Tag - flyg

Expandera inte verksamhet som förutsätter omfattande resor

14 november 2018

Idag har jag varit i Isaberg i Småland och talat på konferensen “Forum för Naturturismföretagare”. Den var fulltecknad och samlade 130 personer, från Lappland till Skåne. Representerade var (är) såväl myndigheter som stora och små företag.

Konferensen pågår i dagarna två, 14-15 november. Dagens programpunkter var bland annat:
– “Från vinterdestination till året runt destination.” (Louise Söderlund, VD Isaberg)
– “Hur vi bytte strategisk inriktning mot outdoorupplevelser från att tidigare ”bara” varit bra semesterlogi.” (Torbjörn Backlund, Ramsvik Stugby)
– Och så pratade jag på temat “Förändringar av klimat, ekosystem, tjänster och energiresurser är några av vår tids stora globala frågor. Efter värmeböljan i Sverige 2018 är frågan ännu mer aktuell.”

(Presentationerna filmades så jag bör kunna länka in min presentation om ett par dagar eller när den nu blir klar.)

Hur som helst så förklarade jag bland annat hur vi människor är besatta av iden att förvalta resurser, hur vi formar vår värld genom att skapa berättelser, hur klimatsystemet hänger ihop, såväl med förhistoriska klimatförändringar som nuvarande och hur vi påverkar allt liv på planeten, Vostok, Milankovitchcykler, extremväder, sommarens bränder, värmeböljor, orkaner, översvämningar och blockeringar, klimatscenarier, glaciärer och havsnivån, migration, tipping elements, vad som får oss människor att anstränga oss (känslor snarare än fakta), negativa emissioner, månlandningen, solceller, biokol, flyg- och tågresor. Bland annat.

Nu sitter jag på tåget mot Stockholm så jag vet inte vad de resonerade om kring middagen, men en hint fick jag i slutet av mitt föredrag i form av surret kring en specifik fråga. Man arbetar engagerat på den egna verksamhetens klimatpåverkan. Men hur skall man tänka med den påverkan som gästerna har, tex med sina resor?

Flera av arrangörerna ser stor potential i att expandera utomlands, dvs att locka hit folk från tex Asien för att de skall få uppleva fantastiska naturupplevelser i den svenska naturen. Folk från världens alla hörn skall alltså resa, låt oss anta att det blir med flyg, till Sverige för att paddla, cykla, åka skidor, bada bastu, klättra, vandra, segla osv.

Jag förstår dem. Sverige är fantastiskt. Och exotiskt, i synnerhet om man bor långt härifrån. Men hur smart är det att bygga en verksamhet på att folk skall använda stora resurser för att resa hit och uppleva orörd (nåja) natur? Det är ungefär lika tokigt som att vi längtar bort från detta och spenderar både tid, pengar och naturresurser på att resa till andra sidan jorden för att… (fyll i själv).

Nej, på något sätt så måste det vara vettigare att se till att vi kan finna glädje i omgivningen i närheten av där vi redan är. Att företag som arbetar med naturupplevelser kan göra det utan att erodera vare sig naturen i Sverige eller på andra orter. (Det är tex etablerad kunskap att flygresor skapar utsläpp av växthusgaser som i sin tur bidrar till såväl klimatförändringar som försurning av haven). Vi vill gärna kunna resa, men vi kanske inte måste göra det så ofta. Och när vi väl gör det så skall vi resa på ett sätt som inte tär på naturen och det system som vi, och allt annat liv, är totalt beroende av.

Och vi skall då givetvis inte heller bygga vår egen välfärd på att andra människor, direkt eller indirekt, skall behöva skapa utsläpp av växthusgaser, partiklar eller erodera resiliens i ekosystem eller samhällen för att komma hit och uppleva naturen. Gärna naturupplevelser. Det behöves det mer av såväl för att laga trasiga själar som för att få oss att värdesätta världen vi lever i och av. Men upplevelserna skall givetvis inte sabba den fantastiska naturen. Det är en av hörnstenarna för (förhoppningsvis) alla som arbetar med Naturturism.

