Tag - analys

Göra rätt eller sluta göra fel?

En grundförutsättning för någorlunda stabilt klimat är att flödena av växthusgaser till och från atmosfären är lika stora (vissa variationer från ett år till ett annat kan man acceptera).

Till och från skog och mark flödar varje år ca 120 miljarder ton kol. Till och från haven flödar varje år ca 90 miljarder ton kol. Helt naturligt. Det är naturen som “andas”. Visserligen har flöden ökat de senaste femtio åren (naturen flåsar istället för att andas lugnt), men det sker i alla fall ett nettoflöde av koldioxid från atmosfären, ner i mark och hav. Storleksordningen är att naturen netto binder ca 3 miljarder ton årligen

Människan släpper årligen ut ca 8 miljarder ton kol efter förbränning av fossil energi som olja, kol och naturgas. En mindre, men inte obetydlig, del kommer från framställning av cement.

Den stora skillnaden mellan våra och naturens utsläpp är att människan bara lägger till kol, vi plockar inte bort något (vi andas bara ut).

Resultatet blir att naturen ser till att ungefär hälften av våra utsläpp tas bort från atmosfären och binds i skog och hav. Men den här processen kan vi inte förutsätta skall fortgå i oförändrad form. Naturens förmåga att binda kol minskar, en allt större andel av våra utsläpp blir kvar i luften.

Men nu jobbar ju massor av människor och företag med alternativ energi?
Jo, ett enormt intresse har skett för alternativa, förnybara energikällor som vindkraft, solenergi, energi ur havsvågor och havsströmmar samt traditionell vattenkraft. Men det räcker inte med att göra rätt, man måste också låta bli att göra fel! Vi måste låta bli att lägga till koldioxid till atmosfären.

Vad är det som egentligen krävs?
– Jo, att på sikt reducera de antropogena utsläppen med 100%. Att tillföra förnybar energi duger inget till om man inte reducerar utsläppen av växthusgaser. Och utsläppen av växthusgaser kommer inte att minska med mindre än att man minskar på utvinningen av fossilt kol (har man grävt upp oljan, gasen eller kolet så lär man nog förbränna merparten av den också).

I vilken takt skall det ske? I den takt som krävs för att undvika “farlig antropogen påverkan” har man sagt! Ingen har lyckats definiera begreppet, men det betyder inte att det inte finns, Skall vi vänta och se när det inträffar? Just den mentaliteten kommer att vara förödande i ett klimatsystem som präglas av återkopplingar, ickelinjäritet och irreversibilitet.

Naturen kan komma i position att börja avge koldioxid eller andra växthusgaser, istället för som idag att ta hand om en väsentlig del av människans utsläpp. Det har hänt tidigare (det är t ex en väsentlig process i naturen då den går från istid till värmeperiod). När/om det inträffar så har människan totalt tappat initiativet att styra utvecklingen till något önskvärt. Då är det helt och hållet upp till naturen hur stora klimatförändringarna skall bli.

Idag driver människan på skapande av klimatförändringar medan naturen håller tillbaka. Vi vill inte att även naturen skall driva på förändring!

/M. Hedberg

Köp en smutsig bil!

Skrotbil…och se till att den inte används.

Genom att köpa upp begagnade, bränsleslukande (och gärna trafikfarliga) fordon och därefter se till att de inte används, att de tas ur trafik och återvinns, så kan du göra en väsentlig insats för miljön.

Det blir färre fordon i trafiken,
priserna på begagnade bilar stiger,
mer metaller och andra råvaror återvinns.

Det här skulle få till följd att resterande trafik flöt bättre, det blir mer kostnadseffektivt att åka kollektivt (eller bara planera sina resor bättre) och vi skulle kunna dra ner lite på gruvbrytning och annan materialframställning. Och alltihop utan styrmedel, skatter eller andra incitament, bara vanliga marknadskrafter.

“Men det kan väl inte göra någon skillnad?”
Jo, om många gör det.
Och/eller om någon som har mycket resurser tar ett helhetsgrepp och köper upp många förorenande bilar (eller andra saker som identifieras som problem om de inte används på rätt sätt).

Finns det någon rik individ därute som skulle våga ta på sig att använda marknadskrafter och sin ekonomi för att städa bort de skitigaste elementen i vår vardag? Finns det vanliga människor som törs ta ansvaret att skrota sin bil hellre än att sälja den vidare?

