Tag - hållbarhet

Det man inte längre behöver

Människan har i alla tider lagt ifrån och lämnat efter sig sånt hon inte längre behöver. Alla djur gör det.

Men ett par saker skiljer oss idag från dåtiden och andra djur.

– Vi är bofasta. ”Skräp” skapas där producerar varor och där vi bor.

– Vi skapar material som bryts ner extremt långsamt eller inte alls. ”Bryts ner” innebär inte alltid att materialet eller ämnet blir ofarligt. Ibland är det precis tvärtom, ämnen och material blir skadligare med tiden.

– Många av de ämnen vi skapar är giftiga eller på annat sätt skadliga för oss och annat liv.

– Vi är många. Antalet människor är enormt i relation till andra däggdjur. Och merparten av dessa däggdjur odlas och kontrolleras av oss för att ge oss livsmedel och andra tjänster.

– Effekterna av vad vi gör märks inte alltid i tid för att vi ska kunna ställa om och förhindra negativ effekter.Jag hittade ett mindre skrotupplag i sluttningen ner mot sjön på landet.

Förre ägaren hade helt enkelt dumpat allt han inte längre behövde bakom brännässlorna. Han tänkte väl att de därmed försvinner. Eller så tänkte han inte alls.

Men inget försvinner.

Vid det stora oljeutsläppet som uppstod när Deepwater horizon exploderade i april 2010 så spred man stora mängder speciella kemikalier över oljan i Mexikanska gulfen ”för att den skulle försvinna”.

Tror någon att den försvann bara för att oljan inte längre låg kvar på ytan?

Vi skapar och flyttar runt saker på jorden. Det som kommer från växt- och djurarter kan omvandlas och ingå i en komplex kedja av liv. (det finns dock begränsningar i form av ”för mycket” och ”fel ställe”). Men många av de kemiska föreningar och grundämnen som förekommer i skräpet som dagens samhälle producerar omvandlas varken till nytt liv eller något harmlöst.

Detta behöver vi ta hänsyn till för att undvika att skapa farliga eller besvärliga situationer för kommande generationer. För oss och annat liv.

Vare sig det är växthusgaser, metaller, plaster, läkemedel eller annat som av en eller annan anledning har blivit ”skräp” i våra ögon.

Inget försvinner.

Jag plockade ihop en kubikmeter plast och två kubik metall ur slänten ner mot sjön. Det var såväl mediciner, och detaljer till mjölkmaskiner, slangar som ett badkar, plastsäckar, målar(?)burkar och däck. Och mycket mer. Sånt man inte längre behöver helt enkelt.

Men inget försvinner.Jag plockar, sorterar och ser till att det kommer iväg till återvinning. Det är hyfsat irriterande.

Mycket av det ohållbara våra samhällen producerar kan man inte hantera och neutralisera i efterhand, hur mycket resurser och pengar man än lägger på det.

Jag grunnar vidare på vad som inte syns, incitament och ansvar. Vår hjärna har inte lämnat slit-och-släng kulturen.

Om jägaren eller den tidige bonden slängde ett uttjtänt träredskap eller matrester så tog andra organismer i naturen snabbt hand om det.

Men eftersom det inte finns något, eller tillräckligt med, liv som frodas av det skräp vi sprider omkring oss så bör vi ändra attityd till vår relation med natur och övrigt liv.

Vi förgiftar trädet vi äter frukter av och kapar grenen vi sitter på.

Vissa saker försvinner. Kulturer, liv och samhällen. Jag hoppas innerligt vi kan ändra attityd och förhållningssätt till naturen och oss själva så att vi kan leva tillsammans under lång tid framöver. För det här håller inte länge till.

/Martin

Vad kan vi enas om kring problem med klimatförändringar?

Jag fick igår en fråga om vad mänskligheten skall göra för att hantera klimatproblemen. Jag tänkte det kunde vara värt att utveckla mitt svar i en egen artikel.

Så vad skall vi göra? Ja, förutom såna självklara saker som att låta merparten av de kända fossila koltillgångarna vara kvar i marken samt återplantera skogar (riktiga skogar, inte monokulturer) på marken, så kanske vi kan börja med att ifrågasätta vårt nuvarande paradigm.

Vi behöver släppa den antropocentriska världsbilden, dvs att världen, naturen, atmosfären, liv… finns till för vår skull. Att allt är till för oss att nyttja. Detta extremt egoistiska synsättet i kombination med våra fantastiska förmågor att ”förvalta” och dominera i princip vad som helst, gör att vi nu lever i det sjätte massutrotningen.

”Miljölagar” är inte på något sätt skrivna för att värna om miljön. De är till för att reglera vem och hur vi (människan) får utnyttja miljön. Allt handlar om att människan står i centrum och resten av världen, från mineraler tusentals meter ner i berggrunden till allt levande i haven, på marken och i luften, till och med andra planeter, kan förvaltas för att göra livet lite behagligare för de som har makten över systemet här och nu.