Nåväl. Jag kände mig lite som en party pooper när jag bad åhörarna att inte expandera sin verksamhet på ett sätt som gör dem beroende av att folk, gästerna, gör ohållbara saker som tex långa resor. Ska vi alltså avstå från att maximera potentialen och avkastningen från vår verksamhet? Ja, om man ser att den leder till ohållbarhet. Hursomhelst så hade jag publiken med mig och blev inbjuden att fortsätta prata omställning i senare sammanhang.

När jag gick hörde jag hur en företagare funderade i termer av att bli den första som ställer krav på hur dennes gäster lever även utanför sin anläggning och/eller hjälper gästerna att minska sina ekologiska och klimatrelaterade avtryck. Jag tror att det finns ett stort värde i det, såväl för världen och hans verksamhet.

/Martin

PS. Jag känner mig tillfreds när jag ser att saker slår rot. DS,

Kritik av min kritik och pudel i roll

25 oktober 2018

Martin Hedberg

Uncategorized

34 Comments

I mitt förra bloginlägg tog jag i från fotknölarna och skällde på SVT Nyheters inlag där man resonerade om hur man kunde resa “klimatsmart” med flyget. Detta genom förslag på tips som i jämförelse är som att sätta plåster på benbrott.

Jag har fått support, men också kritik. Och jag tar till mig av dem bägge. Kritiken (och supporten) handlar om att jag använt en svordom och adjektiv som “infantilt” (barnsligt) och “patetiskt” (löjeväckande) när jag beskrivit inslaget. Samt att jag uttryckt att jag skäms för att ha arbetat på SVT.

Det senare är inte korrekt. Jag är tvärtom stolt över att ha arbetat på SVT. Det är också därför som jag blir precis så upprörd som jag blev när jag såg inslaget.

Men allt som kan liknas vid personliga omdömen av medarbetare ber jag om ursäkt för. Det var inte det jag åsyftade när jag namngav de som medverkade i inslaget. Namngivandet var för att kunna referera till vad som sades. Min kritik, och det artikeln handlar om, är vad som sades, orden och retoriken i just det inslaget.

Jag lägger mig på rygg för detta. Men för att komma till kärnan så roterar jag att halvt varv till. Åtgärderna som presenteras för att resa “klimatsmart” eller “miljövänligt” var barnsliga och löjeväckande. Samhället måste vakna ur sin törnrosasömn och inse vilka konsekvenser våra handlingar får.

En enskild människans bidrag är försumbart i det stora hela -om man inte har stort inflytande över många människors agerande, policy eller teknikutveckling. Och att då säga “fortsätt flyg, men ta inte med så mycket kläder” är fel av flera anledningar.

Dels för att det inte i princip inte gör någon mätbar skillnad på utsläppet från flygresan.
Dels för att det invaggar folk i en falsk illusion av att de har gjort vad som krävs för att agera i linje med vad tex FN:s klimatpanel eller forskarvärlden säger behövs, “vi gjorde vad vi kunde, vi har tagit personligt ansvar“.
Dels att man indirekt säger att samhället troligen kommer att fungera på ungefär samma sätt i en framtida värld och att de ekosystemtjänster som våra samhällen är beroende av och där planetära strålningsbalansen är i balans också kommer att göra det.

Men många små bidra tillsammans då? Tillsammans gör vi givetvis stor skillnad på totalen. Men då måste man ju också beakta totalen av det som inte förändrades. Om var och en minskar sina utsläpp med 0,1 promille, så blir det tillsammans…. 0,1 promille. (Om det nu inte är så att en enskild person skall tillgodoräkna sig summan av alla andras skillnader. Men då kan ju inte de andra tillgodoräkna något alls).

Sett ur ett systemperspektiv så innebär detta inte någon förändring av systemet. Att packa lite mindre kläder på flygresan ger inte någon ränta-på-ränta effekt (exponentiell tillväxt), det ändrar inte några återkopplingar, reservoarer eller incitament. Det som i sammanhanget skulle kunna göra skillnad är att resa på ett annat sätt, t ex att avstå från att flyga. Men där har man beröringsskräck. Inte ens att “klimatkompensera” flygresan fanns med på listan.

