Jag deltar denna vecka i fascinerande webbinarier och workshops som behandlar effekten av hur kombinationer av förändringar och variationer av väder, klimat och samhälle återkopplar och påverkar sig själv, Compound weather and climate events.

Arrangörerna, universitetet i Bern, ursäktar sig eftersom man tvingas genomföra konferensen digitalt istället för att samlas i Schweiz och mingla på universitetet. Men samtidigt skapar man ju möjligheter för så många fler att ta del av informationen. Det är bra.

Vad handlar det då om? Jo, från beskrivningen läser vi att: ”Compound events result in substantial impacts due to interactions of atmospheric drivers and / or hazards that might be further amplified though societal responses and integration across infrastructure and trade networks.”.

Och målet är att: ”…to bring together specialists in the fields of atmospheric and climate science, climate impact modelling, statistics, forecasting, hazard prevention and first responders, and structural, societal and ecological vulnerability.”.

Konceptet ”compound events” beskriver dynamiken och effekterna av återkopplade komplexa system. Det kan tex vara hur marknadspriset och produktionskapaciteten av spannmål i USA på 30-talet påverkade jordbruksmetoder och hur detta samverkade med nederbörd, luftfuktighet, partiklar i luften, växtlighet, jorderosion och sociala konsekvenser av missväxten. Ska man studera och lära sig något av ”The Dust Bowl” i Nordamerika på 30-talet, precis som alla andra kriser, så kan man inte se världen i stuprör. Inte ens som många stuprör. Man måste kombinera många olika fält och se dynamiken och återkopplingarna mellan dem.

Compound events diskuterades av IPCC SREX 2012 och det sker kontinuerlig utveckling av konceptet. I början handlade det i stor utsträckning av kombinationen av fysikaliska parametrar, till exempel temperatur+kraftig nederbörd, skogsbränder+vind eller försurning+uppvärmning+mikroplaster i haven. Var och en är parametrarna stora problem, men i kombination har de kapacitet att skapa extrema konsekvenser.

Ovanstående är illa nog, men med större förståelse för komplexiteten i naturen och våra samhällen så ser man nu risker som tidigare inte fanns på kartan över möjliga händelseutvecklingar och risker. Ta till exempel hur pandemin i kombinationen med politisk polarisering i USA påverkar den geopolitiska utvecklingen i Europa. Lägg till frekvensen av tropiska cykloner, skogsbränder i Australien, Sibirien och Kalifornien, tillgången till insatsvaror i jordbruket, skogsskövling i Amazonas och energistrategiska frågor.

Ofta, men inte alltid, så ökar risk och negativa konsekvenser med ökat antal parametrar. Men man måste också ha öppet för att det i vissa fall minskar riskerna. Förutsägbarheten för hur systemet ska utvecklas minskar i samband med att antalet parametrar och komplexiteten ökar.

Som i alla sammanhang när vi bygger modeller av världen, vare sig det är datormodeller, konceptuell modeller, fatalistisk, religiös, holistisk, mekanisk, slumpmässig, statisk … you name it… världsbild, så gör vi antaganden och använder metaforer för att få grepp om och beskriva det vi observerar.

Ingen av modellerna kommer att vara korrekt, men som den brittiske statistikern George E. P. Box konstaterade: ”All models are wrong …but some are useful”.

Jag vill här poängtera att man alltså kan kritisera vilken modell som helst. Men det gör dig inte till ”objektiv” eller klokare än de som hänger sig åt en specifik modell. Att inte ha nån modell, ett simpelt exempel är ”det blir samma väder i morgon som det är idag” är nämligen också en modell!

Det man däremot kan göra är att dels att beakta många modeller, dels att inse att de alla är just bara modeller. De kan återspegla verkligheten på ett tillfredsställande sätt. Kanske till och med flera gånger i rad. Men du måste ha med dig insikten om att verkligheten inte följer våra modeller eller metaforer. Det betyder att man inte ska lägga alla ägg i samma korg eller satsa inte allt på en häst (som metaforer av verkligheten, sic!).

Världen är inte huggen i sten (btw så är inte heller sten oföränderligt). Vi behöver såväl flera olika modeller som olika parametrisering av dessa. Detta skapar en palett av scenarier over hur det vi valt att studera kan förändras över tid.