Jag menar INTE att vi behöver värna om allt liv eller be om ursäkt för att vi förändrar världen. Bara det att vi behöver inse att vi, liksom förmodligen alla andra livsformer, sätter oss själva i centrum och ser världen som ett smörgåsbord som finns till för vår skull.

Men skillnaden mellan människan och myror, mykorrhiza och makrill är att vi har självförtroende, förmåga och resurser att ta vad vi vill ha, dominera och förändra allt -överallt. Snabbt, ofta oåterkalleligt och utan att den som njuter av sötman behöver lida av vare sig skuld eller bieffekter.

Denna förmåga bör komma med en stor varningstext som tvingar oss att inse det som alla som läst Bamse och Pippi redan vet, nämligen att: ”om man är väldigt stark måste man också vara väldigt snäll”. Även de som följer Spindelmannen vet att ”With great power comes great responsibility.”. Samma citat återfinns även hos Voltaire och i andra kulturer, religioner och epoker.

Men även om vi känner ansvar så är vi starkare och har mer makt och inflytande än vi känner ansvar. Återkopplingarna, kortsiktigheten och bristen på systemförståelse och ansvar för medmänniskor gör att vi stressar och urholkar livsuppehållande system på planeten. Sett till våra dagliga liv och vår närmiljö så går det långsamt, men geologiskt och ekologiskt är det en explosion.

Lägg därtill teknikoptimism och tilltro till att ”Marknaden” på något magiskt sätt kommer att lösa eventuella problem (återigen sett ur människans perspektiv) som dyker upp. Men i den mån Marknaden är ett komplext system så ser den till sitt eget bästa ur det korta perspektiv som präglar just Marknaden. Man kan tycka att Marknaden borde förstå att den behöver Människan för att frodas, men det inser den lika lite som cancercellen som tar livet av sin värd.

Visst gör vi människor bra saker gentemot varandra. Vi har lyckats minska barnadödligheten, vi mättar allt fler munnar, allt fler kan läsa och skriva, vi botar sjukdomar, demokratier ersätter diktaturer och livslängden ökar. Jag har sett, läst och samtalat med Rosling (som för övrigt gav mig i feedback efter ett föredrag att han uppskattade att jag beskrev världen som den är, utan värderingar, ideologi eller agenda.)

Men vår framgång inom vissa, eller ens väldigt många, områden kan inte tas för intäkt för att vi inte gör fel inom andra, mycket väsentliga, områden. Eller på andra tidsskalor än här och nu.

Ett grundläggande problem i dagens samhälle är att det är för mycket Jag och för lite Vi. Samhället hyllar inte bara individualismen, det kan vara okay, men berättelsen om att ”du kan bli vad du vill” skapar en kultur där ett av de yttersta målen är att maximera den egna lyckan och egna framgången. Inte att fråga sig vad jag kan göra för att samhället, systemet jag verkar i och kommande generation skall få det bättre.

Bilder och berättelser på sociala media är ofta ett uttryck för detta: ”Titta vad härligt jag har det på min exotiska plats och situation”. Och visst är det roligare att visa upp ett solbränt leende och ett par svindyra solglasögon från ett Jeepsafari i Sydafrika än att stimulera andra till att ta ansvar för sina medmänniskor. Det första vittnar om framgång, som det definieras idag, det senare betraktas som pretentiöst.

En annan sida i flödet på sociala media är snuttifiering, lösryckta argument och påhopp. Återigen ovilja att se sammanhang och skapa förståelse. Kan jag inte föra fram vettiga argument så kan jag alltid sabba och smutskasta någons annans samtal eller insikter. Framgång i systemet handlar om att synas, inte om att hjälpa varandra eller systemet.

Egentligen självklara systemvillkor för framgång tillämpas inte på global nivå. DNS, Det Naturliga Stegets, systemvillkor lyder:

  • Förhindra koncentrationsökning av ämnen från berggrunden i naturen.
  • Förhindra koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion i naturen.
  • Inte utsätta naturen för undanträngning med fysiska metoder.
  • Inte hindra människor att tillgodose sina behov

Bryter man mot dessa så kommer man, förr eller senare, att oåterkalleligen förändra systemet. Det handlar inte om huruvida man har för avsikt att göra det eller att det är ett problem att just vi människor gör det. Om ekorrar kunde göra detta på stor skala så skulle även de förändra systemet. Till och med intellektuellt extremt lågt stående livsformer kan förändra systemet. Tex bakterier som förändrade klimat och sina egna livsbetingelser för 2-3 miljarder år sedan. Jämfört med oss människor tog det dem dock längre tid och de fattade inte vad de höll på med.