Man säger att klimat och miljö är viktigt och att man ska ta ansvar. Men man agerar inte i linje med det, och vill ändå säga att man är “klimatsmart” och “miljövänlig”. Det är därför jag är upprörd. Tipsen man kommer med i inslagen är bra, framför allt ur ett individuellt perspektiv. Men de är otillräckliga för att lösa problemen man adresserar.

Man behöver inte ens avstå från att flyga resten av livet, man kan börja med att halvera mängden flygningar. För om det är “klimatsmart” att banta sin packning med säg 5 kilo, då motsvarar ju min personliga vikt (75 kg) hela 15 stycken “SVT-klimatsmarta resor” (egentligen ännu mer eftersom jag givetvis inte behöver skicka med någon packning alls på det flyget). Tänk vad stor nytta man kan göra genom att avstå en enda flygresa! Dessutom så sänder man en signal till marknadens osynliga hand att den behöver utveckla andra sätt för oss människor att uppleva vår omvärld.

Ett tv-inslags anslag är givetvis inte detsamma som en hel organisation. Det finns massor av kompetens på SVT som inte har en förenklad syn på en av vår tids allra största frågor, klimatförändringar och samhällets anpassning till verkligheten.

Pudelns kärna: Jag ber om ursäkt för mitt språkbruk, men vidhåller att förslagen i inslaget, om ambitionen var att resa klimatsmart eller miljövänligt, var undermåliga. Jag kunde gott ha uttryckt mig mer ekvilibristiskt.

/Martin

Går det att flyga miljövänligt?

4 februari 2018

Martin Hedberg

Uncategorized

24 Comments

Ur ett marknadsföringsperspektiv så går det säkert utmärkt att flyga miljövänligt. Se bara på hur väl etablerat det blev med “Gröna inflygningar”. Det låter rent, ja till och med som om världen blev bättre ju fler inflygningar som görs.

Men en grön inflygning är inget annat än en självklarhet. Du har farten 900 km/h och ligger på 10 000 meters höjd. För att ta sig ner till stillastående på marken så behövs ingen energi. Tvärtom, du måste bli av med såväl rörelseenergi som lägesenergi.

Det svåra är att göra en grön start. Och en grön transportsträcka.

Det första, en grön start, är uppenbart fysikaliskt motsägelsefull ur energisynpunkt: Från stillastående på marken så skall du ha en hastighet på 900 km/h och ta dig upp till 10 000 meters höjd. Det är omöjligt att göra det utan att tillföra energi. Den andra, själva transporten, kräver att du övervinner luftmotståndet. Förvisso på höjd där luften är tunn, men inte så tunn att du inte har lyftkraft.

Tag tex en Boeing 787 Dreamliner. Ett flygplan som Norwegian marknadsför som “det mest miljövänliga alternativet av flygplan”. Nu är jag i och för sig mest intresserad av dess fysikaliska egenskaper, inte prestanda jämfört med andra flygplan. Men det får fungera som exempel avseende vikt, marschfart och passagerare. (För beräkningar, gå till slutet av artikeln).

För att få upp en Dreamliner på marschhöjd krävs det rörelse och höjd:

Rörelseenergi: 8 000 MJ, att få det från från stillastående till 900 km/h,
Lägesenergi: 25 000 MJ, att lyfta det från 0 till 10 000 meters höjd.
dvs Totalt 33 000 MJ (miljoner Joule).

Detta är alltså den rent mekaniska energi som vi tillfört flygplanet. Hittills har vi inte räknat med några förluster i form av värme, friktion mm.

För att ge planet fart och höjd så använder vi den kemiska energin som finns bunden i flygbränsle. För att få loss (återigen utan några förluster) 33 000 MJ så behöver vi 760 kg, eller ca en kubikmeter, flygbränsle.

Om vi antar att flygmotorer har en verkningsgrad på 20% (den kunnige och intresserade får gärna korrigera detta värde) så behövs det alltså 165 000 MJ eller 3800 kg flygbränsle för att komma upp i marschfart på flyghöjd.

Och för att lunka på däruppe det går åt storleksordningen lika mycket (5600 kg) per flygtimme.

