Tag - skogsbrand

Stora skogsbränder i Alaska

27 juni 2015

Just nu rasar omfattande skogsbränder i Alaska. Totalt är det ca 400.000 hektar skog som brinner fördelade på ca 600 olika bränder. Hälften av dem är orsakade av mänsklig aktivitet, hälften till följd av blixtnedslag.

Och det sprider sig. Bara idag lördag så beräknar Alaska Departement of Natural Resources att ytterligare 120.000 hektar skog kommer att antändas.

För att sätta det lite i perspektiv till något vi själva haft runt knuten: Branden sommaren 2014 i Västmanland omfattade totalt 138.000 hektar skog. Nästan lika mycket ökade alltså bränderna i Alaska med bara på ett dygn.

Skogsbrand. Källa: Stefan Hinman/Mat-Su Borough

Stefan Hinman/Mat-Su Borough.

Skogsbränder är en naturlig del av skogens liv. Kruxet blir när de blir omfattande. Och det blir de bland annat eftersom vi håller tillbaka dem. Till slut har det byggts upp enorma resurser brännbart material och när det då väl brinner så blir det mycket omfattande.

Antalet stora skogsbränder i Alaska har ökat de senaste decennierna. Från 20 stora bränder per år på fram till 1990 till ca 40 från 1990-talet och framåt. (Större skogsbrand omfattar en yta överstigande mer än 400 hektar). Källa Washington Post.

Nu brinner det också till följd av att skogen slagits ut och dött. Detta till följd av klimatförändringar, så väl förändringar av temperaturer som vattentillgång. Klimatförändringar har även lett till ökad utsatthet av skadeinsekter vilket i sin tur skapat stora arealer med död, torr skog som lätt antänds.

Förutom att skogsbränder är förödande för skogsnäringen så har de en besvärlig återkoppling på klimatet. Vid bränderna frigörs koldioxid vilket ytterligare spär på halten i atmosfären. Vidare så bildas som bekant sot och andra partiklar. Dessa sprids över stora ytor och faller de ner på glaciärer och snö så förändrar de jordens albedo. Marken blir mörkare och mer solljus absorberas. Isarna smälter snabbare både till följd av sotet och ökningen av temperatur. Detta frigör i sin tur mer bar mark och ännu mer solljus absorberas.

Det vi bevittnar i Alaska är stort och mycket allvarligt.

/Martin

Branden: Varför är folk med makt och resurser så initiativlösa?

9 augusti 2014

Martin Hedberg

Uncategorized

66 Comments

Nu har det gått drygt en vecka efter det att en den stora skogsbranden i Västmanland tog fart.

Jag, liksom många andra, pratar givetvis om den. Dels för att jag följer och rapporterar om vädret i media. Dels för att jag har själv skog, låt vara utanför det aktuella riskområdet i Västmanland (Jämtland). Jag bävar inför stormar, men ännu mer inför skadeinsekter och bränder.

I veckan hade jag ett möte med en representant från ett av våra större försäkringsbolag. Han uttryckte förtvivlan över att saker inte flyter på så bra som det skulle kunna göra och frågade sig vad han och hans företag skulle kunna göra för att mildra skadorna och bistå verksamheten. Det intressanta var att frågan sträckte sig utanför individens och företagets kärnverksamhet, att främst se till sitt eget bästa. Han frågade sig vad han/de kunde göra utöver vad som förväntas av dem, bara för att: 1. de har resursen, 2. det skulle kunna vara till nytta för andra.

Han var även irriterad över att många med makt förefaller vara uppenbart tafatta och initiativlösa. Om du är chef för någon resurs som skulle kunna användas när samhället krisar, varför tar du då inte initiativ och agerar? Folk i beslutande positioner sitter och väntar med hänvisning till att det inte ingår i deras arbetsuppgifter, att de inte fått en formell förfrågan eller att de inte vill göra mer än de har befogenheter till.

Vi väntar till det är helt uppenbart att vi har en kris, vi väntar till dess någon annan leder. Kruxet är att vi med den strategin förlorar värdefull tid. Krisen blir svårare att hantera, skadorna blir större och det krävs mer resurser för att hantera problemen.

Men det gäller givetvis inte alla. Det finns personer med civilkurage och initiativförmåga, men jag tror att man främst finner dem på en lägre nivå i makthierarkierna. Det är enskilda som använder sin gödselspridare som brandbil eller ringer runt till bekantas bekanta för att fråga om någon vill nyttja hens stallplatser, lediga säng eller skogsredskap.

I media och kommentarer har framkommit såväl beröm som kritik och gnäll. Men om vi skippar det senare och fokuserar på det som varit bra respektive riktigt konstruktiva lösningar, vad har vi då att lära oss?. Det handlar om dels om det som gjorts, dels om det som kan göra ännu lite bättre. Hur blir vi bättre på att ta hand och hjälpa varandra? Hur kan vi lära oss att vi som individer gör skillnad? Hur kan vi skapa en miljö där vi tänker och agerar utanför vårt formella ansvarsområde, trots att ingen (ännu) begärt det av oss? Vi kanske saknar inlevelseförmåga, framför allt på organisatoriskt nivå?

/Martin