Det leder mig in på Donella Meadows systeminsikter och hur man kan förändra system. System består av reservoarer, flöden av energi och information samt återkopplingar. Komplexa system har medvetenhet om sig själv (ehuru inte total insikt) samt förmåga till urval och att förändra sig självt.

De flesta system vi ser omkring oss är stabila, dvs deras funktion och ”karaktär” förändras inte. De är inte oföränderliga, de modifieras, men deras ”personlighet” kvarstår. Det kan vara en skog, ett statsskick (såväl demokratier som diktaturer är förhållandevis stabila, på var sin kant), en individs immunsystem, ett företag, klimatet osv.

Men om man ändrar tillräckligt mycket på vissa saker i systemet, vare sig det är reservoarerna (tex ett företags likviditet, makten hos en ledare, pH-värdet i en sjö eller mängden växthusgaser i atmosfären) eller återkopplingarna, så förändras till slut systemet så mycket att det får en annan karaktär/personlighet. Det skiftar till en annan regim. Flöden och återkopplingar förändras.

Den nya situationen, regimen, kan vara minst lika stabil som den tidigare och möjligheten att återfå det gamla systemet kan ha gått förlorad. Inte sällan måste man ”överkompensera” för att komma tillbaka, eller tom ”ta en annan väg” för att återfå den tidigare situationen och återkopplingarna. Om det går alls.

I de flesta fall är det rådande systemet ganska nöjt med hur systemet ser ut, men i vissa fall vill man förändra systemen till en annan regim. Donella Meadows identifierade olika metoder för att förändra systemen och var man får bäst utväxling på sin insats. Hon kallade det för ”Leverage points”. I en artikel som återfinns på en hemsida efter henne kan man läsa var man kan/bör gå in i systemen om man förändra dem:

PLACES TO INTERVENE IN A SYSTEM (in increasing order of effectiveness):
12. Constants, parameters, numbers (such as subsidies, taxes, standards).
11. The sizes of buffers and other stabilizing stocks, relative to their flows.
10. The structure of material stocks and flows (such as transport networks, population age structures).
9. The lengths of delays, relative to the rate of system change.
8. The strength of negative feedback loops, relative to the impacts they are trying to correct against.
7. The gain around driving positive feedback loops.
6. The structure of information flows (who does and does not have access to information).
5. The rules of the system (such as incentives, punishments, constraints).
4. The power to add, change, evolve, or self-organize system structure.
3. The goals of the system.
2. The mindset or paradigm out of which the system — its goals, structure, rules, delays, parameters — arises.
1. The power to transcend paradigms.

Ju lägre nummer, desto större utväxling på en given insats. Men/och det blir också abstraktare. För att återknyta till rubriken och inledningen av den här artikeln så vill jag belysa punkt nummer 3. The goals of the system. Vad är målet/målen med/i det paradigm vi lever i?

Som jag skrev inledningsvis så handlar den västerländska kulturen och efterkrigstidens paradigm om individens lycka, möjligheter och ”framgång”. Det handlar om att ackumulera kapital, tillgångar och status. Det senare får man genom andra människors beundran. Ju fler människor som beundrar dig, desto mer framgångsrik är du. Du har lyckats.

När många strävar efter detta så rör vi oss oundvikligen till den punkt där vi är idag och systemet blir alltmer ohållbart. Snart kommer systemet att förändras. Inte för att vi medvetet har valt det utan för att vi har brutit mot tillräckligt många systemvillkor tillräckligt länge. DN hade häromdagen en artikel om hur stora delar av Östersjön är död. Det var ingen som ville det och trots att forskare varnat för det under lång tid så …bara blev det så här. Accelererande bränder, artutrotning, bakterieresistens, havsnivåhöjning, havens försurning… Listan med problem kan göras lång och vi borde ändra kurs. Men hur? Meadows lista ger del av svaren. Och insikten om att vi måste lyfta oss mins en nivå ovanför den där vi observerar problemen.

Punkterna 12-5, dvs konstanter, reservoarer, återkopplingar osv är bra och behöver adresseras. Tex skatter och avgifter på fossil energi, lyxkonsumtion mm. Subventionera bra saker. Bättre information och relevanta underlag för beslutsfattare. Lagar och förordningar. mm. Det här är saker som är ganska enkla att komma åt, men det tar tid innan man når resultat. Om man alls kommer hela vägen fram. Men ju lägre nummer, desto bättre. 6, 5 och 4 är riktigt bra och skall inte förringas. Men om man verkligen vill åstadkomma saker så skall man titta djupt i listan.

Jag vill belysa punkt nummer 2. The mindset or paradigm out of which the system — its goals, structure, rules, delays, parameters — arises. Om vi inte är nöjda, eller ser problem som vi behöver lösa, som relaterar till Målet med systemet, så kan det vara värdefullt att förstå ur vilket mindset, vilken filosofi, som målen uppstod.

