I tisdags föreläste och samtalade jag med ledningen för Nordstjernan och deras dotterbolag.
Igår gjorde jag samma sak för allmänheten i Njutånger.
Från huvudkontoret på Stureplan till församlingshemmet på Kvavtjärnsvägen.
Det var lika många människor på bägge ställena och bägge serverade termoskaffe och tilltugg. Bägge grupp åhörare hade förväntningar och frågor. De var allvarliga och skrattade. Bägge var fortfarande bekymrade när våra två timmar tillsammans var till ända.
Nej, jag kommer inte med Lösningen. Det är ingen ny maskin eller affär som kommer att ordna upp de bekymmer vi har försatt oss i. Men jag försöker skapa förståelse för hur stora system hänger samman med små. Och små med stora. Hur världen ständigt förändras och vilken roll vi spelar. Hur berättelser, idéer och beslut påverkar framtiden och vad man kan veta och vad som är obekant. Hur vi kan lära oss av historien och att vi i decennier haft tillräckligt med kunskap, men kanske inte mod, att fatta relevanta beslut.
För att citera författaren Clive Hamilton (Den trotsiga jorden, 2017):
Antropocens ankomst motsäger alla berättelser, filosofier och teologier som förutspår ett obrutet predestinerat uppåtstigande mot ständigt högre höjder av materiell, social eller andlig utveckling för mänskligheten.
Från och med nu kommer vår historia i allt högre grad att domineras av ”naturliga” processer utsatta för mänsklig påverkan, tillförda agentskap, men allt oftare bortom vår kontroll eftersom jorden blir allt mindre kontrollerbar i antropocen.
Insikten, som jag är mån om skall sjunka in i församlingarna, är att: Vi varken gör tillräckligt för att undvika problem… Eller förbereder oss för dem.
På individnivå är människan hyfsat bra på att fatta beslut. Men som kollektiv är vi förvånansvärt kortsiktiga. Vilket är märkligt med tanke på vad som står på spel.
Vi måste inse att naturen har visat mänskligheten sin goda sida i ungefär tiotusen år. Och vi har haft kapacitet att utnyttja det – och vänja oss. Men det måste inte vara så. Och med tanke på vilka stora förändringar som klimat och ekosystem har uppvisat i förhistorisk tid, så vore det underligt om ingenting stort händer i framtiden. I synnerhet som tidigare förändringar hade naturliga orsaker. Och nu formligen ruskar vi om hela klimat- och ekosystemen.
Eller som en åhörare påpekade: Man kan plåga en häst ganska mycket och den fogar sig. Men till slut sparkar hon tillbaka.
Vi är alla del av varandra. Vi är sammanlänkade, påverkar och påverkas av allt. Det gäller såväl på Nordstiernan som i Njutånger. Och i hela Naturen.
/Martin