Tag - utsläpp

Går det att flyga miljövänligt?

Ur ett marknadsföringsperspektiv så går det säkert utmärkt att flyga miljövänligt. Se bara på hur väl etablerat det blev med ”Gröna inflygningar”. Det låter rent, ja till och med som om världen blev bättre ju fler inflygningar som görs.

Men en grön inflygning är inget annat än en självklarhet. Du har farten 900 km/h och ligger på 10 000 meters höjd. För att ta sig ner till stillastående på marken så behövs ingen energi. Tvärtom, du måste bli av med såväl rörelseenergi som lägesenergi.

Det svåra är att göra en grön start. Och en grön transportsträcka.

Det första, en grön start, är uppenbart fysikaliskt motsägelsefull ur energisynpunkt: Från stillastående på marken så skall du ha en hastighet på 900 km/h och ta dig upp till 10 000 meters höjd. Det är omöjligt att göra det utan att tillföra energi. Den andra, själva transporten, kräver att du övervinner luftmotståndet. Förvisso på höjd där luften är tunn, men inte så tunn att du inte har lyftkraft.

Tag tex en Boeing 787 Dreamliner. Ett flygplan som Norwegian marknadsför som ”det mest miljövänliga alternativet av flygplan”. Nu är jag i och för sig mest intresserad av dess fysikaliska egenskaper, inte prestanda jämfört med andra flygplan. Men det får fungera som exempel avseende vikt, marschfart och passagerare. (För beräkningar, gå till slutet av artikeln).

För att få upp en Dreamliner på marschhöjd krävs det rörelse och höjd:

  • Rörelseenergi: 8 000 MJ, att få det från från stillastående till 900 km/h,
  • Lägesenergi: 25 000 MJ, att lyfta det från 0 till 10 000 meters höjd.
  • dvs Totalt 33 000 MJ (miljoner Joule).

Detta är alltså den rent mekaniska energi som vi tillfört flygplanet. Hittills har vi inte räknat med några förluster i form av värme, friktion mm.

För att ge planet fart och höjd så använder vi den kemiska energin som finns bunden i flygbränsle. För att få loss (återigen utan några förluster) 33 000 MJ så behöver vi 760 kg, eller ca en kubikmeter, flygbränsle.

Om vi antar att flygmotorer har en verkningsgrad på 20% (den kunnige och intresserade får gärna korrigera detta värde) så behövs det alltså 165 000 MJ eller 3800 kg flygbränsle för att komma upp i marschfart på flyghöjd. 

Och för att lunka på däruppe det går åt storleksordningen lika mycket (5600 kg) per flygtimme.

Det här energi som man inte får tillbaka när man landar, hur grön inflygning man än försöker göraEnergin som man behöver tillföra för att få upp planet i luften finns det inget sätt att återvinna. Rörelseenergin och lägesenergin, som man hade alldeles nyss, går förlorad när man skall ta sig från att röra sig med 900 km/h på tiotusen meters höjd, till stillastående på marken. Detta vare sig inflygningen är grön eller inte.

Men transportmedel som är kvar på marken, bil, tåg, cykel, maglev, poddar i vakuumtunnlar, Hyperloop e dyl har inte dessa fysikaliska brister. Dels behöver man inte tillföra någon lägesenergi till farkosten. Dels kan man återvinna en väsentlig del av rörelseenergin när man bromsar in farkosten (man kör motorn som generator). Den enda energin som går förlorad är friktion genom eventuellt rull- och luftmotstånd.

Min huvudsakliga kritik mot flyg, vare sig de är pimpade med gröna inflygningar eller biobränslen (som ju också genererar utsläpp av partiklar och vattenånga på höjd), är att de har fysiken emot sig jämfört med om man väljer markbundna transporter.

Jovisst kan man misslyckas med marktransporter också, men man har inte fysikens lagar emot sig. Med visionära ledare och kompetenta ingenjörer, samhällsvetare, ekologer och forskare från andra relevanta områden så kan man få till något riktigt bra på marken, i marken eller på brosystem några tiotals meter över marken.