Det här energi som man inte får tillbaka när man landar, hur grön inflygning man än försöker göra. Energin som man behöver tillföra för att få upp planet i luften finns det inget sätt att återvinna. Rörelseenergin och lägesenergin, som man hade alldeles nyss, går förlorad när man skall ta sig från att röra sig med 900 km/h på tiotusen meters höjd, till stillastående på marken. Detta vare sig inflygningen är grön eller inte.

Men transportmedel som är kvar på marken, bil, tåg, cykel, maglev, poddar i vakuumtunnlar, Hyperloop e dyl har inte dessa fysikaliska brister. Dels behöver man inte tillföra någon lägesenergi till farkosten. Dels kan man återvinna en väsentlig del av rörelseenergin när man bromsar in farkosten (man kör motorn som generator). Den enda energin som går förlorad är friktion genom eventuellt rull- och luftmotstånd.

Min huvudsakliga kritik mot flyg, vare sig de är pimpade med gröna inflygningar eller biobränslen (som ju också genererar utsläpp av partiklar och vattenånga på höjd), är att de har fysiken emot sig jämfört med om man väljer markbundna transporter.

Jovisst kan man misslyckas med marktransporter också, men man har inte fysikens lagar emot sig. Med visionära ledare och kompetenta ingenjörer, samhällsvetare, ekologer och forskare från andra relevanta områden så kan man få till något riktigt bra på marken, i marken eller på brosystem några tiotals meter över marken.

Men det är klart, om man idag skall väldigt långt eller till ett område där det inte finns vägar så kanske flyg i en eller annan form är det enda alternativet. Men “miljövänligt”, det är det inte.

/Martin

PS. I första versionen av grafik hade jag bytt plats på energimängderna för läges- och rörelseenergi. Detaljerna var fel, men summan rätt. Jag har gjort och lagt upp en korrigerad bild (på vilken det längst ner står att den är uppdaterad 4 feb kl 19:30). Om du inte ser rätt bild så är det pga att cashade system som tex Facebook, Twitter eller lokala browsers inte är uppdaterade. DS

Beräkningar…

En Dreamliner har en (max) startvikt på 252 650 kg (och kan ta 344 passagerare, vilket ger 734 kg per passagerare.)

Den undre gränsen för hur energisnål en Boeing 787 kan bli definieras av fysikaliska lagar: Hur mycket energi [E] går det åt att ge ett föremål med massa [m], hastigheten [v] och höjden [h]? Energi = Rörelseenergi (kinetisk energi) + lägesenergi (potentiell energi)

E = ½mv² + mgh

(där hastigheten är 250 m/s (900 km/h) och g=9,81 m/s²)

Det blir 8 000 (rörelseenergi) + 25 000 (lägesenergi) = 33 000 MJ (miljoner Joule).

Det här är alltså energin som krävs för att få upp planet, från stillastående på marken, till marschhöjd.

Hur mycket är det omräknat i flygbränsle? Ett typiskt flygbränsle innehåller ca 43 MJ/kg (Kerosene type BP Jet A-1 är 43,15 MJ/kg, källa Wikipedia). Det går alltså åt minst 33 000/43=760 kg, eller ca en kubikmeter, flygbränsle att starta (densitet 804 kg/m³).

Det är alltså om du inte har några energiförluster alls. Med en verkningsgrad på 20% så krävs det fem kubikmeter flygbränsle. Vad som är realistisk verkningsgrad kanske någon läsare kan utröna.

Lena Mellin vill flyga, men är ute och cyklar

26 januari 2018

Martin Hedberg

Uncategorized

5 Comments

I en artikel i Aftonbladet ondgör sig kolumnisten Lena Mellin över den växande trenden att avstå från att flyga. Hon förnekar inte att flyget medför miljöproblem, tvärtom, hon förtydligar dem. Men sedan snubblar hon i sitt resonemang.

Hon konstaterar att:

“Men är då svaret att vi ska sluta flyga? Det är i alla fall inte det långsiktiga svaret eftersom det skulle förändra världen till någonting som de flesta av oss inte skulle uppskatta.
Nämligen till ett ställe där man inte har tid att resa och därmed sällan få chansen att uppleva andra kulturer och miljöer eftersom man tvingas begränsa sig till att tuffa omkring i en elbil, på ett tåg eller möjligen på ett klimatsmart fartyg.”