Hittills, förmiddag dag två av fyra, så kretsar presentationerna och diskussionerna fortfarande mest kring konsekvenser av kombinationen av en handfull parametrar. Den tematiska indelningen av webbinarier och workshops är:
– Physical understanding,
– Forecast skill, predictability and climate change,
– Recent events as case studies,
– Non-traditional methods,
– Impacts, preparedness and adaptation

Den fjärde sessionen, ”Non-traditional methods” är intressant avseende ytterligare en viktig aspekt, kommunikation. Dess beskrivning lyder ”This session invites contributions that propose or evaluate methods to assess very unlikely but high impact compound events (wild cards). Methods that provide different ways to imagine outcomes such as storylines, scenarios, downward counterfactuals.”.

Om vi nu tror oss veta något om framtiden, hur ska vi begripliggöra och kommunicera detta? Just ”conterfactuals” har jag anledning att återkomma till. Detta då jag och Omställningsnätverket deltar i metodutveckling och forskning med KTH i projektet Event Horizon kring hur konceptet kan användas för att ställa om samhället.

”Counterfactuals” handlar om att skapa scenarier och händelseutvecklingar utifrån antaganden om att världen valde en annan väg i en tidigare situation. Hur hade till exempel världen sett ut idag om vi redan i samband med oljekrisen på 70-talet hade skiftat över till förnybara energikällor? Antingen för att vi aktivt gjorde det valet eller att det bara var hälften så mycket olja som var utvinningsbar.

Vad har man för nytta av det hypotetiska antagandet kanske du undrar? Jo, det skapar insikter dels om att vi ständigt gör val, dels minskar det tröskeln för att faktiskt genomföra systemförändringar. Det har visat sig att det är lättare att föreställa sig att världen förändras olika till följd av historiska förändringar ”what if…?”, än att vi skulle ha möjligheter att göra det idag. Det som stoppade oss för 30, 40 eller 50 år sedan kanske var argument som ”det är utopiskt att skörda så mycket energi från sol och vind”, ”oljan kommer inte ta sina” eller ”människan kan inte påverka klimatet”.

Men idag vet vi bättre och kan därmed föreställa oss utvecklingen om vi hade valt andra vägar, retorik och incitament då. Det säger oss något om vilka möjligheter vi har om vi kan inse vidden av paletten av tänkbara och inte otänkbara scenarier som dagens modeller och förståelse av vår omvärld ger.

Därtill kommer behovet av storylines, berättelser och narrativ. Vi kan fortsätta på den inslagna vägen som egentligen bygger på nån form av fatalism: ”Det var inget bra, men oundvikligt att det skulle bli så här”, eller vi kan säga (som tom Dalai lama nyligen sade till just Greta) ”Vår generation har gjort fel, men/och nu är det bra att Greta och alla unga tar tag i det här och gör något åt saken” (Well, i så fall ska vi rimligen kliva åt sidan och ge dem makten att göra det också.). Eller vi kan säga som Johan Rockström och Dramatiska teatern: ”Vi har tekniken som krävs och står nu vid ett vägskäl”. Eller klimatforskaren Michael Mann som i sin nya bok ”The Climate war” menar att individuella beslut och marknadskrafterna förvisso är bra, men inte är tillräckliga utan de facto är en del av fossilbolagens strategier att fördröja nödvändiga omställningar. Han konstaterar ”Recycle. Fly less. Eat less meat. These are some of the ways that we’ve been told can slow climate change. But the inordinate emphasis on individual behavior is the result of a marketing campaign that has succeeded in placing the responsibility for fixing climate change squarely on the shoulders of individuals.”.

Det finns massor av narrativ och storytelling kring klimat, hållbarhet, naturen, samhällen, innovationer, ansvar och framtid. (Att jag valde exemplen ovan var för att det var de som passerade min näthinna alldeles nyligen). Jag hoppas ha större förståelse för hur man kan utveckla kraftfulla narrativ efter denna vecka.

Men just idag kretsar det mesta fortfarande kring cykloner, vorticity, värmeböljor, bränder, nederbörd, klorofyll, risk, översvämningar, Rossbyvågor, jetvindar, sannolikheter och liknande.

/Martin

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: