Tag - jordbävning

Marsexpedition för att rädda klimatet

Av Martin Hedberg

I det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Lunatic beskriver forskare sambandet mellan kosmiskt stoft och globalt klimat. Vi bombarderas ständigt av detta stoft, men de brinner upp vid inträdet i atmosfären.

Vår egen måne, som ju saknar atmosfär, är däremot mottaglig för detta kosmiska stoft. Där ligger det inaktivt i tusentals eller miljontals år. Det kan närmast beskrivas som en reaktiv form av joniserat mångrus. Om det släpps ut i en planets atmosfär så kan det mutera och bilda så kallade värmekapacitanser. Dessa påverkar såväl strålningsbalans som magnetfät. Detta skulle kunna förklara förekomsten av såväl global uppvärmning som jordbävningar och att GPS-mottagare ibland navigerar fel.

I samband med de amerikanska månlandningarna på 60- och 70-talet fick man med sig mycket små mängder av detta stoft till Jorden. Det mesta finns nerkylt i specialbyggda cisterner, men en liten del tros ha följt med i månlandarnas stabiliseringspontoner.

Som bekant förlorade man en av rymdkapslarna i Stilla havet (en av astronauterna fick panik efter landningen och sprängde upp en nödlucka varvid kapseln sjönk innan man han fixera den. Astronauten räddades dock). Forskare befarar nu att rester av detta reaktiva joniserade mångruset spridits med havsströmmarna.

Jorden och Mars

Forskarna ser nu två utvägar. Antingen att man försöker bilda antijoniserade kallkapacitanser från det lagrade mångruset eller att man påskyndar arbetet med en expeditionen till Mars. ”Att mixtra med varm- och kallkapacitanser innebär för stora risker” säger en högt uppsatt stoftolog som vi talat med ”Vi ser större möjligheter att lyckas med en marsexpedition”.

Expeditionen, som kallas Mars Ipulami, behövs för att hämta marsstoft. Med dess hjälp skulle man kunna kontrollera och balansera vårt klimat här på jorden samt stabilisera magnetfält. Det kan via kaskadeffekter troligen även ha en lugnande effekt på finansmarknaden. Men även en sådan expedition är förknippad med stora risker. Det gäller att inte få med sig för mycket marsstoft tillbaka. Det kan skapa obalanser såväl här på jorden som på Mars.

Men det är riktigt bråttom. Skiften av det här slaget har inträffat förr och historien lär oss att alla inte är medvetna över vad som egentligen sker. ”Har vi otur så kan hela Mars tippa över och bilda en ny måne”, avslutar stoftologen. Då får vi lägga Mars till handlingarna och istället blicka framåt.

/Martin

Fyra katastrofer i en ask

Av Martin Hedberg

Det japanska samhället har drabbats hårt sedan jordbävningen i fredags.

Egentligen är det fyra katastrofer och många konsekvenser:
1. Jordbävning
2. Tsunami
3. Demolerad infrastruktur
4. Brist på energi

Det som skapat alla problemen var jordbävningen med epicentrum i havet öster om Japan. Det som troligen orsakat flest dödsfall är tsunamin som svepte med i stort sett allt i sin framfart, så långt den nådde in över land.

Modellberäkning av tsunamin 11 mars, 2011. Färgerna indikerar våghöjd i cm. De svarta linjerna hur lång tid vågen rört sig efter jordbävningen. NOAA.

Som resultat av detta har många tusen människor avlidit och infrastruktur är förstörd, framför allt längs med de nordöstra kusterna. Vägar, hus, elledningar, raffinaderier, delar av kärnkraftverk… Detta medförde i sin tur problem med kylningen av kärnkraftverken. Bortfallet av energi från kärnkraften (som snabbstoppades) medförde brist på elektrisk energi (landet har kvar omkring 75% av sin elproduktion).

Hamstring av bensin, diesel, vatten, livsmedel mm medför att vissa delar av samhället inte fungerar. Och bristen på fungerande infrastruktur, energi mm medför att det blir svårt att producera och distribuera dessa mest grundläggande produkter och tjänster i samhället: Mat, rent vatten och energi.

Men man kan inte klandra folk för att de köper på sig det som de behöver. Att värna om sitt eget liv och göra sig förberedd på kommande problem är mycket naturliga reaktioner. Det är därför samhället snabbt inser att man måste ransonera resurserna så att de kan fördelas någorlunda rättvist.

