Ni känner säkert igen talesättet ”Stenåldern tog inte slut för att det stenarna tog slut”. Uttrycket används ofta som en rolig metafor för att vi kan konvertera från det fossila till ett samhälle baserat på förnybar energi.
Kruxet är att vi använder ofantligt mycket mer sten idag än man gjorde på stenåldern. Tänk tex bara på den mängden sten som vi måste bryta för att utvinna järn och smida en kniv.
Och det ju därtill inte så att vi bara ersatt knivar och spjutspetsar med dito i stål. Det är till och med svårt att peka på något föremål eller system som inte går att spåra tillbaka till mineraler eller sten.
Vi är sjukt beroende av sten, 5000 år efter att stenåldern ”tog slut”. Vi behöver en annan berättelse för hur vi skall ta oss ur det fossila samhället.
/Martin
Jo jag håller med dig nu då.
Tankeväckande påpekande av en del i ett starkt oroväckande mönster
Det är ju bra att vi har kommit på att vi måste styra vårt användande av resyurser för att inte helt ta kål på det jordklot som vi har infesterat likt en mögelkultur på en apelsin. Att vi har kommit på en del av de sätt vi håller på att skjuta oss och varandra i fötterna. Jag hoppas att vi så småningom får rätsida på kvantifiering och kan rangordna de olika farorna tillsammans med de lämpligaste åtgärderna. I samband med utsläpp talar vi sällan om de ständigt brinnande gasutsläpp som har blivit en sidoeffekt av oljeutvinningen, och vi diskuterar fortfarande de olika indirekta effekterna av att utvinna de metaller som ingår i batterier, etc etc. Fortfarande verkar det vara helt omöjligt att sälja en bil som inte har alldeles för stora kraftresurser för att den skall gå att axa med trots att det är slöseri med energi.
Det är viktigt att vi jobbar på det holistiska förståelsen för vad vi egentligen håller på med. Inte bara talar om grön och bli av med fossil. det låter fint men det krävs mer kunskap och ett verkligt engagemang, inte bara slagord och symboliska aktioner.
Sten låter jättebra som en vettig startpunkt. Vi kunde tala om varför vi har en sån hög onödig konsumtion av det mesta, förpackningsmaterial inte glömt. Naturahushållningen kändes mer intuitivt bra. Men hur tänker vi om alla olika länder med olika förutsättningar och konsumtionsprofiler? Att en del kan utpekas som syndare är ju kul så kan vi sitta och tråka dem, men hur får vi hela planeten att funka? Då menar jag inte ”vi” som de ”rika och intelligenta och ansvarsfulla” som många tror sig vara utan ”vi” som inkluderar de som vi gärna glömmer är majoriteten. De som saknar val i många frågor.
Och förresten, vad gör vi med alla försvarsmakter runt jorden, och deras resurskrävande arbete med att hålla varandra på helspänn för något vi kanske i civilisationens namn skulle ha kunnat avskaffa för länge sedan. Logiken att vi m,åste slå varandra eller kunna slå varandra hör hemma på skräcködlornas tid. Mognad vore något vi skulle jobba litet mer på. Det skulle nog spara mer resurser än några andra interventioner, och vi skulle ha råd med mat till alla. Jojo så kan man tycka i alla fall. Elefanten i rummet.