Vår sårbarhet för katastrofer

Martin säger: Efter orkanen Katrina (augusti 2005) så insåg man samhällets sårbarhet inför naturens krafter i en mycket större omfattning än man tidigare hade drabbats av. Man insåg att man var tvungen att förbereda sig för katastrofer. Och man tittade naturligtvis på ”facit”, dvs konsekvenserna av Katrina.

Men många kloka påpekade att man var tvungen att vidga vyerna. Kanske nästa stora katastrof inte var en orkan, kanske det var omfattande skogsbränder, en epidemi eller något annat.

Kunde man ha förutsett att en av de potentiella katastroferna skulle vara en oljeläcka utom kontroll? Man har borrat tusentals oljekällor i Mexikanska golfen tidigare och inte varit i närheten av de problem man nu står inför.

Men så hände det. Helt utan förvarning. I alla fall för merparten av de som nu drabbas.

Vad lär vi oss av det? Kan man förutse nästa stora problem? Kan man förhindra det eller i alla fall förbereda sig? Hur vet man om man lyckas förhindra något ovanligt, men mycket omfattande, problem?

Nu finns det en mycket grundläggande skillnad mellan orkanen Katrina och oljeläckan vid Deepwater Horizon. Katrina var ett naturfenomen, medan oljeläckan orsakades av människan. (Förvisso ändrar vi sannolikheten för att orkaner skall uppstå. Men det är inget enskilt agerande som ”vevar” igång en enskild orkan.

Vad lär vi oss? Hur skall vi förebygga katastrofer? Vad skall vi förbereda oss för?

Hur hanterar vi kunskapen att vi förstår att vi påverkar våra egna förutsättningar?

/Martin

Related posts

Kommentera