Om vi vill förstå hur vi skall förflytta oss från något som är kortsiktigt bra för ett fåtal (dvs rika människor som lever just nu) till något som är långsiktigt bra för många så tror jag att det är på den här nivån, från 4 till 1, som vi behöver lägga betydligt mer kraft. Dels för att förstå var vi är idag och varför vi är här. Dels för att få insikt om hur vi skall förändra systemen.

Och om vi inte kan enas om vart vi bör röra oss (vad som är långsiktigt bra, eller om det ens är ett bra mål) så kan vi förmodligen samlas kring vilka faror och fallgropar vi skall undvika. Just nu accelererar vi utför ett sluttande plan. Det är önskvärt att göra något annat.

Vi behöver skapa berättelser, engagemang och strukturer som får oss människor att hitta ett bra sluttande plan (återkopplingar) som återskapar och stärker ekosystem, resiliens och tillit i en värld som om ingen ny kurs tas ut blir allt mer instabil.

/Martin

Kommande vecka blir ännu varmare

Fredag 13 juli. Det är varmt och torrt. Kunde växter och djur tala skulle vi höra dem skrika efter regn. Bönderna kan, och de höjde rösten redan i maj. Det har inte blivit bättre sedan dess.

Tvärtom. Bortsett från att midsommarhelgen traditionsenligt bjöd på regn och kyla, så kommer denna sommar att bli ihågkommen för dess torka och värme.

När jag skriver detta befinner jag mig i en rödmålad stuga i södra Norrlands inland. Getingar, humlor, mygg och en rad för mig mindre specifika insekter surrar utanför det öppna fönstret. Fåglar kvittrar och stackmoln driver förbi på den i övrigt blå himlen.

Igår var en lite annorlunda dag eftersom åskan mullrade, det blåste upp och gulnade löv trillade från björkarna. Det kom ett par millimeter regn, men långt ifrån de mängder som skulle behövas för att kompensera vattenunderskottet i naturen.

SMHI varnar för såväl extrem brandrisk som rekordlåga grundvattennivåer som dessutom sjunker snabbare än normalt.

Innan regnet föll var jag ute på ett skogsskifte för att se om det fanns något vindfälle eller annat dött träd jag kunde ta hand om och göra ved av. Omslagsbilden är från min färd dit. Det är torrt och det dammar även när man kör i måttliga hastigheter.

Samtidigt som det är oändligt ”vackert väder” med sol, svaga vindar, varmt vatten att bada i och höga temperaturer i luften, så gnager det i mig. Det enda riktigt normala är de långa ljusa nätterna. Det övriga är utanför normalt, hur trevligt det än är för semesterfirare och folk med tekniska och ekonomiska resurser. Har man det så är det enkelt att ”anpassa” sig. Man köper sig förbi problem som annars kan vara ödesdigra.

Så lätt livet är att leva när man har resurser och kunskap. Men det sätt som vi skaffat oss dessa resurser och därtill vidmakthåller dem är långt ifrån hållbara. Det betyder att vi inte kan räkna med dem i framtiden.

Samhället lever och frodas av fossilt kol och tvivelaktiga arbetsvillkor för människor långt borta från den svenska sommaridyllen. Hans Rosling sade att han varje gång han skruvar på vattenkranen skänker en tanke till de fattiga arbetare, många gånger barn, som bidragit till att han har vattenledningar i koppar och kromad engreppsblandare. Jag gör samma sak när jag skriver detta på min surfplatta.

Jag ser mig omkring i det som tidigare var ett lantbrukskök. Jag har såväl vin från Nya Zeeland som en espressomaskin från Italien. På väggen har jag en plansch tryckt av NASA på vilken det står ”Earth, Your Oasis in Space. Where the air is free and breathing is easy”.

Jag släpper ut en humla som förirrat sig in i köket. Utanför köksfönstret står en ladugård med plats för åtta kor. Mjölkmaskinen är fortfarande kvar. Sista gången NNP var här och hämtade mjölk var 1994.

Kolatomerna som gjorde det möjligt för NASA att utforska rymden på 60-talet, lantbrukaren Stig att mjölka kor på 90-talet och mig att dricka rödvin från Nya Zeeland sommaren 2018 ligger inte längre kvar i marken.

Kolet från oljan som gjort och gör allt detta möjligt svävar nu omkring i luften. De gör att det i medeltal blir allt varmare och att det hydrologiska kretsloppet blir intensivare. Torka på en del ställen och skyfall på andra.

En del kolatomer återfinns i björkveden jag tänkte värma mig med i vinter. Och en väsentlig del kol har ökat mängden kolsyra i hav och sjöar vilket gör att alla organismer som har skal eller skelett får kämpa hårdare när pH-värdet sjunker och haven blir allt surare.

Skulle vi välja bort den relativt sett kortsiktiga välfärden bara för att undvika en global katastrof, det sjätte massutdöendet, som vi nu är med och skapar?

När vi började resan visste vi inte vilka följderna skulle bli. Men sedan decennier vet vi. Och vi behöver inte ställa välfärd mot att undvika katastrof. Med måttfullhet skulle många må mycket bättre under mycket längre tid. Det gäller dels de enorma orättvisor som råder i denna stund, dels att det fanns (finns?) en begränsad mängd kol som vi kunde sätta fyr på. Vi kunde (kan?) få både välfärd och långsiktig överlevnad.

Vi har nått den gränsen nu. Ge eller ta några miljarder ton kol. Nu måste mänskligheten snabbt minska sitt beroende av fossilt kol. Och biomassa. Detta med den monumentala storleksordningen av ca 10% per år. Det är mycket. Men fortsätter vi att skjuta på problemen framför oss så blir bara hemläxan större till nästa år. Och katastroferna i naturen och för våra samhällen ännu mer omfattande.

Vad krävs för att vi skall fatta? Lantbrukare som tvingas skicka sina djur på nödslakt gör det. Brandförsvaret gör det och förutom att bygga espressomaskiner är italienarna bra på att med flygplan vattenbomba skogsbränder. Finans- och försäkringsbranschen börjar förstå allvaret (men har så vitt jag kan se bara vaga aningar om vart vi är på väg och vad som krävs för att bromsa och ställa om).

Kommer det bara regn, och det gör det (kanske) om en vecka, så kommer årets vinskörd från Skåne att bli bra. Jag behöver verkligen inte unna mig Pinot Noir från andra sidan jorden. Jag dricker faktiskt mycket hellre en god öl. Men sommarvärmen hotar även den svenska produktionen av humle och malt.

När/om det är den här sortens välfärdsproblem som skaver så har vi inte fattat hur annorlunda framtiden kommer att se ut. Både vad gäller anpassning och att minska påverkan på klimat- och ekosystem. Men vi får väl börja där de största påverkarna är mottagliga.

På söndag växer ett omfattande högtryck till över Skandinavien. Det blir soligt och kring 30˚C såväl i söder som i norr, öster och väster. Prognoserna idag tyder på att det blir skyfall om en vecka, efter högtrycket. Det nya normala är ytterligheter.

Kanske vaknar några till. Nu behöver vi samarbeta och ta större ansvar, såväl individuellt som i organisationer och andra sammanhang där vi påverkar varandra. Framtiden är inte förutbestämd, vi påverkar den och den påverkar oss. Vi behöver se oss mindre som individer och mer som delar av samhällen och sammanhang.

Vakna, det är på riktigt.

/Martin

Percy Barnevik drar fullt hus på Yasuragi

Percy Barnevik drar fullt hus på Yasuragi. Från skratt till allvar. Om ledarskap, olika aspekter av sovande, självförtroende, tidstjuvar, möten, lojalitet, kommunikation, Walk the talk, kassaflöden, executions och misstag. Mer därtill nedtecknat i hans bok som delas ut till oss åhörare. Gratis poängterar han.

Men det han brinner för idag framkommer när han talar om kampen mot fattigdom.

Främst genom hans projekt Hand in hand. Han tillämpar sina erfarenheter och kontakter från ledarskap inom internationellt näringsliv på områden i andra änden av inkomstskalan.

Det är fascinerande att det som varit hans framgångsfaktorer och principer inom näringslivet också skapar framgång i kampen mot fattigdom.

Han skojar friskt om inkompetenta män och olika yrken tex advokater, politiker och att journalister saknar humor. Han återkommer till att ekonomi och ledarskap ofta sköts bättre av kvinnor av män. Det är inte så att han hatar män, han bara inte tycker om det sätt som de ofta utför jobb och hanterar pengar på, samtidigt som kvinnor ofta gör det mycket bättre.

Percy poängterar att Hand in hand är hans största, viktigast och sista projekt.

/Martin

Seminarium för Vasakronan i Lund och Malmö

Eller så borde jag skriva titeln: Jag ville ha pyttipanna, men fick köttbullar”. Alternativt ”Jag undrar om jag och John tog in här”.

Jag är just ankommen till Lund för att tala för Vasakronans kunder i morgon till frukost och lunch. Här och i Malmö. Jag skulle ha bott på ett visst hotell som ligger nära platsen för frukostseminariet. Men där var fullbokat varför jag var tvungen att ta in på ett annat hotell. Lite längre att gå i morgon, men å andra sidan närmare stationen, dvs nu i kväll.

Hela eftermiddagen har jag spetsat in mig på att få beställa in en pyttipanna med en god ale. Ungefär som jag och John (Pohlman) gjorde då vi reste land och rike runt 2003 och 2004 för att föreläsa om väder- och klimatförändringar. Men pytten var slut idag så det fick bli köttbullar istället.

Jag och John hade en policy om att vi skulle betala varannan måltid. Det gällde oavsett om det var Gatukök eller Grand vi åt på. När det var riktig meny så tog alltid John god tid på sig att läsa den. Det var märkligt för jag visste ju vad han skulle välja: Fisk. Alltid.

Den bästa middagen intog vi i närheten av Göteborg. Inte nog med att den var god, det var mycket också. Har för mig att det var i Mölndal och vi kom till hotellet rätt så sent, vi var lite oroliga att restaurangen skulle ha stängt. Men de hade av en händelse sparat fisksoppa åt oss, den var sagolikt god och vi kunde äta tills grytan var tom.

20160912_211017_resized_1Idag är jag i Skåne men jag har inte koll på vad John gör just för stunden. Jag borde har ringt och kollat, han (du) är ju ofta här och det hade varit trevligt att dela en middag. Förra gången var på en (fisk)restaurang i Stockholm.

Hur som helst så skall jag alltså tala för Vasakronan tillsammans med hållbarhetchef Anna Denell i morgon. Har ni vägarna förbi Mobilvägen 10 i Lund (kl 0800-0930), eller Malmö (SF Bio) kl 1130, så slå en signal eller droppa ett mail så skall jag försöka se till att ni kan komma in.

/Martin

Earth Overshoot på en vecka

Det var idag. I skrivande stund återstår knappt en halvtimme av sista dagen man kan konsumera utan att äta av kapitalet. Eftersom vi har fläskat på så mycket fram till nu så är det, borde det vara, jordgolv och barkbröd från och med i morgon.

Men så lär det inte bli. Vi kör på i samma takt. Kommande generationer kan ändå inte straffa gångna dagars festande. Eller? De kanske kommer på något, man vet aldrig vilka framsteg som görs när nöden är som störst. Att ge igen på tidigare generationer kanske kan komma att vara en prioriterad verksamhet om ett par år när  det är uppenbart för de stora massorna vad vi försummar just nu. Framtiden.

Det här med Earth Overshoot Day… Jag fattar poängen, men skulle kunna tänka mig att modifiera begreppet lite. Varför inte ha en ”Earth Overshoot Hours” varje vecka? Att Jordens årliga produktionskapacitet blev förbrukad den 8 augusti (och att vi återstoden av året äter av kapitalet) kan ju även översättas en veckobetraktelse.

8 augusti relativt på årsbasis motsvarar 4 dygn och 6 timmar på veckobasis. Dvs att bara de som är tidigt uppe på fredag får käka frukost. Efter kl 06 på fredag morgon så tär vi på Jordens kapital fram till och med söndag. Vill man ha fredagsmys, lördagspilsner och söndagsstek så får man med andra ord äta, resa och konsumera lite mindre under måndag till torsdag!

Men det ligger inte riktigt för oss att ta till oss varken metaforer eller att göra insikter av vetenskapliga slutsatser. Nä, vi eldar på som vanligt. Det har ju gått bra hittills (?) och vanans makt är stor.

Men nu börjar något att hända. Folk börjar komma till insikt. Inte så mycket om att utsikterna inte är så goda, nej det är snarare insikten om att överkonsumtion, skogsskövling, rovfiske, smog, föroreningar och fossilt kol kanske inte var så roligt? Nej, en rimlig och rättvis fördelning av resurser, hållbara affärsmodeller, ekosystemtjänster, en större portion samvete och känslan av meningsfullhet.

Generationen som är födda på 90-talet och senare börjar nu märkas allt mer i samhället, politik och näringsliv. De som har fått miljö- och klimatvetenskap (och en del miljögifter) med modersmjölken. Kan det vara något att glädjas över? Inte miljögifterna, men insikterna och drivkraften om att vilja förändra samhället till något bättre istället för att fortsätta erodera framtidsutsikterna.

Nu gäller det bara att hålla igen lite under början av veckan så kanske man kan se fram emot helgen på riktigt.

/Martin

Att tänka innan man tuggar

Videon Unbroken ground nedan visar på en rad goda exempel på hur man kan skapa mat på ett betydligt mer hållbart sätt än vad som till stor del sker idag. Det handlar såväl om produktion av spannmål som kött och fisk. Den är producerad tillsammans med företaget Patagonia och dess grundare Yvon Chouinard.

Vid första anblicken kan det förefalla svårt att skala upp produktionen för att mätta alla munnar, men å andra sidan så är det just såna tankar som stoppar kreativitet och framgång. Man måste försöka och en av de grundläggande insikterna är att man inte i första hand gör detta för att stilla sitt samvete. Nej, det handlar om att vi skall kunna äta mat även i framtiden.

Ekosystemtjänster betraktas av många som ”gröna idéer för engagerade”, men de är så mycket större än så, de är livsnödvändiga. Utan livskraftiga ekosystem, ingen hälsosam mat.

Nåväl, se videon och upplev kraften och potentialen i nytänkande och insikter.


/Martin

Expo för el- och hybridbilar

Igår testade jag elbilar, och cykel, på testkörningsanläggningen Trotsa Park i norr om Stockholm under eventet Electric & Hybrid Car Expo som pågår 13-14 maj, 2016.

Anders Hallström (bilden ovan) vid EcoNow står som värd i samarbete med Elbilsföreningen.

”Hittills har tillverkarna av el- och hybridbilar visat upp sig var och en. Jag vill skapa en yta där man som konsument kan se, testa och jämföra dem bredvid varandra”.

”Jag vill också visa att det finns flera aspekter att ta hänsyn till när man arrangerar event. Det är därför vi erbjuder fossilfri transport (buss med biobränsle) från centrala Stockholm och erbjuder vegetarisk mat”. (Food Trucken Vegan Schmegan).

”Den här expon kommer att vara återkommande och jag räknar med ett ännu större deltagande nästa år.”

Hyundai, Tesla, Mitsubishi, Nissan, Volkswagen är representerade vid detta tillfälle. Ett par bilproducenter hade fått förhinder, men var representerade genom biluthyrningsfirman Sixt, tex BMW och Mercedes.

Även cykeltillverkaren Crescent var på plats med såväl moderna elcyklar som ombyggd retro-hoj.

Testkör Tesla Model S P90D

Testkör Tesla Model S P90D.

Tesla har vid det här laget både hunnit bli symbol för miljömedvetna och hållbara persontransporter samt blivit en vardagsbil för miljömedvetna, prestandaintresserade och någorlunda välbärgade individer och företag. Det är inte såå märkvärdigt stor skrytfaktor att ha kört en Tesla som det var för något år sedan. Men det är fortfarande en rolig bil att köra. (Vill man visa att man verkligen är medveten som skall man ha en Tesla Roadster i garaget).

Även om Teslas bilar representerade ett gigantiskt kliv inom bilindustrin så vilar man inte på gamla lagrar. Utvecklingen går framåt inte bara genom nya modeller utan även prestanda på de gamla.

Jag var givetvis tvungen att testa Teslas acceleration. Den är imponerande, men givetvis krävs det mer säljargument än så för att övertyga konsumeter. Och det finns mycket mer att tillgå. Dels en helt fossilfri drift i en bil som i förnuftigaste utförandet (400 hk istället för 700) klarar drygt 50 mil på en laddning.

Jag fick även tillfälle att testa Teslas autopilot. Den kan kopplas in vid hastigheter över 30 km/h. Den läser av och förhåller sig till vägmarkeringar och övrig trafik. Det är en lite absurd känsla att släppa ratt och pedaler och därefter uppleva hur bilen kör själv. Men/och det fungerar.

Alla har som bekant inte dryga miljonen över till bilkonsumtion. Det är mycket pengar även om man beaktar att bränslet och frånvaron av många slitdetaljer gör att driftkostnaderna blir betydligt lägre än för bensin- och dieseldrivna bilar. Men snart, nåväl, om något år, kommer Tesla Model3 som kommer att kosta som Volvo eller Volkswagen, men med elbilens alla fördelar.

Och nu har ju även övriga bilmarknaden vaknat. Man kan verkligen fråga sig varför de inte gjort det tidigare. En del av svaret ligger i att vi konsumenter så gladeligen köpt deras gamla fossila teknologi. Men en del ligger också i att det krävs nya affärsmodeller när man säljer elbilar. Med en elbil kan man nämligen inte tjäna så mycket på slitdetaljer och service, helt enkelt för att det bara är en bråkdel så mycket saker som slits eller behöver servas i en elbil jämfört med en bensin- eller dieseldriven bil.

Jag körde även en Mitsubishi Outlander laddhybrid. Jag skall erkänna att jag var lite undrande till hur jag skulle uppleva eldriften. Jag hade ju alldeles nyss kört den av marknaden krönte konungen Teslas flaggskepp. Skulle en SUV från Mitsubishi ens kunna komma i närheten av samma upplevelse?

Och svaret var… Ja. Nej inte när det gäller accelerationen eller körsträckan. Men när det gäller den praktiska upplevelsen så fick jag samma behagliga lugn av körningen i Outlandern. 80 hästar eldrift kommer man långt med.

Men man behöver ett större batteri och man behöver förmodligen inte riktigt så stor bil. 50 kilometers räckvidd är för lite, men utvecklingen går framåt och tillverkarna står vid flera vägval. Antigen optimerar man bilen för 100% eldrift eller så gör man en kompromiss mellan två olika bränslekällor. Det kan i vissa fall vara en fördel, men som i alla system så kan man inte äta kakan och ha den kvar: Fördelen med att ha två system är också en nackdel, ett av systemen följer med som barlast.