/M. Hedberg

Tidpunkt, inte procent!

Förhandlingarna på Bali var mycket omvälvande och innebär ett stort steg framåt för vidare klimatförhandlingar. Olika regioner och nationer hade olika krav med sig och en del lyckades man få igenom, en del fick man försaka. Man diskuterade -och kommer i än större utsträckning att diskutera- hur mycket människan, och i synnerhet olika nationer, skall minska sina utsläpp. För att få lite bättre förståelse hur det kommer att se ut framöver kan det vara lärorikt att tänka i årtal istället för i procent.

Förhandlingarna mynnar t ex ut i om vi skall minska med 20, 30 eller 40 % till år 2020 och sedan hur mycket vart och ett av länderna skall göra. Men om man studerar vetenskapen bakom klimatförändringar så ser man att människan till slut måste nå en nivå där vi netto inte släpper ut mer än vad vi (eller någon process i naturen) kan binda. I princip innebär detta att vi skall minska utsläppen av växthusgaser med 100%. (I diskussionen kan vi vänta med kommentarer som beskriver hur omöjligt det är och istället förstå att om vi vill undvika att generera klimatförändringar så är detta ett krav utifrån naturlagar).

Om människan till slut har minskat netto utsläppen till (nära) noll så infaller sig ett par intressanta frågeställningar, t ex:
– NÄR inträffar detta (siktar vi på att det skall ske)?
– HUR ser utsläppskurvan ut mellan nu och den tidpunkten?
– HUR ser våra energi- och livsmedelsförsörjningssystem ut då?
– HUR kommer klimatförändringarna att påverka vår förmåga nå våra mål?

/M. Hedberg

Optimistiskt att tro på stigande matpriser?

VeteLäser i SvD Näringsliv, måndag 10 mars 2008, en artikel som beskriver hur småsparare kan handla i råvaror som kaffe, vete eller sojabönor på Stockholmsbörsen.

Priserna på dessa varor har stigit kraftigt det senaste året och det finns kopplingar både till hur bra eller dålig det växer (typ klimat), att allt fler asiater väljer att konsumera likt oss i väster och att råvarorna kan användas för framställning av biobränslen.

Karin Arnell på SvD svarar på ett par korta frågor om handel med råvaror. Det som gör mig berörd är svaret på den sista frågan “Är det för sent att gå in som småsparare?”. Svaret lyder:
“Det är svårt att säga, åsikterna går isär: Optimisterna, med den amerikanske investeraren Jim Rogers i spetsen tror att råvaruboomen kan fortsätta in på 2020-talet. Förklaringen är helt enkelt att efterfrågan på råvaror kommer att överstiga utbudet. Pessimisterna varnar däremot för att boomen snart kan vara över. Bland skälen nämns de redan höga prisuppgångarna och en hotande recession i världen.”

Det är helt okay att vara pessimist över risken för att förlora pengar eller för recession. Men kan man verkligen vara optimistisk över stigande priser på mat-råvaror orsakade av att tillgången inte kan möta efterfrågan?

/M. Hedberg

Att flyga supersonic

Någonstans inom oss bor en optimist som säger att det vi inte förstår, det behöver vi inte kunna. Fast å andra sidan behöver vi ju forska för att lära oss mer? Ja, men det är bara för att kunna hantera det i framtiden. För det är först när vi förstår saker och ting som de blir betydelsefulla. Väl?

Innan vi kunde transportera oss snabbare än ljudet så var det inget problem. Så kom man på att man skulle kunna flyga snabbare än ljudet rörde sig. Fascinerande tanke, vad händer när man rör sig snabbare än ljudet? Och vad händer i själva övergången? Att skjuta en gevärskula i överljudsfart, det är en sak, men att sitta i en maskin som passerar ljudvallen, det skulle vara en bedrift (Första gången av Chuck Yeager 14 oktober 1947 i Bell X-1 “Glamorous Glennis”, ett raketdrivet flygplan som dropstartade från en B-29). Man fortsätter forska och experimentera och nu kan vi väl säga att människan kan genomföra flygningar i överljudsfart på ett kontrollerat sätt.

Dyker det upp problem så kan vi lösa dem.

Är det inte på samma sätt med klimatet? Än har vi inte förstått allting, men när vi väl har gjort det så kan vi fixa till det?

