Rensade lite i helgen. Två cyklar som pojkarna vuxit ur och en gammal ihopfällbar hoj (gammal nog för att ha ett klistermärke på framskärmen som påminner om att vi gått över till högertrafik).
Samt en vinkelslip, svets och lite andra verktyg.
Jag behövde en vagn till kajaken. Jovisst kan man köpa en vagn. Jag har testat och blev missnöjd. Den produkten var inte färdig. Återstår att bygga själv om man är missnöjd med vad marknaden levererar.
Trodde i min enfald att jag skulle bygga den under lördagen och sedan dra ut och paddla inna Valborgsfirande på kvällen. Men eftersom jag gick omvägen mellan en enkelhjulig vagn så tog det lite längre tid. 🙂
Det här med enhjulig vagn är inte så tokigt, det finns vissa fördelar. Men tyngdpunkten på ekipaget måste hamna under linjen som sammanbinder hjulets kontakt med marken handtaget där man bär kajaken. Det gör att man antigen får bära onödigt mycket (om man sätter hjulet långt fram/bak så att kajaken har balans) eller ett vingligt fordon (om man sätter hjulet i mitten rakt under tyngdpunkten). Jag ville testa om nackdelarna kunde uppvägas av enkelheten i det minimalistiska. Det gjorde de inte.
Nå, det var bara att såga isär och plocka fram en framgaffel till.
Slipar, rostskyddar och målar så att man varken ser att det är olika gafflar eller så mycket av skavankerna. Allt blev inte perfekt, men det är stabilt och funktionellt och hjulaxlarna är linjerade så att vagnen skall rulla rakt. Inte för att det är kritiskt, men för att det känns bra (tex om någon skulle få för sig att använda vagnen till något annat och testa lite högre hastigheter 🙂 ).
Jag skall erkänna att drivkraften för att bygga en vagn lika mycket handlar om att jag gillar den mentala processen att konstruera, testa och modifiera för att nå ett önskvärt resultat. Den kommer även att passa andra kajaker.
Ekipaget på rätt köl. När allt var klart var det för sent för att paddla. Men det blir ju fler fina dagar den här veckan.
/Martin