Archive - 18 september 2017

Maria redan kategori 4

Det gick undan. Orkanen Maria är redan en kategori-4 cyklon (orkan) med vindar på 58 m/s, över 200 km/h, på väg mer eller mindre rakt över Dominica de närmsta timmarna.

Efter Dominica fortsätter Maria över södra Guadeloupe och vidare mot Jungfruöarna och Puerto Rico.

/Martin

 

Före och efter Irma

Jag snubblade över några fantastiska satellitbilder från NASA. De visar några av de karibiska öarna före respektive efter passagen av orkanen Irma.

Det är alldeles uppenbart att global uppvärmning skapar mer värme på planeten genom en obalans mellan hur mycket energi som kommer in från solen (lika mycket som tidigare) och hur mycket som strålar ut i rymden (betydligt mindre än tidigare).

Men visste du att det bara är ca 3% av den här energiobalansen som värmer luften? Vad som händer med resten?, Jo merparten, över 90%, hamnar i haven.

Och när haven blir varmare så finns det mer energi som kan skapa kraftigare stormar, ändra havsströmmar, smälta glaciärer, förändra monsunregn och lågtrycksbanor, påverka växter, djur och näringskedjor samt ändra pH-värdet i haven.

Nåväl, allt det här och mycket därtill har forskarvärlden känt till i flera decennier, men hos alla beslutsfattare har poletten inte riktigt trillat ner.

Det är inte så att vi bara håller på att såga av grenen vi sitter på genom att överfiska haven, skövla skogar, förorena dricksvatten, utrota växt- och djurarter, övergöda och försura vattendrag och en del andra rent destruktiva saker.

Vi gör detta samtidigt som vindarna tilltar, träden brinner och marken både torkar samman och spolas ut i havet under trädet som vår lilla gren sitter på. Alltså den gren vi dessutom sågar i.

Jungfruöarna före och efter orkanen Irma. Credit: NASA Earth Observatory.

Tillbaka till de fantastiska satellitbilderna, vad har de med saken att göra? Jo, det är nämligen så att den här globala uppvärmningen får konsekvenser för oss människor. Knepigt, eller hur?

Satelliter har man för att kunna övervaka vad som händer på planeten Jorden. Man kan också använda rymdteknologi för att skicka iväg farkoster till andra planeter för att lära sig mer om hur de fungerar, men merparten av resurserna när det gäller rymden handlar om att förstå DEN HÄR planeten. Den vi sitter på.

Att dra till en annan planet är inte ett alternativ. Dels för att de inte är beboeliga, dels för att det skulle vara svårt att ta med sig mer än några stycken individer från den här planeten.

Och ärligt talat skulle det vara hål i huvudet att försöka annat än som ett filosofiskt experiment och i vetenskapligt syfte att försöka förstå vad vi behöver göra för att få det bättre på den här planeten. Den enda som vi vet att det finns liv på.

Den är dessutom den närmaste planeten.

Med dessa fantastiska satelliter kan man observera allt från höjning av havsnivå till skogsbränder i Sibirien eller ozonskikt över Antarktis.

Eller ta de mest fascinerande och skrämmande före-efter bilder man skådat.

/Martin

Maria, som en svävande bulldozer i Irmas kölvatten

Som sagt var, nu duggar orkanerna tätt. Vattnet från Harvey har inte runnit undan, svallvågorna från Irma har knappt lagt sig, och Jose vobblar fortfarande omkring utanför USA:s ostkust.

Då tornar orkanen Maria upp i horisonten. Maria följer oroväckande nära i Irmas spår. Samhällen i Karibien som precis fått tillgång till hjälpsändningar av vatten, livsmedel och sjukvårdsmaterial.

Maria är för närvarande en kategori-1 orkan. Sekunderna efter att jag skriver detta plingar det till i min telefon och jag får reda på att Maria nu klassas som kategori 2 där den ligger strax öster om St Martinique.

Maria rör sig sakta över varmare vatten och kommer till mitten av veckan av allt att döma att ha hämtat energi och blivit en orkan kategori 3 eller 4.

För mindre än två veckor sedan spred orkanen Irma till synes total förödelse över de utsatta öarna. Men nu kommer alltså orkanen Maria som en svävande gigantisk bulldozer i Irmas kölvatten och tar hand om de spillror av funktion och hopp som fortfarande grodde och just såg dagens ljus efter den hittills mest omfattande orkanen som härjat på Atlanten på många år.

Än är det långt ifrån över.

/Martin Hedberg

Harvey, Irma och sedan…?

Vattnet hade precis slutat strila från orkanen Harvey när dånet från orkanen Irma närmade sig. Hur kan det komma sig att USA efter tolv års frid från kraftiga orkaner drabbas av två rekordstora orkaner inom loppet av en vecka?

Till att börja med vill jag poängtera att ingen påstått att varken USA eller någon annan nation som tidigare har hemsökts av orkaner inte längre löpte någon risk att drabbas av orkaner i framtiden.