Nej, så kommer det inte att gå till. För det första så kan vi faktiskt få problem, även om vi inte visste varför de uppstod.
För det andra så vet vi tillräckligt om vad som orsakar variationer i klimatsystemet (solinstrålning, albedo, växthusgaser mm) och ändå följer vi inte våra egna rekommendationer till fullo.
För det tredje så kan man inte “fixa” systemet efteråt eller få de redan skapade problemen ogjorda.

Det är inte som att bygga ett nytt bättre flygplan efter att det första kraschade. Vi håller på med ett (gigantiskt) experiment. Vi har bara ett försök på oss och det vi experimenterar med är… hela planetens klimatsystem. Ett klimatsystem som inte bara innefattar atmosfären, utan även alla växter och djur, oss själva, våra samhällen och vår framtid.

Försiktighet är en bra egenskap när man bara har en försöksuppsättning.

/M. Hedberg

Companies addressing the problem

Now we see an emerging number of global companies who are addressing climate change in a quite proper way. I understand that they really want to make a difference and take on some responsible actions, see for instance GE Power of Wind.

GE Model Miners is another example, however not so funny.

This is of course quite a step forward from deniers like CEI.org (video).

Humankind is getting closer, but we are still far from real action. CEI addresses facts in wrong way, GE is getting closer to truth, but what really makes a difference in mitigating climate change is stop adding greenhouse gases, i.e. stop digging up coal, gas and oil, from the ground.

Everything else is just business. As usual.

Dumpade oljepriser genom hela historien

Ända sedan människan började använda fossil energi så har producenterna dumpat priserna på denna energi.

Priset på olja. kol och naturgas står inte i proportion till kostnaderna för konsekvenserna och de låga priserna på fossil energi medfört att vi inte har haft tillräckligt marknadsmässiga incitament att skapa oss ene egen inhemsk produktion av energi för att skapa välfärd.

Vi har baserat vår tillväxt och välfärd på illusionen om att det under överskådligt lång framtid dels skall finnas tillgång till fossil energi, dels att dess pris inte skall stiga för mycket relativt vår betalningsförmåga.

Men tillgången till fossil energi är begränsad och det finns inga prisgarantider.

För att både värna om klimat/miljö, men kanske i ännu större utsträckning för att värna om vår välfärd bör vi snarast ställa om till att bli fossilfria och generera välfärd (tillväxt mm) utan att bryta mot grundläggande fysikaliskt och mänskligt sunt förnuft. Det innebär att man inte förbrukar mer än man har och att man ser till att naturen har kapacitet att bära våra laster och förnya ”våra” resurser.

Vem bär ansvaret för att minska klimatpåverkan?

Vems är egentligen ansvaret?

Jag brukar poängtera att ansvaret ligger hos de som har kunskap. Men det är inte helt fel att påstå att de individer som har makt och befogenheter att besluta om brytning av fossilt kol respektive avskogning har mer ansvar än mannen på gatan. Mycket mer ansvar.

Vilket ansvar vilar då på den enskilda, på dig och mig? Jo vi ansvarar för att:
Ställa krav på de som bryter olja, kol och naturgas samt skövlar skog. Det minsta man kan göra är att inte köpa produkter och tjänster från dem.
-Stötta beslutsfattare och politiker som har större makt och kapacitet att ställa krav på de ovan beskrivna.

-Skapa dig själv förutsättningar att leva ett gott liv även under de situationer som uppstår när människan slutar bryta fossilt kol och skövla skogar (och det kommer dessutom att vara ett liv med avsevärt mindre klimatpåverkan).

Du behöver inte känna eller tro att du skall rädda världen genom att byta till lågenergilampor eller genom att köpa en “miljöbil”. Det räddar nämligen inte världen. Det du gör är att dels stimulera marknaden, dels få lite mer för lite mindre pengar. Om det verkligen är bra eller inte kan man resonera om, t ex nyttan av fler bilar på gatorna, “miljöbilar” eller inte.

Ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor för att hejda de kraftigaste klimatförändringarna är att människan slutar bryta fossilt kol, dvs låter olja, kol och naturgas ligga kvar i marken. Det låter som en oöverstigligt svår uppgift, men det kommer att ske.

Vi måste sänka halten växthusgaser i atmosfären. Det jag beskriver ovan är bara det första steget, att inte frigöra det som redan är bundet.