Men det är klart, om man idag skall väldigt långt eller till ett område där det inte finns vägar så kanske flyg i en eller annan form är det enda alternativet. Men ”miljövänligt”, det är det inte.

/Martin

PS. I första versionen av grafik hade jag bytt plats på energimängderna för läges- och rörelseenergi. Detaljerna var fel, men summan rätt. Jag har gjort och lagt upp en korrigerad bild (på vilken det längst ner står att den är uppdaterad 4 feb kl 19:30). Om du inte ser rätt bild så är det pga att cashade system som tex Facebook, Twitter eller lokala browsers inte är uppdaterade. DS

Beräkningar…

En Dreamliner har en (max) startvikt på 252 650 kg (och kan ta 344 passagerare, vilket ger 734 kg per passagerare.)

Den undre gränsen för hur energisnål en Boeing 787 kan bli definieras av fysikaliska lagar: Hur mycket energi [E] går det åt att ge ett föremål med massa [m], hastigheten [v] och höjden [h]? Energi = Rörelseenergi (kinetisk energi) + lägesenergi (potentiell energi)

E = ½mv2 + mgh

(där hastigheten är 250 m/s (900 km/h) och g=9,81 m/s2)

Det blir 8 000 (rörelseenergi) + 25 000 (lägesenergi) = 33 000 MJ (miljoner Joule).

Det här är alltså energin som krävs för att få upp planet, från stillastående på marken, till marschhöjd.

Hur mycket är det omräknat i flygbränsle? Ett typiskt flygbränsle innehåller ca 43 MJ/kg (Kerosene type BP Jet A-1 är 43,15 MJ/kg, källa Wikipedia). Det går alltså åt minst 33 000/43=760 kg, eller ca en kubikmeter, flygbränsle att starta (densitet 804 kg/m3).

Det är alltså om du inte har några energiförluster alls. Med en verkningsgrad på 20% så krävs det fem kubikmeter flygbränsle. Vad som är realistisk verkningsgrad kanske någon läsare kan utröna.

Skogen vi nyttjade

Det här är ett inlägg som jag skriver till följd av argument jag hört genom åren om den svenska skogens förmåga att binda koldioxid. Argumentet är att skogen, genom att dess volymer (massa) ökar, bidrar till att binda koldioxid. Detta är givetvis bra.

Men…

När det gäller upptag av koldioxid med hjälp av biomassa så måste man vara lite försiktigt. Det är bra att skogen gör oss tjänsten att binda koldioxid. Men när vi eldar upp biomassan eller den förmultnar (träden blir trots allt gamla till slut), så frigörs ju samma mängd koldioxid.

Skog

Skogen

Så om jag använder skogens förmåga att binda koldioxid som ett argument för att kompensera mina fossila utsläpp så gör jag en logisk kullerbytta. Mitt bidrag till utsläpp ökar ju därmed om/när vi eldar biobränsle (eller biomassan förmultnar).

I ”debatten” hörs ofta att:

  • Vi kan kompensera våra utsläpp av fossilt kol eftersom våra svenska skogar växer och tar upp koldioxid.
  • Jag kör på biobränsle så det bidrar inte till nettoutsläpp.

Men bägge dessa argument kan inte användas samtidigt utan man måste välja en linje:

  1. Antingen slår man sig för brösten över att vi låter skogen ta upp koldioxiden. Men då får man inte förbränna biomassan efter det. Vi måste dessutom även förhindra den från att förmultna eller på annat sätt släppa lös sina kolatomer till atmosfären! Annars frigörs ju det fossila kolet vi så stolt låtit skogen binda.
  2. Eller så använder vi biomassa som bränsle. Men då kan vi inte argumentera för att biomassan kompenserar våra fossila utsläpp.

Vi måste välja retorisk linje.

/Martin

Göra rätt eller sluta göra fel?

En grundförutsättning för någorlunda stabilt klimat är att flödena av växthusgaser till och från atmosfären är lika stora (vissa variationer från ett år till ett annat kan man acceptera).

