SMHI publicerade tidigare i mars en rapport om Sveriges hydrologi i ett förändrat klimat. Om hur vattenbalansen och vattenflöden förändrats mellan normalperioderna, 1961–1990 och 1991–2020. Rapporten har en förhållandevis torr (no pun intended) rubrik trots att dokument har ett rätt dramatiskt innehåll.
Vi tar det viktigaste fyndet direkt: nederbörden har ökat i större delen av Sverige. Avdunstningen har ökat ännu mer. Och i östra Svealand och delar av östra Götaland har den faktiska avrinningen – det vatten som når sjöar, grundvatten och vattendrag – minskat.
Mer regn. Mer torka. Samtidigt.
Det är inte en motsägelse. Det är så ett intensivare hydrologiskt kretslopp ser ut i praktiken.
Energi styr vatten
Det hydrologiska kretsloppet drivs av energi. När atmosfären är varmare finns det mer energi tillgänglig – för avdunstning, för transport av vattenånga, för nederbörd. Allt snurrar fortare.
Det betyder att det avdunstar mer från mark, sjöar och vegetation. Det betyder att det regnar mer, och ofta intensivare. Men det betyder också att mark och vegetation torkar ut snabbare mellan regntillfällena. Mer regn kan alltså samexistera med mer torka – inte som en paradox, utan som en direkt konsekvens av samma fysikaliska process.
Det är ett av de mest missförstådda inslagen i klimatdebatten. Diskussionen pendlar ofta mellan “det blir torrare” och “det blir blötare” som om det vore ett antingen-eller. Rapporten från SMHI illustrerar varför den frågan är felställd.
Vårfloden försvinner
Men det finns ett fynd i rapporten som förtjänar mer uppmärksamhet än det sannolikt kommer att få i den allmänna rapporteringen.
Vårfloden – den säsongsbundna flödestopp som uppstår när snön smälter på våren – försvinner. I Götaland och södra Svealand uteblir den redan många år. I stora delar av Norrland och norra Svealand inträffar den tidigare och är svagare än tidigare.
Det är en strukturell förändring av hur vatten rör sig genom det svenska landskapet under ett år. Vårfloden har i historisk tid varit en av de mest förutsägbara hydrologiska händelserna – en puls som fyllde på grundvatten, drev på flöden i vattendrag och skapade de förhållanden som ekosystem och jordbruk har anpassat sig till under lång tid.
När den pulsen försvagas eller försvinner ändras spelplanen för vattenförvaltning, jordbruksbevattning, vattenkraft och ekosystemtjänster – inte dramatiskt från ett år till ett annat, men konsekvent och i en riktning.
Sammanfattning i tabell (från rapporten):
| Inträffad förändring enligt observationer | Framtida förändring enligt beräkningar | |
| Medelflöde | Det går inte att utläsa någon tydlig trend i observerat medelvattenflöde för landet som helhet. I norra Norrland, däremot, har medelflödet ökat de senaste decennierna. | Medelflödena beräknas öka i hela Norrland och norra Svealand. I de östra delarna av Götaland och Svealand beräknas medelflödet minska. |
| Förändring under året | I större delen av Norrland och norra Svealand har vårfloden inträffat tidigare och varit lägre under de senaste decennierna jämfört med perioden innan. I Götaland och södra Svealand fanns tidigare en tydlig vårflod, men den uteblir många år redan i dagens klimat. Vinterflödena har ökat i hela landet. | De förändringar som redan har observerats fortsätter. Vårfloden väntas försvinna även längre norrut i landet. Vinterflödena ökar. Sommarflödena väntas minska i de södra delarna av landet. |
| Högflöden | Sett över hela året går det inte att se någon tydlig trend i högflöden. Vintertid, visar mätningarna dock en tydlig ökning av höga flöden. | I Götaland och södra Svealand väntas de extrema vattenflödena inträffa oftare i framtiden. I stora delar av Norrland och norra Svealand minskar risken för höga flöden, men i de norra fjälltrakterna kan de höga flödena inträffa oftare i framtiden. I de kraftigt reglerade vattendragen är det svårt att säga hur vattenflöden kommer att ändras i framtiden. |
| Lågflöden | Under det senaste decenniet har det blivit vanligare med låga vattenflöden i östra Götaland och Svealand. | Antal dagar med lågflöden beräknas i framtiden öka i Götaland, Svealand och Norrlands kustland. |
Referensdata som flyttar sig under fötterna
Det finns en planeringsdimension i den här rapporten som sällan diskuteras explicit.
All vattenplanering – dimensionering av dammar, dräneringssystem, vattentäkter, bevattningsinfrastruktur – bygger på historiska referensdata. Normalperioder. Det som var normalt 1961–1990 har länge varit det underliggande antagandet i svenska planeringsunderlag.
SMHI:s rapport visar att den normalperioden nu är två referenscykler gammal. Det nya referensvärdet, 1991–2020, skiljer sig påtagligt från det gamla. Och det framtida klimatets referensperiod – säg 2021–2050 – kommer att skilja sig ytterligare.
Det innebär att infrastruktur som dimensionerades för en normalperiod som inte längre gäller, planeras för ett klimat som redan är historia. Det är inte ett hypotetiskt framtidsproblem. Det är ett pågående designfel i hur vi använder klimatdata.
Vad det kräver av beslutsfattare
En enskild rapport förändrar inte det faktum att planeringssystem är tröga. Kommuner, VA-bolag och myndigheter arbetar med långa ledtider, gamla underlag och begränsade resurser för att uppdatera referensramar.
Men det finns tre konkreta slutsatser som borde följa av den här rapporten:
Normalperioden 1961–1990 bör inte längre vara standard i svenska planeringsunderlag. SMHI publicerar nu data för 1991–2020. Den bör användas.
Regional variation är avgörande. Rapporten visar tydligt att förändringarna inte är enhetliga – östra Svealand och Götaland uppvisar andra mönster än norra Norrland. Nationella genomsnitt döljer de skillnader som faktiskt spelar roll i lokal planering.
Avdunstningen underskattas systematiskt i riskbedömningar. Det är nederbörden som oftast mäts och diskuteras. Det är relevant i många fall, i synnerhet när det kommer mycket nederbörd på kort tid. Men även balansen mellan nederbörd och avdunstning – vattenbalansen – som avgör hur mycket vatten som faktiskt finns tillgängligt eller orsakar problem. En rapport som lyfter fram den balansen explicit är ett verktyg som förtjänar att användas.
En sak till
SMHI publicerade inom kort även en studie om värdet av skyfallskartering baserad på Gävleregnet 2021 och en nordisk rapport om riskerna kopplade till en möjlig kollaps av AMOC – den Atlantiska cirkulationen som i hög grad styr Nordeuropas klimat.
Tre rapporter inom loppet av några veckor, alla med bäring på samma grundläggande fråga: hur förändras förutsättningarna för vatten i Sverige och Norden. Klimatet förändras snabbt och vetenskapen gör vad den kan för att hänga med och ligga lite före – Hänger vi med i den fysiska planeringen för att möta klimatförändringar och osäkerheter?
/Martin