Jag noterar att vi i Sverige de senaste dagarna mest fokuserat på kärnkraftverken och eventuella utsläpp av radioaktiv strålning. Detta samtidigt som människor drunknar och kläms ihjäl av vattenmassor och sammanstörtade hus. Är det lättare att acceptera döden genom naturkatastrofer än genom falerande av teknologi och ”den mänskliga faktorn”?

Ja, jag tror det, men jag vill vända på formuleringen: Det är svårare att acceptera död och katastrofer som är initierade eller orsakade av oss själva än av naturkatastrofer. Därtill har vi våra minnen av Tjernobyl och en infekterad debatt om kärnkraftens vara eller icke här hemma.

Och kanske framför allt: Utvecklingen av situationen kring kärnkraftverken är något som händer just nu. Folk fattar beslut och agerar just nu vilket mildrar eller ytterligare förvärrar situationen. Samt det diffusa hotet då strålningen inte syns. Det kan även transporteras långa sträckor. Konkreta saker som vatten upplevs inte hotande på samma sätt. I synnerhet inte över dessa stora avstånd. (Men/och det är i Japan, inte i Sverige, man får problem med eventuell strålning.)

Katastrofen (-erna) är ett faktum. Men kvar finns en del manöverutrymme. Kommer människan att göra katastrofen ännu värre eller finns det hjältar i händelsernas centrum som gör rätt saker, och saker rätt, vilket förhindrar ytterligare katastrofer?

/Martin

PS. Vi har alla sett dramatiska bilder och filmer som visar jorbävningens och tsunamins framfart och krafter. Men trots alla hus, bilar mm som sveps bort så ser man inga omkomna eller skadade människor. Inte för att jag vill eller behöver se det, men om det har omkommit/saknas tusetals människor så borde någon fastna på film, i synnerhet alla amatörfilmer som finns på YouTube. Jag ser en stor skillnad jämfört med materialet från andra naturkatastrofer, tex orkanen Katrina i New Orleans augusti 2005. Kan det finnas en del kulturella skillnader mellan hur man skildrar katastrofer, omkomna och skadade i Japan respektive USA? DS.

Katastrofen i Japan

Av Martin Hedberg

Jag är, liksom alla andra som följer händelseutvecklingen just nu i Japan, berörd av såväl jordbävningen och tsunamin som alla konsekvenser som kommer i dess spår.

Först tänker jag på alla personliga tragedier direkt kopplade till jordbävningen och tsunamin. Omkomna, skadade och anhöriga. Samt ovissheten. Därtill kommer en lång lista relaterad till händelseförlopp och följder, tex spridningen av föroreningar, explosionen i kärnkraftverket mm.

Vi har ett enormt behov av att få reda på vad som händer. Vi förväntar oss både att samhället skall fungera vid katastrofer och att vi (såväl på avstånd som de som är direkt drabbade) skall kunna få relevant information och beslutsunderlag från media och myndigheter.

Det finns händelser som går utöver vad samhället kan hantera.

Just nu är media framför allt fokuserade på de direkta katastroferna. Men redan i går gjorde en del media bevakning på hur katastroferna kan komma att påverka vår ekonomi. Det kändes lite osmakligt, men var kanske i brist på annat att prata om? Eller en naturlig del av ”medias dramaturgi?”. Eller så är det relevant, för det är det vi bryr oss om, eller?

Om ett par dagar kommer miljöaspekterna, sjukvård, kontaminering av vatten, livsmedel mm är blir viktiga. Dvs grundläggande betingelser för människors överlevnad. Hur har man förberett sig för det? Hur hanterar man det?

Många säger att Japan kan att hantera katastrofen och återuppbyggnaden bra eftersom man är ett rikt land. Men samtidigt så har rikedomen en del baksidor. Samhället är mycket komplext, man har stora koncentrationer ämnen och råvaror som, om de sprids i naturen, är skadliga och man har mycket höga krav på att samhället skall hantera många problem. Resurserna är stora, men fallhöjden är också hög.

Det har skett en tragedi och den går inte över, även om marken slutar skälva.

/Martin

Australien: Normalt -ett minne blott

Av Martin Hedberg

Först kommer mindre än normalt, sedan kommer regn i massor. Det som skett i Australien den senaste månaden är inte normalt. Men vad skall man jämföra med? Vad är ”normalt”?