Till och från skog och mark flödar varje år ca 120 miljarder ton kol. Till och från haven flödar varje år ca 90 miljarder ton kol. Helt naturligt. Det är naturen som “andas”. Visserligen har flöden ökat de senaste femtio åren (naturen flåsar istället för att andas lugnt), men det sker i alla fall ett nettoflöde av koldioxid från atmosfären, ner i mark och hav. Storleksordningen är att naturen netto binder ca 3 miljarder ton årligen

Människan släpper årligen ut ca 8 miljarder ton kol efter förbränning av fossil energi som olja, kol och naturgas. En mindre, men inte obetydlig, del kommer från framställning av cement.

Den stora skillnaden mellan våra och naturens utsläpp är att människan bara lägger till kol, vi plockar inte bort något (vi andas bara ut).

Resultatet blir att naturen ser till att ungefär hälften av våra utsläpp tas bort från atmosfären och binds i skog och hav. Men den här processen kan vi inte förutsätta skall fortgå i oförändrad form. Naturens förmåga att binda kol minskar, en allt större andel av våra utsläpp blir kvar i luften.

Men nu jobbar ju massor av människor och företag med alternativ energi?
Jo, ett enormt intresse har skett för alternativa, förnybara energikällor som vindkraft, solenergi, energi ur havsvågor och havsströmmar samt traditionell vattenkraft. Men det räcker inte med att göra rätt, man måste också låta bli att göra fel! Vi måste låta bli att lägga till koldioxid till atmosfären.

Vad är det som egentligen krävs?
– Jo, att på sikt reducera de antropogena utsläppen med 100%. Att tillföra förnybar energi duger inget till om man inte reducerar utsläppen av växthusgaser. Och utsläppen av växthusgaser kommer inte att minska med mindre än att man minskar på utvinningen av fossilt kol (har man grävt upp oljan, gasen eller kolet så lär man nog förbränna merparten av den också).

I vilken takt skall det ske? I den takt som krävs för att undvika “farlig antropogen påverkan” har man sagt! Ingen har lyckats definiera begreppet, men det betyder inte att det inte finns, Skall vi vänta och se när det inträffar? Just den mentaliteten kommer att vara förödande i ett klimatsystem som präglas av återkopplingar, ickelinjäritet och irreversibilitet.

Naturen kan komma i position att börja avge koldioxid eller andra växthusgaser, istället för som idag att ta hand om en väsentlig del av människans utsläpp. Det har hänt tidigare (det är t ex en väsentlig process i naturen då den går från istid till värmeperiod). När/om det inträffar så har människan totalt tappat initiativet att styra utvecklingen till något önskvärt. Då är det helt och hållet upp till naturen hur stora klimatförändringarna skall bli.

Idag driver människan på skapande av klimatförändringar medan naturen håller tillbaka. Vi vill inte att även naturen skall driva på förändring!

/M. Hedberg

Köp en smutsig bil!

Skrotbil…och se till att den inte används.

Genom att köpa upp begagnade, bränsleslukande (och gärna trafikfarliga) fordon och därefter se till att de inte används, att de tas ur trafik och återvinns, så kan du göra en väsentlig insats för miljön.

Det blir färre fordon i trafiken,
priserna på begagnade bilar stiger,
mer metaller och andra råvaror återvinns.

Det här skulle få till följd att resterande trafik flöt bättre, det blir mer kostnadseffektivt att åka kollektivt (eller bara planera sina resor bättre) och vi skulle kunna dra ner lite på gruvbrytning och annan materialframställning. Och alltihop utan styrmedel, skatter eller andra incitament, bara vanliga marknadskrafter.

“Men det kan väl inte göra någon skillnad?”
Jo, om många gör det.
Och/eller om någon som har mycket resurser tar ett helhetsgrepp och köper upp många förorenande bilar (eller andra saker som identifieras som problem om de inte används på rätt sätt).

Finns det någon rik individ därute som skulle våga ta på sig att använda marknadskrafter och sin ekonomi för att städa bort de skitigaste elementen i vår vardag? Finns det vanliga människor som törs ta ansvaret att skrota sin bil hellre än att sälja den vidare?

/M. Hedberg