Solen skiner här i Miami dagen efter att jag avslutat Al Gores kurs i klimatkommunikation.
Det har varit några intensiva och mycket intressanta dagar. Kompetenta föreläsare, bra paneldebatter, utmärkt organiserat, många intressanta människor och nätverk samt formalisering och verktyg för nyckelfrågor, “game changers” och kommunikation.
Certifikat att jag genomgått träningen som Climate Reality Leadership Corps
Det som presenterades av klimatvetenskap hade jag koll på, men det var givetvis intressant att se hur man paketerar informationen så att även ledare som inte har naturvetenskaplig bakgrund skall kunna tillämpa den kommunikativt. (Man har ett visst försprång av att vara meteorolog, oceanograf eller liknande i detta sammanhang. Att kunna förklara utifrån egen kunskap, utan att behöva lära sig hur man kan förklara.)
Något som var lite nytt att träna på var att retoriskt utgå även från känslor och personliga erfarenheter istället för bara torra fakta. Det är tydligt att det fungerar i tex USA. Det känns (sic!) som att vi i Sverige mer vill ha torra fakta på bordet som motivation till varför detta är avgörande frågor, snarare personliga erfarenheter och övertygelser som grund för varför det är värt att lyssna på vad jag har att säga. Eller så är det bara en villfarelse hos mig för att jag har så goda erfarenheter från det. Det utesluter ju inte att en annan variant också kan vara framgångsrik.
Men även här råder det en skillnad i bakgrund. Som meteorolog/fysiker/vetenskapsman, dessutom med bakgrund inom Public Service, är jag i mångt och mycket mest exponerad som en oberoende och opartisk kommunikatör av fakta.
Det är lite annorlunda tex för varför en läkare, investerare eller politiker skulle ge sig i kast med att ens motivera varför just de ger sig i kast med att med utgångspunkt från vetenskapliga slutsatser argumentera för vissa åtgärder eller samhällsförändringar. Typ anpassning till förändrade sannolikheter för väderextremer samt mitigation genom minskade utsläpp av växthusgaser, skogsskövling, energipolicy mm.
Men det som känns vettigt är att belysa känslorna och bottna i vetenskap. Det är trots allt inte siffror och statistik som förändrar människor och samhällen, utan förtroende och känslor.
Jag har också resonerat med folk i vilken utsträckning som vi kursdeltagare nu är, eller betraktas som, “Al Gores lärljungar” eller politiska slagträn. Men för det första så är det ju inte Al Gores sanningar som ligger till grund för utbildningen. Det är vetenskap. Jag har själv, utan tidigare koppling till Al Gore, använt samma vetenskapliga källor och kommit till samma slutsatser som hans team. (Vid ett par tillfällen så postade jag på vår interna sajt, live under tiden som Al Gore höll sin presentation, länkar till vetenskapliga artiklar som låg till grund för det han för tillfället talade om 🙂 ).
Dessutom, även om Al Gore visserligen presenteras som “Vice President Al Gore”, så har han faktiskt sadlat om till näringslivet med ett otroligt stort kontaktnät och kunskaper inom såväl politik som vetenskap. Och även om han var den som enskilt mest stod på scenen dessa dagar, så består är utbildningen och teamet bakom Climate Reality av (gissningsvis) 40-50 personer. Al Gore är bara ett exempel på en person som med stort framgång hållit många föreläsningar (faktiskt fler än mig) och haft stort inflytande över samhällsutvecklingen och kunskapsläget inom näringsliv och politik rörande klimatfrågor. Han har stort intresse i själva materialet och retoriken, men han har (givetvis) många medhjälpare.
Vi har också fått en ytterligare inblick i amerikans inrikespolitik. Den kan som bekant vara både frustrerande absurd och positivt överraskande. Absurd då den kantas av många inflytelserika som förefaller vara totalt blockerade för modern vetenskap. Överraskande då de som är bittra fienden plötsligt går arm i arm när de hittar en gemensam punkt att fokusera på. En del av de saker som sades på scenen har jag kunnat läsa om i morgontidningarna till frukost dagen efter.
Jag kan även konstatera att jag haft tillgång till förstahandsinformation eftersom jag faktiskt har umgåtts med, och hållit seminarier tillsammans med, forskare som refereras till inte bara här utan även om media och i synnerhet inför COP21 i Paris, tex James Hansen och Robert Corell (ping Tällberg Foundation).
Det har också varit intressant att bli coachad av alla övriga kunniga föreläsare inom vitt skilda områden. För min egen del har jag kunnat konstatera att jag har gjort ganska så rätt avseende tex retorik, röst, ton, kroppsspråk, grafik, komplexitet, analys av åhörare mm. Men nu har jag fått verktyg och modeller att göra det på ett mer formaliserat och systematiskt sätt.
Det har varit en mycket givande utbildning och träning här i Miami med The Climate Reality Project.
/Martin