Det här är en genant svag retorik. Om argumentet för att vi skall få flyga är att vi annars skulle byta ner oss och “begränsa” vårt resande, borde vi då inte samtidigt se till att många fler människor, de miljarder som idag inte har möjligheten vare sig att flyga, ta tåget eller åka båt, också får möjligheten att “uppleva andra kulturer och miljöer”?

Och argumentet för att vi skall få fortsätta skita ner planeten på andras bekostnad är att “vi inte skulle uppskatta att inte få resa som vi vill”. Mellin illustrerar tondövhet, egoism och total brist på insikt av problemens omfattning.

Så här ligger det till: Problemen som uppkommer om vi fortsätter att utvinna och förbränna fossilt kol samt överutnyttja ekosystemen kommer oundvikligen att leda till kollaps av ekosystem samt omfattande klimatförändringar för vilka vare sig vår infrastruktur, moral eller samhällssystem har kapacitet att hantera. Vi pratar om att förändra världen. Bokstavligen.

Konsekvenserna av det är, milt uttryckt, något som samtliga tänkande varelser inte kommer att uppskatta.

Men Lena Mellin anser att vår (vi som har möjligheten) upplevelse av frihet att kunna resa vart vi vill och hur vi vill, trumfar andras lidande. Det trumfar också att vi själva kommer att drabbas av omfattande fysikaliska och ekologiska konsekvenser av vår påverkan på ekosystemen.

Det är inte bara att förneka den reella verkligheten, det är även att sätta sig själv i högsätet och säga att min upplevelse av frihet är mer värd än din rätt till livsuppehållande ekosystemtjänster. Den sortens kortsiktiga och självdestruktiva resonemang har mänskligheten haft tillräckligt av, men den frodas uppenbarligen.

Jovisst slår hon ett slag för att flyget måste “klimatanpassas”. Men det räcker inte att “blanda in förnybart flygbränsle” eller ens skifta helt och hållet till förnybart bränsle. Det är en rörelse i rätt riktning, men fel fokus som gör att vi inte kommer i mål med det som behöver ske.

Det samhället behöver göra är att snabbt ställa om till ett system som tillgodoser mänskliga behov (livsmedel, trygghet, sjukvård osv) utan att använda fossilt kol. Därefter kan vi börja fundera på hur vi skall bygga flygplan som tar oss till främmande kulturer och miljöer. Om vi börjar med flygplanen, och dessutom bara små steg, så kommer vi inte att leverera på det som verkligen behöver ske, nämligen att lämna en väsentlig del av det fossila kolet kvar i marken.

Och notera att Mellins resonemang inte bara är ett moraliskt moras för hur man bör behandla sina medmänniskor. Resonemanget, om det fullföljs, leder ju till att hon själv drabbas av urholkade ekosystemtjänster och klimatförändringar. Men det är klart, sett i det perspektivet är det trevligt att ha sett och upplevt andra kulturer och miljöer. För min upplevelse när jag är på den där andra platsen samt minnet av den är värt mer. Eller?

Det kan ju vara värdefullt att samtidigt passa på att sprida information om den egna kulturen och miljön så att andra (oavsett om de har möjlighet att flyga eller inte) vet vad och vem det var som bidrog till systemkollapsen.

Om dessa argument inte räcker så har jag fler. Ett är att vi, om det nu är så att vi är extremt beroende av fossilt kol för vårt välbefinnande, också är extremt sårbara. Mänskligheten förfogar nämligen inte över obegränsade resurser fossilt kol. Det är alltså inte bara så att vi inte bör släppa ut mer växthusgaser, vi kan inte göra det hur länge som helst heller.

Och behöver jag påpeka att vi i Sverige inte heller har några egna fossila resurser. Oljan köper vi från andra, främst Ryssland (40%), men också Norge, Danmark, Nigeria och Venezuela. Andelen Rysk olja har ökat under hela 2000-talet.

Och det är korrekt att Sverige är beroende av fossilt kol, främst olja. Men det man skall oroa sig över är inte hur detta påverkar möjligheterna att flyga till Spanien, Singapore eller inrikes i Sverige. Nej, men man bör skänka en tanke över hur beroendet av fossilt kol påverkar vår förmåga att producera spannmål, leverera samhällsfunktioner och skapa geopolitisk säkerhet.

Som världen och Sverige ser ut idag så kan man konstatera att om vi inte har kontinuerliga leveranser av olja så har vi inte mat på bordet eller möjlighet att transportera oss på annat sätt än med tåg, elbilar, cykel och till fots. Hur långt kommer vi som samhälle på det? Vad händer i resten av världen och hur påverkar det oss?

Det är stora och komplexa frågor utan enkla svar. Det gör att kolumnister som Lena Mellin hellre omdefinierar berättelse om vårt fossilberoendet till att handla om rätten att kunna resa till valfri plats i världen för att uppleva andra kulturer och miljöer, än att inse dess betydelse för riktigt väsentliga frågor i våra liv.

Vi har möjligheten att välja, men vad vi kan välja förändras av tidigare val vi gjort och tid som förflyter. Hittills har vi gjort val som känts skönt i stunden men som till slut leder till kollaps och misslyckande inte bara för andra utan även för oss själva. Detta trots att vi de senaste decennierna blivit serverade hyllkilometer med vetenskapligt förankrade insikter om vad som är bäst för oss. Men “We choose to fail” som klimatforskaren Kevin Anderson uttrycker det. Lena Mellin knuffar på.

/Martin

PS. Cyklisten som faller handlöst med sin cykel heter Nicholi Rogatkin och han inte bara klarade sig, han reste sig och fullföljde tävlingen han deltog i.
Men alla klarar sig inte lika bra. Man måste ha övat, vara vältränad och ha en god portion tur. Hur väl förberett är det svenska samhället, på individ och systemnivå? DS.

Med tåg till Italien

30 juni 2017

Martin Hedberg

Uncategorized

5 Comments

Snart serveras det frukost på nattåget när det nu har blivit morgon. Jag och familjen, fru samt två pojkar på 11 respektive 13 år, är på semesterresa.

Bad från klippa i Manarola

Vi har åkt från Stockholm, genom Danmark, Tyskland, Schweiz och Italien. Mest tid har vi spenderat i Cinque Terre, norra Italien. Sol, bad, vandringar mellan byarna och pasta med fisk och skaldjur har dominerat agendan.

Hamnen i Riomaggiore

Vi har haft var sin ryggsäck varav två har varit helt vattentäta. Vi skippade regnkläder och räknade med bra väder. I Venedig ösregnade det och vi fick komplettera med paraplyer. Annars har vi haft vad många skulle klassa som strålande väder. Växlande molnighet eller sol och 25 till 30 grader.

Vi har använt Interrail-kort och bokade platsbiljetter via resebyrån Tågbokningen innan avresan. Under veckan har vi gjort flera spontana tågresor, oftast utan platsbiljett. Jag har använt appen Rail Planner för att kolla resmål och tågtider.

Venedig

I Italien var man lite si och så med att hålla tiderna. Å andra sidan så är det gott om tåg och ett brett nät även ut till små byar. I Tyskland och Schweiz är det lite mer ordning på tidtabellerna.

Det är trevligt och lätt att resa med tåg. Vi möter folk, men kan också var lagom privat. Vi har tex fått en hel sovkupé för oss själva (sexbäddskupé bäddad för fyra).

Sovkupé mellan Zürich och Hamburg

Jag visste att jag ville åka tåg innan jag var med och skrev samt signerade artikeln i DN om att sluta flyga. Tåg är ett helt annat sätt att resa, och ändå inte.

Vilka är alternativen? (inte bara för att ta sig till Italien, utan i största allmänhet)

Ja först kanske man skall fråga sig vad man vill åstadkomma och man bör undvika fantasier som att “beama” sig från en plats till en annan a la Star Trek. Där är det uppenbart att resan i sig är ointressant, den skall bara göras så kort och smärtfritt som möjligt. (Ehuru om det var verklighet så vore just resan det enda intressanta).

Vinodlingar mellan byarna i Cique Terre

Flyg. Man kan tillryggalägga stora avstånd och komplicerad terräng på kort tid. Men resan i sig är ingen höjdare.

