De utomjordingar vi kan komma att stöta på är antigen bakterier eller riktigt intelligenta varelser. Ekorrar, ormbukar eller något liknande lär inte kunna resa genom rymden till vårt solsystem. Antag därför att utomjordingen Zorg* upptäckt planeten Jorden och dessutom bestämt sig för att förändra livet på planeten och slå ut de väl etablerade arterna som befolkar den. Varelsen gör det inte genom att landstiga, kriga eller sprida smitta. Nej, Zorg är betydligt listigare än så, och än oss.
Djur och växter på planeten Jorden är/var bra rustade mot störningar och hot, dvs resilienta. Detta till stor del eftersom planeten haft ett förhållandevis stabilt klimat de senaste drygt 11.000 åren. Men samtidigt har det gjort att vi alla lever under premissen att klimatet, t ex havsnivån, monsuner, havsströmmar, temperaturer och växtzoner mm inte varierar särskilt mycket.
Zorg’s plan var att få till en förändring av just klimatet och att det i sig skulle slå ut många arter. Av dessa så föreföll människan vara en osedvanligt seg och anpassningsbar art, trots sina klena fysiska förutsättningar. Men kreativiteten hos människan gjorde henne också lämplig som katalysator för Zorg’s grandiosa plan. Därtill tänkte sig Zorg komma åt många arter genom dominoeffekter i systemen.
Det finns (minst) sex sätt att ändra/påverka en planets väder och klimat.
- Förändra hur mycket energi som solen strålar ut.
- Flytta planeten närmare eller längre bort från solen.
- Ändra månens rotation kring planeten.
- Ändra planetens rotation, rotationsaxelns lutning eller formen på omloppsbanan kring solen.
- Ändra planetens färg, ”albedo”. Detta påverkar hur mycket av solljuset som reflekteras ut i rymden respektive blir kvar som energi på planeten.
- Ändra sammansättningen eller mängden växthusgaser i atmosfären.
Av dessa så kräver de fyra första stora externa krafter från t ex andra planeter. Till viss del sker förändringar av dessa, men det är på skalor som antingen är för snabba (solfläckar) eller för långsamma (tex Milanković-cykler) för att tilltala Zorg som vill ha en varaktig förändring, men inte orkar vänta flera tusen år till nästa förväntade istid.
De två sista är lite enklare och kräver mindre energi. Interna processer på planeten kan skapa t ex kraftiga vulkanutbrott eller återkopplingar i klimatsystemet. Men även om stora regionala katastrofer som vulkaner och jordbävningar har orsakat mycket skada på livet på jorden de senaste 11.000 åren, så har ingen av dem förmått förändra klimatet varaktigt.
Att ändra planetens reflektionsförmåga, Albedo, är inte heller trivialt. Sot, svavel och andra partiklar faller ner till marken av gravitation eller nederbörd efter någon vecka. Det gör att man aktivt måste ”fylla på” för att andra återkopplingar i klimatsystemet skall kunna starta. Det är nästan som om systemet inte vill förändras annat än att möjligen ”vibrera” kring ett medelvärde.
Växthusgaserna då, hur kan de nyttjas för att ändra planetens klimat? Växthusgaser är lite mer långsiktiga. De ändrar inte mängden energi som kommer till jorden, men däremot hur mycket som strålar ut i rymden. Mer växthusgaser gör att utstrålningen av värmeenergi sker från en högre höjd. Där är det kallare, dvs mindre energi lämnar planeten. Det blir alltså kvar energi på planeten. Och det blir därmed varmare, blåsigare, mer regn och mer torka. Eftersom växthusgaser är gaser så faller de inte ur atmosfären till följd av gravitationen i alla fall. Gaserna det handlar om är:
- Vattenånga
- Metan
- Lustgas
- Koldioxid
- Ozon
- Helt nya kemiska föreningar, tex freoner
Att ha som strategi att försöka förändra dem har sina baksidor. Vattenångan är effektiv som växthusgas och det finns gott om den, men den är alldeles för temperaturkänslig. Så fort det blir kallt, och det räcker med att det blir natt, så kondenserar den och faller ut som dagg, regn eller snö. Men den kan boosta effekten av andra växthusgaser. Metan och lustgas är effektiva sett per molekyl, men bryts ner av solljus efter något tiotals år. Ozon är inte tillräckligt stabilt det heller, reagerar med andra molekyler. Freoner är i och för sig väldigt stabila och effektiva sett per molekyl, men de kostar dock en massa energi och förutsätter kunskap för att skapa.
