350 ppm förefaller vara ett av de gränsvärden vi inte borde ha passerat. Över 350 ppm koldioxid är sannolikheten stor att vi sätter igång en kaskad av återkopplingar i planeten jordens klimatsystem vilket kommer att göra livet mycket jobbigt kommande år. Lite mer lugn och ro kan det bli först när klimatsystemet stabiliseras om ett par tusen år.
Men än så finns det både hopp och tid. Nu gäller det att kraftsamla för att reducera ner växthuseffekten, att kyla av planeten jorden. Rent konkret gör man det genom att öka utstrålningen av långvågig strålning till rymden. Det görs genom att ta bort växthusgaser från atmosfären och på så sätt sänka minska atmosfärens grumlighet för långvågig strålning. Det kommer att medföra att vi strävar efter att återställa den energibalans som rådde innan industrialiseringen.
Kan det verkligen vara så illa som att vi har passerat ett gränsvärde? Vi trodde att det var 450 ppm som gällde? (Ärligt talat, tror någon verklig att vi skulle kunna förmå oss att stanna på 449 ppm?) Men EU, IPCC m fl har ju talat om 450 som ett riktvärde. Då skulle det bli två grader varmare och det skulle vara skitjobbigt, men det skulle fungera. Det skulle inte rasera vår industri, vi skulle ha tid att skapa förnybara energikällor mm (?).
Det visar sig nu att mycket tyder på att 450-gränsen troligen egentligen var 350 ppm. Men ingen vågade tro att det skulle varit så illa och inte många vågade säga det för då skulle man kunna bli klassad som “alarmist”. Och en sån’ vill man ju inte vara.
Men naturen bryr sig inte om vad vi tycker är jobbigt, vad vi klarar av att hantera, hur många jobb vi förlorar, hur många som drunknar eller svälter ihjäl. Naturen ÄR. Och den är det oavsett om vi förstår det eller inte, oavsett om vi i vår tur bryr oss, oavsett hur mycket vi pratar om vad som borde göras
Det är upp till oss att försöka förstå vad naturen är. Och det är upp till oss att bry oss tillräckligt mycket om varandra och oss själva för att inte skapa en natur som kommer att visa sig vara väldigt annorlunda än vi vant oss vid. Annorlunda än den varit på flera tusen år. Och det är upp till oss att använda de kunskaper som vi har och skapa skillnad. Konkret skillnad som i sin tur gör att vi inte rubbar den stabilitet som är själva grundvalen för våra civilisationer. Civilisationer som aldrig varit i närheten av de enorma förändringar som ett par grader högre eller lägre medeltemperatur på den här planeten innebär.
Förändringar är inget ovanligt för den här planeten. Förra gången vi hade kraftiga klimatförändringar var för 10-20.000 år sedan, det var då vi gick ur den förra istiden. Då steg temperaturen med fyra till fem grader -under loppet av ett par tusen år. Nu är vi på väg att göra en liknande resa -inom hundra år!
Inte nog med att klimatet förändras… det går mycket snabbare än tidigare klimatförändringar, ca 10-100 gånger så snabbt. Det gör att det är mycket svårt för ekosystemen att anpassa sig.
Men vi vet vad som behöver göras: Reducera mängden växthusgaser som finns i atmosfären. Inte bara koldioxid, även metan, lustgas och freoner.
Svårt? -Jajamensan.
Omöjligt? -Nej.
Kräver det nytänkande? (En blygsam gissning) Ja.
Den här artikeln är mer aktuell än någonsin. Och ändå så är den (röd text) elva år gammal. Japp, jag kör lite återvinning så här på lördagskvällen.
När jag skrev artikeln den 1 juni 2008 så var halten koldioxid i luften 387 ppm. Det var innan såväl Köpenhamnskonferensen, Parisavtalet, Trump och mycket annat. Det var till och med innan Obama hade blivit vald till president. Det var innan vädersajten Klart.se fanns och innan Pohlman och jag börjat blogga där.
Nu är halten koldioxid 412 ppm. Och den fortsätter att stiga. När jag tittar i grafen så är det en skrämmande stor ökning från 2008 till nu. Jag har svårt att se att och hur samhället skall ställa om i tid. Och det gör mig väldigt ledsen.
Jag läser just nu en bok med titeln ”Carbon conflicts and forest landscapes in Africa”. Den handlar om handel med kol, kompensation av utsläpp sociala, kulturella, ekonomiska och inte minst ekologiska konsekvenser av marknader som växer till följd av att människan försöker vara kreativ istället för att göra det vi borde. Låta det fossila kolet vara kvar i marken. För länge sedan.
Jag har mängder av intryck i sinnet efter gårdagens klimatmanifestation på Mynttorget i Stockholm och en del efter Naturvårdsverkets konferens Klimatforum. Det gör inte insikterna lättare att bära. Etablissemanget, pratar och resonerar. Visst går det framåt, men på tok för lite och för sakta. Eller rättare sagt, på sin höjd kan man säga att det inte accelererar lika snabbt åt fel håll som tidigare. Men det rör sig fortfarande åt fel håll. Accelererande.
Det räcker inte med att återvinna text, hur färsk den än är. Halterna växthusgaser fortsätter att ticka uppåt. Hur kan de göra annat? Det är en av många frågor man ställer sig. Man kanske ska leta svar någon annanstans än bland kolresterna.
/Martin