Problemet vi skjuter framför oss, som växer just därför
En inledning till den serie av artiklar jag precis publicerat.
Omställningen bort från fossil energi är svår. Inte bara svår som i komplicerad och komplex, utan svår som i smärtsam. Den rör vid det som faktiskt bär upp vår vardag just nu, hur vi skapar välfärd, förflyttar oss, äter, arbetar och utvecklar våra samhällen. Att på allvar konfrontera det är obekvämt. Och kan vi undvika det så gör vi det. Vi skjuter problemet framför oss och hoppas kanske att ny teknik och marknadens egen logik löser det åt oss, i god tid, utan att göra några verkligt svåra val, trots att den miljö- och klimatpåverkan mänskligheten nu orsakar saknar historiskt motstycke. Faktiskt även ur geologiskt perspektiv: Det vi människor gör kallas för det sjätte massutrotandet och sett i relation till de fem stora tidigare globala katastroferna för livet på planeten Jorden.
Under tiden har ansvaret landat på fel plats. Individen ombeds känna skuld för sin bilkörning och sina flygresor, medan systemet som faktiskt avgör utfallet, hur mycket fossilt kol som utvinns globalt, fortsätter i stort sett opåverkat. Det kan vara en slump, en medvetet konstruerad retorik eller ett hittills oundvikligt systembeteende. Eller något annat.
Här är den obekväma matematiken: Ju längre vi väntar med att faktiskt minska utvinningen, desto snabbare måste den till slut minska. Den koldioxidbudget som fortfarande ger oss en rimlig chans att hålla Parisavtalet krymper för varje år som går. Vänta tillräckligt länge och följden blir katastrofala klimatförändringar och kollapser i bärande ekosystem. Det är risker som snart inte går att förhandla bort. De blir en konsekvens av redan fattade beslut. Naturen förhandlar inte.
Hur gick du i konkurs?
På två sätt. Gradvis, sedan plötsligt.
Ernest Hemingway, ur Fiesta (1926)
Vi lever redan i framtiden någon annan beslutade om
Flera av de katastrofer vi ser just nu är inte plötsliga naturfenomen. De är fördröjda konsekvenser av beslut som togs för decennier sedan, ofta mot bättre vetande redan då.
De värmeböljor som nu tar liv i Europa varje sommar drivs av en uppvärmning som i allt väsentligt byggdes in i systemet med fossilberoende under 1980-talet. Detta system resulterade under 1980-, 90- och 00-talen i en allt kraftigare växthuseffekt. Resultatet av utsläpp som redan då var kända för att förändra klimatet. De omfattande bränderna i Sydeuropa är en direkt konsekvens av klimatpåverkan som påbörjades för länge sedan och vars ackumulerade konsekvenser i form av värme, torka och till slut bränder syns idag.
Östersjöns torskbestånd kollapsade efter decennier av två parallella beslut: fiskekvoter satta högre än vad beståndet tålde (fångsterna toppade på över 440 000 ton år 1984) och en jordbrukspolitik som tillät näringsläckage av kväve och fosfor från gödsling sedan 1960- och 70-talet, vilket skapade de syrefattiga bottnar som idag gör det svårt för torsken att alls föröka sig. Ingen enskild politiker beslutade “låt oss kollapsa Östersjöns torskbestånd om fyrtio år”, men det är exakt vad summan av besluten ledde till.
Skogsdöden i British Columbia i Kanada, där mountain pine beetle (en nordamerikansk släkting till vår granbarkborre) dödat tallskog över mer än 8,7 miljoner hektar, är ett tredje exempel. Decennier av aktiv brandbekämpning skapade stora, åldrande, enhetliga tallbestånd, exakt den miljö skalbaggen trivs bäst i, medan mildare vintrar, för milda för att döda larverna som tidigare kalla vintrar gjorde, gjorde resten. Apropå resonemanget i artikel 6 om panarki är det ett skolboksexempel på vad som händer när man förhindrar ett systems naturliga frigörelsefas: den byggs bara upp till en betydligt större kollaps istället.
I samtliga fall fattades besluten av en generation som antingen inte visste bättre eller visste men inte agerade på det. Frågan värd att sitta kvar med är enkel, men obekväm: önskar vi inte idag att den generationen hade varit mer omsorgsfull? Och om svaret är ja, vad säger det om de beslut vi själva fattar just nu, de vi, våra barn och barnbarn kommer att leva i konsekvenserna av om trettio eller femtio år? Bruntlandkommissionens definition, som vi möter i artikel 5, sammanfattade den skyldigheten redan 1987: att tillgodose våra egna behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillgodose sina.
Fossilfrihet är oundvikligt
Och även om vi på något sätt skulle strunta i klimatet helt så återstår samma slutsats från ett helt annat håll. Fossil energi är en ändlig resurs. Peak oil, peak gas och peak kol kommer förr eller senare, oavsett vad vi tycker om saken, att inträffa. Oberoende av fossila resurser är alltså inte bara en klimatåtgärd. Det är en ofrånkomlighet.
Det gör resonemanget i den här serien till ett starkare argument för omställning, på individ-, företags- och samhällsnivå, än det vanliga uppmaningen att “minska sina utsläpp”. Det handlar inte om att lösa klimatfrågan genom sitt eget uppoffrande. Det handlar om att bygga resiliens för de framtider som med säkerhet uppstår när den nuvarande, fossilberoende, tar slut. Planerat eller inte.
De sex delarna som följer går igenom detta i detalj: varför individuell utsläppsminskning inte räcker (del 1 till 3), vad som händer när tillgången faktiskt sinar (del 4), vad som behöver upprätthållas när den dagen kommer (del 5), och vilka regelverk och institutioner som visat sig kunna bära den uppgiften över tid (del 6).
Gå vidare till del 1: Från utsläpp till resiliens
/Martin
Källor och vidare läsning
Hemingway, E. (1926). Fiesta (The Sun Also Rises).
World Commission on Environment and Development (1987). Our Common Future. Oxford University Press.
FishSec (2022). The Decline of Cod in the Baltic Sea.
Svedäng, H. m.fl. Stockholms universitets Östersjöcentrum, forskning om det östra torskbeståndets hälsa och kollaps.
Taylor, S.W. m.fl. (2006). Forest, Climate and Mountain Pine Beetle Outbreak Dynamics in Western Canada.
NASA Earth Observatory. Pine Beetle Infestation in British Columbia.
IPCC (2021). AR6 Working Group I: The Physical Science Basis, om attribution av värmeböljor och torka till antropogen uppvärmning.