Men eftersom ”persistens” de flesta dagar fungerar utmärkt som prognosverktyg och eftersom vi människor har en tydlig förmåga att identifiera mönster, så låter vi oss invaggas i en (falsk) trygghet när det har gått en längre tid utan att någon naturkatastrof inträffat.

Om det inte hänt något på flera år, har då sannolikheten för att det skall hända något just i år ökat eller minskat?

När det gäller tropiska cykloner (orkaner) så kanske till och med idén om att ”allt är lugnt” förstärktes av att det var hela tolv år sedan som USA drabbades av någon ”major hurricane”, dvs av kategori 3 eller kraftigare.

2005 års orkansäsong. Källa: Wikipedia.

Just år 2005 var den mest intensiva orkansäsongen som USA upplevt. Den obestridliga drottningen var givetvis Katrina som ödelade stora delar av New Orleans, men hela säsongen präglades av rekord.

  • Totalt antal stormar: 28 (rekord)
  • Orkaner: 15 (rekord)
  • Stora orkaner (Kat. 3+): 7 (tangerat rekord med 1961)
  • Totalt antal omkomna: 3913
  • Skadekostnader: $158.9 miljarder (2005 USD) (Mest kostsamma orkansäsong)

I genomsnitt (år 1950-2000) så var det under den amerikanska orkansäsongen:

  • 11 stormar, varav
  • 6 blev orkaner och
  • 2 blev stora orkaner

Det var med andra ord inte tu tal om annat än att 2005 stack ut i statistiken. Men kunde det hända igen?

Det fanns gott om tecken på att 2017 kunde bjuda på en förhöjd risk för såväl orkaner som att någon av dessa skulle göra ”landfall”, dvs. dra in över land. En neutral situation avseende La Niña/El Niño, varmare vatten på Atlanten och till ett större djup samt svag vindskjuvning var några de mest väsentliga ingredienserna.

Prognoserna för 2017 års säsong (som sträcker sig från 1 juni till 30 november) gav att det skulle (skall) bli:

  • 15 namngivna stormar, varav
  • 7 orkaner (kategori 1 eller kraftigare) och
  • 3 stora orkaner (kategori 3 eller kraftigare)

Men att just nummer 8, Harvey och 9, Irma skulle bli så extrema, det förkunnade inte säsongsprognoserna. De kan de inte heller, de kan ”bara” ange sannolikt antal orkaner och den totala mängden energi, ACE (accumulated cyclonic energy).

Hittills, och då är vi lite drygt halvvägs igenom säsongen, har Atlanten producerat:

  • 13 namngivna stormar (den senate heter Maria) varav
  • 6 orkaner (kategori 1 eller kraftigare) och
  • 3 stora orkaner (kategori 3 eller kraftigare)

Skall man gå på dessa prognoser så har vi alltså bara två stormar kvar att vänta varav den ena blir max en kategori-2 orkan. Orkansäsongen sträcker sig fram till sista november. Tips: Det kommer med stor sannolikhet bli fler än två stormar.

Även ACE blev kraftigare än förväntat. Den 25 maj sade NOAA’s prognos att ACE skulle bli 75-155% av den normala, medianen de senaste åren. Den 9 augusti uppdaterade man den prognosen till 100-170% av medianen. Nedan en graf som visar hur Irma totalt förändrade den bilden mellan den 31 augusti och 10 september 2017.

ACE, Accumulated Cyclonic Energy, ett mått på hur mycket energi som finns i orkaner. Källa: Colorado State University (uppdaterad senast 18 september, 2017)

Men prognoserna, alltså de som producerade dagarna innan Harvey respektive Irma, förkunnade att det skulle bli extremt. Det blev tydligt när nationella amerikanska vädertjänsten NWS i anslutning till Harvey förkunnade att ”This event is unprecedented & all impacts are unknown & beyond anything experienced…” (Twitter).

Att USA inte har drabbats av några kraftiga tropiska cykloner de senaste åren skall inte tolkas som att man inte längre kan drabbas. Det visar årets orkansäsong med tydlighet. Tvärtom kan det stora uppehållet ha bidragit till en minskad riskmedvetenhet och därmed eftersatta system, förberedelser och rutiner för att hantera naturkatastrofer som oundvikligen lurar bortom horisonten.

Avslutningsvis, Harvey och Irma var långt ifrån de enda naturkatastrofer som drabbat oss de senaste veckorna, men det är de som har fått ojämförligt mest medial bevakning här i väst.

På många andra platser, t.ex. i Nepal, Indien och Bangladesh har det förekommit kraftiga skyfall med översvämningar som följd vilket har skördat många fler offer och fått stora konsekvenser för såväl livsmedelsproduktion som infrastruktur. De sätter därför samhället på prov för lång tid framöver.

Även om vattnet slutat strila och dånet från orkanen tystnat så återstår månader och år av sorg efter saknade och återuppbyggnad av samhällen. Allt till följd av extremväder som låg långt utanför den tidigare så trygga antagandet av ”det väder vi hade igår får vi också i dag och i morgon”.

/Martin Hedberg

Klassificering av orkaner:

[table id=1 /]