Koldioxiden däremot skiljer sig från de andra. Dess beståndsdelar, kol och syre, finns i överflöd på planeten. Och koldioxiden är tillräckligt långvarig i atmosfären, flera hundra år, för att en ökad halt av den skall kunna starta andra processer, tex avsmältning av glaciärer, metangasutsläpp från biologisk aktivitet i mark som varit i permafrost i hundratusentals år och förändra växtzoner.
Dessutom så behöver man inte tillföra någon energi för att producera den. Tvärtom, man får energi när man skapar koldioxid!
Det som talar mot koldioxiden är att växter konsumerar den genom fotosyntesen och att koldioxiden löser sig i vatten, tex haven. Men det oroar inte Zorg. Dels eftersom människan redan transformerat så mycket skogar till andra ytor och därmed tagit bort en väsentlig del av den växtlighet som kan binda koldioxid till såväl fibrer som i marken. Dels för att den koldioxid som löst sig i haven förmodligen kommer att komma upp till atmosfären igen när haven blir allt varmare. Vätskors förmåga att binda gaser är ju trots allt temperaturberoende. Och mer än 90% av värmen från den förstärkta växthuseffekten hamnar i haven.
Koldioxiden är Zorg’s trolldryck! Det fossila kolet kommer att bli människans ödesråvara. Får människan väl smaka på den frukten blir det svårt att låta bli att fortsätta. Zorg bevakar Jorden från en av dess Lagrangepunkter där han smider sina planer. Människan har nu etablerat sina vanor och system. Zorg kan sätta sina idéer till verket. Han skall låta människan förgöra sig själva.
”Det gäller bara att göra dem beroende av något som i sin tur får dem att såga av grenen de sitter på. Och komma långt nog innan de fattar vad de håller på med. Som grädde på moset kanske de dessutom börjar bråka med varandra och då kommer det att gå ännu snabbare.”
Tiden blev mogen för människan att uppleva att hon kan ställa sig utanför naturen och betrakta den som ett objekt. Människan bearbetar detta objekt, denna resurs som tycks ligga helt outnyttjad framför henne, och skapar på så sätt mer välmående till sig själv. Med hjälp av vetenskap, teknik och förfinade berättelser bygger människan upp samhällen, strukturer och rör sig sakta men säkert in i förväntningarnas landskap. Inget problem är för litet eller stort. Men djärva ambitioner och gott självförtroende tar sig människan an problem efter problem. Det förefaller bara vara en tidsfråga innan alla är lösta. Naturen ligger som på ett dukat bord, färdigt för människan att ta sig an. Ja, och det som inte ligger färdigdukat, det kan människan gräva fram och servera sig själv.
Skogarna höll på att ta slut till följd av de energikrävande processer man skapat. Men så fann människan det fossila kolet som legat lagrat i mark, berg och under havsbottnar i miljontals år. Det är ett mirakel större än Miraculix’s trolldryck som ger övermänsklig styrka. Olja, kol och naturgas tycks finnas i obegränsad mängd. Med dess hjälp får man krafter som inte ens forntida kungar eller generaler förfogade över. Den ger makt och rikedom och ju mer fossilt kol man förfogar över, desto mer makt och förmåga att erövra fossilt kol får man.
Det är inte konstigt att alla människor tävlar om att komma åt trolldrycken.
Zorg’s plan håller på att fulländas. Genom att göra människan beroende av något som hade som bieffekt att den skapade koldioxid så är Zorg på väg att lyckas med ambitionen att människorna skall transformera klimatsystemet och sina livsbetingelser till sin egen nackdel. Varningsklockor ringer, men sötman och belöningen för de som äger kolets kraft trumfar visheten hos de som inser att grenen vi sitter på, och sågar i, håller på att brista.
Men människan är inte beroende av koldioxiden i sig. Inte heller av energin som sådan, det är bara ett verktyg. Vi är beroende av syre, vatten, livsmedel, värme, kyla, fibrer, transporter, sjukvård, kultur, rekreation, bildning mm. Om vi kan finna något annat sätt att skapa denna välfärd på, eller i alla fall det mest nödvändiga av den, så kan vi låta det fossila kolet ligga kvar i marken och skogarna på marken. Men det rådande systemet är beroende av de återkopplingar som ger makt, rikedom, välfärd mm. Det är inte lätt att transformeras. Men transformation blir det förr eller senare, till det ena eller andra.
Grenen håller på att brista. Naturen vrålar. Människan är tondöv och stoppar huvudet i sanden. Som snart är översvämmad. Gör vi inget så är det ett aktivt val att misslyckas.
/Martin
I verkligheten finns givetvis inte Zorg eller någon motsvarighet vi skulle kunna skylla på. Vi gör det här helt själva.
*Alla eventuella likheter med andra verkliga eller fiktiva Zorg är givetvis oavsiktliga.