Vädret förändras från en dag till en annan, från en timme till en annan. Det är vi vana vid. Naturen är anpassad till det och vi människor har byggt våra samhällen för att hantera det och i många sammanhang utnyttja de situationer som uppstår, t.ex. växlingarna mellan regn och solsken eller växlingarna mellan årstiderna. (Det senare mycket tydligt för oss som bor i den tempererade zonen där vi har fyra tydliga årstider).

I samband med normala flöden i floder så kan hydrologer beräkna hur vattenflöden förändras i floder och andra vattensystem. Men när det regnar som det gjort i östra Queensland och östra New South Wales i Australien så blir det helt enkelt för mycket. Man talar om ”Flash flood”. Tidsskalan är timmar (istället för dagar). Orsaken till en ”Flash flood” kan vara häftiga skyfall eller att en fördämning till en damm eller flodvall brister.

Video på YouTube från floden Toowoomba 2011-01-11. (Öppnas i nytt fönster)

Det är sådana förlopp som man sett i tex Grantham och Toowoomba i sydöstra Queensland. Man talar om något som motsvarar tsunamivågor och det låter onekligen märkligt med tanke på att städerna ligger 6-700 meter över havsnivå. (En tsuanmivåg är egentligen något annat, det är en våg som bildats efter att det skett en jordbävning på djupt vatten. Vågrörelsen i kombination med grundare vatten gör att våglängden blir kortare samtidigt som amplituden blir större.) I Australien förekommer det snabbt växande flodvågor som sveper med sig det mesta i sin framfart. Vågor som inte är skapade genom jordbävningar utan genom kraftigt regn. Men de beter sig på liknande sätt efter att de bildats.

Video från The Guardian som visar Flash flood från Toowoomba 2011-01-11. (Öppnas i nytt fönster)

Australiens tredje största stad, Brisbane, har två miljoner invånare och hotas nu av ytterligare stigande nivåer i floden som löper genom staden. Floden har redan brutit igenom sina vallar på flera ställen, dels i staden, dels uppströms. Folk uppmanas att lämna sina hem om de ligger i riskzoner för att bli översvämmade samt hjälpa varandra.

Situationen är så svår, inte bara i Brisbane, med snabba och extrema förlopp över stora ytor (en yta stor som Tyskland och Frankrike tillsammans är översvämmade) att man inte har kapacitet att skydda liv och egendom. Man har inte heller möjlighet att samla in information i samma hastighet som katastrofer utvecklas.

1974 drabbades man av kraftiga översvämningar. Efter det byggdes Wivenhoe-dammen för att hantera stora vattemassor. De flöden man ser idag överstiger dock det man förberett sig för. Dammen är du full till bredden och man måste släppa igenom vatten.

Australiens premiärminister, Julia Gillard, konstaterar krasst att landets invånare måste förbereda sig på mer dåliga nyheter, ”there are still more dark days ahead”.

Kommande dagar faller det mer regn över Australien. Det är inte över. Det blir värre.

Det vi ser i Australien idag är inte normalt. Inte heller var översvämningarna i Pakistan eller bränderna i Ryssland i fjol ”normala företeeelser”. Detta är konsekvenser i verkligheten av att klimatet förändras.

Det som tidigare var normalt blir mer sällsynt. Det som tidigare var onormalt blir vanligare.

Vad är då normalt i tider av förändring? Det som är nu förändras. Inte heller förändringen är konstant eller kontinuerlig. Normalt finns inte längre. Kvar är ”det som förr var normalt”.

/Martin

Tsunamin i natt

En tsunami sköljde in över Samoa kunde vi höra på nyheterna i morse. Det är med fasa vi minns konsekvenserna av den förra stora tsunamin.

Tsunamis bildas genom jordbävningar på havsbotten. Uten till havs, där det är fler hundra meter djupt vatten, märks knappt vågen vid ytan. Det är först när den närmar sig land, eller egentligen där det blir grundare, som den växer sig större på höjden. Det orsakas av att vågrörelsens framfart är beroende av havsdjupet. Ju grundare desto långsammare rörelse framåt. Våglängden blir kortare och det kompenseras genom att vågen blir högre. Man kan också se det som att bakkanten på vågen hinner ikapp framkanten. Till slut reser sig vågen flera meter och sköljer in över land med förödande kraft.