Bil. Jag kan ta med mig vad jag vill och komma långt ut i nätverket. Men det tar tid och jag reser i min egen lilla bubbla.

Tåg. Nätverket tar mig till städer och byar genom kultur och sammanhang. Jag möter andra och lär mig saker längs med resan. Jag stannar till var jag vill och får/tvingas ta del av lokala villkor, mat och väder längs med vägen.

Båt. Resan är mer än målet. Man har, både fysiskt och kompetensmässigt, det man har och förmår samla på sig. Det egna ansvaret för sig själv och de man reser med är totalt. Och det är en mycket speciell känsla att segla in i en hamn i ett nytt land.

Buss. Som bil och tåg och varken eller. Kommer långt i en något större bubbla.

Lifta. Mycket eget ansvar samtidigt som man utelämnar sig till andra. Möten med människor.

Cykel och till fots. Lite som att segla, men med möten och kontakter inte bara i hamnarna.

Tillbaka till målet och möjligheterna. Jag har vuxit upp i de generationer som från början åkte tåg och buss, men som snabbt vande sig med att man enkelt, snabbt och billigt kan resa vart som helst. Med flyg.

Syftet var att så snabbt som möjligt komma till en annan plats. Kanske lockade av solskensbilder i en resebroschyr. Men har de någonsin sålt in tranferbussar, köer, flygplanmat eller röntgenkontroller?

När jag var 19 och läste på KTH blev jag skoltrött. Flygresan till Israel har jag inget som helst minne av. Däremot minns jag hur jag åkte båt, tåg och liftade hem därifrån. Det var lärorikt.

För att inte tala om seglatserna med Nicorette respektive Grönlandsexpeditionen. Där var resan det fullständiga målet. I och för sig att komma fram (sätta världsrekord New York – England respektive leverera Ola Skinnarmo och Torell Ideström till Grönland). Men ändå att fullända själva seglingen, resan.

Nu färdas vi genom norra Tyskland. Regnet bildar diagonala streck på tågrutan och temperaturen ute förkunnar långbyxor på.

Solen och värmen i södra Europa är trots detta fortfarande närvarande inte så avlägset. Med tåg.

Jag har landat

2 juni 2017

Martin Hedberg

Klimat

22 Comments

Kan man avstå från att flyga?

Oj vad många argument det finns för att man inte skall avstå från att flyga. De flesta handlar på ett eller annat sätt om att den individuella påverkan är försumbar. Både avseende ökad bränsleförbrukning (mina 75 kg är försumbara jämfört med hela planet) eller marknadspåverkan (min biljett är en liten affär jämfört med flygbolagens omsättning).

Men det finns varianter, tex att man klimatkompenserar, väljer ett bolag som flyger med inblandning av biobränsle eller att man helt enkelt inte hinner om man skulle välja ett alternativ till flyget.

Alla argument kan motiveras, och kritiseras.

Saken är den att vi vill flyga och vi letar febrilt, eller inte alls, efter ursäkter som motiverar det.

Men om man helt enkelt låter bli, hur skulle det te sig? Ja menar de flesta människor flyger ju inte alls. Det är ju vi i väst som lever i en egen (kol)bubbla där vi tycker det är normalt att göra en eller två semesterresor och ett par tre tjänsteresor per år. Inget konstigt med det. Alla gör ju det?

Ett par konstaterande, som randvärden:

