Av John Pohlman
För nästan 300 år sedan rasade ett oväder i den skandinaviska fjällkedjan med katastrofala följder i dödsoffer. Det är utan tvekan den största tragedin orsakad av en enstaka väderhändelse som vi har i vår svenska historia. Året är 1718. Kung Karl XII hade några år tidigare kommit hem från sina krigståg utomlands. Sverige låg i krig med flera stater, bland annat Danmark och Ryssland och vi hade fått utrymma Finland. Kungen vände då blickarna mot Norge som han hade för avsikt att erövra och ledde själv huvudangreppet med den stora armén söderifrån vid Oslofjorden.
Men en armé under general Carl Gustaf Armfelt tågade på hösten 1718 via Jämtlandspasset in i Norge för att inta Trondheim. Angreppet mot Trondheim misslyckades och när Karl XII stupade den 30 november vid belägringen av Fredrikshalds fästning fick Armfelt order att dra sig tillbaka till Sverige. Återtåget blev tyvärr försenat och först i slutet av december hade man börjat närma sig gränsen till Sverige. Vid nyåret inleddes en häftig storm med snöyra som varade i tre dygn samtidigt med bister kyla.
Kombinationen av de kraftiga vindarna och låga temperaturerna blev ödesdiger och människor och djur frös ihjäl. Man har uppskattat att omkring 3 500 karoliner föll offer vid återtåget i de jämtländska fjällen eller senare på grund av frysskador. Ett minnesmärke över tragedin finns i Duved. Ett liknande oväder inträffade under julhelgen år 1915 då Skalstugan i Jämtland nordväst om Åre rapporterade storm och 30-gradig kyla under tre dygn.
/John
Jag vill minnas att denna vandring nu genomförs som ett minne varje år på sommaren och att någon gång även denna minnesvandring var snudd på att sluta i katastrof, i ett snöoväder mitt i sommaren!
En tänkvärd tanke är att otroligt nog överlevde ungefär lika många marschen. Två som kom vilse hittade så småningom rätt, men blev hängda som desertörer, har jag för mig.
Har läst om denna händelse i olika alster. Har blivit förevisad på plats med vy över ”Snasahögarna” om var Karolinerna kom, när de äntrade Svenska gränsen. Försöker föreställa mig det ”h-te” de utsattes för och hur det upplevdes. Det är svårt, men det väder vi har nu och man skulle tvingas ute med bristfällig klädsel mitt i natten och 15 grader kallt, kan ge en liten fingervisning. En fråga: Vet man hur kallt det var vid detta tillfälle? Om jag läste rätt, presenterade Anders Celsius sin utredning om Celsiusskalan 1742. Alltså 24 år efter denna händelse.
Hu jeda mig! Fick Karolin-händelsen berättad av en fjällguide vid Storulvån. Sägnen säger att det väldigt gott om Björn och Varg de nästföljande åren. Det fanns ju massor av kött att äta, konserverade i snön. Karolinerna som inte dog direkt dog oftast i bristfälliga amputationer. Vi vandrade där i Juli (vid sylarna) det var fortfarande snö och kallt som bara den på natten. Jag kan knappast ens föreställa mig hur man klarar sig i de fjällen på vintern, med dåtidens textilier.