När vi nu gått in i mars så är den meteorologiska vintern slut för den här gången. Den omfattar nämligen definitionsmässigt månaderna december-januari-februari. Innan SMHI nu efterhand sammanfattar den gångna vintern kan man ta en återblick på tidigare extremt kalla vintrar.
Under de sista hundra åren utmärker sig då de tre s k krigsvintrarna 1939-40, 1940-41 och 1941-42. Hela landet hade kallt. Den sista av dessa var allmänt den kallaste och i de östra delarna av Götaland och Svealand var det rekordkallt. I Stockholm var medeltemperaturen för de tre månaderna -7,8 grader. Haparanda hade -15,4, Göteborg -5,1 och Lund -4,0 grader.
Man hade också tre kalla vintrar på rad i mitten av 1980-talet. Även då var den sista kallast, nämligen 1986-87 med -5,2 i Stockholm och -2,0 i Lund.
Århundradets kallaste för Norrlands del är utan tvekan vintern 1965-66. Karesuando hade då en medeltemperatur på -21,1 grader, Haparanda -17,6 och Härnösand -13,5 för att nämna några. Just den vintern uppmättes också det svenska köldrekordet på -52,6 grader i Vuoggatjålme den 2 februari. Den vintern räknas också till en av de allra svåraste snövintrarna under seklet i södra och mellersta Sverige.
Vintern 1965-66 var också seklets kallaste i västra Svealand med -13,3 grader i Falun. I övriga Svealand och Götaland står vintern 1941-42 som den allra kallaste på de flesta håll. Som god tvåa ligger 1969-70, bland annat hade Stockholm då -6,7 grader.
Det blev mycket siffror i denna blogg men kan vara intressant att jämföra så småningom med den nu gångna vintern. Får den en plats i rekordtabellerna?
/John