Men utvecklingen går framåt och vi kommer att se många olika lösningar och en snabb utveckling kommande år.

Försäljningen av elcyklar går uppåt och jag är tillfreds med att man tagit sig förbi designstadiet där cyklarna såg ut som… (jag vet inte riktigt hur jag skall beskriva dem) tråkiga och med alldeles för upprätt cykelställning. Bara för att man kan få nära 100% hjälp av eldriften så betyder inte det att man vill sitta och cykla som om man satt vid ett skrivbord och skrev på skrivmaskin.

Crescents elcyklar. I förgrunden en stilren retrocykel som dock bara finns i ett exemplar.

Crescents elcyklar. I förgrunden en stilren retrocykel som dock bara finns i ett exemplar.

Nej, nu har cyklarna en geometri som en vanlig mountainbike, cross eller racer. Motorn hjälper till (man kan justera hur mycket) upp till 25 km/h och cykeln har tillräckligt låg tyngdpunkt och vettig ramgeometri för att man skall kunna cykla dem som en vanlig cykel. Geometrin och sittställningen gör att man skapar mindre luftmotstånd att man kan ta i som vanligt.

Målgruppen har därmed breddats avsevärt. Men den största nyttan, både ur ett folkhälsoperspektiv och ett miljöperspektiv, är när man erövrar folk som annars tar bilen för småärenden på ett par kilometer upp till någon mil.

Själv föll jag för Crescents retrocykel med både motor och batteri inbyggda i bakre navet. Det är dock inget som serietillverkas utan den finns bara i ett exemplar. Jag kanske skall bygga mig en snygg elcykel som projekt?

När det gäller mobilitet så cyklar jag dock själv fortfarande på en vanlig cykel (cyklocross). Det är roligt, lätt och man får vardagsmotion. Men jag skulle vilja ha en hybrid mellan elcykel och elbil. Som en liggcykel med väderskydd och batteridrift som stöttning till pedalerna. Jorå, det finns och Anders Hallström lovar mig att skapa utrymme även för dem till nästa mässa.

/Martin

Vilka hållbarhetsproblem kan vi lösa med öppen data?

Jag är stolt över att ha blivit tillfrågad och ser fram emot att delta i ett event där vi skall resonera om hur vi kan ta oss an FN:s Hållbarhetsmål (SDG, Sustainable Development Goals) med hjälp av öppen data.

Eller man kanske skall fråga sig: ”Hur kan vi använda öppen data för att lösa hållbarhetsproblem?”. Eller ”vilka data behöver vi göra öppen för att lösa hållbarhetsproblem?”

The issue at stake is: What could be done, in particular at the municipal level, to step up the implementation of the Sustainable Development Goals using Open Data?

We are calling on leaders in the field of sustainability and government to help us brainstorm the most imminent problems that need solving and give direction to our Diplohack participants. Help us dig deep, rethink, connect and inspire!

Arbetet kommer att ligga till grund för en hackathon under helgen (13-15 maj).

Hollands ambassad arrangerar tillsammans med Svenska UD och organisationen Impact Hub Stockholm.

Mer om helgens hackathon finns här.

/Martin

När lagade du en brödrost senast?

För att kunna minska vår klimatpåverkan så behöver vi  bli energieffektivare. Eller rättare sagt vi behöver låta merparten av det kända kolet ligga kvar i marken (ping Vattenfall). Och för att fortfarande kunna nyttja livets goda sidor, många till följd av teknologi som använder energi, så vore det fint om vi hade energieffektivare prylar.

Därför är det alltfler företag som säljer alltmer ”gröna” produkter. Så långt allt väl, men ibland måste man hejda sig lite. Hur mycket energi går det åt att producera alla dessa nya effektiva saker? Och vad händer med de gamla prylarna?

50 år gamal brödrost

50 år gammal brödrost.

Ibland, men inte alltid, är det bättre att låta bli det nya och fortsätta med en gammal pryl, trots att den drar lite mer energi. Helt enkelt för att den nya prylen, som skulle ersätta den gamla, tär så pass mycket på miljön och/eller för att det inte finns ett effektiv sätt att återvinna den gamla.

Utan att gå in på hur många sätt det finns att rosta bröd på, eller om man ens behöver göra det, så kan jag konstatera att det i alla händelser var roligare att laga en gammal klassisk brödrost än att försöka leta rätt på en ny. Kan den klara 50 år till?

/Martin

PS. Med pk reservation för att man inte skall ge sig i kast med elektrisk utrustning om man inte besitter relevant utbildning och kompetens. Jag vill också avråda folk från att utföra reparationer av elektrisk utrustning på diskbänken. Vidta relevanta säkerhetsåtgärder under hela förloppet. DS.