

Mycket snö och en kall sommar har byggt på glaciären på Kebnekaises sydtopp med två meter sedan i fjol. Men trenden de senaste årtiondena är att Sveriges högsta topp krymper stadigt.

Sydtoppen reser sig nu 2 101,8 meter över havet, visar Stockholms universitets traditionella augustimätning. Det är drygt två meter högre än i fjol då en varm och lång sommar ledde till en rekordlåg topphöjd, 2 099,7 meter, den lägsta sedan mätningarna startade 1902.

Ovanligt mycket snö och en ovanligt kall sommar har bevarat snön på sydtoppen i år. Men trenden de senaste årtiondena är att sydtoppen blir lägre över tid, säger professor Gunhild Rosqvist, föreståndare för Tarfala forskningsstation vid foten av Kebnekaise.

20 meter på ett sekel

Vid den första höjdmätningen för 110 år sedan mätte toppen 2 121 meter över havet, alltså 20 meter högre än i dag. Orsaken till att glaciärisen på sydtoppen med några undantag krympt sakta men säkert de senaste decennierna är det allt varmare klimatet i norr.

Vi ser samma trend i norra Sverige som i Arktis. Det har blivit varmare i Lappland, både sommar och vinter. Och med varmare och längre somrar smälter glaciärisen mer, säger Gunhild Rosqvist.

Värmen har ökat speciellt de senaste 10-15 åren. Det rör sig om under en grad men det spelar roll för glaciärerna, säger hon.

Kan smälta bort på sikt

Glaciärisen ligger som en iskalott på sydtoppens fasta berg. Dess tjocklek varierar mellan åren och årstiderna, men nu är det runt 40 meter ner till det fasta berget. Om isavsmältningen skulle fortsätta kommer nordtoppen, 2 096,3 meter, så småningom att bli Sveriges högsta punkt.

Jag tror att trenden om fortsatt varmare klimat i norr håller i sig. De modeller som SMHI gjort för den sannolika klimatutvecklingen i norra Sverige visar att somrarna kommer att bli ännu varmare, säger Gunhild Rosqvist.

P O Lindström/TT