/M. Hedberg

Att binda koldioxid

DN skriver om Vattenfalls forskning kring CCS (Carbon capture and storage). Tekniken är fantastisk (om den visar sig fungera, något vi vet först om ett par hundra år). Den skulle också kunna vara en del av en lösning på klimatproblematiken -om man använde CCS med biomassa!

Skogen binder koldioxid från atmosfären genom fotosyntesen. Därefter skulle CCS-kraftverket både utvinna energi och netto deponera koldioxid i geoformationer.

Det som nu sker är dels forskning, dels en massiv kampanj som främst kommer att användas för att legitimera användandet av fossilt kol. Fossilt kol som kommer att förbrännas utan CCS-teknik.

350 ppm

Du kommer att höra mer om 350. Om det viktiga att ha en koldioxidhalt som är lägre än 350 ppm (miljontedelar). Just nu är den 387 och den stiger med 2-3 ppm för varje år som går.

350 ppm förefaller vara ett av de gränsvärden vi inte borde ha passerat. Över 350 ppm koldioxid är sannolikheten stor att vi sätter igång en kaskad av återkopplingar i planeten jordens klimatsystem vilket kommer att göra livet mycket jobbigt kommande år. Lite mer lugn och ro kan det bli först när klimatsystemet stabiliseras om ett par tusen år.

Men än så finns det både hopp och tid. Nu gäller det att kraftsamla för att reducera ner växthuseffekten, att kyla av planeten jorden. Rent konkret gör man det genom att öka utstrålningen av långvågig strålning till rymden. Det görs genom att ta bort växthusgaser från atmosfären och på så sätt sänka minska atmosfärens grumlighet för långvågig strålning. Det kommer att medföra att vi strävar efter att återställa den energibalans som rådde innan industrialiseringen.

Kan det verkligen vara så illa som att vi har passerat ett gränsvärde? Vi trodde att det var 450 ppm som gällde? (Ärligt talat, tror någon verklig att vi skulle kunna förmå oss att stanna på 449 ppm?) Men EU, IPCC m fl har ju talat om 450 som ett riktvärde. Då skulle det bli två grader varmare och det skulle vara skitjobbigt, men det skulle fungera. Det skulle inte rasera vår industri, vi skulle ha tid att skapa förnybara energikällor mm (?).

Det visar sig nu att mycket tyder på att 450-gränsen troligen egentligen var 350 ppm. Men ingen vågade tro att det skulle varit så illa och inte många vågade säga det för då skulle man kunna bli klassad som “alarmist”. Och en sån’ vill man ju inte vara.

Men naturen bryr sig inte om vad vi tycker är jobbigt, vad vi klarar av att hantera, hur många jobb vi förlorar, hur många som drunknar eller svälter ihjäl. Naturen ÄR. Och den är det oavsett om vi förstår det eller inte, oavsett om vi i vår tur bryr oss, oavsett hur mycket vi pratar om vad som borde göras

Det är upp till oss att försöka förstå vad naturen är. Och det är upp till oss att bry oss tillräckligt mycket om varandra och oss själva för att inte skapa en natur som kommer att visa sig vara väldigt annorlunda än vi vant oss vid. Annorlunda än den varit på flera tusen år. Och det är upp till oss att använda de kunskaper som vi har och skapa skillnad. Konkret skillnad som i sin tur gör att vi inte rubbar den stabilitet som är själva grundvalen för våra civilisationer. Civilisationer som aldrig varit i närheten av de enorma förändringar som ett par grader högre eller lägre medeltemperatur på den här planeten innebär.

Förändringar är inget ovanligt för den här planeten. Förra gången vi hade kraftiga klimatförändringar var för 10-20.000 år sedan, det var då vi gick ur den förra istiden. Då steg temperaturen med fyra till fem grader -under loppet av ett par tusen år. Nu är vi på väg att göra en liknande resa -inom hundra år!

Inte nog med att klimatet förändras… det går mycket snabbare än tidigare klimatförändringar, ca 10-100 gånger så snabbt. Det gör att det är mycket svårt för ekosystemen att anpassa sig.

Men vi vet vad som behöver göras: Reducera mängden växthusgaser som finns i atmosfären. Inte bara koldioxid, även metan, lustgas och freoner.

Svårt? -Jajamensan.

Omöjligt? -Nej.

Kräver det nytänkande? (En blygsam gissning) Ja.