Flyget är inte miljömässigt hållbart. Många andra saker (de flesta) kan vi ersätta med fossilfria alternativ, tex energi till bilar, lastbilar, stålproduktion, uppvärmning av hus, för att generera el osv. Men att flyga på något annat är flygbensin (tex el eller vätgas) låter sig inte göra i dagsläget. Att använda biobränsle är inte lika dåligt som fossilt kol, men produktionen är inte okontroversiell och det sker i alla avseenden en undanträngning av nyttjandet inom andra områden.
Det är ingen mänsklig rättighet att flyga. (Och vore det så, så är det många på kö före oss att nyttja den rättigheten.)
Vi behöver halvera våra utsläpp varje decennium, dvs minska dem med ca 7% per år, för att ha en rimlig chans att klara 2°-målet. (“Rimlig” betyder 67% chans, dvs odds sämre än rysk roulette). Btw så motsvarar 2°C en halv istid, fast åt andra hållet. Tex kommer havsnivån att stiga med flera meter in om loppet av ett par hundra år.
Flyget står för en stor andel av våra koldioxidutsläpp, och än mer signifikant blir andelen om man inser att merparten av våra resor är nöjesresor. Det är den för många enskilt största och samtidigt lättaste delen att avstå från om man vill minska sin klimatpåverkan.
Walk the talk. Jag och andra, privata som publika personer, som är engagerade i klimat-, energi- och systemfrågor, påverkar mer än bara med våra egna fotavtryck. Dessa personer visar vad som är möjligt och inspirerar andra till förändring. Man kan kalla dem rebeller, föregångare eller ledare. (Många menar att den verkliga ledare är den som följer en rebell och därmed gör agerandet till mainstream.)

Jag har också bidragit med min beskärda del av höjningen av halten koldioxid i atmosfären genom bilresor, flyg, varmluftsballong, samt flygandet under min tid i Försvarsmakten (Jo att öva och observera väder är nödvändigt, men många flygtimmar hade kunnat vara ogjorda också).

Jag har på intet sätt gjort uppoffringar eller varit rebelliskt tidig med det ställningstagande jag nu avser göra. Jag har tidigare hellre åkt tåg än flugit och hellre cyklat än åkt fossil bil. Detta inte bara av miljöskäl, utan helt enkelt för att jag tycker om att både åka tåg och cykla.

Jag har stöttat folk som avstått från flyg och annat med oproportionerligt stor klimat- och miljöpåverkan, tex köttkonsumtion. Jag har också tryckt på att betydligt större ansvar bör läggas på de individer som har makt över systemen. Ledningen för SAS har tex mycket mer ansvar för flygets utsläpp än min granne som är barnmorska och vill åka på semester. SAS ledning kan enkelt minska utsläppen med säg 10% genom att ställa in var tionde avgång, medan min grannes agerande inte har i närheten så stor inverkan.

Men en del av poängen med frivilliga individuella åtagande är att det inte gör så ont som många tror. Det går att låta bli att flyga och fortfarande leva ett gott liv, i många fall bättre. Om det nu var en uppoffring så var det ju bara ett par dagar per år som jag var tvungen att göra den. Det är liksom inte om att inte få äta frukost.

Jag och några vänner och andra offentliga personer har i dagarna författat en debattartikel som kommer att publiceras på DN Debatt i morgon 3 juni. Syftet är att kommunicera magnituden på den klimatkris vi står inför och att individuella åtaganden faktiskt spelar roll.

Mina övergripande mål sedan slutet av 90-talet har varit att leva allt mer hållbart, minska mina ekologiska och fossila avtryck och sprida kunskap så att andra kan fatta aktiva och välgrundade egna beslut. Jag har i detta värv gjort många aktiva val, tex investerat i solenergi och vindkraft och jag åker som jag sade tidigare hellre tåg än flyg.

Men nu tar jag ett steg till. Jag avstår från att flyga helt och hållet. Semesterflyg går ju fetbort, likaså jobbresor där det finns andra alternativ, även om det innebär mer tid och högre kostnader. Och finns det inget alternativ till flyget så behöver jag inte göra resan alls.

Finns det något som kan få upp mig i luften? Ja, tex om det gör skillnad av hälsoskäl för mig eller närstående, eller om jag genom flygresan kan göra en stor samhällsinsats, då tar jag den.

Men då kommer jag också att kompensera de utsläpp som resan medfört. Och kompensationen kommer att vara fysisk, kolatom-för-kolatom, eller tom lite mer. 150% av det kol som min eventuella resa genererat skall jag gräva ner i marken i form av biochar, pulveriserat träkol. Jag överkompenserar alltså lite när jag ändå håller på.

Att elda fossilt kol är ingen mänsklig rättighet. Det är däremot resilienta ekosystem och stabilt klimat. Jag skall bli fossilfri mycket snabbare än övriga samhället.

/Martin