Av Anders Persson
Det verkar ju enkelt och självklart: is som värms upp blir till vatten, som omvandlas till ånga när temperaturen stiger till 100 grader eller mer.
Att det är något lurt blev jag uppmärksam på häromdagen när jag hörde den gamla Hasse&Tagevisan från ”Spader Madam”:
”Fast molnen är många
så är de bara ånga
som hänger för solen en liten, liten stund.…”
Men det är ju inte sant sade Meteorologen i mig: moln består av vattendroppar och, mest, iskristaller. Vattenånga går dessutom inte att se, den gasen är osynlig som syrgas och kvävgas.
Men sade folk omkring mig, i ord som börjar med ånga- (ångbåt, ångmaskin osv) syftar ordet inte bara på att de drivs av den osynliga gasen vattenånga utan också att man kan se hur ångan strömmar upp och ut ur systemet. Och när vi talar om ”ångbad” tänker vi då inte på något dimmigt?
Jo, försvarade jag mig med, men denna ”dimma” är, liksom dimman ute i naturen, en massa vattendroppar som flyter i luften.
Debatten fick lite fast mark under fötterna när vi drog oss till minnes att i engelskan finns det två ord, ”steam” och ”vapour” som båda betyder ånga, den förra ”synlig ångrök”, den senare det meteorologiskt-fysikaliskt korrekta ”ånga”, i t.ex. ”water vapour”.
Finskan verkar, liksom svenskan, bara ha ett ord ”höyry” liksom franskan med ”vapeur”. Men tyskan har två, ”Dampf” för den osynliga vattenångan och ”Schwaden” för ”ångmoln”.
Så ska vi göra samma distinktion i svenskan, t.ex. att använda det gamla ordet ”imma” i större utsträckning? Fast det sabbar ju Hasse&Tages visa:
”Fast molnen är många
så är de bara imma…”
/Anders