Positiva berättelser eller dödsångets

Jag kom i samtal med en präst som just hade lyssnat till en föreläsning jag hållit. Hon förstod min frustration över att vi människor gör oss själva så mycket skada, trots all kunskap vi har. Att kortsiktiga vinster trumfar kommande generationers (även nuvarandes) möjligheter till ett hälsosamt liv. Att vi indirekt accepterar orättvisor, gör oss handfallna, blundar och förnekar saker som vi vet är fel.

Jag hade i min föreläsning talat om slutsatser som författaren Per Espen Stoknes gör i sin bok (med den långa titeln) What We Think About When We Try Not To Think About Global Warming. Han talar tex om ”The five psychological barriers to climate action: Distance, Doom, Dissonance, Denial and Identity”, typ varför vi förnekar fakta och kunskap. Han (och många andra) talar också om behovet av positiva historier. Berättelser om att det går att skapa en bättre värld. Och just behovet av berättelser och känslor, mer än fakta.

Jag brukar försöka balansera mellan att ge publiken en lagom dos av många saker. Dels fakta (jag är ändå naturvetare, kan inte riktigt släppa det), dels berättelser, såväl andras som egenupplevda.

Jag försöker också finna en balans mellan den något dystopiska berättelsen om var vi är idag och lite mer hoppfulla framtidsvisioner. Men det är ofta lättare att finna verklighetsförankring i de mörka bilderna. De positiva är antingen för små/lokala eller rent naiva. Det går förvisso att hitta berättelser och visioner som skalar upp de positiva berättelserna, men dystopierna försvinner inte för det.

(Tex insikten om att haven håller på att försuras: Det är bara hälften av våra utsläpp av CO2 som stannar i luften, resten binds i biosfär och hav. Detta gör att havens pH-värde sjunker och organismer som använder kalk för att bygga skal eller skelett påverkas. Det fräter helt enkelt. Från plankton och räkor till korallrev och stora fiskar. Vad kan hindra försurningen? Jo att haven blir så varma så att koldioxid slutar bindas eller tom frigörs. Den hamnar då i luften igen och våra möjligheter att begränsa uppvärmningen blir ännu mindre. Inga vegetariska skolmenyer, laddstolpar eller internationella avtal kan ändra på det.)

Prästen såg mig i ögonen och frågade ”Har du provat att ge folk dödsångest någon gång?”

Det var inte en helt ny tanke, men den framfördes på ett överraskande rakt sätt. Jag letade genast fram ett par invändningar, men hon stod på sig. ”Om inget annat fungerar så brukar det ta skruv. Det är väldigt motiverande om personen behöver, men själv inte förmår, skapa förändring av sitt liv”, svarade hon.

Jag lämnar några blankrader här eftersom jag inte skall förta den här berättelsen med alltför många av mina reaktioner, kommentarer och slutsatser på hennes förslag.

Jo två saker. 1. Jag tyckte att jag kunde ana att hon sade det med glimten i ögat -och jag vet inte hur jag skall tolka det. Och 2, jag har blivit ännu mer övertygad om vikten av att finna andra verktyg, företrädesvis positiva berättelser, som går att skala upp från det lokala till det regionala och förhoppningsvis i tid till det globala systemet.

Jag låter hennes verktyg ligga ouppackad längst ner i verktygslådan.

/Martin

PS. Jag vill återigen tipsa om intervjun jag gjorde med forskaren Kevin Anderson på podden Beyond One Degree. Han är lite dystopisk, eller realist som han själv beskriver det. Det kan tidvis vara lite jobbigt, men också uppfriskande med någon som inte blundar för hur verkligheten faktiskt ser ut. I grunden är han optimist, han tror att det går att lösa problemen. Men vi har kort om tid på oss och det kommer att krävas mycket.

Man åtar sig inte att göra som Kevin säger att vi borde bara för att man lyssnar på honom. Men det kan vara bra att hålla sig informerad om vad som kommer att krävas av oss -och vilka konsekvenserna blir om vi (dvs alla tillsammans) låter bli. DS

About author View all posts Author website

Martin Hedberg

5 CommentsLeave a comment

  • Hon kanske försökte vara ironisk?
    Förnekelse är ju ett försvar mot ångest. Funkar tills man klappar igenom helt och tvingas inse problemet.
    Alternativt vara såpass välbeställd att man kan köpa sin egen verklighet och fortsätta tills man avlider.

  • Kevin Anderson är realist, åtminstone med det jag sett och läst så har han alltid backat upp sina åsikter med fakta. Jag tycker han gör helt rätt.

    Vi har alla verktyg vi behöver och har haft dem länge nu i from av alternativa energikällor, men vi använder dem inte tillräckligt. Visst har det tagit lite fart de sista två åren men det är oerhört långt kvar eftersom några få, ytterst välbeställda människor gör allt för att motarbeta sin egen dödsångest. Aldrig har det väl varit tydligare än nu, tack vare Trump & Co.

    James Hansen beskrev 2015 USA’s klimat och energipolitik som schizofren och självmordsbenägen. Undrar vad han tycker nu? Även om någon annan tar ledningen så kommer Världen ingenstans utan USA. Hänger inte USA på så finns inte en chans att hålla uppvärmningen under +2°C. +1,5°C är redan kört.

    Vi kommer inte undan men vi måste sänka tempot på uppvärmningen. Just nu syns inte röken av någon avkylning motsvarande den efter El Nino 97-98. Tvärtom, trenden efter Juni i fjol är stigande igen. Mars är åtminstone initialt något lägre igen.
    https://s2.postimg.org/oyy84kgih/NCEP_NCAR_17_Mars.png

    http://www.nature.com/articles/ncomms11718
    ”Since the late 1990s, heat content has built up in the initial state used for the predictions, thus suggesting that even a moderate-sized El Niño event could trigger a transition to the positive phase of the IPO. Predictions initialized in 2013 show that the simulated Niño3.4 SSTs have tracked the observations with low-amplitude warming in 2014 and larger warming in 2015. Such qualitative success in Niño3.4 simulations for past IPO transitions suggests that an IPO transition probably started in 2014.”
    Får se hur det går.

    PDO är ett index som är snudd på värdelöst. Men vi är nu uppe i 38 månader på raken med positiva värden.
    http://research.jisao.washington.edu/pdo/PDO.latest.txt

    Nu är det sämsta perioden på året för prognoserna för ENSO, men senaste från ECMWF ger inte direkt positiva vibbar:
    https://s7.postimg.org/azxdf8dcb/ECMWF_Nino34_Mars.png

    Det sista som överger människan är hoppet. Oavsett hur jävla illa det här kan bli, så finns det bara en sak som botar ångest. Konfrontera problemet. En inbiten rökare kan inte ha en positiv attityd till att sluta lite lagom, hen skaffar insikt och motivation för att sluta helt och använder sig sedan av allt som hjälper. Frånsett själva abstinensen så kommer sedan en utdragen period med otrevliga krämpor och underligheter när kroppen börjar återfå sin naturliga funktion. Det är först då som en äkta positiv känsla infinner sig som gör att hen faktiskt fullföljer och blir fast besluten att aldrig röka mer.

    Klimatförändringarna är i samma läge som en rökare med kalla fötter och dålig syn. Alla symptom finns där, inse fakta och sluta, eller dö i förtid.

  • Dödsångest, ja varför sa hon så?
    Vi lever ju med antagandet om att människan är en rationell varelse, förnuftig. Det antagandet är relativt nytt ur ett historiskt perspektiv och kommer nog inte bli särskilt långlivat.
    Kristendomen såväl som en rad andra tanketraditioner berättar något helt annat.
    De säger -för samtiden märkliga- saker som: ”man is a sleep”, ”vakna”, ”omvänd er”.
    Skälet till detta är precis de som ni anger i tråden, människan ser inte, hör inte, förstår inte.

    Hur ändrar man på detta?

    Tja en chockverkan i form av att introducera lite dödsångest kan ju vara ett sätt, det finns många andra.

    • Djuret människan lider av ett konstant behov av utbildning, trots det namn Linné gav oss. Har ifrågasatt det du kallar tanketraditioner sedan jag var grabb, men brukar ta mig tid att prata med de mer uppsökande tanketraditionerna när de knackar på här hemma.

      Just nu får man väl kalla Internet den nya tanketraditionen. På 80-talet när man använde BBS, ville man att andra skulle se fördelarna och att det skulle ta fart, nackdelar tänkte man inte så mycket på. Nu har man fullt upp med att blockera nonsens. Använder man blockers i sin browser får man inte ens läsa vissa sajter. Man använder med fördel DNS-tjänster för att blockera bort den värsta skiten, osv osv. Internet har blivit en gigantisk soptunna som är lätt att tappa bort sig i.

      Numer sitter ju tom Amerikanska presidenter och twittrar renodlade lögner på kvällarna. Fördelarna (som delad fakta) finns dock kvar, förutsatt att man källgranskar, sorterar bort skräpet och inte låter en enda sökmotor styra vad som presenteras.

      Martin hade inte ens reklam på bloggen när han jobbade åt Schibsted/Klart och han har alltid hänvisat till fakta, låter alla yttra sig och stänger inte av kommentarsmöjligheterna på äldre artiklar. Det där tycker jag är bra. Många förnekare som deltagit i kommentarsfälten har fått vika ner sig genom åren, antingen direkt eller genom att verkligheten överbevisat deras missuppfattningar senare. Så det finns fördelar med att skräpet ligger kvar.

      På samma sätt kommer Trump och hans övriga foliehattar att få vika sig för sanning och fakta vad det lider. Deras nonsens, kommer definitivt att sparas så länge det finns någon som kan läsa.

      Apropå Internet som media, ett komprimerat perspektiv med början i 60-talet:
      https://vimeo.com/channels/staffpicks/206112739

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *