Archive - juni 2016

Vågor i luften

Väderfenomenen i lufthavet sker på en mängd olika skalor. Många händelser kan liknas vid vågrörelser som sveper fram i höjd- och sidled. Vågor i form av allt från vindmönster till fronter och vandrande cykloner.

Vågmönstren spänner över ett stort register, från fronter på hundratals kilometer via sjöbrisen på kilometerskalan till turbulens på millimeterskalan. Alla dessa system påverkar varandra.

På så sätt är det t.ex. mycket småskaliga processer som överför fukt från haven till luften – vilken i sin tur kan bilda frontmoln. Frontmolnen roterar kring mäktiga lågtryck med kraftiga vindar – som genom friktion mot mark- och havsyta bryts ned till svagare vindar och turbulens. På en skala mellan dessa finner vi sjöbrisen som vi beskriver i ett senare avsnitt av Väderskolan.

Dags för en väderskola

Vi inte bara älskar att prata om vädret, vi påverkas av det också. Och vid en del aktiviteter så är påverkan större än annars.

Danmark med skarmflygarna01Om man är till sjöss och i synnerhet seglare har behov av att förstå vädret och göra egna prognoser och anpassningar. Men även på land har man givetvis nytta av att kunna tolka molnen i skyn för att planera fritid och arbete. Det kan vara alltifrån någon som skall anlägga en väg, ha barnkalas eller arrangera ett sportevenemang.

En bra start är att förstå grunderna i vädersystemen. Här på bloggen presenterar vi en väderskola vars specialsidor är anpassade för seglare, men de generella sidorna har lika mycket med landväder att göra.

Jag kommer att publicera ett antal artiklar, som en liten serie, kommande veckor.

Välkommen till vår väderskola!

/Martin

Kanada och Alaska blir allt grönare

Det som tidigare präglats av snö, is och i många fall permafrost blir nu allt grönare. Det visar en omfattande studie som NASA genomfört med hjälp av högupplösta bilder från LANDSAT-satelliter. NASA har mätt förändringarna mellan åren 1984 och 2012. 30% av ytan har fått ökad växtlighet. På 3% har växtligheten minskat.

Temperaturerna stiger snabbare i den arktiska miljön än någon annanstans. Det här är inte förvånande, men icke desto mindre oroande. Det beror till stor del på att marken under snön och isen är mörkare än det frusna vattnet. Därav reflekteras allt mindre solljus. Istället värmer det marken varvid mer snö och is töar… Detta kallas för ”albedo-effekt”. Albedo betyder reflektion och anger hur stor andel (i procent) av solljuset som reflekteras ut i rymden.

En positivt återkopplad effekt. Positiv i den bemärkelsen att en liten förändring förstärker sig själv.

Två spontana reaktioner som jag mött rörande detta är dels att det är bra att växtligheten ökar, dels att det skulle kunna bero på att luften innehåller mer koldioxid.

Bägge påståendena är till största delen fel.

Det är iof bra när det växer, men att det växer i den arktiska miljön är illa. Detta utöver att permafrost töar och att isar och snötäcken minskar. Växterna bidrar nämligen i ännu större utsträckning till att hålla markytan mörk: Buskar och träd sticker upp ovanför snötäcket och absorberar solljus som ombildas till värme ännu snabbare än om marken ej täckts av växtlighet.

Den mängd koldioxid som absorberas av växterna kan inte kompensera för albedoförändringen.

Och att det växer mer nu än för trettio år sedan beror på att det blivit varmare. Förvisso är koldioxid ”nyttigt” för växterna, men det kraftigt förhöjda halten kan inte öka växtligheten på det sättet som har skett. Det beror istället på dels att temperaturerna har ökat, dels på att sommarsäsongen har blivit längre.

Det är stora förändringar, men ändå bara början.

/Martin

Älg om natten

Jag är i Jämtland och klockan är halv tre på morgonen när jag får syn på två älgar. De är både försiktiga och nyfikna. De vill inte vara för nära, men lyssnar, doftar och spejar åt mitt håll. De kommer närmre.

De skulle kunna kliva in i skogen och lämna mig vid vägen, men de inte bara nöjer sig med att vara på behörigt avstånd. Till slut kliver de vidare. Antar att det finns roligare och vettigare saker att göra än att glo på människa om man är älg.

/Martin

Dis och nattens ljus i Hälsingland

Klockan är ett på natten och jag färdas igenom ett vackert skogslandskap inklätt i fuktdis. Temperaturen har sjunkit under den korta tid då solen står under horisonten och fukten i luften har kondenserat till små vattendroppar som suddar ut kontraster och gör det svårt att skönja vad som finns bara några tiotals meter bort.

DSC_0539DSC_0538DSC_0545

Ytterhogdal, ca kl 01 den 3 juni, 2016.

/Martin

En björn vid mitt hus?

Är i Jämtland för att jobba. passade på att klippa gräsmattan. För vart år som går så utökar jag domänen lite. Tar någon meter av det som står i kanten och får successivt allt större gräsmatta. Vad man nu skall med det till. Men gräsklipparen (eldriven) tuggar på bra och det krävs för att matcha gräs som är 2 decimeter högt, kvistar, hallonris, brännässlor mm.

Precis vid kanten till åkern låg det spillning. Typ en komocka. När jag körde över den så den spreds ut så tänkte jag först att det blir bra gödning, sekunden senare att det inte var älgspillning. Och kor har vi inga. Så vad var det?

Björnspillning jag fann när jag klippte brännässlor i kanten av gräsmattan.

Björnspillning jag fann när jag klippte brännässlor i kanten av gräsmattan.

En stund senare, när jag vidgar domänen på andra sidan gräsmattan genom att klippa ner brännässlor så finner jag en till. Den här gången tar jag det försiktigt så att den inte skall förstöras.

Det förefaller vara spillning från en björn.

Jag går in och googlar för att vara riktigt säker. Jorå. (Här kan man kan välja på älg, rådjur, björn, ren och räv. Samt hund och ko.). Men det här måste vara björn. Den är inte så gammal heller. Även om den är torr på ytan så är den fortfarande tung. Den är fuktig bara någon millimeter innanför ytan.

Spillningen är inte så gammal, har torkat bara på ytan.

Spillningen är inte så gammal, har torkat bara på ytan.

Vi brukar ha älgar på åkern/ängen utanför och det är tydligt att älgarna har betat av träden vid husen. Men det här är något nytt. Jo, det har varit björn i byn tidigare och jaktkompisar har sett björn på älgjakten. Men jag har just inte haft den så, bokstavligt talat, inpå knuten tidigare.

Nej, jag känner mig inte otrygg. Jag tror att björnen håller sig på avstånd. I synnerhet om vi väsnas och ger oss till känna (och det gör jag helt naturligt när jag är vid husen). Men/och det är fascinerande att det lufsat omkring en björn här, tio meter från huset, för gissningsvis någon vecka eller ett par dagar sedan.

Jag önskar att jag var här då. Gärna inomhus.

/Martin