Berättelsen om Hen

Jag vill rekommendera Sveriges Radios dokumentär om pronomenet hen. Välgjort, pedagogiskt och en massa smarta människor, däribland min syster Karin Milles, som resonerar och rör sig framåt i samtalet.

Själv tycker jag att argumenten från 1966 låter tillräckliga, men sedan dess har det stötts och blötts. Det är också fascinerande, som syrran påpekade för mig alldeles nyss, att förändringsprocessen gynnats av att det finns lite kontroversiella och lite ”skavande” inslag i diskussionen. Det gör att det pratas om begreppet. Men det måste givetvis bottna i sakliga argument för att etablissemanget, typ myndigheter och institutioner, skall anamma det.

Förutom berättelsen och insikter kring själva begreppet Hen så finner jag själva processen mycket intressant. Det handlar om hur vi hanterar samhällsförändringar. Vem säger vad, återkopplingar, kultur, makt, fördomar mm.

Jag ser massor av paralleller till andra områden som klimat, energi, ekologiska livsmedel, skogar, fiske, antibiotika, antropocen, hållbarhet mm. I decennier har vi känt till vad som är rätt och vad som är fel. Det forskas, arrangeras konferensen, görs analyser, skrivs böcker, debatteras, skrivs avtal, skapas komplexa system… men ändå händer för lite och för långsamt.

Och/men nu när Hen har gått i mål så frågar jag mig vilka insikter och lärdomar man kan dra av hens resa på dessa, och eventuella andra, områden. Jag känner både hopp och förtvivlan.

Förtvivlan för att det uppenbarligen har varit så svårt att få acceptans för ett ord, en bokstav som ändå gör så mycket nytta.

Hopp för att processen visar att det går att förändra även de mest konservativa. Många förstår, men alla kämpar inte. Att förstå hur förändringsprocesser kan gå till skapar hopp till de som vill, men misströstar att, ta klivet och aktivt kämpa för en bättre värld.

Vad finns det för paralleller mellan hen och andra områden där samhället behöver ställa om?

/Martin

About author View all posts Author website

Martin Hedberg

19 CommentsLeave a comment

  • Känner kluvet inför hen, den engelska hönan. Intentionen med att introducera detta könsneutrala ord är god, men det skaver fortfarande mot min språkkänsla och jag använder, om möjligt, andra könsneutrala sätt att uttrycka mig.

  • Människor är känslor.
    Det måste kännas rätt.
    Felet med hen är att det är rätt.

    Även när bloggens rättstavning anser det vara fel. 😉

  • Det enda som är rätt i den här utbildningsfilmen från 1959 är att satelliterna blivit våra ögon.
    https://youtu.be/n46Uhnkr1Lk
    I övrigt kör människan på i samma anda, men nu har vi höjt ribban och tror vi kan kontrollera klimatet istället för vädret.

  • Ordet är väldigt användbart på saker som är könlösa, tråkiga och intetsägande som ex. hen-kök, hen-bil, hen-trädgård m.m. Kan tänka mig att de som tycker det är sexistiskt att säga hon eller han föredrar detta istället. Jag föredrar att utrycka mig med andra könsneutrala ord.

    • Om du är döpt till Rolle så är du sannolikt en han men det är svårare att veta hur många av de tre hon som är döpta till Rolf i Sverige som använder det som smeknamn.

      Hen är enklare och ofta mer korrekt, speciellt för dem som har (v)anor från ett land där det är vanligt med könsneutrala pronomen som hen (och hän).

        • Är du en han eller en hon?
          Det finns kvinnor i Sverige som heter Roland också men det var inte själva poängen. Försökte avsluta med att hen är enklare och mer korrekt och att de som är vana vid det sedan barnsben, inte förstår invändningarna i Sverige. Finland nämndes i dokumentären ovan.

          Jag hade en chef i början av 80-talet som hette Rolf men var allmänt kallad Rolle. Alltså associerar jag Rolle med honom vilket oftast (rent allmänt) anses felaktigt som smeknamn till Rolf. Utan att jag kallat dig Rolf, så svarade du med att du för ordningens skull heter Roland. Jag lekte bara lite med orden (förlåt) men pronomen riskerar tillverka etiketter som andra kan reagera negativt på, i onödan. Så här på nätet ser man inte heller den andra och har ingen aning om vad som döljer sig bakom någons avatar. Varför motsätta sig ett ord som så kort och elegant löser det?

  • Varför motsätta sig ett ord som så kort och elegant löser problem?

    Där har vi även parallellen till andra omställningar som jag ser det, varför i hela friden måste människor motsätta sig saker som kort och elegant löser problem för alla? Små eller stora… Lyckas man inte få människor att känna för en omställning så går det inte, det spelar ingen roll hur många år av spaltkilometer med fakta som finns bakom, om inte känslan är bifogad. Det var därför jag skrev min första kommentar om känslor ovan, även om den blev lite kryptisk.

    Vetenskapen är kass på känslor. Det måste människorna bakom bidra med.

    • Jag motsätter mig inte användandet av ”hen”, men jag väljer andra lösningar när de passar. Jag har lättare för att ersätta ”man” med ”en”, ett ord som redan finns och här bara vidgats i sin betydelse

      • Visst kan man ägna sig åt inkrementalism och omskrivningar, men omställningen som helhet tappar effektivitet och hastighet. Det är den biten som är kritisk när det gäller parallellen till klimatomställning.

        • Hen är pronomernas motsvarighet till Systembolaget – könlös och varken fisk eller fågel, men fyller en funktion. 🙂

          • Tja, vi börjar ju få något som liknar Koldioxidbolaget?
            De som har råd kan köpa en återställare, trots att läkaren meddelar att de borde sluta helt. 🙂

  • Lite OT men nu är jag less på smhi och deras totalt urusla lokala väderprognoser. I mellandagarna hade man en varning för klass 1 snöfall och det skulle komma 10-15cm. Det kom 3 cm. Och nu idag när det bara skulle komma 2cm enligt prognosen så fullständigt vräker det ner snö. Så här har det sett ut hela vintern. När de varnar för snö kommer det ingenting utan snön kommer när det inte skall snöa. Hur kan man misslyckas så totalt med prognoserna, gång på gång?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *