Jag har just avslutat ett inspirerande möte med delar av Klimatsvaret CCL Sverige. Vi träffades bland annat för att diskutera metoden ”Fee and Dividend” som den amerikanska moderorganisationen Citizens Climate Lobby arbetar med. Behöver man anpassa de till Svenska förhållanden eller hur når man bäst det övergripande målet att minska människans påverkan på klimatet?
Från Klimatsvaret CCL Sverige kom Ingela Bollgren (pensionerad barnläkare), Ann Helleday (pensionerad psykolog), Eva Bergenstråhle (pensionerad lärare) och Matts Hjertqvist (pensionerad tandläkare). De hade alla sina egna berättelser om varför de engagerar sig i klimatfrågorna, men jag kan se ett par gemensamma faktorer. De har pensionerat sig från yrkesroller med specialistkompetens, de har barnbarn och de känner ansvar. En annan gemensam sak är att de inte har särintressen när det gäller framtiden. De är snarare generalister: de vill vända negativa trender och göra världen lite bättre. De inser att klimatet är en ödesfråga som inte går att sopa under mattan.
Mänskligheten har problem, och får allt mer problem, med förändringar av klimatet. Vid vet att det till stor del orsakas av utsläpp av koldioxid som i huvudsak kommer från brytning av fossilt kol (som legat tryggt i marken i miljontals år), men även till följd av avskogning. De ackumulerade historiska utsläppen kommer till 2/3 från fossilt kol och 1/3 från skogsskövling. (Utsläppen just nu är ca 4/5 fossilt och 1/5 skogsskövling.)
Parisavtalet är på väg att införlivas. På pappret. Men i verkligheten går det alldeles för långsamt.
Vi förstår att vi kraftfullt måste dra ner på både fossilt kol och skogsskövling. Vi inser att det inte låter sig göras utan att ersätta energin med annan energi. Förvisso finns det förnybar energiteknik, men utbyggnaden av den går för långsamt (även om den accelererar just nu).
En metod att få marknaden att inte bara öka tillgången på den förnybara energin (det i sig gör ingen nytta för klimatet) utan även att minska på utsläppen av fossilt kol och skogsskövling (som är problemet) är att införa ekonomiska incitament. Om man vill subventionera det som är bra eller lägga på avgifter/skatter på det som är dåligt är en smaksak. Priset måste differentieras i alla fall.
Först något om vad ”Fee and Dividend” handlar om. Det är en metod som går ut på att belägga källan till fossila kolväten (olja, kol och naturgas) med en successivt stigande avgift som sedan delas ut till allmänheten.
Ovanstående mening innehåller tre väsentliga satser som kan behöva förtydligas:
1. Avgift på fossilt kol vid källan. Helst vid kolgruvan/olje/gasriggen, men i Sveriges fall kan det ske vid införseln av oljan/kolet/gasen på Svenskt mark. Marknadskrafterna kommer sedan att föra denna kostnad vidare till slutkonsumenterna. (ja det blir dyrare att använda fossil energi än förnybar energi)
2. Successivt stigande avgift. Marknaden och konsumenter behöver kunna anpassa sig och förutsäga vad som skall ske i framtiden. Avgiften är därför förhållandevis låg i början, men stiger sedan på ett förutsägbart sätt.
3. Utdelning. Pengarna som kommer in skall delas ut till allmänheten (inget får användas till administration eller liknande). Alla vuxna får var sin andel. Man kanske kan diskutera om barn skall få en halv andel. Utbetalningarna kan ske en gång i månaden.
Syftet är att fasa ut fossil energi. Att bara be folk sluta använda den fungerade tydligen inte. Och för att entreprenörer och etablerade aktörer på marknader skall våga/kunna satsa på hållbara ersättningar behöver de förutsägbarhet om att deras investeringar kommer att möta marknadens/konsumenters efterfrågan. Observera att detta inte bara gäller priset på bensin eller diesel utan alla produkter och tjänster som har fossilt kol i sig.
Avgiften och utbetalningen kommer att medföra att det blir dyrare att använda fossila råvaror eller tjänster/produkter som skapats med nyttjande av fossilt kol. Men samtidigt betalas ju 100% av avgiften tillbaka till medborgarna. För den som ligger på en genomsnittlig förbrukning är detta ett nollsummespel. Men för den som förbrukar mer än genomsnittet ökar kostnaderna. Den å andra sidan som ligger under den genomsnittliga fossilförbrukningen kommer att få mer pengar i plånboken varje månad.
Japp, det blir en omfördelning av pengar, från den som förbrukar mycket fossilt kol (oavsett hur) till de som inte använder fossilt kol. Den senare gruppen kommer att bli ”vinnare” och har plötsligt mer pengar att röra sig med.
Dessa pengar kan hen spendera och på så sätt sätta lite mer snurr på hjulen i svensk ekonomi. Och nej, det kommer inte att bli på miljöförstörande produkter, dessa har ju redan blivit dyrare. Men pengarna kommer att användas på produkter och tjänster som tillför mervärde utan att påverka klimatet eller ekosystemen negativt.
Det hela är faktiskt rätt så finurligt. I USA har organisationen Citizens Climate Lobby drivit frågan sedan 2008 och har nu 35.000 medlemmar.
Kanada kommer att införa 2/3 av ovanstående, en stigande avgift på utsläpp. 10 Kanadensiska dollar per ton CO2 år 2018 som stiger till 50 år 2022. Premiärminister Justin Trudeau sade i måndags:
“There is no hiding from climate change. It is real and it is everywhere. We cannot undo the last 10 years of inaction. What we can do is make a real and honest effort – today and every day – to protect the health of our environment, and with it, the health of all Canadians.”
Han argumenterar vidare för att detta kommer att ge Kanada en komparativ fördel när det gäller att bygga en renare ekonomi, stimulera marknaden att utveckla metoder att minska utsläpp och skapa hundratusentals nya jobb. Samt för att uppfylla Parisavtalet och undvika allvarliga klimatförändringar. Läs mer i The Guardian och på CCL.
Vi har ju i Sverige redan ett par decenniers erfarenhet av avgifter på utsläpp och vi om någon nation har visat att skatter på utsläpp av koldioxid inte är någon katastrof för ekonomin. Tvärtom medför det faktiskt inte bara minskade utsläpp utan även ökad innovation och välfärd på ett sätt som inte tär på naturens resurser i samma utsträckning som andra länder som väljer att låta företag och individer förorena utan att betala för det.
Ekonomiska incitament fungerar.
Det ytterligare finurliga med ”Fee and Dividend”, eller Avgift och Utdelning som Klimatsvaret CCL Sverige kallar det, är att det blir en omfördelning av pengar i samhället som samtliga politiska partier kan ställa sig bakom.
Just det här med politik är en väsentlig sak för CCL och Klimatsvaret. Man vill ge politiker stöd för att införa vettiga incitament. Och som lobbyorganisation skiljer de sig från många andra genom att inte driva sina egna särintressen utan att värna om intressen i mänsklighetens namn.
/Martin
Tack Vasakronan och Anna Denell för lån av lokaler.